T
Tican
När jag har suttit i 10 minuter vid datorn så kommer mor. Säger att jag bara sitter vid datorn och att jag itne har nåt liv. Att jag bara strular omkring och inte gör det jag borde. Hotar med att sälja djuren. Det händer JÄMT. Klagarklagarklagar, fast jag VET att jag är en ganska bra dotter. Om man jämför med kompisar osv.
Hon jobbar JÄMT. Pappa bara gör det han har lust med ungefär. Har väldigt mycket fritid, egen företagare, och jagar, reser och träffar polare (inte otrogen, som det kanske låter
) Så mamma har hand om tre ungar o två hundar, är VD för ett hotell, vi bor stort och allt är bara för mycket för lilla mor. Sömnproblem p g a hemskt dålig rygg också.
FAAN. Nu kom hon igen. Lite lugnare, inte bara fräser det hon fräser varje dag. Jag - redan irriterad, arg och lessen, orkar inte lyssna. När jag pratar tillbaka, frågar vad hon tycker saknas så svårt i mitt liv som jag inte har, vad som är så otroligt hemskt att hon måste bråka jämt, svarar hon att jag är provkativ jämt. Jaha. Typ vad? Jo att jag inte har diskat en kastrull som jag använt. Ursäkta, jag glömde, vad är det provokativa? Hon påminde mig igår kväll. Sen går hon. GÅR. Nu bara gråter jag. Jag blir så jävla trött på henne. Allt går ut över mig och min lillasyster, äldsta systern är så duktig så, jag däremot tycker bara hon är glättig.
Liknande med pappa. Fast han är proffsigare i sitt tjat liksom. Men fast övertygad om att jag är bortskämd, otrevlig och konfliktsökande. Jag blir absolut galen. Vad är felet? Det kan dom ju inte ens klämma ur sig. Der är ju bara bullshit man får som svar.
En annan sak, som kanske låter lite löjlig, är att vi verkligen gör allt själva. Jag tvättar, tar helt hand om min häst och mina smådjur, har ansvar för lillsyrran på bussen hem från plugget (en timme), hjälper dessutom till med hundarna, och dukar/dukar ut några gånger i veckan, lagar mat själv när jag behöver, osv. Och hon klagar på att hon är en curlingmamma? Det låter såklart som en replik från ett äkta curlingbarn, men så är det faktiskt inte. Det enda, skulle man faktiskt kunna säga, hon gör för oss ungar, är att köra till skolan på morronen. Annars måste vi gå upp vid typ fem för att hinna hästarna och allt, nu kan vi gå upp halv åtta. Men det ska hon sluta med nu, vilket på ett sätt ska bli skönt, att inte vara beroende av henne.
En till jobbig småsak, är att mitt rum är hemskt. Hemskt. Tapeterna sitter fast vid taket och golvet, hänger annars 2 dm utanför väggen, är spruckna och i nån gul konstig färg som man får ont i huvudet av. En mardröm för ett inredningsfreak som jag. Fast jag vet att vi har pengarna vägrar dom göra om.
Det känns verkligen som om dom försöker förstöra. Så fort jag ber om något (oftast att bli körd nånstans, eftersom vi bor mitt ute i skogen) så är det sånt gnäll (om det ens blir nåt) att det roliga förstörs helt. Hur kul är det då att åka på tävlingar och träningar med hästen, till exempel? Det känns som att dom är dom enda som står i vägen för mig, och det med flit.
Vad i helvete gör man? Ska det behöva vara såhär? Det är itne så hemskt som det låter såhär nedskrivet, men ändå, det är ju inte roligt.
Hon jobbar JÄMT. Pappa bara gör det han har lust med ungefär. Har väldigt mycket fritid, egen företagare, och jagar, reser och träffar polare (inte otrogen, som det kanske låter
FAAN. Nu kom hon igen. Lite lugnare, inte bara fräser det hon fräser varje dag. Jag - redan irriterad, arg och lessen, orkar inte lyssna. När jag pratar tillbaka, frågar vad hon tycker saknas så svårt i mitt liv som jag inte har, vad som är så otroligt hemskt att hon måste bråka jämt, svarar hon att jag är provkativ jämt. Jaha. Typ vad? Jo att jag inte har diskat en kastrull som jag använt. Ursäkta, jag glömde, vad är det provokativa? Hon påminde mig igår kväll. Sen går hon. GÅR. Nu bara gråter jag. Jag blir så jävla trött på henne. Allt går ut över mig och min lillasyster, äldsta systern är så duktig så, jag däremot tycker bara hon är glättig.
Liknande med pappa. Fast han är proffsigare i sitt tjat liksom. Men fast övertygad om att jag är bortskämd, otrevlig och konfliktsökande. Jag blir absolut galen. Vad är felet? Det kan dom ju inte ens klämma ur sig. Der är ju bara bullshit man får som svar.
En annan sak, som kanske låter lite löjlig, är att vi verkligen gör allt själva. Jag tvättar, tar helt hand om min häst och mina smådjur, har ansvar för lillsyrran på bussen hem från plugget (en timme), hjälper dessutom till med hundarna, och dukar/dukar ut några gånger i veckan, lagar mat själv när jag behöver, osv. Och hon klagar på att hon är en curlingmamma? Det låter såklart som en replik från ett äkta curlingbarn, men så är det faktiskt inte. Det enda, skulle man faktiskt kunna säga, hon gör för oss ungar, är att köra till skolan på morronen. Annars måste vi gå upp vid typ fem för att hinna hästarna och allt, nu kan vi gå upp halv åtta. Men det ska hon sluta med nu, vilket på ett sätt ska bli skönt, att inte vara beroende av henne.
En till jobbig småsak, är att mitt rum är hemskt. Hemskt. Tapeterna sitter fast vid taket och golvet, hänger annars 2 dm utanför väggen, är spruckna och i nån gul konstig färg som man får ont i huvudet av. En mardröm för ett inredningsfreak som jag. Fast jag vet att vi har pengarna vägrar dom göra om.
Det känns verkligen som om dom försöker förstöra. Så fort jag ber om något (oftast att bli körd nånstans, eftersom vi bor mitt ute i skogen) så är det sånt gnäll (om det ens blir nåt) att det roliga förstörs helt. Hur kul är det då att åka på tävlingar och träningar med hästen, till exempel? Det känns som att dom är dom enda som står i vägen för mig, och det med flit.
Vad i helvete gör man? Ska det behöva vara såhär? Det är itne så hemskt som det låter såhär nedskrivet, men ändå, det är ju inte roligt.