Mitt fina vbl somnade tyvärr hastigt i somras men vi fick 6 fina år tillsammans. När jag köpte honom hade jag eg ingen aning om vad det innebar med en travare, och hade aldrig funderat på fenomenet speciellt mkt. Tack och lov var jag ödmjuk och öppen nog att fråga om hjälp. Dessutom hade jag en äldre syster som var delaktig i köpet.
Efter som att han avskydde banan red vi ut hela första sommaren och lärde honom att banan var en trevlig plats genom att alltid avsluta våra ritter där, lugnt och kravlöst. Vi satte fokus på att han skulle sänka huvudet på kommando så att hanm kunde sträcka ut överlinjen och slappna av. Förberedande inför dressyrarbetet ville vi att han skulle tänka om från sin höga hållning. Sen red vi i alla gångarter i högt tempo.

Vi hade en sträcka där vi alltid galopperade varpå hästen snart lärde sig det och tog galopp från skritt. Vill inte påstå att detta är det bästa sättet att göra det på men det funka och han förstod snart galoppskänkelns betydelse även om han hade problem med galoppen ganska länge, ev pga att han var sned musklad efter en snedhet i höften.
Första gången vi skulle hoppa minns jag tydligt. Jag hade släpat med mig en kompis ut i en hage där vi ställde upp två hinderstöd. Tilläggas ska att min häst var väldigt rädd för det mesta och så även för dessa hindermaterial. Men vi tog oss igenom mellan hinderstöden och med lite övertalning gick han öven mellan dem med en bom liggandes på marken. Det tog dock ett tag för bommen tyckte han var livsfarlig. Till slut höjde vi iaf bommen till ett litet hinder och hoppade det i älg-stil. Den hopptekniken gjorde han sig eg aldrig av med men det blev bättre. Jag är ingen hoppryttare så jag hoppade sällan och gjorde det dessutom väldigt illa. Ingen ultimat lärare för hästens del.
Iom hans snedhet blev det en del problem som uppståd under åren men tack vare vår duktiga hovslagare blev han ganska bra och jag vill nog påstå att vi red passage, och en o annan tendens till piaff, men det försökte jag mig aldrig på tyvärr. Galoppen var mot slutet riktigt trevlig och han hanterade den bra i båda varven på ridbanan. Tyvärr skadade han sig i hagen i somras och där tog sagan slut. Hade det inte varit för att denna ras påminner så mkt om honom hade jag garanterat haft en likadan idag. Men det går helt enkelt inte.
Vi red sista åren nästan endast utan sadel och träns och han var en stjärna på alla sätt och vis. Trogen och fullständigt godhjärtad. Den bästa hästen i världen faktiskt.