et_flickan
Trådstartare
Det var hundra år sedan jag var inne på buke känns det som, hehe.
Jag och min mamma har en 3 årig rottweilertik. Jag har börjat ha henne i min och pojkvännens lägenhet ibland för min mamma har börjat få otroligt svårt att gå. Jag har märkt på henne att hon är betydligt mycket gladare, lugnare och bryr sig inte alls om folk, cyklar, bilar, m.m.
Men hemma hos mamma är hon rena stressvraket. Dels beror det nog på allt som hänt hemma. Diverse misshandel på min mamma, att hunden blivit slagen av grannarna, och mycket mer. Hon ska alltid ha koll och säger man till henne går hon emot en. Jag har försökt lära henne att inte skälla på bilar, cyklar m.m genom att vara ett steg före henne hela tiden och helt enkelt ta henne när det kommer folk, eller hinna ta leksaken hon har, ja ni vet, få henne att tänka på annat. Men så kommer det en cykel och så är det bara att börja om. Jag har också tänkt på att ha henne i lina ute på gården.
Sen kommer vi väl till det jobbigaste. Vi kan inte gå ut med våran hund. Eller ja vi kan men då måste vi veta att grannarna inte är hemma. Dom har gått på mamma två gånger vad jag vet när hon haft hunden med sig, vi måste åka ut i skogen med hunden eller gå genom sunkmarken i våran hage och det gör man inte frivilligt, man blir dyblöt, jag och min kompis har även blivit förföljda av grannen när vi var ute och gick en gång.
Hundens relation till grannen är väl det som förstör allting med träning. Och hunden känner väl också på sig att vi är rädda.
Jag funderar på att ta hunden på heltid hemma hos pojkvännen då det är en rolig hund att jobba med. För när hon är i staden så bryr hon sig inte ett dugg om någonting. Inne ligger hon och sover och ute är hon lydig och snäll som ett lamm.
det blev väl mer än avskrivningtråd detta.
Jag och min mamma har en 3 årig rottweilertik. Jag har börjat ha henne i min och pojkvännens lägenhet ibland för min mamma har börjat få otroligt svårt att gå. Jag har märkt på henne att hon är betydligt mycket gladare, lugnare och bryr sig inte alls om folk, cyklar, bilar, m.m.
Men hemma hos mamma är hon rena stressvraket. Dels beror det nog på allt som hänt hemma. Diverse misshandel på min mamma, att hunden blivit slagen av grannarna, och mycket mer. Hon ska alltid ha koll och säger man till henne går hon emot en. Jag har försökt lära henne att inte skälla på bilar, cyklar m.m genom att vara ett steg före henne hela tiden och helt enkelt ta henne när det kommer folk, eller hinna ta leksaken hon har, ja ni vet, få henne att tänka på annat. Men så kommer det en cykel och så är det bara att börja om. Jag har också tänkt på att ha henne i lina ute på gården.
Sen kommer vi väl till det jobbigaste. Vi kan inte gå ut med våran hund. Eller ja vi kan men då måste vi veta att grannarna inte är hemma. Dom har gått på mamma två gånger vad jag vet när hon haft hunden med sig, vi måste åka ut i skogen med hunden eller gå genom sunkmarken i våran hage och det gör man inte frivilligt, man blir dyblöt, jag och min kompis har även blivit förföljda av grannen när vi var ute och gick en gång.
Hundens relation till grannen är väl det som förstör allting med träning. Och hunden känner väl också på sig att vi är rädda.
Jag funderar på att ta hunden på heltid hemma hos pojkvännen då det är en rolig hund att jobba med. För när hon är i staden så bryr hon sig inte ett dugg om någonting. Inne ligger hon och sover och ute är hon lydig och snäll som ett lamm.
det blev väl mer än avskrivningtråd detta.