Tjänsteledigt eller sjukdom?

[Björk]

Jag har för mig, utan att vara säker, att det där med förstadagsintyg är rätt formaliserat. Skulle tro att AG tex inte kan begära det vid ett enstaka tillfälle, utan att det behöver vara upprepad frånvaro bakom.

Det ser nog olika ut, men de flesta har nog rutinen att kräva det vid upprepad korttidsfrånvaro, ja. Det brukar också delges facklig organisation mm.

*kl*
I ts fall kan det ju inte begäras in något intyg för de dagar hon varit hemma, det är ju omöjligt att få ett sånt egentligen. Enligt min erfarenhet kan man dessutom inte begära förstadagsintyg samma dag eller som i detta fall flera dagar in i en pågående sjukskrivning. Man gör det i så fall när personen är åter på jobbet; inför ev sjukskrivning framåt i tid. Allt annat vore bara nonsens...

Krisreaktion pga sorg kan ge nedsatt arbetsförmåga och absolut vara skäl till sjukskrivning! Utan att kunna bedöma vad gäller just ts fall så tror jag dock att många människor i sorg ofta mår bättre av att ganska snabbt återgå till jobbet. Att låta vardagen fortgå KAN hjälpa. Men det beror ju på krisreaktionen.
Och förstås kraven i arbetet. En bra chef kan kanske anpassa uppgifterna någon-några dagar så att man kan göra nytta även om man inte mår toppen. Själv har jag haft förstående och empatiska arbetskamrater som varit bra för mig att ha omkring mig när jag haft det tufft.

/ hr-människan också med erfarenhet från FK

 

[Björk]

Man kan sjukskriva sig för vad som helst, MEN det är upp till arbetsgivaren att avgöra om det finns rätt till sjuklön.

Det går att begära förstadagsintyg, men detta ska göras innan sjukdom och det ska göras på goda grunder (t ex upprepad korttidsfrånvaro, rehabliteringsutredning etc)

Försäkringskassan skriver bl a såhär:
"Det är arbetsgivaren som bedömer om villkoren för att få rätt till sjuklön är uppfyllda. "

"Sjukdomsbegreppet innebär att varje onormalt fysiskt eller psykiskt tillstånd, som inte hör ihop med den normala livsprocessen, betecknas som sjukdom. Störningar och fysiologiska förändringar som beror på det naturliga åldrandet, graviditet eller barnafödande ska enligt förarbetena till sjuklönelagen inte betraktas som sjukdom, eftersom de hör ihop med den normala livsprocessen. "

De skriver även:
"När en arbetsgivare bedömer om en arbetstagare ska räknas som sjuk ska man bortse från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och liknande förhållanden. Arbetsgivare ska alltså betala ut sjuklön bara när arbetstagaren har en sjukdom, eller ett medicinskt tillstånd som är jämställt med en sjukdom, som sätter ned arbetsförmågan. Nedsatt arbetsförmåga av andra skäl ger inte rätt sjuklön. Syftet med det är att motverka att sjuklön betalas ut för sociala problem och generella livsproblem. "

Exakt, men...

Å andra sidan har man ett dilemma i det där bedömandet av rätt till sjuklön rent arbetsrättsligt... Eftersom en ag sällan är medicinskt sakkunnig så blir det svårt att bevisa att arbetstagaren egentligen hade arbetsförmåga, att det inte fanns några medicinska skäl bakom sskr.

Det är ett dilemma jag diskuterat i många år med hr-kollegor.

 

[Björk]

Lagen spelar tyvärr inte så stor roll när jobben är sådana att det inte fungerar om man är borta. Sen vad för rättigheter det finns, är en annan sak.

Nja... Inga jobb fungerar väl när personen är borta? Antingen krävs vikarie eller så ligger uppgifterna ogjorda/skjuts upp.
Lagen spelar roll, en vettig arbetsgivare följer den.
Dessutom kan folk till och med gå och dö från en dag till nästa, det är nog så att de flesta verksamheter klarar ut till och med det; om det nu inte är en ensamföretagare då...

 

[Björk]

Jag har inte lagt någon skuld på TS alls, bara nämt att det inte är helt dumt att faktiskt jobba med sig själv för att undvika liknande situationer.

Förstår inte att folk är så emot att jobba med sig själva även när det inte är en ren kris. Det är inget fel alls att jobba med sig själv i förebyggande syfte. Och ja, jag mår skit oftast, mycket för att jag väntade alldeles förlänge med att skaffa hjälp för problemen. Man lär av sina misstag, för mig är det troligen försent men det är det inte för andra.

