Sverige´s mest paranoida hästägare.

[Starta]

Hej!
Vet inte riktigt hur jag ska fomulera mig så ni förstår mitt problem men ska göra mitt bästa :
Jag var med om en ridsolycka för ett par år sen vilket gjorde mig ganska osäker och rädd. Då hade jag två hästar som jag tävlade la-msv. Men efter olyckan blev det som en ond spiral med rädsla och dåligt självförtroende så jag sålde av allt som hade med hästar och göra och har nu varit hästlös i 2 år.

Men jag har tittat på annonser och drömt om en häst och att våga börja igen.
Så för 3 veckor sen fick jag syn på den mest fantasiska hästen någonsin.
Lugn och trygg och en riktigt kompis, Vad jag tror jag kan behöva.
Han är en hopphäst som går 140, Men har pga av skadad ryttare inte tävlat 2010.

Jag tittade på han och blev helt såld Och Han har varit i mina ägor i två veckor nu.

Nu till mitt problem, Jag är så paranoid och rädd för att han ska bli / vara skadad att jag inte kan ge mig själv någon ro.
Jag kan inte sova på nätterna och när jag rider är det enda jag tänker på om han känns ren eller inte. Har har lindrig patellaupphakning som knappt märks men det gör mig så orolig. Idag tyckte jag han var liiite varmare i ena benet än i det andra med. Dock inte svullen eller något.
Han är väldigt fräsch för sin ålder men jag nojjar ändå.

Jag tänker att jag kanske skulle vilja tävla lite om ett år eller så men nu vågar jag knappt rida han för jag är så rädd om han.
Han är verkligen som den hästen jag har drömt om i två år och nu när jag har han är jag bara orolig att han ska ha ont.

Jag vet att 16 kanske inte är någon ålder på en häst men jag ligger ändå sömnlös på nätterna och grubblar om jag verkligen ska träna/ tävla en häst som då kommer vara 17.

Och att han är en liten klantpelle som kommer in med skrubbsår här och var gör verkligen inte susen för min nerver.
Mitt självförtroende när det gäller hästar är verkligen nere på botten, Det känns som allt jag gör blir fel och som jag verkligen inte förtjänar denna underbara häst.

Jag undrar om någon varit i liknande sits, Och om det går över med tiden eller det finns knep eller nått som ger sinnesro?

Tack på förhand!

 

[Jimma]

Sv: Sverige´s mest paranoida hästägare.

Hej!

Jag köpte min "dröm"häst för snart ett år sedan. Hon har var långtifrån den friskaste hästen på jorden när hon kom till mig. Efter sex månaders rehabilitering med sjukgymnastik och medicinering blev hon friskförklarad av erkänt duktig hästveterinär. "Njut av att ha en frisk häst nu" var det sista han sa innan han åkte från gården för ett halvår sedan. Sedan dess har jag oroat mig över att hon har ont. Jag sitter och känner efter i varje steg om hon nog ändå inte haltar lite när jag rider. Sitter i bilen när jag passerar hagen för att se hur hon rör sig, om hon betar som hon ska, känner om hon är varm om benen varenda gång jag jag är ut och fodrar, ligger på nätterna och undrar om hon dricker som hon ska. Får hon i sig allt hö? Fullkomligt paranoid jag också.Nu har jag helt enkelt bestämt mig för att det är nog. Jag måste helt enkelt börja lita på att det fungerar nu. Varför oroa sig för det som kanske, troligen aldrig, kommer att hända?
Det finns ju många,många äldre läromästare som tävlar upp i hög ålder och din häst är ju om jag förstått det rätt, frisk. Bortsett från patellan som han fungerar bra med. Försök att bestämma dig för att ta en dag i taget och njuta av den. Din oro kommer säkert att gå över när du märker att det går bra och att din vän håller för att rida på =)

//

Jimma som tagit tillbaka nattron

 

[Cizma]

Sv: Sverige´s mest paranoida hästägare.

Ta nu å andas genom näsan, lilla vän... Självklart är du orolig för att ditt hjärtegryn ska skada sig, men om ett tag, när du fått landa i vetskapen att du nu har din drömhäst, kommer du få lite perspektiv på det hela...Man kan inte skydda dom mot allt och framför allt inte mot sig själva.... Du ska se att du kommer över din tröskel, bara tiden får gå ett slag=)

 

[EgoGirl]

Sv: Sverige´s mest paranoida hästägare.

Andas ut, det kommer släppa. Tids nog.

Min häst har inte haft den roligaste sjukdoms bilden (hältor) de senaste två åren och i somras sto han med båda frambenen nere i graven och bakbenen kämpade för att få upp resten av hästen. Jag var helt inställd på att ta bort mitt hjärtegull men så kom mirakelmannen och vips så var hästen frisk.

Har ridit på min ohalta häst i tre månader och det är först nu sista veckorna som jag börjar slappna av.
Jag har precis som du känt efter i vart enda steg han tagit, kollat på honom så intensivt att han till slut blivit halt i mina ögon men ingen annan har sett den hältan
Jag har kollat och känt precis allt sen i slutet av maj. Har ridit honom sen i augusti och först nu börjar det släppa. Det är otroligt skönt.
Det som hjälpt mig att inse att min häst verkligen är frisk är att tränare, vänner, stallkompisar ja alla i min närhet har sagt "Gud va fräsch han är nu".

Det tar tid att släppa oron men man gör det till slut. Lycka till!

Dessutom 17 år är ingen ålder på en häst. Vi har en 17 åring som gått som ridskolehäst i 10 år men mår super i hela kroppen =)

 

[Ginne]

Sv: Sverige´s mest paranoida hästägare.

Har har lindrig patellaupphakning som knappt märks men det gör mig så orolig.

Jag tänker att jag kanske skulle vilja tävla lite om ett år eller så men nu vågar jag knappt rida han för jag är så rädd om han.

Har han lindrig patellaupphakning är det viktigt att du håller igång honom, då det är större risk för upphakning om han vilar...

 

[Fritidsryttare]

Sv: Sverige´s mest paranoida hästägare.

Stackare, jag vet precis hur du känner dig! Jag köpte ny häst för snart två månader sedan efter att min andra hade blivit utdömd endast tre dagar efter köp och jag fick ta bort henne.
När Gigolo kom så var jag fullkomligt rabiat, jag satt och visiterade varenda bit av honom och letade gallor, sår, svullnader och temperaturskillnader.. Det var helt sjukt och jag insåg det själv, men jag kunde bara inte slappna av utan gick ständigt med en klump i magen och var övertygad om att det var något fel på den stackars hästen!

Äntligen börjar jag inse att jag måste slappna av och ge "järnet", annars är det inte kul att ha häst. Men jag förstår verkligen hur du känner!

 

[millus]

Sv: Sverige´s mest paranoida hästägare.

Jag känner igen mig! Min gamla ponny har varit med i svåra trafikolyckor, med dödlig utgång, hon har haft fång säkert fem gånger i sitt liv, hon är enögd sen snart fem år tillbaka pga elakartad cancer. Hon har kvar en tumör i tinningen som inte går att operera. Trots detta så blir hon snart 28 år! Så jag har oroat mig i onödan!

Tänk om din häst blir så gammal och du har ägnat alla ljuvliga tillfällen med den till att oroa dig!

 

[Korven]

Sv: Sverige´s mest paranoida hästägare.

Jag känner igen mig! Min gamla ponny har varit med i svåra trafikolyckor, med dödlig utgång, hon har haft fång säkert fem gånger i sitt liv, hon är enögd sen snart fem år tillbaka pga elakartad cancer. Hon har kvar en tumör i tinningen som inte går att operera. Trots detta så blir hon snart 28 år! Så jag har oroat mig i onödan!

Tänk om din häst blir så gammal och du har ägnat alla ljuvliga tillfällen med den till att oroa dig!

...........

 

[Tahari]

Sv: Sverige´s mest paranoida hästägare.

Precis så där håller jag också på. Trots att hästen i fråga inte har en sjukdag i sitt tioåriga liv. Framför allt oroar jag mig för ryggproblem och skador i hagen. Även om förnuftet säger att ingenting blir bättre av att jag oroar mig håller jag ändå på och nojar för både verkliga och påhittade faror.