Trist attityd mot skolan

[CillaW]

Sv: Trist attityd mot skolan

Vad bra det hade varit om utredningen visat att det inte var minsta "fel" på din dotter!
Då hade läraren fått omvärdera sitt bemötande av ditt barn...

Jag tycker inte det är min sak att bevisa, när jag vet att min dotter är normal, låt vara livligare och intelligentare än de flesta.

 

[Geshira]

Sv: Trist attityd mot skolan

Men tänk om utredningen hade fått tjejen att må väldigt väldigt dåligt i tron att det kanske är något fel på mig för att fröken säger det? Så dåligt så att tjejen kanske inte klarat av att återhämta sig från det utan ständigt känt att hon var annorlunda och sämre än andra barn som inte behövt utredas.

Vilket är viktigast, att överbevisa läraren eller att se till att ens barn mår bra? För mig är svaret enkelt.

Det handlade ju egentligen inte om att bevisa något. En utredning är inget bevis som någon står och håller framför sig och väser ett skadeglatt "haha!" samtidigt... Det är en utredning för att se vad som är barnets starka sidor (samtidigt får man också förstås se vad som orsakar de största problemen, just DÅ) för att läraren ska få hjälp att styra om undervisningen så att barnet får bästa möjliga försutsättningar att lyckas, att använda sig av de starka sidorna.

Ibland kommer man fram till att barnet har en mycket jämn utveckling - alltså inga speciellt starka eller svaga sidor. Då kan man snabbt hänför problemet till att LÄRAREN snarast bör ändra attityd mot barnet. Här finns väl möjligtvis en liten "haha-faktor" från föräldrarnas sida om de inte håller med om att deras barn tycks ha jobbigt i skolan...

Men där har vi det här med attityden igen:

Hur VÄLJER man att ta det hela när läraren föreslår en utredning?
Väljer man att se det som att det är "fel i huvudet" på ungen, eller väljer man att se det som att skolan vill kunna hjälpa barnet på bästa sätt?

Jag har hittills inte varit med om att de barn i mina klasser som utretts, har tyckt att själva testet är otrevligt eller läskigt. Det brukar tvärtom, vara skönt att få full uppmärksamhet och sitta och prata och lösa uppgifter tillsammans med en vuxen. Vi har en väldigt bra psykolog kopplad till vår skola. Tror att de flesta skolpsykologer är bra på att "ta" barn.

Så nu tar jag ett steg upp, ur själva frågan om just Cilla W:s barn (för jag har ju faktiskt inte sagt att hennes fall hanterats på ett bra sätt. Jag har hela tiden sagt att föräldrarna ska medverka, inget ska ske bakom ryggen och att läraren givetvis inte på något vis ska andas ett ord om "dum". Det handlar ju faktiskt inte om att befästa barnets svårigheter, utan att hitta positiva vägar att arbeta med barnet).

Rent generellt: varför tar man en uppmaning till utredning så otroligt negativt, som om man personligen faktiskt sagt att barnet är dumt i huvudet?
Än en gång: om barnet haft fysiska symptom så tar man barnet till läkaren för att se vad det är. Är det farligt eller bara normalt? Vid minsta misstanke söker du upp en läkare, eller hur?

Men om barnet visa psykiska symptom, då ska man hyssja ner det hela och gömma det under mattan? Alternativt säga att det är läraren som är dum i huvudet?

Varför VÄLJER man (för det är ju frågan om ett eget val man gör och inget annat) att se saken på ett negativt och fördömande sätt?

 

[Geshira]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jag tycker inte det är min sak att bevisa, när jag vet att min dotter är normal, låt vara livligare och intelligentare än de flesta.

Vem har sagt att du ska bevisa något?
Det kunde ju faktiskt lika gärna varit något som inte stod rätt till. Då skulle du kanske också varit en av dem som säger att (den förskräckliga) skolan inget gjorde trots att de såg tecken på att ditt barn inte mådde bra..??

Det jag skrev där, var mer en chans för dig att se det hela på ett positivt sätt istället för att fortsätta veva vidare på "skolan-är-skit-veven". Men det nappade du inte på, muntergök!

 

[Sjalen]

Sv: Trist attityd mot skolan

Mycket av detta är ekonomiska frågor som styrs av vad kommunen ifråga avsätter för pengar till skolan. För att få ekonomin att gå runt så bör man ha minst 25 elever i varje klass, det är den krassa verkligheten.

Ja tyvärr - så har rektorn på dotterns skola också förklarat saken. Det är kö till hennes skola från andra delar av Malmö också nu för "bättre för många intresserade än för få".