Sen tycker jag inte du ska jämföra mina problem med TS problem, dom är troligen väldigt långt ifrån varandra.

Ursäkta men... Hur långt ska man gå i så fall i det här jobbandet med sig själv? Vilka kriser tycker du man ska klara utan att det ska påverka arbetsförmågan? Relationsuppbrott tydligen... Då bör man kanske vara förberedd på att klara hantera att ens hus brinner ner till grunden? Köra på sitt barn av misstag? Att ens förälder plötsligt dör oväntat? Att ens partner försvinner, man vet inte om de lämnat en eller blivit mördade? Att ens 2-åring gått vilse i skogen och inte blivit hittad?

Hur ska en människa någonsin kunna bygga upp sig så att den kan garantera att inte hamna i en krisreaktion?

Frågar en ovanligt cool person som sällan blir oroad/rädd eller "krisar" särskilt lätt...

 

[tanten]

Det har alla mina varit med. Frånvarande personal måste alltid ersättas.

Livskris eller tillfällig krisreaktion vid separation/skilsmässa/dödsfall är väldigt vanligt. I alla åldrar och hos båda könen. Så att rent generellt säga att det skulle bero på grundläggande dåligt mående undrar jag vad du har för belägg för? Samma sak med att händer det en gång så är det stor risk det händer igen?

Precis så.
Jag tänker att det är en fråga om huruvida man kan sköta sitt jobb.

Om man mår så dåligt att man inte kan göra en vettig insats på arbetsplatsen så bör man vara hemma. Om det är på grund av en stukad fot, en rejäl influensa elelr stor sorg spelar väl ingen roll? Det kan väl ändå inte vara någon skillnad mellan om det är kroppen eller själen som är tilltufsad. Men är inte arbetsför!

 

[Björk]

Då har du tolkat det jag skrivit väldigt fel. Alla människor utsätts för psykiska påfrestningar i livet, jag skriver att det går att lära sig att hantera dom. Finns ingen människa hur frisk man än är som aldrig kan drabbas av en kris.

Men på vilket sätt har ts misslyckats i att hantera denna kris? Javisst hon var hemma ett antal dagar, grät, sov inte tillräckligt, men är nu på g igen. Det finns väl inget som säger oss att hon (om det händer igen) behöver gå in i en långvarig depression? Visst, jag har inte varit hemma en vecka för en separation, men jag är inte ts o vet inte hur chockartat detta blev för henne.

När jag grät ett dygn en gång vid ett uppbrott (o grät på jobbet dagen efter) så tycker jag hanterade det ganska bra! Jag grät ut, sörjde o var lite ledsen en period, det ÄR ju just att hantera det!

 

[Björk]

Ja.
Och kutym är väl att egen sjukskrivning som regel accepteras av arbetsgivaren vid en krisreaktion.
Men det är egentligen inte självklart, utifrån det som @Lovisaleonora länkat: avsikten är inte att sjukskrivning/sjuklön ska användas vid sociala problem eller livssituationer. Dit eventuell separation hör.
Så ska man vara petig, ska man antagligen ta ut annan form av ledighet.
Att vara frånvarande från jobbet går ju "alltid"; det handlar ju om huruvida man har rätt till ekonomisk ersättning eller inte.
Och det är inte självklart att man egentligen, enligt lagen, har rätt till ekonomisk ersättning om man krisar vid en normal livshändelse.
Och som sagt i första delen: det är väl kutym att egen sjukskrivning accepteras.

Nja... Det går inte alltid att vara ledig från jobbet. Semester, kompledigt o annat ska ansökas om och beviljas. Om ag behöver personen är de inte skyldiga att ge ledigt. Utom vid sjukdom.
Dock gissar jag att de flesta arbetsgivare i ett sånt här läge ger ledighet, betald eller obetald om ag skulle be om det.

 

[Björk]

Hur menar du nu? Man har normalt inget antal dagar tjänstledighet?
Man kan vara tjänstledig 365 dagar per år liksom. Och AG kan alltid om denne vill det bevilja tjänstledigt utan lön

Kan ja, men kan neka för allt utom vissa lagstadgade. Så ag har rätten att bevilja, ja, men inte skyldig att bevilja.

Säger ag nej och man inte dyker upp kan ag hävda olovlig frånvaro.

 

[Alexandra_W]

Kan ja, men kan neka för allt utom vissa lagstadgade. Så ag har rätten att bevilja, ja, men inte skyldig att bevilja.

Säger ag nej och man inte dyker upp kan ag hävda olovlig frånvaro.

