Sv: Stallhälsa.
Det är faktiskt väldigt viktigt med hur stämningen i stallet är. Det är ju trots allt rätt mycket tid man tillbringar där och allt pyssel med mockning, skötsel och sånt blir ju en pina om man inte trivs.
Jag stod förut i ett stall som från att ha varit hur bra som helst (flera av mina klasskompisar stod där oxå) gick till ett krigsstall. Stallägarens fru som inte kunde något om hästar kom ofta ut i stallet och la sig i, det var hon som var med på stallmöten till och med. Detta stall var mycket noga med ordning och reda, trots att det var ett mindre stall utanför en mindra stad - och inget fel med ordning men... Man skulle sopa stallet jättenoga, alla skrymslen och vrår, man fick inte "spilla" nåt ur skitkärran på deras gård, fodringarna var exakt på klockslaget. T.ex. lunchen var klockan 12 och var man 5 min tidig eller sen fick man nästan dåligt samvete. Ja så här fortsatte det. Så länge stämningen mellan hästägarna var bra så funkade det, alla hjälptes åt och det var frid och fröjd.
Men en efter en flyttade de roliga personerna och istället bildades en stallmaffia med stallägarens fru och två av mammorna till yngre hästägarinnor. Dessa tre var vidriga! Det blev ren mobbing från deras sida. Massa skitsnack och meddelanden på tavlan varje dag, jag hade ont i magen när jag kom till stallet och skulle läsa på tavlan "Du glömde sopa igår, det ser för jävligt ut i stallet" eller "Du måste ta fredag kväll för du hade en fodring för lite för 3 veckor sen"
Ingen hjälpte till extra längre för man fick aldrig något tillbaka och jag försökte alltid åka dit på förmiddagen när iaf de 3 maffia-tanterna var på jobbet. (Lågstadielärare allihopa, hur kan man släppa dom med små barn??) Alla var helt omöjliga med allt, ville någon släoppa ut tidigare var det fel, ville någon släppa ut senare var det fel och till slut ville aldrig någon ta fodringar längre. Ställde man upp och gav hästarna lunchen på sin egen lunchrast på skolan (hade bara 1-2 km dit från skolan) ja då tjatades det om att vi hade varit två som hjälpts åt på lunchen
eller att dom fått 20 min för sent för att vi var tvungen att åka tillbaka till lektioner... *suck*
En efter en flyttade från stallet och till slut fick vi oxå nog och min syster (jag och hon delade vår häst) och Pappa åkte upp och sa upp vår stallplats och sa stallägarna ett par sanningens ord!
Sen flyttade vi till grannstallet och där står vi än!
Det är sån otrolig skillnad! Inget tavelbråk, bara snälla meddelanden i stil med "Kan du vara snäll att byta täcke på den och den, tack!" eller "Jag fodrar middag 30 min tidigare idag, ska jobba sen". Det är så skönt! Alla hjälps åt och det är kul att komma till stallet. Nu hoppas jag att det är någon där som man kan surra med en stund istället för som förut.
I somras hjälptes dessutom alla åt att måla om hela stallet och boxarna i enhetliga färger och nu till sommaren ska vi fixa till sadelkammare/fikarum med målning och ny möblering och kanske försöka oss på att byta staket på ridbanan. Stallägaren betalar och vi fixar! :smirk:
Dessa stallägare (en äldre kvinna) är oxå mycket bättre. Hon kan inget om hästar men är inte ute i stallet och bryr sig heller så det får vi sköta själv. Hon har ett flertal gånger sagt att det viktigaste för henne är att vi trivs i stallet och att vi måste säga till om något är fel. Det var några som stod i stallet för några år sen som inte skötte sina hästar och fodringar mm så bra så då blev det lite dålig stämning. Hon frågar tillomed oss om en ny inackordering är på väg om vi har nåt emot den. Just nu finns 2 boxar lediga och har varit rätt länge, en tjej var intresserad av en men hade dåligt rykte då hon var en av dem som inte skötte sin häst/sysslor bra för några år sedan så vi sa "tack, men nej tack" och stallägaren hyrde inte ut till henne
Oj, det här blev nog rätt långt, men en bra stallhälsa är verkligen viktigt! Man kan ju göra så mycket annat kul med sina stallkompisar än att bara sköta hästarna och fodra!
