Sv: Spänd människa ger spänd häst
Jag tolkar ditt inlägg som två frågor, svarar på dem som två
:
Skenrädsla:
Svårt att ge generella råd, de du redan fått är bra. Om jag förstått det rätt så ska din häst bara skrittas pga senskada (såg din andra tråd). Om hästen varit igång hade mitt tips varit att rida mycket för tränare och att hålla dig mycket på ridbanan tills du känner dig säker där, och sedan succesivt utöka till att skritta ut, prova att trava osv.
Kanske kan du prova att rida andra hästar, t.ex. rida på ridskola under våren? Ridskolehästar är (om inte ridskolan är riktigt dålig) inköpta pga sitt goda temeperament och är vana med osäkra och nya ryttare. När du upptäcker att du klarar av flera olika nya hästar tror jag att din självförtroende ökar. Det är lätt hänt om man inte rider så mycket (om din häst varit konvalecent??) att man tappar självförtroendet när sådant här händer.
Annars håller jag med ovanstående talare, försök skaffa en sadel eller barbackagjord så du kan hålla dig kvar om något händer. Som du beskriver det i den andra tråden så är det dessutom viktigt att hästen bara skrittar, dvs att du måste få stopp på hästen om något händer. Nu kommer jag tipsa om något jag egentligen inte tycker om, men som jag i det här fallet kan se som en sista utväg - ett skarpare bett. Detta under förutsättning att du skrittar på långa tyglar och använder det med måtta och mjuk hand, och har lite extra att säga till om ifall hästen drar. Osäkert om ett skarpare bett får stopp på hästen, det beror på varför den drar (panik - inget bett i världen stoppar, bara pigg och busig - kanske hjälper det med lite skarpare tillsägelse med ett skarpare bett??). Men kanske kan det få dig att känna dig tryggare i det här läget, och sedan byter du tillbaka till vanligt bett igen när hästen blir bättre och du säkrare.
Det låter ju som din häst är väldigt levnadsglad nu när den börjar bli igångsatt igen, den vill att ni ska ha roligt tillsammans och tycker det är kul med dig på ryggen igen.
Allmän stress:
Angående generella stressymtom så skulle jag tipsa om avspänningsband. Det beror iof på vilken typ av stress du har, om man mår dåligt psykiskt kan man må dåligt av att bli avspänd pga att spänningen är kroppens försvar mot jobbiga minnen och tankar. Men om det är spänningen och stressen i sig som är det enda problemet är avspänning jättebra. Om man är ovan vid avspänningsövningar kan det kännas konstigt och kanske till och med obehagligt de första gångerna, men ge det några chanser! Om du börjar känna obehag (yrsel, illamående, panikkänslor, vill börja gråta eller annat) så ska du avbryta! Försök igen efter någon dag eller två. Försök att ge det iallafall fem gånger, om du inte känner att du börjar må riktigt dåligt av dem. Om du gör det så är troligtvis problemen mer djupgående och det kan vara idé att söka samtalskontakt.
En annan angreppsvinkel är att ta tag i stressen på jobbet. Vänd dig till din chef, eller din chefs chef (om du inte är egen *ler*). Allting du gör på jobbet är i slutänden din chefs ansvar och inte ditt. Ditt jobb är att prestera så mycket du klarar av utan att det påverkar ditt privatliv i form av stress, dåligt samvete eller liknande. Om ditt jobb börjar göra det så är det din chefs ansvar att fördela om arbetsbördan, det finns alltid någon som kan göra lite mer i en arbetsgrupp (kom ihåg att det oftast är den som säger sig ha för mycket som gör minst, de som jobbar mest är oftast de som tiger, lider och stretar på). Om din chef är dålig är det inget försvar, vänd dig då till din chefs chef, för det är deras jobb att se till att jobbet flyter. Eller så låter du helt enkelt bli att göra det du inte hinner, så märker din chef att det är för lite folk som jobbar med dessa arbetsuppgifter. Hmmm, det jag skrivit ovan är kanske inte alls applicerbart på din arbetssituation, jag utgick ifrån de fall jag brukar få höra om i min omgivning.
Försök att hitta balansen i ditt liv, fråga dig själv vad det är du vill göra och vad som är viktigast för dig. Prioritera bort det andra utan dåligt samvete. Säg nej för att kunna säga ja till det som är viktigt och på det sättet kunna utföra de sakerna med större engagemang, mer kvalité och större uthållighet.
Lycka till!
Hej, jag har ridit sen jag var ca 7 år - är 18 nu, 19 i mars... Under denna tid har jag åkt av miljontals gånger, jag har blivit inkastad i hinder, nerrampad, både i sadel och barbacka, nu är min rädsla för att åka av ganska stor som du säkert förstår, och just nu är jag fodervärd på en otroligt genomsnäll varmblodsvalack, men han är otroligt stark vilket gör mig lite smårädd men, han är i alla fall väldigt stressad av sig, det kan delvis bero på mig då jag är väldigt spänfd, tar studenten nu i vår så de tär mycket press från skola+familj. Men jag brukar massera min häst innan ridturen ibland och även själv lyssna på avlasppningsmusik i mobil/mp3 och det hjälper otroligt mycket faktiskt