Precis vad jag skrev, ja.

 

[Vogue]

Jag kommer imorgon ha varit hemma 5,5 dagar från jobbet då min sambo sagt att han skulle lämna mig. Det resulterade i att jag blev otroligt deprimerad och har mått konstant dåligt. Gråtit mer eller mindre non stop och haft sprängades huvudvärk.

Jag meddelade min arbetsgivare att jag blir hemma även imorgon (det blir alltså 5e dagen) och då ringer arbetsgivaren. Hon ville fråga mig hur jag tänkt angående min frånvaro. Hon menar att de tycker att min frånvaro är på gränsen mellan att få vara sjukanmälan eller tjänsteledigt. Kort och gott hintar hon till att dessa dagar av frånvaro kommer gå som tjänsteledigt och därmed vara obetalda.

Ska det vara så? Räknas psykiskt illamåendes som ogiltig frånvaro eller hur fungerar det? Arbetsgivaren sa att vi ska diskutera saken mer på torsdag när jag är åter. Vad tycker ni att jag bör lyfta? Eller ska jag bara godta att det blir obetalt?

Jag tycker att du ska godta att det blir obetalt och vara glad att du får stanna.
Ditt privatliv tillhör inte din arbetsplats såvida det inte är på en nivå med cancer eller något smittsamt som kommer att ha en STOR avgörande betydelse och som kräver hänsyn utöver det vanliga pga humanitär respekt.
Hjärtesorg är ingen sjukdom utan ett "suck it up tillstånd" och depression hör till läkare = Du skulle fått en sjukskrivning på papper dag 1 eller allra senast dag 2.

 

[Alexandra_W]

Jag tycker att du ska godta att det blir obetalt och vara glad att du får stanna.
Ditt privatliv tillhör inte din arbetsplats såvida det inte är på en nivå med cancer eller något smittsamt som kommer att ha en STOR avgörande betydelse och som kräver hänsyn utöver det vanliga pga humanitär respekt.
Hjärtesorg är ingen sjukdom utan ett "suck it up tillstånd" och depression hör till läkare = Du skulle fått en sjukskrivning på papper dag 1 eller allra senast dag 2.

Du underkänner mao majoriteten av alla krisreaktioner?

 

[Vogue]

Du underkänner mao majoriteten av alla krisreaktioner?

Ja nu är det ju milsvidd skillnad mellan att någon går bort, ett barn blir påkört osv än att ens partner vill gå isär.

Och som jag skrev, mår man så oerhört dåligt ser man ju till att få hjälp med sjukskrivning snarast så att man kan få hantera problemet under minst nån - några veckor med "tillstånd" så att säga.

 

[Humla]

Ja nu är det ju milsvidd skillnad mellan att någon går bort, ett barn blir påkört osv än att ens partner vill gå isär.

Och som jag skrev, mår man så oerhört dåligt ser man ju till att få hjälp med sjukskrivning snarast så att man kan få hantera problemet under minst nån - några veckor med "tillstånd" så att säga.

Jag jobbar som läkare och skulle aldrig sjukskriva någon på en gång, innan den varit hemma med egen sjukskrivning en vecka. Man får avvakta den veckan, förhoppningsvis är den tillräckligt, och man får återkomma när veckan har gått om det behövs.

 

[Lobelia]

Jag tycker att du ska godta att det blir obetalt och vara glad att du får stanna.
Ditt privatliv tillhör inte din arbetsplats såvida det inte är på en nivå med cancer eller något smittsamt som kommer att ha en STOR avgörande betydelse och som kräver hänsyn utöver det vanliga pga humanitär respekt.
Hjärtesorg är ingen sjukdom utan ett "suck it up tillstånd" och depression hör till läkare = Du skulle fått en sjukskrivning på papper dag 1 eller allra senast dag 2.

Nja, hjärtesorg kan leda till sjukdom. De flesta gånger kan man just som du skriver "suck it up". Sjukskrivning är till för när man är arbetsoförmögen inte bara sjuk. Man är inte alltid förmögen att arbeta om man inte kan göra något annat än att gråta till exempel. Sorg är naturligt, och inget man normalt sett behöver läkarvård för men alla klarar inte av att arbeta direkt även om de är friska.

 

[Petruska]

Nja, hjärtesorg kan leda till sjukdom. De flesta gånger kan man just som du skriver "suck it up". Sjukskrivning är till för när man är arbetsoförmögen inte bara sjuk. Man är inte alltid förmögen att arbeta om man inte kan göra något annat än att gråta till exempel. Sorg är naturligt, och inget man normalt sett behöver läkarvård för men alla klarar inte av att arbeta direkt även om de är friska.

Till och med handlar sjukskrivning MER om hur arbetsförmögen man är än om man är sjuk/frisk. En massa sjukdomar påverkar inte arbetsförmågan nämnvärt. Men sorg och krisreaktioner kan göra det.

 

[Grazing]

Men på vilket sätt har ts misslyckats i att hantera denna kris? Javisst hon var hemma ett antal dagar, grät, sov inte tillräckligt, men är nu på g igen. Det finns väl inget som säger oss att hon (om det händer igen) behöver gå in i en långvarig depression? Visst, jag har inte varit hemma en vecka för en separation, men jag är inte ts o vet inte hur chockartat detta blev för henne.

Vem har skrivit nåt om misslyckande? Finns inget sätt att misslyckas på i såna här fall, man reagerar som man reagerar. Jag tycker det är ett problem om man blir så handlingsförlamad och bryter ihop så totalt i så många dagar att man inte är förmögen att göra nånting alls, vissa tycker inte det är att reagera starkt och tycker inte det är ett problem alls. Visst om man bara sover dåligt och gråter lite men att bli otroligt deprimerad, då är det allvarligt. Tycker jag iallafall.

 

[Sonic76]

Jo, man kan faktiskt jobba med sig själv så att man tar olika situationer på ett lättare sätt. Man kan aldrig hindra saker från att hända men man kan hindra sig själv från att falla så djupt. Det är alldeles för många som väntar för länge med att söka hjälp.

Fast hur ska man jobba för att inte få en reaktion när syrran dör i en bilolycka?
Mamma är samtidigt sjuk och nära bortgång.
Eller när man får samtal på mobilsvar att pappa dött på morgonen och när jag kan kolla mobilen på praktiken är klockan 14:30.
Hur förbereder man sig på sånt?
Att börja nytt jobb i samma veva som syrran dött, och pendla 50mil var tredje vecka för att ge sin mamma möjlighet att dö hemma.
HUR arbetar man för att förbereda sig på sånt?
Själv blev jag sjukskriven först 2 år efter mamma dog för att jag försökt vara den duktiga arbetstagaren som inte tar ledigt för att hämta sig

 

[Grazing]

Fast hur ska man jobba för att inte få en reaktion när syrran dör i en bilolycka?
Mamma är samtidigt sjuk och nära bortgång.
Eller när man får samtal på mobilsvar att pappa dött på morgonen och när jag kan kolla mobilen på praktiken är klockan 14:30.
Hur förbereder man sig på sånt?
Att börja nytt jobb i samma veva som syrran dött, och pendla 50mil var tredje vecka för att ge sin mamma möjlighet att dö hemma.
HUR arbetar man för att förbereda sig på sånt?
Själv blev jag sjukskriven först 2 år efter mamma dog för att jag försökt vara den duktiga arbetstagaren som inte tar ledigt för att hämta sig

Varför ska man inte få ha nån reaktion alls menar du? Klart man får reagera, hade vart konstigt om man inte reagerade alls.

 

[Lobelia]

Vem har skrivit nåt om misslyckande? Finns inget sätt att misslyckas på i såna här fall, man reagerar som man reagerar. Jag tycker det är ett problem om man blir så handlingsförlamad och bryter ihop så totalt i så många dagar att man inte är förmögen att göra nånting alls, vissa tycker inte det är att reagera starkt och tycker inte det är ett problem alls. Visst om man bara sover dåligt och gråter lite men att bli otroligt deprimerad, då är det allvarligt. Tycker jag iallafall.

Det är alltid ett problem om om man blir handlingsförlamad i många dagar (eller få för den delen) det är dock en naturlig reaktion och man hanterar situationen efter det. Det beror givetvis på vilken typ av kris och hur känslig man är hur stark reaktionen är, men när man drabbas av en stor kris/sorg är det naturligt att bli deprimerad. Det normala är också att man kommer ut den akuta fasen hyfsat snabbt om krisen inte är för stor. Reaktionen kan även komma senare, i synnerhet om man inte har utrymme att sörja för stunden.

 

[Sonic76]

Varför ska man inte få ha nån reaktion alls menar du? Klart man får reagera, hade vart konstigt om man inte reagerade alls.

Ja men som du skriver ska man vara proaktiv och jobba för att inte behöva vara hemma från jobbet pga kris
Men alla har olika sätt att hantera kriser och det finns banne mig inget rätt eller fel i hur folk reagerar.
Om förlusten av partnern är första stora krisen i livet så såklart man reagerar starkt