Spinoff på ”förskoletider”

Och jag hade en hemmavarande förälder som bara hoppade in och jobbade enstaka pass i familjeföretaget som sysselsatte min andra förälder på heltid + lite till. Jösses vad avundsjuk jag var på "nyckelbarnen" som kunde få komma hem till ett tomt hus och få rå om sig själva några timmar innan någon förälder kom hem.

Jag hade mycket hellre sett att båda mina föräldrar jobbade heltid, eller nästan heltid (80-90 %) istället för en som jobbade typ 150-200 % och en som inte jobbade alls.

Min mamma jobbade deltid. Det jag kommer ihåg från dagis var att jag alltid ville fortsätta leka och inte gå hem när hon kom för att hämta. Extra sur var jag för att hon kom tidigt på fredagarna för då var det fredagsmys med varm apelsinsoppa och det missade jag. Min pappa jobbade dock borta i veckorna och det var jag väldigt ledsen för och kan fortfarande tycka är sorgligt för om han hade gjort det tror jag vi hade haft bättre kontakt.
 
Fast det är så för dig. Inte för mig. Fram till barnen börjar skolan är ju den roligaste tiden. Sen när dom börjar skolan så ”tappar” man dom till den stora vida världen.

Att vara i lekparken med barnen och se dom fara i väg med en massa livsglädje är helt underbart.
En gång när jag hade en liten baby och träffade en väninna 50+ som hade sina yngsta 14 o 15 åriga söner med sig när vi skulle sy om lite tält så kände jag bara åh gud vilka underbara barn. Jag vill så gärna så gärna att min baby ska växa upp till en sådan go, hjälpsam 14 - 15 årig kille en dag. Nu har jag en underbart go 7 åring och vi kan prata och läsa, se museer, promenera, springa och spela tillsammans, vi två.
 
Jag tycker diskussionen hel/deltid blir lite skev för det beror också på hur jobben är upplagda och styrda. Dvs de deltidsjobb jag haft har haft exakta arbetstider och obligatoriskt att man ska vara på kontoret. Däremot de heltidsjobb jag haft har varit mer flexibla och där man själv kan styra tiden mer. Jag har alltså större frihet med heltidsjobb nu och skulle ha större möjlighet att kombinera med barn än när jag jobbade deltid.
 
Min sambo och jag har pratat om att om vi skulle ha haft barn så skulle vi bägge gå ner lite grann var i tid i stället för att en skulle ta hela deltiden.
Vi har jobbat deltid varannan period varvat med att båda jobbar deltid. Just nu jobbar båda deltid och det ger verkligen luft i schemat. Då kan vi lösa högre arbetsbelastning på kort sikt väldigt enkelt.
 
Och anledningen är???.... Du får gärna förklara det för mej.

* Jenny *
Anledningen kan t ex vara att man har ett intressant och utvecklande jobb. Mitt jobb ger mig möjlighet att förkovra mig och bli riktigt bra på något, studera det jag är nyfiken på, resa ut i världen och träffa och diskutera med världens främsta forskare inom det ämne jag studerar.

Såna möjligheter går inte att få privat, det är inom ramen för de möjligheter som min arbetsgivare skapar som det går att åstadkomma.

Det innebär ju inte att jag inte har familj eller intressen - man kan ha det också. Men lika lite som jag vill välja bort familjen, vill jag välja bort möjligheterna som arbetet ger.
 
Eller så jobbar man helt enkelt heltid båda två. Jag har inte riktigt förstått varför det skulle vara omöjligt?
Beror ju tex på arbetstider. Behöver du på en heltid jobba 8-17 på kontoret samt ha restid så blir det mkt tid.
Hos mig är inte dagisen öppet till tex 18 så du måste hämta senast ca 17.
 
Beror ju tex på arbetstider. Behöver du på en heltid jobba 8-17 på kontoret samt ha restid så blir det mkt tid.
Hos mig är inte dagisen öppet till tex 18 så du måste hämta senast ca 17.
Så är det hos oss också. Så absolut, om arbetstiderna är så oflexibla går det förstås inte, iaf inte om båda har det så. Annars kan man ju gå omlott. Att ha båda föräldrarna hemma och lediga varje kväll kl 18 känns ju nästan lite slöseri med tid. Eller för mig är det ovant iaf. Att båda vuxna är hemma kl 18 en vardag händer max någon gång per månad i vår familj, eller mer sällan än så. Den som hämtar är hemma vid 17:30, den andre kommer normalt någon gång mellan 19:30 och 23.
 
Beror ju tex på arbetstider. Behöver du på en heltid jobba 8-17 på kontoret samt ha restid så blir det mkt tid.
Hos mig är inte dagisen öppet till tex 18 så du måste hämta senast ca 17.

Det blir mkt tid. Men den måste ju inte överlappa så att barnen måste maxa sin tid i förskola/fritids.

