För det första måste man läsa av sin häst!
Vad den har för inställning till transporten, om den är rädd, osäker eller bara envis!
Min ena häst var väldigt envis när hon var ung. Hon stälde sig på lämen och vägrade sedan ta ett steg. Hon liknade en åsna i sitt sätt.
Det bästa var att det fanns en särskild dressyrpiska hon inte tyckte om, fråga mig inte varför hon inte tyckte om den, för det vet jag inte..
Men vi upptäckte att hon inte tyckte om den, för när vi satte den bakom henne på pådrivande hjälp så gick hon in i transporten utan att gnälla!
Och inne i transporten väntades belöning!
Nu har vi en 4 åring som är jobbig att lasta, och hon är ängslig av sig, så hon får gå så långt in i transporten hon vågar, dvs tills hon tvekar att gå fler steg.
Sedan får hon stå där medans man kelar med henne m.m och efter en stund så backas hon ut. Efte ett par gånger så börjar hon se tryggare ut, ja då tog vi ett steg längre in och gjorde likadant. Till sist är hästen inne i transporten.
Under hela tiden så var det mkt klapp, mat från en spann och gott om tid och ett bra humör från en själv.
Så här tränase det att par gånger, sedan så ska hon ut på sin andra åktur. Den första "åkturen" tyckte hon inte riktigt om.