tonårsbekymmer...långt...

[navajo]

Har 2 flickor som delar på en ponny. Det har fungerart bra för det mesta, men nu har det börja bli lite jobbigt. Storasyster E är 16 och ridit "hela" livet, lillasyster P 14 år, har ridit i 4 år.
Ponnyn har varit skadad en tid, men är nu igång igen. Med obändlig energi. Jag har poängterat hur viktigt det är att ponnyn går i rätt form nu under igångsättningen, då det är mycket muskelr som skall återbyggas.
Stora E tycker det är lätt som en plätt, medans lilla P numera är rädd för att tom rida ut. Igår grät hon i ridhuset när hon skulle trava. Hon är egentligen en riktigt talang, men tänker för mycket, och har sån prestationsångest.
Det värsta som mamma är, att P säger, -men mamma, jag är så rädd att du skall skälla på mig när jag gör fel.
Å vad det är svårt att vara ponnymamma....
E och jag har bra kommunikation, och hon tar tacksamt emot all hjälp. Men P tar mina försök till att hjälpa, som kritik. Så hon får ridlektioner av en annan person.
Till saken hör att vi har en mycket käck, men känslig ponny. Hon känner direkt när P är spänd, och då blir det fel med en gång...

 

[pernilla_s]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Jag tycker det verkar som om ponnyn är för svår för den minsta.

 

[a1agnlju]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Har 2 flickor som delar på en ponny. Det har fungerart bra för det mesta, men nu har det börja bli lite jobbigt. Storasyster E är 16 och ridit "hela" livet, lillasyster P 14 år, har ridit i 4 år.
Ponnyn har varit skadad en tid, men är nu igång igen. Med obändlig energi. Jag har poängterat hur viktigt det är att ponnyn går i rätt form nu under igångsättningen, då det är mycket muskelr som skall återbyggas.
Stora E tycker det är lätt som en plätt, medans lilla P numera är rädd för att tom rida ut. Igår grät hon i ridhuset när hon skulle trava. Hon är egentligen en riktigt talang, men tänker för mycket, och har sån prestationsångest.
Det värsta som mamma är, att P säger, -men mamma, jag är så rädd att du skall skälla på mig när jag gör fel.
Å vad det är svårt att vara ponnymamma....
E och jag har bra kommunikation, och hon tar tacksamt emot all hjälp. Men P tar mina försök till att hjälpa, som kritik. Så hon får ridlektioner av en annan person.
Till saken hör att vi har en mycket käck, men känslig ponny. Hon känner direkt när P är spänd, och då blir det fel med en gång...

Ja, ibland får man verkligen lära sig att bita ihop. Det är jättesvårt, jag vet. Eftersom E kan jobba hästen i form, gör det så mycket då om P inte gör det? Varför inte låta P gå en kurs i tömkörning t ex. Och att det är bara hon som går den tillsammans med ponnyn. Då kan ju hon få lite självkänsla tillbaka eftersom det bara är hon som "vet". På det sättet kan hon ju kanske lättare träna hästen i form utan att hästen blir spänd för att hon är spänd?

Jag har också svårt att hålla klaffen när min dotter rider sin ponny eftersom jag vet att ponnyn kan gå enormt fint och samlat. Jag biter mig dock i tungan väldigt ofta och jobbar med sits och att hon inte glappar med tygeln. Det släpper fokus från hur ponnyn går och i slutet av ridningen blir hästen ändå lösgjord och går i form utan att jag behövt tjata om skänkel hit, tygeltag dit, ställ inåt, utåt etc, etc. Jag tror att vi som tror oss veta hur man ska få hästen dit man vill inte alltid kan sätta oss in i småtjejernas problem med koordination och styrka. Jag tror att man måste låta barnet känna efter själv hur hästen går. Är den stel och spänner sig så blir ju ingenting bra och det måste barnet få försöka lösa själv. Ge henne förtroendet att försöka komma överens med hästen själv och med hjälp av sin andra tränare. En annan sak som jag brukar göra är att förklara för dottern vad hon ska träna. Vi sätter oss vid köksbordet och skissar upp var hon ska göra volter, bågar, halter osv. Ungefär hur många gånger hon ska göra sakerna. Om hon tycker det känns bra så bestämmer hon när hon ska gå över till en annan övning. Jag håller mig då undan från ridbanan när hon rider (tjuvtittar gör jag väl ibland). Hon känner att det är hon som bestämmer vad hon ska göra, medan jag vet att hon och hästen får ut något vettigt av ridpasset.

 

[navajo]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Tack för stödet, och jag vet att det är många som har mamma-barn problem.
Det gäller alltså att andas, och bita ihop....

Vi har i allafall diskuterat oss till, att vi är osams den korta stunden hon rider och jag ser på. Dvs kanske max en timma i veckan. Procentuellt sett är det inte så mycket på en vecka.
Jag bad henne göra den procentuträkningen på sina kompisar, och där blev det lite annorlunda. Så helt galet är dte inte jämnt !
Vi har roliga stunder ihop, och hon är mycket hjälpsam i hemmet, går ut med hunden osv.

 

[Masse]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Om jag utgår från mig själv och min dotter. Så är vi normalt bästa vänner och hon har av någon konstig anlednig aldrig kommit in i den fasen där hon skäms för sin pinsamma mamma. Om vi har varit och t ex handlat ihop på stan så har hon inte en gång behandlat mig som jobbig mamma. Utan jag har varit fullt accepterad även om mött kompisar till henne. Det har hänt flera gånger att vi gått och fikat ihop med dem.