Vi har under april-oktober i många år jobbat 100% + 75-90% helt utan förskoleplats och fritids, trots små barn. (Och lugn, vi har inget emot förskola eller fritids, det är bara en stor praktisk/logistisk utmaning för oss som vi valt att inte ta oss an.)

Alltså arbete strax under 2 heltid och ändå hela tiden någon förälder med barnen.
 
Det blir mkt tid. Men den måste ju inte överlappa så att barnen måste maxa sin tid i förskola/fritids.

Vi har under april-oktober i många år jobbat 100% + 75-90% helt utan förskoleplats och fritids, trots små barn. (Och lugn, vi har inget emot förskola eller fritids, det är bara en stor praktisk/logistisk utmaning för oss som vi valt att inte ta oss an.)

Alltså arbete strax under 2 heltid och ändå hela tiden någon förälder med barnen.

Tillägger bara; har full förståelse för att alla inte kan göra något liknande, alla har olika förutsättningar, olik mål och olika önskemål.
 
Eller så jobbar man helt enkelt heltid båda två. Jag har inte riktigt förstått varför det skulle vara omöjligt?

Att något inte är omöjligt innebär ju inte att man måste göra så eller att det inte finns några andra alternativ. Som jag skrev förut är det mycket en fråga om personlighet; jag och många med mig varken klarar eller hinner att jobba heltid, pendla, vara en bra mamma, ha ett umgänge utanför hemmet, fritidsintressen, hålla hemmet i någorlunda skick och äta någorlunda vällagad mat. Även om vi delar lika på det mesta.

Jag mår inte bra av ett sådant liv.
 
Eller så jobbar man helt enkelt heltid båda två. Jag har inte riktigt förstått varför det skulle vara omöjligt?

Omöjligt och omöjligt... om jag skulle sammanställa vad vänner och bekanta (i huvudsak akademiker med "bra" jobb) som är småbarnsföräldrar säger så är det att ett liv med 2 x heltidsarbete är ett liv på gränsen. Det går, men man är inte i balans. Umgänget med barnen är under veckorna mer av en övning i logistik än... tja... umgänge. Den egna fritiden är minimal (och prioriteras inte heller under de förutsättningarna). Min egen upplevelse är samma. Varför just ~40 h/vecka skulle vara den ultimata arbetsmängden känns rätt oklart.
 
Så är det hos oss också. Så absolut, om arbetstiderna är så oflexibla går det förstås inte, iaf inte om båda har det så. Annars kan man ju gå omlott. Att ha båda föräldrarna hemma och lediga varje kväll kl 18 känns ju nästan lite slöseri med tid. Eller för mig är det ovant iaf. Att båda vuxna är hemma kl 18 en vardag händer max någon gång per månad i vår familj, eller mer sällan än så. Den som hämtar är hemma vid 17:30, den andre kommer normalt någon gång mellan 19:30 och 23.
Kanske för att hinna laga mat och skjutsa till träningar? Jag skulle aldrig orka med att laga mat, packa in tre barn i bilen, skjutsa, åka hem, packa in två barn i bilen och hämta igen. Osv osv... Det är väldigt praktiskt att vara två vuxna hemma i hyfsad tid.
 
Det blir mkt tid. Men den måste ju inte överlappa så att barnen måste maxa sin tid i förskola/fritids.

Vi har under april-oktober i många år jobbat 100% + 75-90% helt utan förskoleplats och fritids, trots små barn. (Och lugn, vi har inget emot förskola eller fritids, det är bara en stor praktisk/logistisk utmaning för oss som vi valt att inte ta oss an.)

Alltså arbete strax under 2 heltid och ändå hela tiden någon förälder med barnen.
Majoriteten av de människor jag känner har fasta arbetstider oavsett bransch. Jag tror det snarare är normen än de som liksom oss kan vara friare.
 
Omöjligt och omöjligt... om jag skulle sammanställa vad vänner och bekanta (i huvudsak akademiker med "bra" jobb) som är småbarnsföräldrar säger så är det att ett liv med 2 x heltidsarbete är ett liv på gränsen. Det går, men man är inte i balans. Umgänget med barnen är under veckorna mer av en övning i logistik än... tja... umgänge. Den egna fritiden är minimal (och prioriteras inte heller under de förutsättningarna). Min egen upplevelse är samma. Varför just ~40 h/vecka skulle vara den ultimata arbetsmängden känns rätt oklart.
Tandläkare, utvecklingssamtal, föräldrafika. Ibland känns det verkligen som att det alltid är "något".
 
Kanske för att hinna laga mat och skjutsa till träningar? Jag skulle aldrig orka med att laga mat, packa in tre barn i bilen, skjutsa, åka hem, packa in två barn i bilen och hämta igen. Osv osv... Det är väldigt praktiskt att vara två vuxna hemma i hyfsad tid.
Skjutsa till träningar är inte aktuellt för min del, när barnen är så stora att de orkar med träning på kvällarna tänker jag att de också är stora nog att ta sig dit själva.

Men absolut, om en av föräldrarna ska skjutsa barn på kvällen, och barnen dessutom är i den åldern att den äldsta är stor nog att träna på kvällarna, men de yngsta så små att de inte kan vara ensamma nån timme, då behövs såklart två vuxna hemma på kvällen.

För oss skulle det helt enkelt inte funka, vi är inte hemma på kvällarna, och att båda föräldrarna ska gå ner i arbetstid och sluta med våra fritidsintressen för att ett av barnen ska få börja på en idrott som kräver skjuts till träning varje kväll... Det är inte troligt för vår del.
 
Omöjligt och omöjligt... om jag skulle sammanställa vad vänner och bekanta (i huvudsak akademiker med "bra" jobb) som är småbarnsföräldrar säger så är det att ett liv med 2 x heltidsarbete är ett liv på gränsen. Det går, men man är inte i balans. Umgänget med barnen är under veckorna mer av en övning i logistik än... tja... umgänge. Den egna fritiden är minimal (och prioriteras inte heller under de förutsättningarna). Min egen upplevelse är samma. Varför just ~40 h/vecka skulle vara den ultimata arbetsmängden känns rätt oklart.

Fast nä... Såhär nånting ser en normalvecka ut för oss:

Måndag: maken lämnar, jag rider på eftermiddagen och hämtar därefter. Maken tränar efter jobbet eller jobbar sent, hemma ca 20.

Tisdag: jag lämnar, maken hämtar, jag jobbar sent för att kompensera måndagseftermiddagen, hemma ca 21.

Onsdag: Jag hämtar och lämnar. Maken tränar efter jobbet, hemma 19.

Torsdag: jag lämnar, maken hämtar, jag åker till stallet efter jobbet, hemma ca 22:30.

Fredag: Maken hämtar och lämnar. Jag åker till stallet tidigt för att rida medryttarhästen, på jobbet 9:30. Jobbar sent, åker sen till stall nr 2 och rider. Hemma ca 21.

Lördag: lediga. Barnen kanske ska på något kalas, eller träffas med en kompis. Vuxna fixar med hushållet.

Söndag: Jag tävlar på fm, maken är hemma med barnen. Efter lunch ses vi i stallet, barnen rider. När vi kommer hem åker maken och tränar några timmar.

Ingen stressar ihjäl sig, båda hinner med fritidsintressen, båda hinner jobba. Det är inte på gränsen.
 
Fast nä... Såhär nånting ser en normalvecka ut för oss:

Måndag: maken lämnar, jag rider på eftermiddagen och hämtar därefter. Maken tränar efter jobbet eller jobbar sent, hemma ca 20.

Tisdag: jag lämnar, maken hämtar, jag jobbar sent för att kompensera måndagseftermiddagen, hemma ca 21.

Onsdag: Jag hämtar och lämnar. Maken tränar efter jobbet, hemma 19.

Torsdag: jag lämnar, maken hämtar, jag åker till stallet efter jobbet, hemma ca 22:30.

Fredag: Maken hämtar och lämnar. Jag åker till stallet tidigt för att rida medryttarhästen, på jobbet 9:30. Jobbar sent, åker sen till stall nr 2 och rider. Hemma ca 21.

Lördag: lediga. Barnen kanske ska på något kalas, eller träffas med en kompis. Vuxna fixar med hushållet.

Söndag: Jag tävlar på fm, maken är hemma med barnen. Efter lunch ses vi i stallet, barnen rider. När vi kommer hem åker maken och tränar några timmar.

Ingen stressar ihjäl sig, båda hinner med fritidsintressen, båda hinner jobba. Det är inte på gränsen.
Jag hade absolut inte klarat av eran vardag och då har jag inte barn. Jag jobbar mellan 7-16. Går dock att börja tidigare så man kan gå något tidigare på em. Har 20minuters restid till jobbet så det går ganska fort. Men ska jag hinna träffa min sambo på vardagarna måste jag tex vara hemma innan klockan sju, då han måste sova för att orka upp till jobbet. Själv avrundar jag kvällen någon gång mellan nio och tio för att få ordentligt med sömn.
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på... 2 3 4
Svar
74
· Visningar
27 528
Senast: alazzi
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Ni som vet vem jag är IRL får gärna hålla det för er själva. Skiter i att ha nåt anonymt nick, jag har ju ändå redan ältat allt detta i... 2
Svar
36
· Visningar
8 737
Senast: _Taggis_
·
Relationer Jag vet egentligen inte om jag borde skriva ner och posta det här men jag är verklige rådvill. Efter en turbulent vår med flera stora... 2 3 4
Svar
62
· Visningar
8 789
Senast: Loons
·
Övr. Barn Hej, Väljer att vara anonym då jag inte vill hänga ut folk här. Annars är jag en ganska frekvent användare. Jag blev ihop med min... 2 3 4
Svar
68
· Visningar
8 434

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp