Trist attityd mot skolan

[Geshira]

När jag läste tråden om pennfattning, insåg jag vilken otroligt trist attityd en del människor har när det gäller skolan och lärare.

Ska väl säga att det inte är första gången jag hört kommentarer som Chryslers "Många lärare verkar bli lärare för att de avskyr barn å vill ha makten att plåga dem 9 år ".

Vad tror ni att ni ger för signaler till era barn när ni sitter med den attityden? Även om ni nu inte säger sådant rakt ut (hoppas jag verkligen för era barns skull).

Jag är dessutom så in i helskotta trött på alla självutnämnda experter! Bara för att man gått i skolan som liten så "vet" man allt om hur det går till i skolan idag.

En del tolkar gärna allt skolan och lärarna gör till det värsta. T ex det här med pennfattningen.
Varför skulle intresset från skolans sida ha med trakasserier och stämpling att göra??
Även jag har en felaktig pennfattning, så lärare jag är, men jag förstår varför det är viktigt att tidigt lära sig att hålla pennan rätt, trots att jag själv inte gjorde det. Break-a-leg har redan ansträngt sig för att förklara varför så det går jag inte in på här.
Inte sjutton skulle jag vifta bort skolans intresse för pennfattning som "småsaker". Däremot är det en bit av något större och viljan att lära ut rätt bottnar i viljan att barnen ska får lätt för sig SENARE om inte annat.

Men strunt samman, summan av kardemumman är: Varför vill ni - med era personliga eventuella trista erfarenheter från skolan som barn - förstöra skolgången för ERA barn genom att svärta ner det läraren och skolan gör, genom att förminska det läraren tar upp, genom att i första hand tro att lärarna vill era barn illa? Jag blir faktiskt mållös över denna kort sagt AStrista inställning.

 

[Tassetass]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jag är faktiskt lite fundersam på hur jag, med ett leende på läpparna, ska kunna skicka mina framtida barn till skolan. För jag tycker verkligen att skolan i Sverige idag SUGER. Inte så mycket pga lärarna, de är ju som folk är mest - de flesta är hyggliga med några undantag här och där. Men pga miljöerna, de stora klasserna, de dåliga skolbyggnaderna, stressen, pressen, den katastrofala maten osv osv...

 

[Xeline]

Sv: Trist attityd mot skolan

Det är nog väldigt olika på olika skolor.

Jag är jättenöjd med mina barns skolor och framför allt med LÄRARNA. Jag är grymt imponerad av att de har förmågan att se barnen som individer - tänk er själva 25 7åringar med totalt olika nivå. I lågstadiet har jag sett fina exempel på hur man tillgodosett barnens behov fast inte på bekostnad av de andra barnen. Mina barn kanske bara har haft tur, vad vet jag, men lärarna har varit allt ifrån en dam i 55 års åldern till nyutexxade och ALLA har varit oerhört lyhörda !

Stress och press, inte i lågstadiet, kraven har ökat i successivt och mina flickor som går i högstadiet har det ganska tufft, men jag tycker inte att det är av ondo. Inte skolarbetet i sig, det svårt är de sociala situationerna och pressen att vara "rätt".

 

[CillaW]

Sv: Trist attityd mot skolan

Min dotter har "stämplats" av sin 1-2-lärare att det "är något fel på henne" eftersom hon hade svårt att sitta stilla på lektionerna. Detta har följt med henne till 3-4:an, och nått skolläkaren som utan att tillfråga varken mig eller hennes pappa skrivit remiss för "utredning".

Lyckligtvis är hennes nuvarande lärare en vettig person, som inte låter sig påverkas av skitsnack, och har bildat sig en egen uppfattning om henne.

Det är inget fel på min flicka, fast hon har dåligt bollsinne (precis som båda sina föräldrar) och i bland är en smula otålig att bli klar med uppgifterna. Hon sitter stilla på lektionerna numera, eftersom hon inte längre blir uttråkad av att hålla på med sådant hon redan kan.

Lärare är oftast bra, men de kan ställa till enorm skada också. Min dotter tror fortfarande att det är något fel på henne, eftersom hennes dyrkade fröken sa så.

 

[Geshira]

Sv: Trist attityd mot skolan

När det gäller "stämpling", så kan det ju vara frågan om allt från lärare som verkligen ÄR mindre psykologiska och säger orden "något fel på..." till att man vill ta reda på hur man kan hjälpa och underlätta skolgången för de barn som har någon sorts svårighet.

Eftersom lärare inte är psykologer och kan allt, så måste man ta hjälp från proffsen inom de olika områdena. Har man ett barn som man tycker har svårt för sig på något sätt (t ex sitta still och få ro till skolarbetet, men då måste det förstås vara lite mer än de vanliga myrorna i brallorna) så bör man skicka ärendet vidare för få reda på mer om det. Man måste samarbeta med föräldrarna, så jag tycker det var konstigt att remissen skickats vidare utan att ni blev vidtalade.

Däremot är det synd att ta det som att någon illvilligt vill stämpla barnet som knäpp eller så, för det är ju verkligen inte meningen!
Om ditt barn har ont i magen så går du ju till slut till läkaren för att ta reda på varför så att du kan göra något åt det. Det är på samma sätt om något inte fungerar inom skolan. Förstår inte läraren varför så måste den ju gräva vidare för att kunna ge rätt hjälp.
Under tiden kan ju "problem" växa bort för att det helt enkelt handlade om mognad eller sociala omständigheter som lugnat ner sig.

Det man inte vill höra är "Varför gjorde inte skolan något, när ni nu misstänkte att något inte låg rätt till"...

Men jag har lärt mig att som lärare har man alltid ändan bak. Gör du något är det fel, gör du inte något är det också fel. Så jag rättar mig efter mitt samvete och den gängse praxis som råder i skolan.

 

[Xeline]

Sv: Trist attityd mot skolan

Det är verkligen olika, som jag berättade i den andra tråden. ... mina flickors lågstaielärare var av gamla stränga stammen, men hon var klok - hon lät barnen krångla runt på sina stolar (jag hade blivit galen) för hon sa att de tar in kunskap iallafall och sitta still det lär de sig vad det lider.

Min son har vi "utrett" litegrann, men inga initiativ har varit utanför min och hans pappas vetskap (vad vi vet) det har snarare kommit till på vårt initiativ.

 

[samtson]

Sv: Trist attityd mot skolan

Kände att jag ville klämma in en komentar som jag uppfattade i en klädesbutik i höstas. Det var en pappa och hans ca 7 åriga son som skulle köpa ytterkläder.

Sonen säger: "Jag vill ha en overall för fröken säger att det är bättre med det och lättare att ta på än jacka och byxor"
Varpå fadern svarar: "Hon ska fullständigt ge fan i vad vi sätter på dig för kläder"

Eeehhh?! Konstigt att lärarna har problem med kaxiga elever om det är så föräldrarna ger vibbar till sina barn....

 

[Geshira]

Sv: Trist attityd mot skolan

Kände att jag ville klämma in en komentar som jag uppfattade i en klädesbutik i höstas. Det var en pappa och hans ca 7 åriga son som skulle köpa ytterkläder.

Sonen säger: "Jag vill ha en overall för fröken säger att det är bättre med det och lättare att ta på än jacka och byxor"
Varpå fadern svarar: "Hon ska fullständigt ge fan i vad vi sätter på dig för kläder"

Eeehhh?! Konstigt att lärarna har problem med kaxiga elever om det är så föräldrarna ger vibbar till sina barn....

Visst blir man lite mörkrädd?

Kul det där med samarbete skola-hemmet. En del föräldrar tror att det samarbetet går ut på skyttegravskrig snarare...

 

[Snurrfian]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jag kan hålla med om att en del föräldrar förmdelar till barnen att skolan är inget att ha, min svägerska med familj är åt det hållet och jag kan förstå dem till viss del för det har varit mycket problem som skolan ensam är "skyldig" till, bla har sonen till en av lärarna teroriserat alla andra elever, men ingen har vågat säga ifrån till barnet och föräldern och när det tillslut gjordes så var det de andra barnens fel... Och inte förrens det gick så långt som till en polisanmälan gjorde skolan något åt problemet...

Så en del av problemen på dagens skolor beror på dålig styrning och dåliga resurser men en hel del beror oxå på att föräldrarna inte ger "rätt" signaler till sina barn.

 

[chrysler]

Sv: Trist attityd mot skolan

När jag själv har "äran" att bli omnämnd i denna tråd känner jag för att meddela varför jag inte har ngt större förtroende för skolan.

När jag gick i lågstadiet blev jag mobbad men lärarna bara skrattade bort det med att jag inte tålde skämt
Detta var i ettan, jag fick byta skola, de 2 sista åren i lågstadiet blev jag oxå mobbad, dessa lärare valde att inte se detta, fast tecknen var tydliga.Jag fick alltid sitta ensam osv.

Jag bytte skola igen till mellanstadiet.mobbingen fortsatte såklart.Denna lärare var noga med att alla skulle få vara med osv men tyvärr kan man inte tvinga barn att vara med andra barn på fritiden.
De andra barnen ansåg att jag var överkänslig å dessutom lärarens favorit å skvallerbytta då jag gick till henne när de andra var dumma.
Mobbingen fick inte pågå under skoltid när jag hade denna lärare.

Högstadiet.Då jag inte hade många kompisar(typ ingen i stan) men jag tydde mej till hästar så fick jag en häst i 7an.
Detta blev upphov till ännu mer mobbing, denna gång för att jag var bortskämd.
De nya lärarna skrattade bort det med att jag var känslig.
Efter ett tag började även lärarna mobba mej
Komma med antydningar framför hela klassen osv.

Vi gick till rektorn.
Hjälpte det?
Det första rektorn sa var att jag får tåla lite grann å inte vara så känslig, sedan påpekade hon även att jag får tåla sånt då jag själv inte kan kallas normal i å med min klaustrofobi, rädd att bli inlåst, höjdskräck osv.
Hon sa även att hon skulle skicka polisen hem till mej å att jag inte kommer få bo kvar hos mina föräldrar(mamma var med å hon vågade säga detta rätt upp i ansiktet på mej)för att jag inte gick i skolan mer.
Kan ni gissa varför jag inte ville gå till skolan mer vid det här laget?

Detta var 8an, jag bytte skola igen, den här gången var det bara 1 som mobbade mej.Däremot var det höga krav på läxor osv å jag orkade inte med så mkt arbete så jag bytte tillbaka till gamla skolan, där fortsatte mobbingen som vanligt å efter mindre än halva 9an hoppade jag av å vägrade gå till skolan.
Det hjälpte inte att de hotade med fosterhem, polis , tvångsomhändertagning, jag orkade inte å stängde av allt.
Därför har jag så dåligt förtroende för skolan, därför kommer jag inte sätta mina ev framtida barn i skolan å därför VET jag att lärare KAN jävlas utan att man riktiga problem såsom skriv eller svåra inlärningsproblem.
Jag är inte dum, jag lär mej snabbare än de flesta andra jämåriga.
När jag skulle läsa om skolan på folkhögskola å komvux yckte de jag fick hoppa över flera klasser då jag som de sa "var en naturbegåvning".

 

[SessCa]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jag uttalade mig i den tråden och tänkte väl göra det i den här också.
Det var inte alls länge sen jag gick i skolan. Hoppade av gymnasiet eftersom det var KASS, rent ut sagt, och har nu (skulle ha tagit studenten i våras) tagit upp studierna på komvux istället.

Vist finns det bra lärare, det säger jag inte emot, men stressen, pressen, och de allt för många lärare som faktiskt inte klarar av att lära ut på ett positivt sätt får många att må psykiskt dåligt av att gå i skolan.
Känner många som har barn och redan i grunskolan så belastas ungarna mer än de borde.

Och ja - detaljer som hur man håller pennan är kanske väldigt viktigt - men varför ska det vara svårt att lära ut på ett positivt sätt?
Att lärare utsätts för stress iom stora klasser är inte någon ursäkt - har man åtagit sig lärarjobb ska man på ett positivt sätt kunna lära ut och hjälpa individer i den mån de behöver.

 

[break_a_leg]

Sv: Trist attityd mot skolan

Vad tror ni att ni ger för signaler till era barn när ni sitter med den attityden? Även om ni nu inte säger sådant rakt ut (hoppas jag verkligen för era barns skull).

Jag är dessutom så in i helskotta trött på alla självutnämnda experter! Bara för att man gått i skolan som liten så "vet" man allt om hur det går till i skolan idag.

I min nuvarande skola finns det många självutnämnda experter till föräldrar. Dessutom talar de om sina åsikter för sina barn, så hur det är i vårt klassrum kan ni nog knappt tänka er Varför ska man behöva gå i skolan när pappa säger att det inte behövs?

Dessutom är detta ett område som har ganska stor arbetslöshet, föräldrar med både psykiska och missbruksproblem vilket gör att det säkerligen har blivit en ond spiral med föräldrar som haft en dålig skolgång som nu låter detta överföras till sina egna barn.

 

[break_a_leg]

Sv: Trist attityd mot skolan

Så en del av problemen på dagens skolor beror på dålig styrning och dåliga resurser men en hel del beror oxå på att föräldrarna inte ger "rätt" signaler till sina barn.

Barnen är ofta en spegel av sina föräldrar, på gott och ont. Man får höra mycket ur barns munnar redan när de är små....

 

[break_a_leg]

Sv: Trist attityd mot skolan

Att lärare utsätts för stress iom stora klasser är inte någon ursäkt - har man åtagit sig lärarjobb ska man på ett positivt sätt kunna lära ut och hjälpa individer i den mån de behöver.

Om jag hade fått min nuvarade praktikskola som första praktik så är det inte ens säkert att jag velat fullfölja min utbildning. Vi har iaf inte tråkigt om dagarna, det mesta kan hända.

 

[Snuffsan]

Sv: Trist attityd mot skolan

Att lärare utsätts för stress iom stora klasser är inte någon ursäkt - har man åtagit sig lärarjobb ska man på ett positivt sätt kunna lära ut och hjälpa individer i den mån de behöver.

När man kommer in i en gymnasieklass med 28 elever varav 17 har chryslers attityd är det tungt att vara positiv kan jag berätta. :smirk:

 

[chrysler]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jag har den attityden av en anledning, sånt tänker inte lärare på.

 

[SessCa]

Sv: Trist attityd mot skolan

När man kommer in i en gymnasieklass med 28 elever varav 17 har chryslers attityd är det tungt att vara positiv kan jag berätta. :smirk:

Klart som fan att det är jobbifr och hårt.
Men sen kan man ju ifrågasätta vart attetyden kommer ifrån.
När jag började första ring, var jag överlycklig, jag trodde att en helt ny skola och helt nya lärare kunde ge mig en knuff i rätt riktning, för på grunskolan hade jag det jävligt tufft pga lärarnas attetyd mot mig.

Men när även gymnasiet visade sig vara riktigt riktigt dåligt så VILL man inte mer.
Det är inte kul att kämpa och försöka visa framfötterna och det enbart pekas på allt negativt. Allt var bara fel, fel, fel och fel.
man blir skittrött! Det är inte så konstigt att många hoppar av.

När jag sen hade skrivit ut mig från skolan fick jag en tjock bunt med allt som var positivt från lärarnas synvinkel, och det var faktiskt en del, så var det för sent. Då hade man matas med att inget man gjorde var bra så det bettyde inget - Noll!

Jag har alltid försöka hålla en possitiv inställning till skolan och försökt att förstå varför det blir så fel, men någonstanns måste man dra gränser.
Och jag har många kompisar i min ålder som säger samma sak.

 

[SessCa]

Sv: Trist attityd mot skolan

Om jag hade fått min nuvarade praktikskola som första praktik så är det inte ens säkert att jag velat fullfölja min utbildning. Vi har iaf inte tråkigt om dagarna, det mesta kan hända.

det är ju olika från skola till skola.
Men jag tycker att det är fullkomligt skamlöst att vissa skolor har det bra eller t.o.m toppen, medans man i andra skolor nästan får tvinga föräldrarna att låta barnen gå där.

Något måste det ju bero på. Och jag sätter en gissning på att lärarnas attetyder har ett litet finger med i spelet också. Inte enbart, så klart!

 

[Mampas]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jag och mina elever kom fram till att "blir man inte lärare så blir man tandläkare"

F-låt om jag kastar in ett litet "skojsigt" inlägg här, utan att ha läst hela tråden. Ett av många glada minnen från mina år som OUTBILDAD lärare (=etter värre än de UTBILDADE!!! ).

 

[Mampas]

Sv: Trist attityd mot skolan

Kanske inte helt OUTBILDAD men iaf utan LÄRAREXAMEN!!!