Det finns många människor i verkliga livet som har koll på alla viktminskningstrick i boken men ändå är tjocka. Att anse att de är tjocka för att de inte fattar bättre (förtränger att de äter/inte fattar hur man går ner i vikt) tycker jag är otrevligt.
Det är en sak att ha koll på "viktminskningstricken" och en annan sak att applicera dem på rätt sätt. Vad gäller det grundläggande kaloriräknandet vill jag påstå att de allra flesta, tjocka som smala, är rätt okunniga om hur mycket energi det är i maten de äter. Jag skulle i och för sig inte kalla det att man förtränger, jag skulle helt enkelt kalla det en effekt av att inte ha en våg och miniräknare inbyggd i kroppen.
Jag tror inte det är så många som vet hur lätt det är att dra på smör, typ Bregott, för 200 kcal på en vanlig baguette av mindre storlek, och att baguetten i sig kan innehålla 250 kcal, och tillsammans med lite mer pålägg är man uppe på 500-600 kcal för något man äter lite slentrianmässigt till förmiddagskaffet. Även om man då byter till Lätta istället så sitter man likförbaskat med en macka som innehåller kanske 400 kcal, och byter man till grovt bröd - som ju är "nyttigare" så kan energivärdet lika gärna gå upp.
Jag tror inte heller det är många som vet hur lätt det är att få i sig t.ex. runt 400 kcal för en deciliter sås. Är den gräddbaserad (gärna med bottenredning också) så hamnar man där, allra minst, och en deciliter är lätt att få i sig.
Jag skulle kunna hålla på länge, men jag insåg under de år jag kaloriräknade att folk har fan noll koll på vad mat, dryck och godsaker innehåller. Även om de vet att man måste minska på energiintaget för att gå ner i vikt så kan den vetskapen inte omsättas i praktiken, för de flesta vet överhuvudtaget inte var energin finns och i vilka mängder. Jag vet inte hur många gånger jag själv satt med hakan i knät när jag kaloriräknade och hur jävla jobbigt det var att behöva inse hur svårt det är att hålla sig på en vettig energinivå när man inte har någon sorts naturlig kontroll på det hela. Maken behöver aldrig tänka på vad han äter, han har haft tur i genlotteriet och äter i regel inte mer än vad han behöver. Om han någon gång gör det och går upp lite så minskar han bara lite på det som verkligen är onödigt (t.ex. fika som man äter bara för att man blir bjuden) och så vips väger han som vanligt igen.
Nu kanske någon anser att jag uttrycker tjockisförakt, men det gör jag inte, utan det handlar bara om att jag ser en kunskapslucka som väldigt, väldigt många har och som för vissa får väldigt stora konsekvenser. För jag har högre tankar om folk än att det förnekas, förträngs eller att det brister i kunskap av ren lathet (även om sådana finns, precis som de finns i alla delar av livet).
