- Svar: 2
- Visningar: 826
Sensommaren har inte riktigt varit som jag hoppats. Ingenting har blivit riktigt bra, men var väl inte så många grejer som hänt än heller.
Min vän blev sjuk. Antagligen hade hon väl kanske blivit det oavsett men visst, om jag varit hemma mer hade jag kanske haft lite motverkande effekt.
Idag var min hund olycklig när jag kom hem, han såg ut att ha ont i magen. Verkar även ha ont i framdelen runt bogen och sidan av halsen. Då allmäntillståndet i övrigt är gott blev det ingen rush till veterinären (inte idag i alla fall). Han betedde sig lite annorlunda redan i morse men jag vet inte vad han kan ha gjort. Får se imorgon hur läget verkar.
Bilen jag köpte i början av juli blir alldeles för dyr att fixa inför besiktningen. Jag köpte den väldigt billigt så det är egentligen inte jättekonstigt men lite besviken blev jag ändå.
Men det är förstås en skitsak egentligen. Sedan så är jag hela tiden så kluven när jag kör, både ifråga om döds- och skaderisken, risken att skada eller döda andra och miljöpåverkan. Plus att jag hela tiden tänker på hur andra bilförare tänker om min körning. Jag är rädd att de sitter och tänker at jag hittade körkortet i ett flingpaket. Känner mig ju också lite som att jag inte har där att göra eftersom det i alla fall här uttryckts åsikter att man inte ska köra bil om man bara klarar körkort för automatväxlad bil. Eller det var så jag uppfattade att det uttrycktes i alla fall.
Det som är mest synd är att jag skulle få bli medryttare åt en häst 38 km bort. Det går inte om jag inte får bort nuvarande bil och kan köpa en ny. Men vem vet hur lång tid det tar? Så risken är väl att det inte blir någon ridning på många månader igen. Det känns ledsamt då jag blivit så glad av och så närvarande i stunden av att rida de pass jag ridit på läger i år. Känns taskigt mot hästägaren också, som om jag lurat henne.
Blev lite stressad på jobbet då jag fick höra att jag är nära att bli inlasad (vilket jag inte trodde att jag kunde bli, för förut kunde man inte det som outbildad i ämnet). Jag som inte alls vet om det är vettigt att fortsätta. Men ringde till löner och det är inte sådär extremt nära. Tror jag kan jobba hela läsåret utan att komma upp i 731 dagar. För man räknar väl bara de faktiska jobbdagarna?
Fick inte ut någon semesterersättning i juli för de 8 semesterdagar jag hade kvar. Lite störigt att jag nu får dem först den 25/9. Men jag klarar mig ju, så det är väl okej.
Jag vill åka till sommarstugan men helst med bil då det varit skönt med packning och hund och flexibiliteten, men det går ju inte nu då förstås. Sedan är jag i och för sig kattvakt tillsvidare så helst ska jag väl hålla mig hemma tillsvidare (tror det går att hitta ställföreträdande kattvakt dock) och så har jag en soffa att fortsätta sanera.
Tycker så synd om min vän också. Önskar att hon sluppit bli så sjuk. Önskar att saker och ting vore annorlunda. Vi skulle ju göra roliga saker tillsammans.
Lyfte en sak på jobbet med först en kollega, som hade liknande åsikt som mig, lyfte den senare med nästa kollega som i princip nästan började prata på det viset som jag vill att vi ska undvika. Inget ont om kollegan så! Hon är bra. Men det här är en grej som stjäl så mycket energi på jobbet. Jag får väl helt enkelt bara gå därifrån. Men svårt om någon skulle prata rakt till mig.
Jag tycker inte om att det ska bli höst. Känner mig nästan skyldig över att känna mig ledsen över hösten då jag har flera nära som verkligen tycker om hösten.
Jag har plockat för lite bär, tältat för få gånger, skrivit absolut ingenting förutom någon liten fånig dikt som jag inte ens minns nu. Fast den kanske inte var fånig. Jag har badat och simmat för lite. Jag har inte röjt upp i min lägenhet som jag skulle. Jag har inte varit en bra nog vän. Jag har tänkt för mycket på mig själv men hur gör man för att tänka lagom mycket på sig själv och hur ska man prioritera?
Jag är inte som jag borde vara men jag är den enda som jag kan vara och det är bara så... förmodligen lite dumt att jag skriver här eftersom jag kommer skämmas och känna att jag skrivit för mycket och ta bort inlägget.
Jag vet inte ens riktigt varför jag skriver detta här? Det mesta skulle jag kanske kunna prata om även på riktigt med någon, men det är så jäkla lätt att känna sig trängd om någonting blir lite känsligt. Så att föra en monolog här har väl sin poäng. Men jag skulle kunna skriva bara för mig själv väl? Jag vet inte varför det inte känns lika motiverande. Bekräftelsebehov? Men samtidigt vet jag inte ens om jag verkligen vill ha någon bekräftelse eller kommentar på vad jag skrivit. Jag vet inte vad jag vill.
M som tigger har förhoppningsvis ett jobb på gång
. Jag hoppas det blir så, snart!
Det är lika bra att sova nu antar jag.
Min vän blev sjuk. Antagligen hade hon väl kanske blivit det oavsett men visst, om jag varit hemma mer hade jag kanske haft lite motverkande effekt.
Idag var min hund olycklig när jag kom hem, han såg ut att ha ont i magen. Verkar även ha ont i framdelen runt bogen och sidan av halsen. Då allmäntillståndet i övrigt är gott blev det ingen rush till veterinären (inte idag i alla fall). Han betedde sig lite annorlunda redan i morse men jag vet inte vad han kan ha gjort. Får se imorgon hur läget verkar.
Bilen jag köpte i början av juli blir alldeles för dyr att fixa inför besiktningen. Jag köpte den väldigt billigt så det är egentligen inte jättekonstigt men lite besviken blev jag ändå.
Men det är förstås en skitsak egentligen. Sedan så är jag hela tiden så kluven när jag kör, både ifråga om döds- och skaderisken, risken att skada eller döda andra och miljöpåverkan. Plus att jag hela tiden tänker på hur andra bilförare tänker om min körning. Jag är rädd att de sitter och tänker at jag hittade körkortet i ett flingpaket. Känner mig ju också lite som att jag inte har där att göra eftersom det i alla fall här uttryckts åsikter att man inte ska köra bil om man bara klarar körkort för automatväxlad bil. Eller det var så jag uppfattade att det uttrycktes i alla fall.
Det som är mest synd är att jag skulle få bli medryttare åt en häst 38 km bort. Det går inte om jag inte får bort nuvarande bil och kan köpa en ny. Men vem vet hur lång tid det tar? Så risken är väl att det inte blir någon ridning på många månader igen. Det känns ledsamt då jag blivit så glad av och så närvarande i stunden av att rida de pass jag ridit på läger i år. Känns taskigt mot hästägaren också, som om jag lurat henne.
Blev lite stressad på jobbet då jag fick höra att jag är nära att bli inlasad (vilket jag inte trodde att jag kunde bli, för förut kunde man inte det som outbildad i ämnet). Jag som inte alls vet om det är vettigt att fortsätta. Men ringde till löner och det är inte sådär extremt nära. Tror jag kan jobba hela läsåret utan att komma upp i 731 dagar. För man räknar väl bara de faktiska jobbdagarna?
Fick inte ut någon semesterersättning i juli för de 8 semesterdagar jag hade kvar. Lite störigt att jag nu får dem först den 25/9. Men jag klarar mig ju, så det är väl okej.
Jag vill åka till sommarstugan men helst med bil då det varit skönt med packning och hund och flexibiliteten, men det går ju inte nu då förstås. Sedan är jag i och för sig kattvakt tillsvidare så helst ska jag väl hålla mig hemma tillsvidare (tror det går att hitta ställföreträdande kattvakt dock) och så har jag en soffa att fortsätta sanera.
Tycker så synd om min vän också. Önskar att hon sluppit bli så sjuk. Önskar att saker och ting vore annorlunda. Vi skulle ju göra roliga saker tillsammans.
Lyfte en sak på jobbet med först en kollega, som hade liknande åsikt som mig, lyfte den senare med nästa kollega som i princip nästan började prata på det viset som jag vill att vi ska undvika. Inget ont om kollegan så! Hon är bra. Men det här är en grej som stjäl så mycket energi på jobbet. Jag får väl helt enkelt bara gå därifrån. Men svårt om någon skulle prata rakt till mig.
Jag tycker inte om att det ska bli höst. Känner mig nästan skyldig över att känna mig ledsen över hösten då jag har flera nära som verkligen tycker om hösten.
Jag har plockat för lite bär, tältat för få gånger, skrivit absolut ingenting förutom någon liten fånig dikt som jag inte ens minns nu. Fast den kanske inte var fånig. Jag har badat och simmat för lite. Jag har inte röjt upp i min lägenhet som jag skulle. Jag har inte varit en bra nog vän. Jag har tänkt för mycket på mig själv men hur gör man för att tänka lagom mycket på sig själv och hur ska man prioritera?
Jag är inte som jag borde vara men jag är den enda som jag kan vara och det är bara så... förmodligen lite dumt att jag skriver här eftersom jag kommer skämmas och känna att jag skrivit för mycket och ta bort inlägget.
Jag vet inte ens riktigt varför jag skriver detta här? Det mesta skulle jag kanske kunna prata om även på riktigt med någon, men det är så jäkla lätt att känna sig trängd om någonting blir lite känsligt. Så att föra en monolog här har väl sin poäng. Men jag skulle kunna skriva bara för mig själv väl? Jag vet inte varför det inte känns lika motiverande. Bekräftelsebehov? Men samtidigt vet jag inte ens om jag verkligen vill ha någon bekräftelse eller kommentar på vad jag skrivit. Jag vet inte vad jag vill.
M som tigger har förhoppningsvis ett jobb på gång
. Jag hoppas det blir så, snart! Det är lika bra att sova nu antar jag.