Det är faktiskt en toppenskola där vi har vad som kallas ett värdegrundsarbete . Detta innebär att föräldrarna bjuds in till föreläsningar (och många är vi som kommer) av f.d lärare numera med påbyggnadsutbildningar om beteende. Dessa samtalar om och med oss kring det här med vad vi säger till våra barn och hur vi bemöter dem i skolarbetet. Där påpekas just det här med att även om vi inte håller med om en viss lärares stil så ska vi inte sitta hemma och prata strunt om skolan inför barnen för det ger bara barnen signalen att "älskade mamma och pappa tycker inte om skolan så då måste det ju vara något fel på den". Istället tar vi upp eventuella problem direkt med lärarna/korridorsrektorn.

Samtidigt talar barnen om värderingar med sina lärare under terminerna.

Allt detta leder till en skola där barnen säger hej till oss vuxna när vi kommer - oavsett om de känner oss eller inte. Det finns kamratstödjare osv. osv. Självklart är min dotter inte glad åt alla sina klasskompisar jämt men saker utreds om något går snett. Barnen får även med sig ett "kontrakt" hem att diskutera med föräldrarna samt skriva under vid terminsstart. Där står att de ska lyssna, respektera varandra osv. Visst kan en sex- sjuåring inte fullt begripa meningen med ett kontrakt som de äldre barnen men de begriper vad man går igenom och förstår att det blir något viktigt när de skriver sitt namn.

 

[break_a_leg]

Sv: Trist attityd mot skolan

Rent generellt: varför tar man en uppmaning till utredning så otroligt negativt, som om man personligen faktiskt sagt att barnet är dumt i huvudet?
Än en gång: om barnet haft fysiska symptom så tar man barnet till läkaren för att se vad det är. Är det farligt eller bara normalt? Vid minsta misstanke söker du upp en läkare, eller hur?

Men om barnet visa psykiska symptom, då ska man hyssja ner det hela och gömma det under mattan? Alternativt säga att det är läraren som är dum i huvudet?

Varför VÄLJER man (för det är ju frågan om ett eget val man gör och inget annat) att se saken på ett negativt och fördömande sätt?

Jag har sett föräldrar som själva vill ha sina barn utredda, men sedan så finns det ju en del som inte alls vill ta emot den hjälp som skolan faktiskt kan erbjuda. I stället kan man ju som lärare få saker kastade i ansiktet som man inte ens vill skriva....

Som lärare ser man ju vilka barn som fungerar i skolan och inte. Är det barn som inte fungerar av någon anledning så försöker man ju hitta orsaken till varför det är som det är.

Ibland tycker jag faktiskt att många föräldrar tycker och tänker om mycket som de faktiskt inte har en aning om när det gäller skolan. Om man har en behörig lärare med den nya utbildningen i botten så har den personen minst 140 högskolepoäng och borde iaf ha ett hum om vad den håller på med. Jag tycker och tänker om mina barns skola, men jag har aldrig ifrågasatt deras lärares undervisning. Det ska läraren och dess chef utvärdera på något sätt. Många föräldrar jämför sin egen skolgång med sina barns, och det är inte heller rätt - nu är det en ny läroplan som gäller.

Jag ifrågasätter inte exempelvis de läkare eller veterinärer jag träffar på, jag hoppas och tror att deras utbildning gjort de till kompetenta yrkesmänniskor som vet vad de håller på med.

 

[cetzyboy]

Sv: Trist attityd mot skolan

Nu skall vi göra ett stort kors i taket jag håller med Priffe ordagrant
/Cetzy

 

[break_a_leg]

Sv: Trist attityd mot skolan

Men jag gör inte det. Jag tycker inte att skolan varit så dålig trots allt. Jag tror att mycket hade fungerat smidigare om jag var mer sedd av mina föräldrar. Om jag hade fått lite mer kärlek och omtanke från dem.

Detta borde alla föräldrar ta till sig

 

[prinsessfeminist]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jag tycker inte det är min sak att bevisa, när jag vet att min dotter är normal, låt vara livligare och intelligentare än de flesta.

Varför sätter du henne inte i en annan skola/klass då? Du skriver att läraren har skadat din dotter - varför stanna? Om hon är livlig och uttråkad så kan du väl byta till en skola som ställer lite högre krav på henne?

Jag tror och hoppas att du har fel i antagandet att läraren vill åt din dotter. Varför skulle hon vilja ditt barn illa? Du skriver tidigare att du var likadan - men när du gick i skolan så kanske inte läraren hade lika stor klass som de har idag. Kanske var du inte så mycket av ett problem för läraren?

Vem vet, med dagens diagnossystem så kanske du också skulle ha klassats som ett barn med ADHD?

I övrigt tycker jag att du skall lita på skolan, liksom jag tror att du vill att dina patienter litar på dig. Om inte - tja, jag hade inte haft mina barn i en skola som jag inte litade på.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Trist attityd mot skolan

Nu skall vi göra ett stort kors i taket jag håller med Priffe ordagrant
/Cetzy

hehe
Kul att vi ör överens för en gångs skull!

*high five*

 

[prinsessfeminist]

Sv: Trist attityd mot skolan

Om man har en behörig lärare med den nya utbildningen i botten så har den personen minst 140 högskolepoäng och borde iaf ha ett hum om vad den håller på med.

Javisst, men det innebär inte att personen alltid fattar kloka beslut. Jag tror precis som du att de allra flesta lärare vill göra ett bra jobb, men tyvärr finns en och annan klåpare och det gäller alla yrkesgrupper.

Jag tycker att man som förälder skall kunna ifrågasätta och i den mån förtroendet sviktar, byta skola för barnet. Precis som man bytt läkare eller veterinär om det visar sig att han/hon inte har den kompetens som man kan förvänta sig.

 

[break_a_leg]

Sv: Trist attityd mot skolan

Jag tycker att man som förälder skall kunna ifrågasätta och i den mån förtroendet sviktar, byta skola för barnet. Precis som man bytt läkare eller veterinär om det visar sig att han/hon inte har den kompetens som man kan förvänta sig.

Fast ibland så försvinner ju inte problemet trots skolbyten...En del föräldrar skulle nog behöva rannsaka sig själva ibland.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Trist attityd mot skolan

Fast ibland så försvinner ju inte problemet trots skolbyten...En del föräldrar skulle nog behöva rannsaka sig själva ibland.

Absolut!

Precis som ADHD som inte alltid är en neurologisk sjukdom som barnet har, utan ett uttryck för att barnets omgivning inte är rätt. Vilket barn kan koppla av om han/hon ständigt är utsatt för stress av olika slag?

 

[CillaW]

Sv: Trist attityd mot skolan

Varför sätter du henne inte i en annan skola/klass då? Du skriver att läraren har skadat din dotter - varför stanna? Om hon är livlig och uttråkad så kan du väl byta till en skola som ställer lite högre krav på henne?

Jag tror och hoppas att du har fel i antagandet att läraren vill åt din dotter. Varför skulle hon vilja ditt barn illa? Du skriver tidigare att du var likadan - men när du gick i skolan så kanske inte läraren hade lika stor klass som de har idag. Kanske var du inte så mycket av ett problem för läraren?

Vem vet, med dagens diagnossystem så kanske du också skulle ha klassats som ett barn med ADHD?

I övrigt tycker jag att du skall lita på skolan, liksom jag tror att du vill att dina patienter litar på dig. Om inte - tja, jag hade inte haft mina barn i en skola som jag inte litade på.

Hon har inte den läraren längre eftersom hon numera går i trean.
Jag tror inte att läraren vill åt F, jag tror bara att hon har svårt för barn som inte passar i mall 1 A.
Och att hon tror att hon vet bäst, i alla lägen, oavsett vad föräldrarna anser.
Jag litar bara delvis på skolan, dels pga detta, dels pga att mobbningen av min son bagatelliserades.

 

[CillaW]

Sv: Trist attityd mot skolan

Vem har sagt att du ska bevisa något?
Det kunde ju faktiskt lika gärna varit något som inte stod rätt till. Då skulle du kanske också varit en av dem som säger att (den förskräckliga) skolan inget gjorde trots att de såg tecken på att ditt barn inte mådde bra..??

Det jag skrev där, var mer en chans för dig att se det hela på ett positivt sätt istället för att fortsätta veva vidare på "skolan-är-skit-veven". Men det nappade du inte på, muntergök!

Det gjorde du, som skrev
"Vad bra det hade varit om utredningen visat att det inte var minsta "fel" på din dotter!
Då hade läraren fått omvärdera sitt bemötande av ditt barn..."

Upprepar igen: Vi fick inget erbjudande, vi fick höra att hon inte "var som de andra" och att det ska göras en utredning.
Över huvudena på mig, hennes pappa och inte minst henne själv.

Lessen att jag inte kan se det lustiga i detta, jag skrattar sällan när jag måste försvara mina barn mot skitsnack.

Jag tror faktiskt att jag känner mina barn bäst.

 

[Geshira]

Sv: Trist attityd mot skolan

Det gjorde du, som skrev
"Vad bra det hade varit om utredningen visat att det inte var minsta "fel" på din dotter!
Då hade läraren fått omvärdera sitt bemötande av ditt barn..."

Upprepar igen: Vi fick inget erbjudande, vi fick höra att hon inte "var som de andra" och att det ska göras en utredning.
Över huvudena på mig, hennes pappa och inte minst henne själv.

Lessen att jag inte kan se det lustiga i detta, jag skrattar sällan när jag måste försvara mina barn mot skitsnack.

Jag tror faktiskt att jag känner mina barn bäst.

Är det någon idé att diskutera om du inte ens tar dig tid att läsa igenom mina inlägg?
Citat från ett av mina egna inlägg:
"Så nu tar jag ett steg upp, ur själva frågan om just Cilla W:s barn (för jag har ju faktiskt inte sagt att hennes fall hanterats på ett bra sätt. Jag har hela tiden sagt att föräldrarna ska medverka, inget ska ske bakom ryggen och att läraren givetvis inte på något vis ska andas ett ord om "dum". Det handlar ju faktiskt inte om att befästa barnets svårigheter, utan att hitta positiva vägar att arbeta med barnet"

Jag har därmed aldrig någonsin påstått att det gått rätt till i just ditt fall, men jag tippar på att du skulle tyckt att remissen var onödig även om läraren gjort helt rätt och frågat först, eller har jag fel?

Vad gäller muntergöksavslutningen - har du hört talas om ironi någon gång?

Och, nej. Du känner inte alltid ditt barn bäst. Det är ett kort konstaterande. Du har ingen aning om hur ditt barn fungerar i grupp i väldigt många fall. Det vet däremot läraren som ser ditt barn i grupp dagligen, många fler timmar om dagen än du gör. Det brukar skapa många problem, de gamla klassikerna där föräldrarna säger "Nej, min lilla ängel kan aaaaldrig ha sagt/gjort sådär".
Kommunikationen med skolan och läraren skulle underlättas avsevärt om föräldrarna kunde erkänna för sig själva att de faktiskt inte känner sina barn utan och innan - det finns andra som kan bidra med mycket viktiga pusselbitar. Man bör kunna svälja prestigen och ta till sig den sanningen.

 

[Rea]

Sv: Trist attityd mot skolan

Det brukar skapa många problem, de gamla klassikerna där föräldrarna säger "Nej, min lilla ängel kan aaaaldrig ha sagt/gjort sådär".
Kommunikationen med skolan och läraren skulle underlättas avsevärt om föräldrarna kunde erkänna för sig själva att de faktiskt inte känner sina barn utan och innan - det finns andra som kan bidra med mycket viktiga pusselbitar. Man bör kunna svälja prestigen och ta till sig den sanningen.

Även klassikern " OJ den ungen är det ngt fel på för så brukar inte de flesta andra göra" skapar problem.
Jag som nu har väldigt tät kontakt med mina barns skola skulle välkomna en ödmjukare attityd från skolans sida när det gäller att få reda på hur mina barn är.
Som individer och inte en i mängden
Även vi föräldrar kan en hel del om våra barn :smirk: , dom föds inte i matsalen och inskolas på studs och trots att dom spenderar många timmar i skolans regi så har dom faktiskt ett liv UTANFÖR skolan ... Det glömmer många pedagoger bort.

 

[pigleton]

Sv: Trist attityd mot skolan

Absolut ska kommunikationen fungera ömsesidigt.
Många föräldrar vill inte se sina barns svagheter det håller jag med om. Men inom skolan är det inte helt ovanligt att man inte ser individen och dess behov utan mer tittar på faktumet att barnet inte gör som alla andra, således passar det inte in i de mallar som samhället skapat och därmed är det något fel på barnet.

Det är väldigt lätt att man stöter bort någon för att den är annorlunda och kanske beter sig på ett sätt som man inte är van vid och inte heller vet hur man ska bemöta. Det har jag stött på mer än en gång tyvärr.

Jag vidhåller dock att i grunden är det resurserna som behöver ökas för att lärare inte skaffa tappa suget utan kunna få hjälp med motivation, vidareutbildning samt även upprätthållande av sina kunskaper både inom ämnesområdena men även pedagogiskt.

 

[Geshira]

Sv: Trist attityd mot skolan

Även vi föräldrar kan en hel del om våra barn :smirk: , dom föds inte i matsalen och inskolas på studs och trots att dom spenderar många timmar i skolans regi så har dom faktiskt ett liv UTANFÖR skolan ... Det glömmer många pedagoger bort.

Jäpp. håller med.
Expert kan man bara bli om man ser till att ta in alla aspekter, d v s skolan lyssnar på hemmet och hemmet lyssnar på skolan.
Så fort någon tror att den andres synpunkter är onödiga så faller möjligheten att bli expert.

Pigleton - jag håller med här också. Skolan har - liksom alla andra offentliga inrättningar i samhället - nedrustats katastrofalt mycket.
Jämfört med 70-talets överflödsskola så kunde man visserligen strama upp lite och sluta slösa, speciellt det materiella, men nu har man sedan länge befunnit sig långt under den nivå man kan accpetera.
Jag kan leva utan en del av de materiella delarna även om bra böcker och annat skolmaterial är viktigt. Men vi behöver definitivt mer personal, och ökad kompetens för att kunna bemöta eleverna på rätt nivå, både som del av grupp och som individer.

 

[CillaW]

Sv: Trist attityd mot skolan

Är det någon idé att diskutera om du inte ens tar dig tid att läsa igenom mina inlägg?
Citat från ett av mina egna inlägg:
"Så nu tar jag ett steg upp, ur själva frågan om just Cilla W:s barn (för jag har ju faktiskt inte sagt att hennes fall hanterats på ett bra sätt. Jag har hela tiden sagt att föräldrarna ska medverka, inget ska ske bakom ryggen och att läraren givetvis inte på något vis ska andas ett ord om "dum". Det handlar ju faktiskt inte om att befästa barnets svårigheter, utan att hitta positiva vägar att arbeta med barnet"

Jag har därmed aldrig någonsin påstått att det gått rätt till i just ditt fall, men jag tippar på att du skulle tyckt att remissen var onödig även om läraren gjort helt rätt och frågat först, eller har jag fel?

Vad gäller muntergöksavslutningen - har du hört talas om ironi någon gång?

Och, nej. Du känner inte alltid ditt barn bäst. Det är ett kort konstaterande. Du har ingen aning om hur ditt barn fungerar i grupp i väldigt många fall. Det vet däremot läraren som ser ditt barn i grupp dagligen, många fler timmar om dagen än du gör. Det brukar skapa många problem, de gamla klassikerna där föräldrarna säger "Nej, min lilla ängel kan aaaaldrig ha sagt/gjort sådär".
Kommunikationen med skolan och läraren skulle underlättas avsevärt om föräldrarna kunde erkänna för sig själva att de faktiskt inte känner sina barn utan och innan - det finns andra som kan bidra med mycket viktiga pusselbitar. Man bör kunna svälja prestigen och ta till sig den sanningen.

Du läser uppenbarligen inte mina inlägg heller.

Du verkar tro att det handlar om prestige och att jag pga det inte vill se att min flicka har "svårigheter" utan hellre ser att de "befästs".

Hon kunde läsa och skriva redan innan hon började skolan och hade sannolikt tråkigt i 1-2:an eftersom hon är intelligentare än sina klasskamrater. Det kan vara svårt för en oerfaren lärare att hantera.

Hur kan det komma sig att hennes nuvarande (betydligt mer erfarna) lärare inte tycker att min dotter har några problem? Hur kan det komma sig att det går jättebra för henne i skolan?

Om 1-2-läraren hade bemödat sig om att lyssna på vad jag och hennes pappa sa, då hade det inte blivit någon remiss. Inte heller hade det blivit någon remiss om skolläkaren hade brytt sig om att ta kontakt med mig först.
Han skrev remissen på lärarens önskemål, utan att ens träffa min dotter!

Jag tycker att du själv är ännu ett exempel på självrättfärdiga lärare, som envisas med att tro att det absolut vet bättre än barnens föräldrar.
Ett tips: skaffa dig lite mer ödmjukhet, så kanske du blir en hyfsad lärare så småningom.

Och nu ser jag ingen anledning att lägga mer energi på att tjafsa med dig.

 

[CillaW]

Sv: Trist attityd mot skolan

Även klassikern " OJ den ungen är det ngt fel på för så brukar inte de flesta andra göra" skapar problem.
Jag som nu har väldigt tät kontakt med mina barns skola skulle välkomna en ödmjukare attityd från skolans sida när det gäller att få reda på hur mina barn är.
Som individer och inte en i mängden
Även vi föräldrar kan en hel del om våra barn :smirk: , dom föds inte i matsalen och inskolas på studs och trots att dom spenderar många timmar i skolans regi så har dom faktiskt ett liv UTANFÖR skolan ... Det glömmer många pedagoger bort.

Tack kristel - du har förstått vad jag menar