Ett av mina största orosmoment är själva bedövningssprutan. Var hos tandläkaren idag och lagade två små hål som hon kunde fylla utan bedövning. Hon borrade ur båda, och även om dem var små så ilade det något fruktansvärt så jag nästan kröp ur stolen där jag låg. Hon sa det att "ja, bedövningen hade varit värre än det här" och då tänkte jag direkt att om bedövningen är värre än att borra utan så är det nästan så jag hellre lever med mina visdomständer...
VA??
Vilket pucko!
Jag förstår att du är rädd då
Kan du se ifall det finns någon som är speciallist på just tandvårdsrädda, eller rent av en klinik som jobbar med det - både terapeutiskt och behandlande?
I så fall kontakta dem.
Och så när du bokar tid, säg att du är jättejätterädd och att du vill ha extra mycket tid så att ni hinner vänta in bedövningarna innan de gör något alls och för att du ska hänga med i det som händer, be dem förklara och berätta om det känns bättre.
Berätta att du har tänder som ska dras och fråga om de antingen själva kan hjälpa dig på ett smidigt sätt, eller om de kan hjälpa dig att komma till någon som kan.
Jag skulle tro att de vill ha in dig för en ordentlig undersökning innan tänderna ska "dras" och då kan ni ju diskutera vad som skulle bli bäst för dig.
Sedan ska du veta det att det finns ENORMT mycket du kan påverka själv beroende på vad du har för problematik.
Jag t.ex. klarar inte av att ligga plant, så jag får sitta i en ställning som passar mig och som inte hindrar tandläkaren från att jobba.
Jag hatar att känna mig trängd mellan stol och borrbrygga (den där saken med alla instrument på som är mitt framför näsan på en typ) så den ser jag till att de flyttar bort, eller så gör jag det själv.
Fixar inte att ha "haklapp" runt halsen så den hänger löst i en "rem" typ, eller så ligger den bara där med små klisterremsor.
Jag föredrar att få sätta mig och känna efter i stolen innan den flyttas bakåt - så att jag kan avgöra vad som känns bäst för mig (men som sagt det måste fungera för tandläkaren också så man kan få kompromissa lite
)
Om du sitter bekvämt och kan andas bra minskar risken för att du kväljer, du kan berätta det för dem när du kommer dit och så borde de kunna ge dig råd om hur du kan påverka, och berätta hur de kan underlätta (inte ha mer saker än nödvändigt i munnen, testa alternativ som kanske finns o.s.v) plus att jag TROR att det ska finnas någon lokalbedövning man kan få för att häva/minska just kväljningarna.
Be om rejält med bedövning i tandköttet och så blundar du så att du inte ser sprutan, fokusera på andningen, då ska det inte kännas mer än möjligtvis ett liiiitet stick, och så kan man ju känna av medlet lite grann när det sprutas in, men så när bedövningen slår till kommer du känna dig mer och mer avdomnad och du har rätt att begära precis hur mycket bedövning du vill.
Du kan också fråga om de har en sk. "wand" som alternativ till sprutan, det är som en liten stav som duttar in bedövningsmedlet, det tar längre tid men känslan av att det inte är en spruta som väntar gör det hela betydligt lättare, och den känns betydligt mindre.
Kanske kan du be om wanden först, och sedan spruta när det är tvärbedövat? (det tar som sagt lite tid med wanden så för att spara tid kanske det är mer effektivt med vanlig spruta när du absolut inte kommer att känna något?)
Min tandläkare borrar tre sekunder i taget (hon räknar till tre och tar sedan bort borren och "kollar läget") och eftersom hon räknar högt så har jag ju det att fokusera på och vet att det går fort.
(jag trodde seriöst att borrningen tog en kvart, MINST...det gör den inte...)
Att bedövning skulle vara jobbigare än ilningar var bannemig det värsta jag hört!
Ilningarna går att få bort, dock kan det ju vara så att de inte vet om det är tillräckligt bedövat så du kan såklart känna av en ilning i början.
Men annars ska det faktiskt inte kännas alls.
Det som brukar kännas värst är just det där "knakandet" när de börjar lossa på tanden. När den väl är lös så går det fort, ljudlöst och smärtfritt.
Oj. Det blev långt.
Men kort sagt - kolla upp tandläkare för sjukvårdsrädda och prata med dem
