(Utbruten) Allmän diskussion kring självmord

[MiaMia]

Ingen tar sitt liv för att man pratar om det och en sådan serie som 13 skäl varför kan vara ett sätt att våga prata om det.

Riktigt så enkelt tror jag inte det är, för media finns det generella riktlinjer för hur och vad som bör berättas när det gäller självmord för det anses kunna påverka andra.

Jag hörde en väl insatt människa (forskare?) som pratade om den kritiken. Hon sa att generellt är det bra att det pratas om det och nämnde även någon annan serie som exempel på där det skildrats bra.

Men problemet med just 13 skäl varför var hur man visade själva genomförandet. Att det var en våldsam och definitiv metod som skildrades detaljerat, typ. Vilket kunde göra att de som redan låg nära i tankarna fick mindre hämningar att verkligen gå till genomförande och på ett sätt som med stor sannolikhet lyckades.
Som jag förstod det så blev rädslan mindre av att man sett andra våga det läskigaste, ungefär.

 

[mandalaki]

Inom mitt jobb (psykiatrin) är det rutin att fråga eller åtminstone bedöma alla patienter om suicidrisk. Vissa diagnoser medför också högre suicidrisk precis som patientens psykosociala miljö också bidrar till att påverka hur hög eller låg risken är. Allt det tar man med i beräkningen och journalför.
Och det är något som tas upp, jämt.

Så inom mitt jobb skulle jag inte vilja säga att det är tabubelagt men jag vet ju att det är det inom den "vanliga världen".

Jag skulle vilja påstå att det är mer kontroversiellt att fråga kvinnor om alkoholvanor. Vet en och annan kvinna och mamma där man helt missat att det handlar om ohälsa relaterat till alkohol.
Men det börjar också bli bättre. Nu är man mer uppmärksam på det.

Jag vet ju att det är väldigt annorlunda för vanliga människor att tänka på suicidrisk. Vet själv när jag var inlagd och fick besök av min syrra så frågade hon "det är väl inga självmordskandidater som är här"?
Mitt svar, "vad tror du vi är här för egentligen? Det är just av den anledningen. " Hade dessutom en rumskamrat som verkligen hade gjort ett allvarligt försök (det sa jag dock inte).
Kan säga att min syrra blev helt knäckt. För henne var det så främmande och otäckt och absolut inget hon kunde relatera till.

Man får väl ändå hoppas att självmord inte är lika tabu inom psykiatrin som utanför.

 

[Raderad medlem 6459]

Visst är det tabubelagt. Se bara vad serien "13 skäl varför" har fått kritik. Kritikerna menar att serien skulle kunna få unga att begå självmord vilket är helt absurt. Ingen tar sitt liv för att man pratar om det och en sådan serie som 13 skäl varför kan vara ett sätt att våga prata om det

Jag tycker att kritiken mot 13 skäl varför är helt rimlig och tänker att du antingen läst märklig kritik eller så förenklar du den något otroligt mycket. HUR man pratar om självmord är avgörande för huruvida det är bra eller dåligt, så jo det finns visst ökad risk för självmord beroende på HUR man pratar om det. Vad jag har läst om 13 skäl varför så verkar det vara otroligt stor risk för att det triggar och lyfter självmord nästan som en hämndaktion man utför MOT andra pga vad de gjort mot en.

Kritik i exempelvis The Guardian

 

[TinyWiny]

Jag tycker att kritiken mot 13 skäl varför är helt rimlig och tänker att du antingen läst märklig kritik eller så förenklar du den något otroligt mycket. HUR man pratar om självmord är avgörande för huruvida det är bra eller dåligt, så jo det finns visst ökad risk för självmord beroende på HUR man pratar om det. Vad jag har läst om 13 skäl varför så verkar det vara otroligt stor risk för att det triggar och lyfter självmord nästan som en hämndaktion man utför MOT andra pga vad de gjort mot en.

Kritik i exempelvis The Guardian

Har du sett serien själv? Jag såg inget romantiserande överhuvudtaget i serien. Jag såg rå ångest, bottenlös sorg och den ständiga frågan varför såg jag inte.

 

[TinyWiny]

Jag hörde en väl insatt människa (forskare?) som pratade om den kritiken. Hon sa att generellt är det bra att det pratas om det och nämnde även någon annan serie som exempel på där det skildrats bra.

Men problemet med just 13 skäl varför var hur man visade själva genomförandet. Att det var en våldsam och definitiv metod som skildrades detaljerat, typ. Vilket kunde göra att de som redan låg nära i tankarna fick mindre hämningar att verkligen gå till genomförande och på ett sätt som med stor sannolikhet lyckades.
Som jag förstod det så blev rädslan mindre av att man sett andra våga det läskigaste, ungefär.

Just själva genomförandet är såklart onödigt att visa men på samma gång så visade hon hur ont det gjorde och det har jag inte sett i något annat serie/film sammanhang vid självmordsscener. Jag tror ärligt talat att alla dessa filmer och serier där folk tar sina liv utan allt det som serien 13 skäl varför tar upp isåfall är värre. Här visas den enorma sorgen, ångesten och hur vidrigt det är efteråt.

 

[Raderad medlem 6459]

Har du sett serien själv? Jag såg inget romantiserande överhuvudtaget i serien. Jag såg rå ångest, bottenlös sorg och den ständiga frågan varför såg jag inte.

Jag har sett ett par avsnitt och håller med om kritiken i The Guardian. Jag vill faktiskt inte se mer av serien, så illa tyckte jag att den var.

Och oavsett: du förenklar kritiken av serien och får det att låta som att de menar att man aldrig ska prata om självmord. Så är det inte. Mycket av kritiken är genomtänkt och vettig.

 

[For]

https://www.svd.se/kan-sjalvmord-smitta-bland-unga
Inte specifikt om serien men att visa en serie om en ung tjej som begår självmord verkar kräva att man gör det på rätt sätt, annars kan det påverka.

 

[Vallmo]

Man får väl ändå hoppas att självmord inte är lika tabu inom psykiatrin som utanför.

Nej, det är det inte.
Det är ett naturligt inslag och man pratar om det väldigt ofta. Och öppet.
Det utgör ett centralt underlag för behandling och omvårdnad.
Suicidbedömning görs i stort sett på varje "större" läkarsamtal så det är vanligt, ja.

 

[Vallmo]

Min fetning.
Enligt min erfarenhet är det ganska vanligt att man dör av misstag vid sk suicidförsök, speciellt om man pulat i sig diverse tabletter o/e alkohol.

Ja, precis! Så är det och det är verkligen hemskt.
Var också med om en som begick suicid av "misstag" så att säga. Personen var påverkad och lite utåtagerande och gjorde en förfärlig sak som fick dödlig utgång.

 

[mandalaki]

Nej, det är det inte.
Det är ett naturligt inslag och man pratar om det väldigt ofta. Och öppet.
Det utgör ett centralt underlag för behandling och omvårdnad.
Suicidbedömning görs i stort sett på varje "större" läkarsamtal så det är vanligt, ja.

Jamen det är ju det jag menar, alltså att det är självklart. Naturligtvis kan självmord inte vara tabu inom psykiatrin.

 

[Vallmo]

Jamen det är ju det jag menar, alltså att det är självklart. Naturligtvis kan självmord inte vara tabu inom psykiatrin.

Nej det är det inte. Inte alls. Det är en viktig del i bedömningsunderlaget och just den frågan styr själva vården ganska mycket.

 

[mandalaki]

Nej det är det inte. Inte alls. Det är en viktig del i bedömningsunderlaget och just den frågan styr själva vården ganska mycket.

JA, jag VET! Men det är ju självklart, ingen har väl sagt något annat.

 

[Vallmo]

JA, jag VET! Men det är ju självklart, ingen har väl sagt något annat.

Öh, nej! Jag trodde vi hade en vänskaplig diskussion.

 

[mandalaki]

Öh, nej! Jag trodde vi hade en vänskaplig diskussion.

Du skrev att självmord inte var tabu inom psykiatrin. Eftersom det är lika självklart som att benbrott inte är tabu inom kirurgin så skrev jag en skämtsam kommentar om det. Sedan fortsätter du i ett par vändor att förklara för mig det jag redan vet och därför skämtat om: att självmord naturligtvis inte är tabu inom psykiatrin.

Men jag släpper det nu. Det är ju helt absurt.

 

[Vallmo]

Du skrev att självmord inte var tabu inom psykiatrin. Eftersom det är lika självklart som att benbrott inte är tabu inom kirurgin så skrev jag en skämtsam kommentar om det. Sedan fortsätter du i ett par vändor att förklara för mig det jag redan vet och därför skämtat om: att självmord naturligtvis inte är tabu inom psykiatrin.

Men jag släpper det nu. Det är ju helt absurt.

Jag missuppfattade nog helt. Trodde vi utbytte kommentarer i största allmänhet.
Jag menade inte alls att tjata eller något sådant. Absolut inte!
För mig är det mer ett ämne som engagerar och därför tyckte jag det var trevligt att prata om det. Men jag förstår att du inte uppfattade det så nu och det tyckte jag var lite tråkigt.

 

[corzette]

Fast alltså ...
Att va självmordsbenägen är ju inte en "sjukdom"... Depression mfl är sjukdommar ...

Jag tex är mej veterligen inte det MINSTA psykiskt sjuk... Mer än att många tycker det är sjukt att jag gillar yngre killar... Men det är ju å andra sidan det som gör mej självmordsbenägen...
JAG VET att det är få killar i 18-25 som vill va ihop med en 43åring... JAG VET det...
Men nu är det där jag har mina "preferenser" det är inget jag KAN ändra på ... Jag gillar helt enkelt inte killar i min ålder (eller ens 35åringar) .. Och iom att jag verkligen HATAR att va singel inser jag ju att jag mest troligt kommer få svårare å svårare att hitta en kille... Och leva resten av mitt liv som nu... Nope never gonna happen... Min syster vet hur gärna jag vill ha nån... Hon förstår att det är ett problem för mej att jag inte hittar nån...
HUR ska en psykiatrivärld få mej att ändra mej ? De kommer ju inte få mej att bli "lycklig" singel... De kommer inte få mej att gilla äldre... Jag kan gå omkring och gå igenom hur jag ska genomföra mitt självmord så jag vet hur jag ska genomföra det med minsta "förvarning" (nu vet ingen om att jag har dessa tankar mer än att jag faktiskt skriver ner dem nu) ... Men oavsett... Spelar ju ingen roll hur många som skulle prata med mej om det... Ingen skulle ju kunna få mej att ändra mej.. För jag vet ju varför...
Jag vill inte leva mitt liv som det är nu... Och då har jag en bra relation med många vänner.. Men på riktigt ... Vänner är inte samma sak som en partner... Om jag sen har orealistiska "drömmar" är återigen inte nåt som kommer gå att ändra på ... Jag vet vad jag vill ha å kan jag inte få det (mest troligt inte) så kommer jag ta livet av mej... Inte idag, inte i morron... Mest troligt inte ens i år... Men inom 5 år... Mycket troligt...

 

[Snurrfian]

Fast alltså ...
Att va självmordsbenägen är ju inte en "sjukdom"... Depression mfl är sjukdommar ...

Jag tex är mej veterligen inte det MINSTA psykiskt sjuk... Mer än att många tycker det är sjukt att jag gillar yngre killar... Men det är ju å andra sidan det som gör mej självmordsbenägen...
JAG VET att det är få killar i 18-25 som vill va ihop med en 43åring... JAG VET det...
Men nu är det där jag har mina "preferenser" det är inget jag KAN ändra på ... Jag gillar helt enkelt inte killar i min ålder (eller ens 35åringar) .. Och iom att jag verkligen HATAR att va singel inser jag ju att jag mest troligt kommer få svårare å svårare att hitta en kille... Och leva resten av mitt liv som nu... Nope never gonna happen... Min syster vet hur gärna jag vill ha nån... Hon förstår att det är ett problem för mej att jag inte hittar nån...
HUR ska en psykiatrivärld få mej att ändra mej ? De kommer ju inte få mej att bli "lycklig" singel... De kommer inte få mej att gilla äldre... Jag kan gå omkring och gå igenom hur jag ska genomföra mitt självmord så jag vet hur jag ska genomföra det med minsta "förvarning" (nu vet ingen om att jag har dessa tankar mer än att jag faktiskt skriver ner dem nu) ... Men oavsett... Spelar ju ingen roll hur många som skulle prata med mej om det... Ingen skulle ju kunna få mej att ändra mej.. För jag vet ju varför...
Jag vill inte leva mitt liv som det är nu... Och då har jag en bra relation med många vänner.. Men på riktigt ... Vänner är inte samma sak som en partner... Om jag sen har orealistiska "drömmar" är återigen inte nåt som kommer gå att ändra på ... Jag vet vad jag vill ha å kan jag inte få det (mest troligt inte) så kommer jag ta livet av mej... Inte idag, inte i morron... Mest troligt inte ens i år... Men inom 5 år... Mycket troligt...

Nog tror jag att du skulle kunna få hjälp med att få ordning på dina tankar, det måste ju vara något som gör att du helst vill ha en yngre kille, och om du nu skulle träffa någon, skulle du dumpa den efter tio år för att den har blivit för gammal?

 

[TinyWiny]

Jag har sett ett par avsnitt och håller med om kritiken i The Guardian. Jag vill faktiskt inte se mer av serien, så illa tyckte jag att den var.

Och oavsett: du förenklar kritiken av serien och får det att låta som att de menar att man aldrig ska prata om självmord. Så är det inte. Mycket av kritiken är genomtänkt och vettig.

Jag tycker att det är märkligt att kunna hålla med någon om något om man inte vet vad det är man håller med om. Att ha sett hela serien är ju en förutsättning för att kunna bedöma om kritiken är befogad eller inte.

Nej jag förenklar inte kritiken, inte mer än att jag skrev väldigt kort ovan eftersom jag inte anser att jag behöver skriva allt varenda kritiker har skrivit, jag håller helt enkelt inte med om kritiken.

 

[Raderad medlem 6459]

@TinyWiny Vad märkligt du resonerar. Så om de avsnitt jag sett är triggande enligt min mening så får jag inte tycka det eftersom jag inte sett hela serien? Med tanke på att även en tonåring som mår dåligt kan titta på två avsnitt och bli triggad av dem så hjälper det ju inte om resten är HELT annorlunda och jättebra. Skadan är redan skedd.

Och jo du förenklar kritiken när du hävdar att kritiken säger att man inte ska prata om självmord. Diskussionen och kritiken handlar om HUR man talar om självmord.

Kritiken mot serien har för övrigt noll och intet med tabu kring självmord att göra.

 

[TinyWiny]

@TinyWiny Vad märkligt du resonerar. Så om de avsnitt jag sett är triggande enligt min mening så får jag inte tycka det eftersom jag inte sett hela serien? Med tanke på att även en tonåring som mår dåligt kan titta på två avsnitt och bli triggad av dem så hjälper det ju inte om resten är HELT annorlunda och jättebra. Skadan är redan skedd.

Och jo du förenklar kritiken när du hävdar att kritiken säger att man inte ska prata om självmord. Diskussionen och kritiken handlar om HUR man talar om självmord.

Kritiken mot serien har för övrigt noll och intet med tabu kring självmord att göra.

På vilket sätt? I vilken/vilka scener? Kanske beror det på vilka referensramar man har hur man reagerar? Jag har levt i en värld väldigt lik hennes, kanske beror det på det att jag såg annat? Visst är det lika hemskt oavsett vad som triggar någon men jag, från min synvinkel, som har levt i en liknande kontext, ser inte serien som triggande. Inte heller som tonårsförälder hade jag sett den som triggande just eftersom de visar all sorg, all ångest som följer efter självmordet så tydligt. Hade jag sett den serien som självmordsbenägen tonåring så hade det inte triggat mig att ta steget utan den hade tvärtom fått mig att våga hoppas på ett bättre liv. Kanske hade jag då insett att sålänge det finns liv så finns det hopp.

Jag kanske var otydlig. Jag menar självklart inte att kritikerna inte anser att man ska prata om självmord utan att jag anser att 13 skäl varför tar upp det på ett bra sätt. Jag ser det inte på det sätt kritikerna ser serien helt enkelt. Jag ser det på ett helt annat sätt.