Majskolven
Trådstartare
Idag gjorde vi tandkoll på mitt 24-åriga fullblodssto, och nu sitter jag med klump i magen. Hon har sedan 19-årsåldern haft glesbett med foderinpackningar som följd, men bortsett från det aldrig under sitt liv haft problem med tänderna. Ett jämnt fint bett som slits jämnt och hon har aldrig haft problem med hakar eller liknande. Jag har under de senaste åren hållit efter munhygienen med att regelbundet spola ur munhålan, samt anpassat fodret utifrån vad jag har märkt ger henne minst besvär.
Nu vid jul tyckte jag att det började låta annorlunda när hon tuggade och hon har spottat ut bussar. Och idag fick jag veta varför: en kindtand, P4 har kommit ur läge och lutar nu rejält utåt kinden. Den sitter dock helt fast och går ej att rucka. Det är kring denna P4 som hennes glesbett har varit som störst, i dagsläget får man in nästan en finger både framför och bakom tanden. Kindens slemhinna har förstås tagit stryk av skavandet som tanden gjort, och där är vävnaden nu förtjockad, nästan ärrliknande. Motsvarande tand i överkäken har blivit lite urgröpt (vågbett) pga den onormala belastningen.
Veterinären som gjorde kollen idag vågade inte själv föreslå någon drastisk åtgärd utan ville konsultera en kollega som gått TL:s utbildning.
Hjälp mig tänka kring detta nu, jag har i närområdet två tandkompetenta veterinärer, en på ett större djursjukhus och en som driver en egen tandvårdsklinik. Båda är utbildade av TL. Jag kommer att kontakta båda för att höra deras åsikter, och det är ju ett konstruktivt första steg. Men nu ikväll känns detta med tanden så ledsamt och jag är så rädd att det ska bli fel, med tandutdragningar, sövningar infektioner och matvägran som följd.
Hästen är i gott hull, pigg och glad och äter med god aptit, men silaget äts långsammare och jag får komplettera med uppblött lusern för att säkra tillräckligt grovfoderintag. Hon är besvärad av tanden men inte så hon slutat äta. Om vet rekommenderar att ta bort tanden, vågar man då söva en så gammal häst? Vågar man göra något överhuvud taget utan att det blir starten på en massa matvägrarproblem och infektioner? Hästen tål dessutom varken penicillin eller sulfa, vilket komplicerar bilden ytterligare. Fy, vad tankarna snurrar i mitt huvud nu. Hur 17 kan tanden flytta på sig sådär? För några år sedan sa en annan vet på en annan klinik i ett annat län, att det såg ut som om hästen hade en gammal utläkt fraktur just kring P4 (om jag minns rätt). Jag minns att jag blev förvånad, för jag har aldrig märkt något som skulle tyda på något så våldsamt trauma. Och hästen har alltid varit ett matvrak. Nu på senare tid har jag lärt mig att frakturer på tänder och käkar faktiskt kan passera helt obemärkt, så visst, det kan alltså säkerligen ha hänt något för en tio femton år sedan utan att jag märkt det.
Det blir fortsatt daglig sköljning och numera borstar jag också tänderna på henne, tur att hon är snäll. Samt corsodylsköljning för att minska och motverka infektion i slemhinna och tandkött. Men sen... är det någon som har erfarenhet av något liknande eller har något tips, råd eller bara pepp att ge, så blir jag glad. För just nu känns det ängsligt.
Nu vid jul tyckte jag att det började låta annorlunda när hon tuggade och hon har spottat ut bussar. Och idag fick jag veta varför: en kindtand, P4 har kommit ur läge och lutar nu rejält utåt kinden. Den sitter dock helt fast och går ej att rucka. Det är kring denna P4 som hennes glesbett har varit som störst, i dagsläget får man in nästan en finger både framför och bakom tanden. Kindens slemhinna har förstås tagit stryk av skavandet som tanden gjort, och där är vävnaden nu förtjockad, nästan ärrliknande. Motsvarande tand i överkäken har blivit lite urgröpt (vågbett) pga den onormala belastningen.
Veterinären som gjorde kollen idag vågade inte själv föreslå någon drastisk åtgärd utan ville konsultera en kollega som gått TL:s utbildning.
Hjälp mig tänka kring detta nu, jag har i närområdet två tandkompetenta veterinärer, en på ett större djursjukhus och en som driver en egen tandvårdsklinik. Båda är utbildade av TL. Jag kommer att kontakta båda för att höra deras åsikter, och det är ju ett konstruktivt första steg. Men nu ikväll känns detta med tanden så ledsamt och jag är så rädd att det ska bli fel, med tandutdragningar, sövningar infektioner och matvägran som följd.
Hästen är i gott hull, pigg och glad och äter med god aptit, men silaget äts långsammare och jag får komplettera med uppblött lusern för att säkra tillräckligt grovfoderintag. Hon är besvärad av tanden men inte så hon slutat äta. Om vet rekommenderar att ta bort tanden, vågar man då söva en så gammal häst? Vågar man göra något överhuvud taget utan att det blir starten på en massa matvägrarproblem och infektioner? Hästen tål dessutom varken penicillin eller sulfa, vilket komplicerar bilden ytterligare. Fy, vad tankarna snurrar i mitt huvud nu. Hur 17 kan tanden flytta på sig sådär? För några år sedan sa en annan vet på en annan klinik i ett annat län, att det såg ut som om hästen hade en gammal utläkt fraktur just kring P4 (om jag minns rätt). Jag minns att jag blev förvånad, för jag har aldrig märkt något som skulle tyda på något så våldsamt trauma. Och hästen har alltid varit ett matvrak. Nu på senare tid har jag lärt mig att frakturer på tänder och käkar faktiskt kan passera helt obemärkt, så visst, det kan alltså säkerligen ha hänt något för en tio femton år sedan utan att jag märkt det.
Det blir fortsatt daglig sköljning och numera borstar jag också tänderna på henne, tur att hon är snäll. Samt corsodylsköljning för att minska och motverka infektion i slemhinna och tandkött. Men sen... är det någon som har erfarenhet av något liknande eller har något tips, råd eller bara pepp att ge, så blir jag glad. För just nu känns det ängsligt.
Skriver ut ett företagsnamn men inte det andra. 
