Trotjänare

W

wallin25

Hjälp. Hade vetrinären hemma idag.
Hon hjälpte min älskade hund att få somna in. Men det gör så ont så jag tror jag sprängs. Jag bara gråter hela tiden.
Hanni fattas mig. jag trodde att det skulle kännas ganska okej efterssom det var bestämt att hon skulle få somna. Men jag känner mig TOM och rutten fast Hanni var sjuk och hon fick somna hemma lugnt och stilla.
 
Finns inga ord i världen som hjälper, men jag tycker så synd om dig och vet precis hur du känner. Det finns inget värre än när en vän försvinner.
Tänker på dig och önskar det fanns något man kunde göra för att det ska kännas bättre....
 
tack för det. Det är svårt vart man än vänder sig i huset så finns ju minnesbilder av Hanni. Tårarna bara kommer det går inte att stoppa Hjärnan vet att jag gjorde rätt. Men hjärtat skriker.
 
Lider med dig...Jag lät min tik somna in för 2 år sen o jag tänker på henne jämnt o ständigt...saknaden kommer aldrig gå över, dock lär man sig att leva med den. Kram på dig!
 
tack för omtanken den värmer. Jag hoppas det blir lättare så småningom. Men just nu är det mörkt.
 
Har inget att säga som tröst, egentligen. Det tar ju tid, men såret efter en saknad vän läker och man lär sig se det roliga man hade tillsammans. Jag är säker på att du och din vovve hade många fina stunder tillsammans.
 
Visst vet man att man gör rätt, men saknaden och sorgen blir inte mindre för det, men så småningom så lindras den, men djuren har för alltid bokat en plats i våra hjärtan...jag fick skjuta min hund mitt i ett epelepsianfall april 2002, jag tänker på honom än och saknar honom jättemycket....han var ung och hade hela sitt liv framför sig.... :(
 
Det är ju inte något man önskar någon heller. Men problemet med min hund var att det gick så fort. men hon har gett mig tio kanon år. Jag fick henne när hon var tio månader. jag är helt säker på att jag aldrig kommer att få en sådan hund en gång till. Visst var det saker men kunde reta sig på. Men jag kunde lita på Hanni till 120% Hon var med oss vad för det mesta. Jag försökte tänka positivt att nu blir det inte mer hundhår överallt tom i smörpaket men hade jag kunnat välja så hade jag tagit ett ton hår till om jag bara finge behålla Hanni. :cry:
 
En del hundar kommer ju en närmare än andra, som min ep hund...jag brukar fortfarande säga gonatt till honom och tacka för den tid vi hade tillsammans, han är min mentor och jag "har honom" intill och med mig..

En sak var väldigt underlig som hände
Jag var på väg ner till stan, satt i bilen och helt plötsligt så kom han, som han brukade och la huvudet på min axel, tryckte sig mot ansiktet och "sa"- mamma...jag tycker om dig, var inte ledsen...Å jag Griiiinade som en unge...i flera mil....
När jag återhämtat mig så funderade jag på detta och då var det EXAKT 3(el 2) månader sen vi tog bort honom, och när jag räknade ut så var det dessutom ung samma tid också(+ - 5-10 min)Jag vet att han är med mig idag, och hade du ett väldigt nära förhållande till din hund så är hon säkert med dig nu också

Sörj det du vill, det måste man få göra....och jag VET hur det känns ,folk tycker man är patetisk men bry dig inte om det..

Jag har/de en hund som försvann spårlöst nov 02, jag "letar" fortfarande och det är också en slags sorg, eller maktlöshet...det är nog en sak som iofs lindrats men troligen aldrig släpper så länge jag inte fått reda på vad som hänt...

Men din vovva är i himlen med min Figo, och jag lovar dig att mer positiv hund fanns inte och jag lyckönskar de hundarna som får vara med honom :love: :love:
 
Shit, nu bubblar tankarna om Astra upp igen...

Från första dagen som jag märkte att hon började bli gammal i kroppen har jag tänkt att hon ska tas bort här hemma. Men, jag insåg, som tur var, i tid attdet var bättre att ta bort henne på klinik, för då skulle minnena här hemma fortfarande bara positiva.

Skit samma.
Som redan nämnts så kan vi nog inte säga så mycket som tar bort din sorg. Det viktigaste är att du sörjer och låter din hjärna bearbeta det hela flera gånger. Det var enda sättet för mig.

Men shit vad tungt det var...och fortfarande är... (Tog bort Astra i november...)

Vet vad du går igenom...
 
Tack för alla fina ord. Jag gråter och läser samtidigt. På tal om märkliga saker så bara minuter efter vi begravt Hanni. Så lös en ensam stjärna så starkt så den nästan bländade. Jag vill gärna tro att det var Hanni som sa att hon inte är kvar här. Visst är man fånig. Men det hjälper att tro. Anledningen till att jag valde att ta bort Hanni hemma var att hon såg inte så mycket längre och att jag tyckte att det var det sista jag kunde göra för henne. Visst gör det extra ont. Men jag kan luta mig på att hon fick ett bra slut. Hon somnade så fint. Hon sov när hon fick överdosen så hon var inte alls medveten. Bara matte som grinade som en barnunge. Men jag tror att det går över så småningom.
 
Har varit med på flera avlivningar i hemmiljö och alla gånger jag har varit med har det gått lugnt och stilla till.
"Min" veterinär ger alltid hundarna lugnande så de sover i narkos vid avlivning, så de inte märker nåt alls.
Visst går sorgen över, men saknaden finns kvar (trots att det är över 10 år sen vi fick ta bort vår förra vovve, man fasar för dagen för våran 8 åring som vi har nu).
 
*tröstkramar*
det är nu 2 resp 3½ år sen vi fick ta bort våra Vorstehtjejer, dom blev 13 resp 14½ år...
..precis som alla andra har skrivit är saknaden fortfarande stor...men...de sorgliga dagarna då de försvann är nu rätt bleka i det "varma sken" som de goda o glada minnena ger..
..jag kan fortfarande se dom stå o kika runt hörnet vid köket när man står o laga mat :cry:
nåväl...här är en fin dikt....suck...dessa småsorgliga dikter är farliga...är rena rama vattenspridaren.... :cry: :cry:

Jag sa till Sankte Per
att jag hellre stannar här
Utanför Pärleporten.
Jag skall inte vara till besvär,
jag skall inte ens gnälla
Vara tålmodig och vänta,
bara vara här.
Hur länge du än kommer att dröja
Jag saknar dig så mycket
för om jag gick dit in själv
skulle det inte vara himlen för mig


/Therese
 
Tack för alla tröstande ord. Det hjälper. idag har jag och barnen planterat frö som vi ska sätta på graven till våren..
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en 7 årig hane som jag nu behöver låta vandra vidare. Han har under hela livet kämpat med en rad sjukdomar och skador och...
2
Svar
33
· Visningar
4 715
Senast: Ava22
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 103
  • Artikel
Dagbok Förra helgen drog ner mig i en rejäl grop som jag inte trodde var möjlig. Jag hade ingen aning om att en marknad kunde dränera en på så...
Svar
1
· Visningar
795
Hundträning Jag har en okastrerad hane på 2,5 år av spetsras. Just nu mår jag väldigt psykiskt dåligt, vilket delvis har med hunden att göra. Så för...
2
Svar
37
· Visningar
5 607
Senast: Kraxa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp