Skära eller rispa?

[Lyan]

Hamnade i en liten diskussion med pappa. Han har fått lära sig att man ska inte 'bekräfta' någon med att säga att personen skär sig utan man ska säga rispa oavsett hur svåra skadorna är. Han har jobbat på olika hem för ungdomar som 'hamnat fel' och har där då fått lära sig detta.

Är det verkligen så?

För om någon hade sagt till mig att jag bara har rispat mig så hade det känts som att personen förringar min smärta och mitt mående. Ungefär som "men lilla gumman, det är bara att ta sig i kragen och rycka upp sig *klappar på huvudet*".

 

[hier]

Sv: Skära eller rispa?

Det var det dummaste jag har hört!

Och det har absolut ingen effekt på självskadare, de gör det inte för att imponera på någon. Maken på okunnighet, alltså. Man baxnar.

Vad säger man då till de som bränner sig med cigaretter? Att de petar på sig själva? De som slår sig själva - att de daskar sig själva? De som svälter sig - att de är "små" i maten? Gah, jag blir vansinnig!

 

[MM]

Sv: Skära eller rispa?

Öhh va?

Dummaste jag hört på länge!

Om en person hör att denne bara rispat sig så kommer denna tolka det som att denne knappt skadat sig själv. Inte skärt djupt nog och det skulle kunna få personen att skära sig ännu djupare nästa gång bara för att någon nonchalalerat det som att denne "bara rispat" sig.

Det är bättre att säga som det är. Att personen skärt sig.
Sen finns det ju dom som just bara rispar sig och då kan man benämna det så. Det gjorde jag själv när jag höll på med det. Skärde bara lite på ytan, fåfäng som jag är.

 

[Görel]

Sv: Skära eller rispa?

Jag har jobbat som socialsekreterare i 15 år och aldrig hört talas om det. Tycker att det låter som helt fel sätt, man måste våga prata om det som hänt.

 

[cottagecheeseface]

Sv: Skära eller rispa?

Har hört om det där innan, tycker det är helt idiotiskt. Som andra sagt så kan det nog trigga personen till att skära djupare.
Om någon skulle sagt det till mig skulle jag definitivt tagit det som att det inte är "så farligt" och på något sätt känna att min ångest blev reducerad.

 

[sweep]

Sv: Skära eller rispa?

Urkorkat!

Då hade jag skärt djupare och hårdare nästa gång eftersom jag tydligen bara kunde rispa lite och var dum och löjlig och borde göra rätt och ta i ordentligt så att det blir skärsår...

 

[Petruska]

Sv: Skära eller rispa?

Jag tror nog att han inte är fullständigt fel ute. Och jag tycker inte att din inifråntolkning av det han säger, nödvändigtvis betyder att han har fel.

 

[hier]

Sv: Skära eller rispa?

Jag tror nog att han inte är fullständigt fel ute. Och jag tycker inte att din inifråntolkning av det han säger, nödvändigtvis betyder att han har fel.

Hur menar du nu?

 

[Petruska]

Sv: Skära eller rispa?

Att det helt klart (också) finns (unga) personer som väldigt gärna vill att man aktivt deltar i deras känslomässiga drama, som behandlare (eller lärare eller förälder). Jag är inte övertygad om att det alltid är mest konstruktivt att följa med dem i det.

(Även om jag också är helt med på att saker ofta tjänar på att kallas vid sitt rätta namn.)

 

[makarontanten]

Sv: Skära eller rispa?

Har heller aldrig hört uttrycket. Däremot att man aldrig ska göra en stor sak av det hela så att den som skär sig får ( fel) uppmärksamhet för det felaktiga beteendet. En person som mår dåligt och eventuellt behöver uppmärksamhet/tröst/bli sedd i den stunden, ska alltså inte uppmuntras med en massa "tycka-synd-om" ord.

 

[Koltrast]

Sv: Skära eller rispa?

halvt knapplån

Kan det inte vara så att det har att göra med hur man ser på ursprunget till självskadande? Om man betraktar det som ett sätt att synas eller kommunicera ut sitt lidande kanske det är rimligt att inte bekräfta beteendet i sig utan att istället bekräfta annat? Handlar det däremot(som det väl ofta gör, eller?) om ett sätt att hantera ångest eller övermäktiga känslor kanske det spelar mindre roll hur man benämner handlingen.

 

[Grazing]

Sv: Skära eller rispa?

Lite spelar det roll, jag läste mina journaler från psyk för inte sålänge sedan och där stod det att jag rispat mig. Vet inte varför alls men det har stört mig något otroligt att dom uttryckt sig så. Det är trots allt en viss skillnad i skada, rispa är ju just en rispa medans ett skärsår är ett skärsår. Sen håller jag med om att man ändå inte ska lägga mera fokus än nödvändigt på såren men endå.

 

[hier]

Sv: Skära eller rispa?

Att det helt klart (också) finns (unga) personer som väldigt gärna vill att man aktivt deltar i deras känslomässiga drama, som behandlare (eller lärare eller förälder). Jag är inte övertygad om att det alltid är mest konstruktivt att följa med dem i det.

(Även om jag också är helt med på att saker ofta tjänar på att kallas vid sitt rätta namn.)

Visst kan det vara så. Allt har sin tid och sin plats, och om man är utbildad i området ska man känna till det.

För mig är ordet "självskada" mycket bättre.

Det hjälper inte att ignorera att personen för våld på sig själv för att hantera ångest. Men att synliggöra är inte samma sak som att bekräfta.
Istället för att nämna skadan som sådan kan man säga "hur kände du i stunden när det här hände?", syftande på en ny skada. Man fokuserar på känslorna som man förstår ligger bakom, istället för själva såret. Att försöka ha tolkningsföreträde för vilka skador som är lätta eller svåra är ingenting annat än invasivt och integritetskränkande.

Det blir så genomskinligt och lättgenomskådligt att säga "rispa" när någon har så djupa sår att de behöver sys och lämnar breda ärr för resten av livet. Det talar mest om en okunskap och en nervositet inför att närma sig problemet. Jag har själv aldrig varit med om att någon i psykiatrin har använt sig av den metoden. Faktum är att ingen har "graderat" mina självskador på något sätt, de har fokuserat på mitt mående. En enda gång har jag hört en psykolog kalla mina armar för "repiga", men det är allt.

 

[Petruska]

Sv: Skära eller rispa?

Att försöka ha tolkningsföreträde för vilka skador som är lätta eller svåra är ingenting annat än invasivt och integritetskränkande.

. Jag har själv aldrig varit med om att någon i psykiatrin har använt sig av den metoden. Faktum är att ingen har "graderat" mina självskador på något sätt, de har fokuserat på mitt mående. .

Jag upppfattade inte att det handlade om en skala. Bara om att det kanske inte alltid är det mest konstruktiva att ta över den ungas bild av saken. (Vilket inte betyder att man tar sig tolkningsföreträdet.) Obs kanske. Jag vet inte. Men jag är inte främmande för att det ibland kan ligga något i det TS pappa sa.