Men att jag skulle kunna lära henne rida. Glöm det! Det har aldrig gått mer äm högst tio minuter innan konflikten varit ett faktum. Vet inte hur många gånger jag blivit stående med hästen sedan hon lämnat.
Så för oss fanns det inget annat alternativ än att låta henne få gå på ridskola och med tiden får privat tränare som inte var mamma.
Det lite lustiga i det hela är att mamma var jättebra att ha på läktaren under lektionerna! För då kunde man fråga lite försynt vad som menades när man inte förstå ridläraren.

 

[Robbansmatte]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Har 3 döttrar, har själv ridit hela livet och tävlade mycket som ung men lära mina döttrar - icke. De har alla gått på en utmärkt ridskola ett antal mil hemifrån och rider alla bra. Men jag vill inte instruera dem, (ev. ngt. tips när de skulle tävla,) det var deras tränares/lagledares jobb. Hästar skall vara roligt, inte till split i familjen. Kan inte din yngsta rida ngn. annan pony och slippas jfr:a men den äldre ?? Alt. rida för ngn. annan ??

 

[Snuffsan]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Jag säger som Masse och Robbansmatte - träna aldrig ditt eget barn.

 

[Viviann]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

jag är teori freak och jag och min yngsta funkar jätta bra ihop när hon rider sin shettis. Men den stora..uff.. där är jag bara dum...

 

[Slala]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

inte vet jag, men det känns som om det vore bättre om P antingen fick rida en annan häst, eller fick rida för ngn annan. missförstå mig inte, du gör säkert ett superbra jobb som tränare, men jag vet själv hur det är... att ha sina föräldrar som lärare är inte alltid att föredra... men ändå, all heder åt dig och dina döttrar

 

[CCorneliaa]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Hej!
Jag är nu ponnyunge och har en ponnymamma och tänkte berätta det ur mitt perspektiv.
Jag är 14 år och har en mycket duktig d-ponny som min mamma får rida ibland. Min mamma kan mindre än jag själv men när hon är med när jag rider vill jag ändå att hon ska kommentera om jag sitter rakt eller har skänkeln rätt osv. Jag vet inte riktigt vad som händer, men det går högst 15 min sen så skriker vi bara åt varandra.
Jag blir helt förtvivlad när min mamma är med och instruerar, det spelar ingen roll hur mycket hon säger- det är helt hemskt ändå.
Jag tror att det är så att jag vill att min mamma ska vara stolt över mig, att hon ska tycka att jag är duktig. I vanliga fall bryr jag mig aldrig om vad andra tycker utan går min egen väg, men det är ngåot speciellt med ens mamma...

Så det ända tips jag kan ge er mammor är att uppmuntra era barn och berömma för de saker som de gör rätt. Men akta så att det inte blir överdrivet, då blir det bara värre.

Lycka till!

 

[diartistakasha]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

oj oj j...tänk om min mamma skulle ha tränat mig som barn då hade jag nog sluat rida för länge sen.

Jag trädnade en period min syrra men det fungrade inte så länge

Som vuxna kan vi dock träna varandra min syrra mamma och jag. Även om vi fräser till åt varndra i bland

Sen tycke jag nog som de andra att omni har möjlighet, låt tjejerna ha varsin häst, vi delade också de fösta åren men det var mycket bättre när vi båda hade hästar som pasade oss. PLuss att vi kude rida i hop.

 

[Kockan]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Jag tror att det är så att jag vill att min mamma ska vara stolt över mig, att hon ska tycka att jag är duktig. I vanliga fall bryr jag mig aldrig om vad andra tycker utan går min egen väg, men det är ngåot speciellt med ens mamma...

Oj vilka kloka ord! Kul att höra ur "barnets" synvinkel. Verkligen.
Det där har jag inte tänkt på, men så klart det säkert är så i många fall!

Instruktioner från någon som står en så nära som en mamma gör, blir feltolkat. Även om barnet vet att mamma bara menar väl, så känner det sig kritiserat av den som man egentligen vill ska vara så stolt över en!

Jag tränar inte mina döttrar och kommer hädanefter tänka mig noga för innan jag kommer med "tips".
De har en kanonbra tränare och jag låter henne göra sitt jobb själv.

 

[FirstAttempt]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Vilken intressant tråd!!! Jag har tvillingtjejern på 2 år och vill ju inget hellre än att dom ska bli hästtjejer, jag ville köpa ponny till dom med en gång. Men nu har jag tänkt om! Jag tror att det vore bra om dom red på en shettisridskola innan så att mamma bara är mamma och inte den som lär ut hur man ska göra. Men skulle dom bli hästtjejer så hua mej va svårt det kommer blir att hålla tyst.

 

[lilla_myran]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Jag är inge ponnymamma, utan är bara en ponnyryttare som fick dela min nuvarande ponny som jag själv äger nu för att den var för tuff och svår för dem, jag var 16 år när jag tog över henne själv nu är jag 18. mina systrar var då 13 & 11 år.
dom fick då ha en ponny på foder men som nu är tillbaka lämnad och fick därmed egna hästar när dom blev säkrare.


Så en foderponny hade kanske varit bra för din dotter...
kanske ska din lilla dotter ha en läromästare som hon kan känna sig trygg på?
Vill hon tävla så är det ju super om denna ponnyn har erfarenheter sen innan.

 

[navajo]

Sv: tonårsbekymmer...långt...

Tack igen för alla uppmuntrande ord ! Och igår släppte det !
(från att knappt vågat trava ponnyn i ridhuset, för att hon är pigg, och kör upp huvudet, och då blir P nojjig om vad jag skall säga)
Så galopperade hon på ängen igår !
Problemet var att hon var rädd, (och vissa hormoner var även inblandade).
För att försöka göra henne trygg, satte jag på gramantyglar. Lilla söta ponnyn gick som en klocka, och P sken som en sol !
Hoppas ridläraren tillfrisknar från sitt ryggskott snart, så träningen kommer igång igen.