Svenska dialekter.

[Pegasus63]

Då jag är intresserad av dialekter i allmänhet och gärna jämför med svenska dialektord med norska dialekter undrar jag var i Sverige man säger "appellTsin i stället för apelsin, samma med Kjoppa istället Schoppa och Ksoklad för Schoklad. De två sista med tydligt K i början istället för sch ljudet. Alla tre ord förekommer regelbundet i både TV- och radioreklam. Flitig lyssnare till Språket i P1 men inte fått några hint i programmet än.

 

[_Taggis_]

Jag tänker närmast på finlandssvenska eller andra dialekter med finsk brytning typ i tornedalen, där sche-ljuden låter lite som du beskriver.

 

[MiaMia]

Jag tänker närmast på finlandssvenska eller andra dialekter med finsk brytning typ i tornedalen, där sche-ljuden låter lite som du beskriver.

Hade inte kommit på det själv, men tror du har rätt. Det kallas främre eller mjukt sje-ljud.
Typiskt för övre Norrland, men ganska stora variationer så det är inte lika tydligt hos alla individer. Det står lite här (bläddra ner en bit till rätt rubrik)
Hade en lärare norrifrån i skolan som sade "tjugosju" så att det lät som de båda ljuden var precis lika. Märkligt och exotiskt för mig då.

Bara för tydlighetens skull. Finlandssvenska och finsk brytning är två helt olika saker som inte alls har med varandra att göra. (Finlandssvenska är precis som skånska, värmländska osv. en regionalt präglad variant av svenska. Brytning är en avvikelse i uttalet som beror på att någon som lärt sig språket inte lyckas få till uttalet för att vissa ljud passar dåligt ihop med vad de är vana med från sitt modersmål.)

 

[MiaMia]

@Pegasus63 Har du provlyssnat på olika dialekter?
https://www.isof.se/sprak/dialekter/lyssna-pa-dialekter.html

 

[_Taggis_]

Hade inte kommit på det själv, men tror du har rätt. Det kallas främre eller mjukt sje-ljud.
Typiskt för övre Norrland, men ganska stora variationer så det är inte lika tydligt hos alla individer. Det står lite här (bläddra ner en bit till rätt rubrik)
Hade en lärare norrifrån i skolan som sade "tjugosju" så att det lät som de båda ljuden var precis lika. Märkligt och exotiskt för mig då.

Bara för tydlighetens skull. Finlandssvenska och finsk brytning är två helt olika saker som inte alls har med varandra att göra. (Finlandssvenska är precis som skånska, värmländska osv. en regionalt präglad variant av svenska. Brytning är en avvikelse i uttalet som beror på att någon som lärt sig språket inte lyckas få till uttalet för att vissa ljud passar dåligt ihop med vad de är vana med från sitt modersmål.)

Tror du menar de mjuka sje-ljuden en kan hitta i Västernorrland? Kring Kramfors och de trakterna vill jag minnas att det går en gräns men ska inte svära på det... de låter dock annorlunda än de med finsk brytning.

Ja jag har full koll på skillnaden mellan finlandssvenska och finsk brytning. Jag kommer från Norrbotten och det talas frisk med olika mkt brytning där uppe. Min mormor är tex finska som flyttade hit på 50-talt och lärt sig svenska i vuxen ålder. Även där jag bor nu finns mkt finlandssvenskar i de äldre bruksorterna. De sje-ljuden som nämns i TS tycker jag ofta hittas hos de med finsk anknytning på olika vis, ja.

 

[MCP]

@_Taggis_
Fast jag har nog väldigt svårt att komma på en enda finlandssvensk dialekt där man skulle uttala det sådär.

 

[_Taggis_]

@_Taggis_
Fast jag har nog väldigt svårt att komma på en enda finlandssvensk dialekt där man skulle uttala det sådär.

Ok. Inte jag. Men alla talar ju inte likadant...

 

[Pegasus63]

Har aldrig hört en norrlänning, finlandssvensk eller någon med finsk brytning säga ett tydligt K i början av ord som normalt börjar med sch eller sj ljud när de pratar dialekt, och undrar fortfarande var någonstädes killen i Strepsils reklamen hittade ett T i ordet Apelsin.

 

[MiaMia]

Tror du menar de mjuka sje-ljuden en kan hitta i Västernorrland? Kring Kramfors och de trakterna vill jag minnas att det går en gräns men ska inte svära på det... de låter dock annorlunda än de med finsk brytning.

Ja jag har full koll på skillnaden mellan finlandssvenska och finsk brytning. Jag kommer från Norrbotten och det talas frisk med olika mkt brytning där uppe. Min mormor är tex finska som flyttade hit på 50-talt och lärt sig svenska i vuxen ålder. Även där jag bor nu finns mkt finlandssvenskar i de äldre bruksorterna. De sje-ljuden som nämns i TS tycker jag ofta hittas hos de med finsk anknytning på olika vis, ja.

Å, du menar när det det som andraspåksinlärs är tydligt dialektalt präglat så det blir både brytning och dialekt i kombination. Sorry, jag läste dig helt fel.
Den kombinationen har jag ingen erfarenhet av att höra.
Nej, tycker inte Västernorrland... Reservation dock för om jag tolkat TS beskrivning av vilket ljud han menar rätt.

 

[Kjerulfia]

Nu är jag ju långt ifrån expert på norska, men är projektledare i ett Interreg-projekt med norska och svenska partners vilket innebär att jag nästan dagligen har kommunikation med norska kollegor. Det förekommer ju uttalat k i andra sammanhang i en del norska dialekter i tex ordet hvor. Det tog ett tag innan jag fattade det när jag lyssnade på norska kollegan. Det som knäckte nöten för mig var när han pratade till en PPT, och jag kunde läsa det han sa. Andra norska kollegor uttalar samma ord helt annorlunda och mycket lättare att förstå som svensk.

 

[MiaMia]

Nu är jag ju långt ifrån expert på norska, men är projektledare i ett Interreg-projekt med norska och svenska partners vilket innebär att jag nästan dagligen har kommunikation med norska kollegor. Det förekommer ju uttalat k i andra sammanhang i en del norska dialekter i tex ordet hvor. Det tog ett tag innan jag fattade det när jag lyssnade på norska kollegan. Det som knäckte nöten för mig var när han pratade till en PPT, och jag kunde läsa det han sa. Andra norska kollegor uttalar samma ord helt annorlunda och mycket lättare att förstå som svensk.

På nynorsk stavas det så också, kven, kva, kvifor.
Språkhistoriska bakgrunden hänger ihop med det H som fanns framför V i svensk gammalstavning. (hvem, hvad, hvilken) Alltså ett förr uttalat ljud som har försvunnit.
Min mormor sade "hocken", som väl är en variant av "vilken" helt utan v-ljud men ljudet framför kvar.

 

[Roheryn]

På nynorsk stavas det så också, kven, kva, kvifor.
Språkhistoriska bakgrunden hänger ihop med det H som fanns framför V i svensk gammalstavning. (hvem, hvad, hvilken) Alltså ett förr uttalat ljud som har försvunnit.
Min mormor sade "hocken", som väl är en variant av "vilken" helt utan v-ljud men ljudet framför kvar.

Och på isländska finns det kvar både som uttalat ljud och som stavning, t.ex. i hvad, hver, hvernig osv.

 

[Mia_R]

På nynorsk stavas det så också, kven, kva, kvifor.
Språkhistoriska bakgrunden hänger ihop med det H som fanns framför V i svensk gammalstavning. (hvem, hvad, hvilken) Alltså ett förr uttalat ljud som har försvunnit.
Min mormor sade "hocken", som väl är en variant av "vilken" helt utan v-ljud men ljudet framför kvar.

Jag har bara hört hocken användas som vem, hocken äre = vem är det. Hocken uttalad med o och inte å.

 

[Ruffe]

Jag talar en finlandssvensk dialekt där vi säger kvann? Kvem? kvaför? kva?

 

[MiaMia]

Jag har bara hört hocken användas som vem, hocken äre = vem är det. Hocken uttalad med o och inte å.

Jag har föreställt mig att det är någon konstruktion typ vilken person som förkortats. Så betydelsen skulle översättas till vem, men ordets ursprung är vilken. Men det är inte något som jag vet ifall det är riktigt eller ej.

Vad jag kan minnas använde hon både vem och vilken i normal form också.

Skulle kunna vara att det kan ha bevarats i ålderdomlig form som ett fast uttryck eller liknade. För jag förknippar det med rätt specifika frågor typ "vem är det som kommer" när det ringer på dörren på kvällen. Kan inte alls se frågan "vem är statsminister i Norge" med det ordet.

Eller vara ett helt separat frågeord som inte finns i rikssvenskan idag. Kanske hocken =vem av ett begränsat antal kända alternativ, hvem =vem av ett oändligt antal okända alternativ.

Nu börjar jag kanske komma lite långt ut i spekulationer. Skulle vara kul att veta.

 

[MiaMia]

Började gräva...
Svenskt dialektlexikon. Hókken = vilken, vad för en
Och en hel drös olika uttal i SAOB ocken, hulken, hwilk, vicken

När jag läser böjningsformerna så inser jag att "vem" finns bara i singular!
Vi säger "Vem står på bron?" men sen måste vi säga "Vilka (är det som) står på bron?"
Då kan det verkligen inte vara långsökt att använda vilken på samma sätt även i singular

Noterar dessutom att jag vill ändra mer i formuleringen av meningen när jag byter ord. Och likheten med våra exempel @Mia_R som verka kräva "Hocken äre´ ... ? " inte rakt utbyte med vilken modern vem-formulering som helst?

 

[MCP]

@_Taggis_ intressant, vet du varifrån dessa som talar så härstammar? Kan bara komma på dialekter som sätter K framföre V-ord, så som @Ruffe s.

@MiaMia runt var jag bor här i finland så säger man "hoki", med just den samma betydelsen. Oftast kanske vanligare bland de som är lite äldre, och i vissa dialekter, men ändå

 

[Stinaelin]

Började gräva...
Svenskt dialektlexikon. Hókken = vilken, vad för en
Och en hel drös olika uttal i SAOB ocken, hulken, hwilk, vicken

När jag läser böjningsformerna så inser jag att "vem" finns bara i singular!
Vi säger "Vem står på bron?" men sen måste vi säga "Vilka (är det som) står på bron?"
Då kan det verkligen inte vara långsökt att använda vilken på samma sätt även i singular

Noterar dessutom att jag vill ändra mer i formuleringen av meningen när jag byter ord. Och likheten med våra exempel @Mia_R som verka kräva "Hocken äre´ ... ? " inte rakt utbyte med vilken modern vem-formulering som helst?

På värmländska kan en säga "Hôcken da" (vem då) och "hôckna da" (vilka då).

 

[Stinaelin]

Då jag är intresserad av dialekter i allmänhet och gärna jämför med svenska dialektord med norska dialekter undrar jag var i Sverige man säger "appellTsin i stället för apelsin, samma med Kjoppa istället Schoppa och Ksoklad för Schoklad. De två sista med tydligt K i början istället för sch ljudet. Alla tre ord förekommer regelbundet i både TV- och radioreklam. Flitig lyssnare till Språket i P1 men inte fått några hint i programmet än.

Testa att fråga Språket i P1 direkt!

 

[SaraXX]

På värmländska kan en säga "Hôcken da" (vem då) och "hôckna da" (vilka då).

Och hôrt (vart, tex vart ska du?) och hônna (vad, tex vad säger du?)