Aha. Jag har aldrig nånsin tagit semester en dag för att gå till lekparken med friska barn, så det är ingen skillnad. Och de har ju lov och studiedagar även i skolan. Snarare tycker jag att det är enormt skönt att äntligen slippa det lilla dåliga samvetet som trådar som den här ger en när barnen är på förskolan, eller när någon annan tar hand om dem. Gör jag något annat än tar hand om barnen, så har man alltid ett litet gnag av dåligt samvete. Man borde ta hand om barnen istället, varför har man fått barn om man inte tar hand om dem, ögonblicken med barnen är de värdefullaste i livet, det finns inget man hellre borde göra än att vara med barnen när de är små, ta vara på småbarnstiden, det är hemskt när barn måste vara på förskolan, osv osv i all oändlighet. Man blir matad med det morgon, middag och kväll.
När de börjar skolan slipper man det. Jag behöver inte ha ett litet gnag av dåligt samvete när barnen går i skolan, de borde inte vara med mig istället. Inte ens de mest rabiata föräldraentusiasterna tycker att barnen borde hållas hemma från skolan för att vara med mamma istället, eller att mamma borde vilja sluta jobba för att hålla barnen hemma från skolan. Eller att det är fel på samhället, eftersom barnen måste gå i skola istället för att vara hemma med sina föräldrar.
Man träffar dem ju lika mycket när de går i skolan som när de gick på dagis, och man kan dessutom prata med dem om vad de gjort på dagen på ett helt annat sätt när de blir äldre. Så jag tycker absolut inte att man tappar dem. Vad gäller kompisar är det ju snarast något man ständigt brottas med, att försöka ordna och se till att de har kompisar och inte hamnar utanför. Så det är ju en lättnad, inte en förlust, om de börjar få viktiga kompisrelationer.
