Tråden för positiv förstärkning/klickerträning/belöningsbaserad träning

Jag tog del av ett mässerbjudande från Gbg HS utan att vara där! Alla onlinekurser och boken Relation före prestation för under halva totalpriset 😍 Ser så framemot en kickstart med R+ 🥳 Vår tränare sa att de hade nog tillräckligt liknande "klickerdialekt" så det skulle vara bra komplement för mig så lika bra att gå all in 😅

Jag har kommit en bra bit på vägen nu. Är i slutet av lastkursen och har kvar den om när gräset lockar sedan.

En sak som slagit mig är att man ska ju inte träna när hästen är hungrig. Vill era hästar alltid ändå äta grovfoder om ni tränar då? Alltså som paus eller som inne i transporten tex.

Jag kan absolut köpa att min häst inte är tillräckligt trygg för att äta mat i många situationer, det är ett bra kvitto med godis i alla fall. Men jag måste börja testa att alltid erbjuda extra grovfoder i stallet tror jag och se om han äter då.

Båda våra hästar tillbringar mycket tid att bara stå och hänga trots fri tillgång. Ofta går de och äter när jag fyller på mera även om det är kvar men ibland får man locka dem. Har maten varit slut för länge av någon anledning (typ som idag gav vi mindre på morgonen för de hade så mycket kvar igår och det var färre kilo än normalt kvar av balen, så kan jag städa ur baljorna och öppna ny bal i eftermiddag, förhoppningsvis utan att behöva slänga mer än en kärra dissat hö) så märks det att de vill ha mat. Så det är inte så att de alltid är helt ointresserade utan mer att jag väldigt sällan ser dem som hungriga eller missnöjda/stressade kring mat. Samma med krubbmaten där min lätt blir kräsen med för mycket vatten, fel mat, fel proportioner.

Jag funderar alltså kring hur jag ska skilja inte äta pga stress och inte äta pga mätt. Eller ja stress syns förhoppningsvis relativt bra. Kanske jag främst funderar på hur mycket jag kan råka ut för "inte äta pga mätt"? Hur vanligt är det? Och vad gör man då? Gott godis i grovfoder petar han bara ut och visar inget mer intresse det jag testat, går alltså lika fort åt som att ge bara godis/då stressar han lite för att leta upp godiset.

Lusernhacket har han redan tröttnat på att få ur handen men fungerar oftast med viss tvekan som paus/på marken men ger jag en större mängd äter han inte upp allt (som när jag stod och fixade med hovarna i stallet en dag, ingen stress då).

Personligen gillar jag också när vi hittar läget att han bara står och är avspänd och sover, all hans rehab gör vi i det läget. Jag tycker ätande då liksom stör hans fokus och feedback till mig? Jag tror min första känsla är att jag velat utgå i från det läget mer träningen men det går inte riktigt ihop eller?

Så många funderingar 😅
 
Jag har kommit en bra bit på vägen nu. Är i slutet av lastkursen och har kvar den om när gräset lockar sedan.

En sak som slagit mig är att man ska ju inte träna när hästen är hungrig. Vill era hästar alltid ändå äta grovfoder om ni tränar då? Alltså som paus eller som inne i transporten tex.

Jag kan absolut köpa att min häst inte är tillräckligt trygg för att äta mat i många situationer, det är ett bra kvitto med godis i alla fall. Men jag måste börja testa att alltid erbjuda extra grovfoder i stallet tror jag och se om han äter då.

Båda våra hästar tillbringar mycket tid att bara stå och hänga trots fri tillgång. Ofta går de och äter när jag fyller på mera även om det är kvar men ibland får man locka dem. Har maten varit slut för länge av någon anledning (typ som idag gav vi mindre på morgonen för de hade så mycket kvar igår och det var färre kilo än normalt kvar av balen, så kan jag städa ur baljorna och öppna ny bal i eftermiddag, förhoppningsvis utan att behöva slänga mer än en kärra dissat hö) så märks det att de vill ha mat. Så det är inte så att de alltid är helt ointresserade utan mer att jag väldigt sällan ser dem som hungriga eller missnöjda/stressade kring mat. Samma med krubbmaten där min lätt blir kräsen med för mycket vatten, fel mat, fel proportioner.

Jag funderar alltså kring hur jag ska skilja inte äta pga stress och inte äta pga mätt. Eller ja stress syns förhoppningsvis relativt bra. Kanske jag främst funderar på hur mycket jag kan råka ut för "inte äta pga mätt"? Hur vanligt är det? Och vad gör man då? Gott godis i grovfoder petar han bara ut och visar inget mer intresse det jag testat, går alltså lika fort åt som att ge bara godis/då stressar han lite för att leta upp godiset.

Lusernhacket har han redan tröttnat på att få ur handen men fungerar oftast med viss tvekan som paus/på marken men ger jag en större mängd äter han inte upp allt (som när jag stod och fixade med hovarna i stallet en dag, ingen stress då).

Personligen gillar jag också när vi hittar läget att han bara står och är avspänd och sover, all hans rehab gör vi i det läget. Jag tycker ätande då liksom stör hans fokus och feedback till mig? Jag tror min första känsla är att jag velat utgå i från det läget mer träningen men det går inte riktigt ihop eller?

Så många funderingar 😅

Oavsett om jag bara ska pyssla om min häst, gå promenad, leka/träna avsuttet på banan eller rida ut ger jag alltid grovfoder på stallgången. Många dagar när hon velat vända hem fort har det berott på hunger, märker direkt om jag behöver öka den givan hon får på gången.

Jag upplever inte henne som disträ när hon får hö på gången, hon har tidigare varit utsatt för fysisk bestraffning och har stor integritet när man ska rykta. Men hon är helt med, vänder på huvudet för att kolla läget, öronen går fram och bakåt...

Men att ge lite hö som paus var en bra idé faktiskt! Ska nog testa det framöver. Preppa en liten paus-giva hon kan få när man rider ut (så kanske man slipper alla gräsätar-pauser också, haha. Hon är hopplöst nu när snön försvunnit. Ser mat överallt).
 
Så glad idag för selningen gick helt utan minsta protest. Däremot ansåg ponny att hon skulle belönas för alla momenten, inte bara när jag lade på selen och drog åt bukgjorden. ;) Hon frågar så fint dock, så jag har svårt att inte ge henne.

Däremot ville hon inte bli tränsad. Den här gången testade vi sidepull, men protesten kom innan hon förstod att det var bettlöst. Får se hur det går framöver. Jag har beställt ett odelat bett också, ifall hon gillar det bättre. Svårt att testa olika när hon har stl 7,5 bara.

401308F0-4D6C-4569-81B9-DB152F051D4E.jpeg
 
Testade med höet idag. Han skulle få Mastersonbehandling (något vi börjar rehaben med varje tillfälle). Hade inte ätit upp det gamla höet I hagen, jag öppnade en ny bal = alltid extra gott. Han åt lite medan jag kratsade hovarna sedan backade jag honom två steg från höet för att sopa och så ville han ha godis så då vände han sig i från det. Sedan började han inte äta förrän typ 1.5 h in i behandlingen och då åt han en stund medan hon gjorde lite jobbigare saker. Sedan åt han inget medan jag fixa klart lite annat innan han gick ut till sin kompis efteråt. Då gick de och käkade gräs ute i hagen lite och sedan hade jag städat hölådorna och la i nytt och då ställde de sig för att äta (allt som inte blev uppätet inne la jag i lådan).

Ett onödigt långt inlägg om att jag nog konstaterade att min häst är väldigt omatdriven när han inte är hungrig 😅

Innan ny mat i lådorna testade vi också att göra en till matplats där det inte passar så bra med en till låda så vi hängde upp ett nät. Båda två kollade, tyckte det luktade mat, försökte ta en tugga och ba eh något är i vägen? Och tittade på mig med frågande blickar 😅 Var är våra lådor vi kan böka oss ner till det godaste i botten? Visserligen räknade vi med att 3x3 skulle vara för små maskor men för att de ens skulle anstränga sig fick jag dra ut munstora tussar. Ungefär som när vi satte galler på ena lådan som endast är till för att minska spill, inte slowfeeding, då åt de en del av vad som stack upp sedan åt de enbart ur lådan utan galler. Fick ta bort gallret efter 2 dagar eftersom båda egentligen behöver äta mer mat, inte mindre.
 
Fått min nya Brockamp pad nu, så dags att damma av ridandet efter uppehåll hela vintern :). Den inhyrda jag hade ballade ur om jag ens tänkte på att ta min häst av gårdsplan och min ridåker drevar till 1m snödjup rätt tidigt på säsongen, så vi har hållt oss hemma och inte tränat på ett bra tag.

Eftersom vi inte gjort något på så länge, och ridåkern fortfarande är oanvändbar (går inte ens att pulsa, nån sorts konstig seg skare just nu som pålle fastnar i) bestämde jag mig för att testa i hagen.

Det gick till såhär:
Fodrade hö till båda i hagen (en extra giva mellan måltiderna alltså), borstade och tog på utrustningen. Inte uppbundet. Han var tveksam inför huvudlaget men jag erbjöd startknapp, och när shettisen kom och duttade och tog godis istälet så blev det starkt motiverat att gå med på mattes förslag 😂.

Tränade parkera vid pall en stund tills jag kände mig trygg vid att han var med på noterna, gled upp. Satt som klistrad haha, vilken toppenpadd. Kände mig otroligt trygg.

Sen lät jag han gå om han ville, stå still om han ville. Han fick belöning om han tog steg. Ibland frågade jag om att gå framåt med 1 smack och en lätt dutt med skänkeln, men sen inget mer, bara vänta.

Målet är att klicka fram framåtdriv, och dekonditionera prestationsångesten vi båda kännt.

Jättemysig stund! Jag avslutade när han valde att ställa sig vid pallen, det brukar vi ha som stoppsignal.

I helgen ska vi testa ge oss ut på byavägen och se vad som händer där :).
 
Ariel blev skrämd av två änder som flög upp ur ån vi gick bredvid. Hon tog några steg i sidled och stannade sedan. Gav godis för att visa att det var rätt att stanna. Stolt över henne då det trots allt var ganska nära hem och hon hade gått i väldigt rask skritt på lång tygel precis innan (rörde inte tyglarna alls insåg jag sen), så utan belöning (som hon får varje gång hon blir rädd men stannar) hade hon lika gärna kunnat rusa hem. Sån skillnad redan på några månader!
 
Vi hade tredje träningen i veckan. Vilken skillnad 😁 Häst spatserade glatt med mig mattades i farten till hagen där vi varit och tränat två gånger innan (första träningen samt en gång själva). Fattade snabbt att gå till olika stationer så vi började testa rygga och att jag liksom var i lite andra positioner. Det var jättesvårt att hänga med när han var så helt annorlunda mot vanligtvis. Trots att han blev skrämd några gånger så fanns det nästan ingen av den vanliga skeptisismen ens när vi introducerade nya/annorlunda moment, jag är för van i att vara långsam och ge tid så det blev mer "hallå matte var är mitt klick och godis var det inte detta du tänkte? 😁"

Roligaste är också att han hela träningarna har ett öga på tränaren och som att han hela tiden har en pågående fundering om vad hon egentligen vill för alltså allt detta trygga och bekväma man får en massa godis för att göra känns lite för bra för att vara sant? 🤔
 
Hur ser era godisväskor ut? Min ser ut såhär:
20230414_154553.jpg


Har en äldre också som jag fick från pappa. Men den här tycker jag bäst om. 😁
 
Min är från Hööks och jag trivs jättebra med den! Ryms massor i 3 olika fack varav ett väldigt stort i mitten. Jag har den på fel håll framför mig för då var det lättast för mig att ha facken lite ihop knölade såhär så det var väldigt lättåtkomliga.

InstaCollage_1677963365000.jpg
 
Hej! Har inte läst igenom hela tråden eftersom den är ganska lång (sorry) men undrar om ni har tips på en bra och hållbar klicker? Har köpt från H**ks men de går sönder direkt…
 
Har också en större magväska som sambon använder, den är från Min Häst, premie.

Min dotter använder min Barefoot, hänger den runt ena axeln (hon är 8 år).
 

Bifogade filer

  • IMG_20230416_145807.jpg
    IMG_20230416_145807.jpg
    337,4 KB · Visningar: 16
IMG_20230416_161601.jpg


Rolig och mysig kort tur på byavägen idag :). Ponny är rund och mina höfter tighta efter ett halvårs ofrivillig vila, såhär såg det ut när jag whoade tydligen 😂. Flax flax.
 
Jag funderar lite kring positiv förstärkning och uteritter. Vi har flera olika roliga ridvägar här på nya stället, även om de allihop är typ grusväg eller gräsväg några km innan man kommer till stigar. Ariel föredrar stigar framför vägar. Men efter på tok för mycket distansrittsträning som ung, så tycker hon inte att uteritter är roliga. Med rätt sällskap kan det vara ok, men är det fel sällskap går det i 3,5-4 km i timmen med många motorstopp. Själv är bättre än fel sällskap och i nya stallet blir vi nästan alltid själv ut.

Är det nån som har bra tips på hur jag kan få det att kännas roligare? Tidigare har jag ridit med spö, men det känns bara så himla fel att tvinga henne när hon inte tycker att det är skoj. Samtidigt vet jag att ju högre kondition hon kommer upp i, desto roligare tycker hon att det är att vara ute. Speciellt om vi byggt upp en rutin av att galoppera på vissa ställen (så långt har vi ju inte kommit här, hon har ännu inte fattat vilka otroliga galoppmöjligheter vi har, både rundbana och kantzon).
 
Jag ger belöning när M ber om det.

Vi höll på att krångla massor i somras och höstas, jag försökte bända huvudet runt vad jag egentligen skulle belöna på, om jag skulle ha det för att lära in signaler eller vad...

Men vi satte ju signalerna i höstas, jag behöver inte klicka och belöna för att fortsätta "träna" på det. Och sätter jag prestationspress och försöker nöta något han redan kan, då vill han inte vara med längre.

Så nu får han snarra när han ber om det, för nu vill jag ju använda det för att göra hela upplevelsen roligare för han.

Det var tydligt under den här uteritten, att han själv gjorde längre och längre duration på det. Och öronen blev mer och mer framåt, steget piggare, ju längre vi gick.

Men vi höll turen mycket kort! Och så kommer jag fortsätta. För både hans och min känslomässiga och fysiska skull, vi får bygga självförtroende, tillit, och muskler i långsamt tempo. Pressar jag mig, han, oss, så blir det ju inte roligt längre.

Jag var med i ett skypesamtal igår med Emelie Cajsdotter, har många tankar som snurrar just nu. Om hur annorlunda relation jag har till min häst än de flesta andra, och det liksom klarnar vart det är det blir fel när M blir omotiverad... M är en familjemedlem. En person. Han har alltid varit det för mig, nu gäller det för mig att vaska fram vad det innebär när två familjemedlemmar går på promenad, den ena sittandes ovanpå den andra.

Om Ariel tycker det är skönast själv, rid ut själv. Rid så långt ni tycker det är kul. Du känner ju henne, du märker när hon inte tycker det är kul. Träna kondisen, då brukar ju till sist rörelseglädjen komma.
 
Jag funderar lite kring positiv förstärkning och uteritter. Vi har flera olika roliga ridvägar här på nya stället, även om de allihop är typ grusväg eller gräsväg några km innan man kommer till stigar. Ariel föredrar stigar framför vägar. Men efter på tok för mycket distansrittsträning som ung, så tycker hon inte att uteritter är roliga. Med rätt sällskap kan det vara ok, men är det fel sällskap går det i 3,5-4 km i timmen med många motorstopp. Själv är bättre än fel sällskap och i nya stallet blir vi nästan alltid själv ut.

Är det nån som har bra tips på hur jag kan få det att kännas roligare? Tidigare har jag ridit med spö, men det känns bara så himla fel att tvinga henne när hon inte tycker att det är skoj. Samtidigt vet jag att ju högre kondition hon kommer upp i, desto roligare tycker hon att det är att vara ute. Speciellt om vi byggt upp en rutin av att galoppera på vissa ställen (så långt har vi ju inte kommit här, hon har ännu inte fattat vilka otroliga galoppmöjligheter vi har, både rundbana och kantzon).
Jag tänker att du kanske kan göra lite så som man brukar göra när man tränar islandshästar att springa i pass. Hela poängen med den gångarten (och de tävlingsgrenar som innebär pass) är att det ska gå fort och att hästen ska VILJA springa. Vi som tränar pass vill ju ha en så rak, platt vägsträcka som möjligt men är det galoppen och viljan du tränar så kan du ju välja vilken som helst sträcka som du vill att hästen ska förknippa med roligt och springa fort. Du behöver en hink med gott foder och antagligen också en kompis. Bestäm att rida en KORT del av sträckan först, gärna någonstans där hästen självmant bjuder på något lite fortare än skritt/långsam trav. Låt gärna hästen se din kompis gå iväg med hinken 50 - 75 meter och rid sedan "ikapp", låt hästen äta några tuggor, sitt av, promenera långsamt tillbaka till sträckans början. Sitt upp och testa igen. Upprepa ett par gånger per ridtur på samma ställe, låt sträckan bli längre men behåll "målet" (hinken) på samma plats och låt hästen förstå att det ALLTID blir gott godis, avsittning och vila på den platsen, men man måste springa dit för att få det :)
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
11 226
Senast: QueenLilith
·
Hundavel & Ras Som rubriken lyder, vad har ni för ras med er i stallet och på ridturer? Nästa hund SKA jag köpa från valp, där jag får vara med från...
2 3
Svar
56
· Visningar
7 653
Senast: Fetaost
·
Hästhantering Det hade jag velat göra! Men jag hade velat ha en plan och inser att jag inte har någon teoretisk kunskap. Min häst är ungefär som en...
Svar
15
· Visningar
1 733
Senast: Pilot
·
Övr. Hund Jag har börjat titta efter kurser att gå/instruktörer att träna för inför hösten och blir lite förvirrad av allt! Jag har sedan ganska...
Svar
11
· Visningar
1 398
Senast: farin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp