Tack för pepp @TrollungeJag kommer vänta med anmälan för just nu ska jag nog inte träna alls, definitivt inte prestationsinriktat.
———
Jag har insett de senaste dagarna att jag måste dra i handbromsen. Rejält. För annars kommer jag krascha, snart går det inte att skoja bort längre om jag inte sätter stopp.
Jag är konstant trött, magen krånglar, jag har hjärtklappning och tryck över bröstet, sömnen börjar svaja, varenda liten uppgift på jobbet känns som ett stort berg. Härom natten drömde jag att det ringde i jobbtelefonen, jag plockade upp telefonen och tryckte på svara-knappen, höll telefonen mot örat men blev sen helt blockerad och kunde inte komma på hur jag skulle svara, vad jag skulle säga (vilket är extremt enkelt: Arbetsplats, Namn). Obehagligt. Det vill jag inte vara med om på riktigt.
Jag har i alla fall pratat med chefen om vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras vilket har gjort att jag har kunnat lägga jättemycket saker åt sidan, skönt. Och så ska jag från och med idag dra ner på kraven på jobbet rejält. T.ex. imorgon ska jag åka iväg och göra kontroller, egentligen skulle det vara bra att göra 2-3 stycken men nu har jag bestämt mig för att det räcker med 1. Det får vara så. En är bättre än ingen. Och alla saker får bli när de blir. Jag har superbra stöttning från några kollegor som kan hjälpa mig att bromsa. Jag fick ”order” idag om att inte skriva klart ett beslut jag har liggandes
Klokt, väldigt klokt. Kram!!
Och inte vilket jobb som helst utan det jobb som jag för nästan sju år sedan bestämde mig för att jag skulle ha!
