Utfodring förr - brister?

[wrangler]

Börjar med att säga att jag baserat på forskning och beprövad erfarenhet anser att vilka näringsämnen man stoppar i sina hästar är av högsta vikt och då inte minst mineraler.
Jag är uppfödare och väldigt noga med att följa forskning i ämnet och att mina föl, unghästar och avelsdjur ska få i sig allt de behöver, ett optimalt intag av näringsämnen i rätta balanser.

Med det sagt så undrar jag lite över hur det fungerade "förr". Det fanns inte analyser och man kunde inte knata in på apoteket och köpa Selen.

Jag tänker nu särskilt på mineraler, tex selen. Jordarna var selenfattiga förr också, men många hästar arbetade hårt.
Jag förmodar att det var mycket vanligare med tex muskeldegeneration på föl -något som knappt existerar idag men det räcker ju med att kolla i gamla upplagor av "Håll hästen frisk" för att se dylika sjukdomar och tillväxtstörningar som man nu undviker med korrekt utfodring.

Men särskilt selen undrar jag hur hästarna fick i sig förr?
Det kan ju inte ha kommit från vare sig hö eller spannmål?
Hur länge höll en arbetande häst och hur stor andel av fölen föddes med eller utvecklade problem?
Med vad man nu vet om tex det dräktiga stoets och fölets behov så undrar jag hur i hela friden man "löste" detta förr i världen, innan analysernas och tillskottens tid?
Jag undrar hur en enda häst kunde hålla för hårt arbete i många år.
Eller var det stor skillnad i mineralhalterna i grovfodret på den tiden från nu?

Någon som vet?

 

[Pudlan]

Sv: Utfodring förr - brister?

Intresant fråga!

Bara att gå till når jag var liten på -70 talet så var det hö, havre hel eller krossad, vetekli, melass fanns och det kom någon mineral speciellt för häst.

Jag vet att morfars föräldrar gödslade åkrarna med tång (Vi bor nära havet på västkusten). Tran något åt de hållet var också sånt som hästen fick lite av om jag minns rätt. Men vet inte,hur det var på andra ställen. Sen var det torkad ljug, asp och sånna träd man hamlade ooch det hö som fanns till kon och hästen. Hästen var dom rädda om. Den fick inte bli kall på korset efter arbetet.

Men förr borstade man hästen. Då var det inga täcken som höll hästen blank.

 

[wrangler]

Sv: Utfodring förr - brister?

Många borstar sina hästar idag också

Men intressanta fakta! Det var lite det jag var ute efter.
De måste ju tillfört vissa mineraler på ett eller annat sätt liksom, även om de i många fall kanske inte ens visste om det.

I alger finns det förvisso en del mineraler och Tran är mycket vitaminer va?

Men jag undrar fortfarande hur hästarna fick i sig selen bla...

 

[Sam]

Sv: Utfodring förr - brister?

Jag kommer ihåg från min barndom att hästarna fick fiskleverolja. Om jag inte tar fel så innehåller den A-D-E-vitaminer. Selen har jag dock ingen aning om det innehåller.

 

[Natasja]

Sv: Utfodring förr - brister?

Förr användes inte konstgödsel och skördarna var mycket mindre, så det fanns mer mineraler kvar i marken. Dessutom användes dyngan som gödsel och en del mineraler fördes tillbaka på det viset.

Sverige har väl dock alltid varit selenfattigt så det förekom säkert muskeldegeneration på föl oftare än idag!

Tittade lite hastigt i Wrangels handbok för hästvänner, de hade koll på att vetekli innehöll fosfor, man tillsatte gärna kalk. Köttmjöl verkade också användas ibland (kapplöpningshästar, outvecklade föl)!

Havre verkade vara det viktigaste fodret, det står om givor i olika länder för olika typer av hästar. Bl a står det att Münchenbryggeriets hästar i Stockholm fick 12 kg havre (lär knappast vara någon fosforbrist då) dessa fick även 14 kg hö!
Tittar man på högivor vid kungliga preussiska stuteriet i Trakehnen så fick de som fick mest hö 7,5 kg!

Jag måste ta och läsa igenom utfodringskapitlet ordentligt!

 

[wrangler]

Sv: Utfodring förr - brister?

Oj oj, intressant!

Det är inte konstigt att korsförlamning verkar varit vanligare förr iaf

Men superintressant, dela gärna mer om du hittar nåt!

 

[Forest Autumn]

Sv: Utfodring förr - brister?

intressant tråd

Jag vet inte alls egentligen.
Men vad jag kommer ihåg från slutet av sextiotalet-sjuttiotalet så var det inte lika vanligt att hästar gick på bete på åkrarna (dvs gräsvallar) som det är idag. Jag fick lära mig att det var jätteviktigt att djuren fick gå ute på bete hela sommaren och då var det naturbeteshagar man släppte dem i. Idag kommer inte alla hästar ut på bete och ofta endast på gräsvallar. Jag antar nästan att det borde varit bättre för dem att gå på omväxlande marker med många olika växter?

 

[svea]

Sv: Utfodring förr - brister?

Det där funderar jag också rätt mycket på. Jag tror att många hästar går i alldeles för feta gräshagar. Skulle döda för ett par hektar örtig torrbacke och gles skog åt min häst.

 

[Natasja]

Sv: Utfodring förr - brister?

Forts. Wrangler (tryckt 1913)
Man använde gärna halm, både som strö och foder, kavalleriehästarna fick oftast minst 2,5 kg som man räknade som äthalm.

Några citat:

"Vidare är att beakta, att halm innehåller rätt mycket växttråd och mineralämnen och följaktligen inverkar dels mekaniskt främjande på fodersmältningen, dels välgörande på nerver och bensubstans."

"Enär hvetekliet är rikt på mineralämnen, särskild fosforsyra, kan det knappast undvaras som bifoder till föl och unghästar och av samma skäl borde det aldrig saknas i sådana rationer, som innehålla en stor mängd kvävfehaltiga näringsämnen". (Det måste vara det vi idag kallar protein)

"Tyvärr har endast få hästskötare en aning om att hård, mörk och med slem överdragen träck hos hästen kan vara förebud till allvarliga sjukdomar"

 

[LitetÄpple]

Sv: Utfodring förr - brister?

Forts. Wrangler (tryckt 1913)
Man använde gärna halm, både som strö och foder, kavalleriehästarna fick oftast minst 2,5 kg som man räknade som äthalm.

Några citat:

"Vidare är att beakta, att halm innehåller rätt mycket växttråd och mineralämnen och följaktligen inverkar dels mekaniskt främjande på fodersmältningen, dels välgörande på nerver och bensubstans."

"Enär hvetekliet är rikt på mineralämnen, särskild fosforsyra, kan det knappast undvaras som bifoder till föl och unghästar och av samma skäl borde det aldrig saknas i sådana rationer, som innehålla en stor mängd kvävfehaltiga näringsämnen". (Det måste vara det vi idag kallar protein)

"Tyvärr har endast få hästskötare en aning om att hård, mörk och med slem överdragen träck hos hästen kan vara förebud till allvarliga sjukdomar"

Intressant! De var ju inte helt bortkollrade förr, även om mycket saknas från dagens kunskap. Fodret verkar ha varit erkänt viktigt till och med för hundra år sedan.

 

[Ginne]

Sv: Utfodring förr - brister?

Intressant, jag har funderat en hel del över det här med dåtida utfodring och dagens problem med fång. Jag minns t.ex. att hästarna i stallet jag var på 70-talet fick hö, havre och vallfor och att de stod inne under höst vinter vår, har inget minne av att de fick gå ut i rasthagar. När det sedan blev sommar släpptes hela bunten på bete hux flux, det var inte tala om att vänja in dem och allihop var i samma stora hage. Nu släpptes de inte tidigt på våren, jag minns inte riktigt när, men typ till semestern eller så. Fång var det inte tal om, utom möjligen på en och annan liten fet ponny. Jag undrar mycket över hur detta gick till egentligen?

 

[wrangler]

Sv: Utfodring förr - brister?

Ja det finns naturligtvis saker som var bättre förr och mycket som var sämre.

Visst gick hästarna inte på lika kraftigt bete förr, men numera trycker man å andra sidan inte i dom stärkelse kilovis.
Numera pratar inte många om "måndagssjukan" utan det är predisponerade hästar som drabbas av korsförlamning osv. Samma med tillväxtstörningar och bristsjukdomar hos föl/unghästar.

Det är mycket som inte riktigt "går ihop" när man tänker efter. Om vi tex utgår från att allt foder som producerades förr -dvs spannmål och hö i första hand- har låga halter av selen, hur i hela friden kunde hästarna utvecklas och arbeta hårt i många år med selenbrist?
Eller var naturbetena så mineralrika och var det inte selenbrist i markerna förr???

Det jag framför allt tänker på är avel. Jag är superintresserad av allt vad gäller avel och uppfödning och med det jag har lärt mig genom åren (både egna erfarenheter, forskning, utbildning) så skulle jag aldrig våga rucka på näringen hästarna får i sig -dvs avelhästar och växande hästar. Och för att veta det måste man ha en analys och analyserna varierar ju kraftigt i hela landet beroende på massor av faktorer. Men några undantag, tex som att det alltid är brist på selen.

 

[Qodrofenia]

Sv: Utfodring förr - brister?

Jag bara spekulerar .
Men selen kan ju delvis ersättas med E-vitamin.

Jag hittade några siffror där det påstås att havre innehåller 15 mg E-vitamin per kg ts och hästens behov ligger väl på 75 mg per 100 kg kroppsvikt och dag?Och havre gav man ju rätt mycket av.Sedan finns ju vitamin E även i vallfodret (ca 25mg per kg/ts) .Färskt bete uppgår i nivåer av 130 mg per kilo ts.Och E-vitamin är ju dessutom fettlöslig och kan lagras i hästkroppen till viss del.

Kanske är en anledning till att de klarade sig utan Selentillskott?Troligtvis är jag helt ute och cyklar.
På tok för sent på natten för lilla mig

 

[skogaliten]

Sv: Utfodring förr - brister?

Jag har precis kommit hem, och stte mig och tittade efter intressanta trådar på buke.

Det här är definitivt en av dessa!

I min samling med "hästhistoriska böcker", så finns en bok tryckt 1914 med titeln: "Arbetshästarnas utfodring". Dessutom så finns en "handledning för Nordsvenska Hästuppfödare", utgiven av föreningen Nordsvenska hästen 1948.

Jag ska läsa ordentligt innan jag somnar, men några snabba observationer från respektive bok:

I boken från 1914 så resoneras redan då om protein ("äggviteämnen"), och man verkar ha analyserat olika fodermedel för att få fram deras proteinvärden.
Stråfoder (hö och halm) ska vara basen i foderstaten.
Man skiljer på hö från vallar, ängshö, klöverhö m.m. och resonerar kring mineralinnehållet. Bete rekommenderas förutom till föl, unghästar och avelston, även till arbetshästar i arbete "så den någon tid kan få vistas i det fria dygnet om".
Som kraftfoder nämns förutom "det huvudsakligen använda säden, i synnerhet havre", finmalen majs, ärtor, vicker och bönor, samt ekollon (!) och hästkastanj (dock ska man ge högst 2-2,5 kg per dag). Morötter, olika varianter av foderbetor, samt sockerbetsbiprodukter (melass, torkad snitslad sockerbeta =dagens betfor) tas också upp.

I inledningen på avsnittet om "foderfosfat" står så här: "I det föregående har upprepade gånger omnämnts att vissa av fodermedlen hava så låg halt av mineralämnen att tillskott av kalk, fosforsyra och koksalt kunna bli behövliga...I alla foderblandningar, i vilka avsevärda mängder hö äro medtagna, tillföras med detta (höet) de behövliga mängderna av kalk och fosforsyra"

Man hade alltså genom analyser klart för sig att höet normalt innehöll tillräcklig mängd mineraler, men att om man använde mycket andra fodermedel så kunde brister uppstå.
Boken innehåller också tabeller med "standardvärden" för näringsvärden i olika foder medel.

I "Handledning för nordsvenska hästuppfödare", så diskuterar man avelstoets utfodrnig huvudskaligen i termer av "hull", stoet får inte vara för fett, hellre lite åt det magra hållet. Men man ska noga hålla uppsikt över hennes foderstat, och absolut undvika mögligt eller skämt foder...

Annars så trycker man på att behovet av "äggviteämnen och mineraler" är större under fölets första levnadsår än senare. I foderstaten bör ett klöverhö ingå, om sådant inte finns så bör man ge havre och sojamjöl, linfrömjöl, vetekli, köttbenmjöl (!), eller fiskmjöl (!). Även fodermorötter (helst gula), kålrötter eller foderbetor bör ingå i foderstaten.

Om mineraler och salt säger man så här: " Koksalt bör alltid finnas tillgängligt för unghästar, bäst i form av saltsten eller också i form av saltat hö. I allmänhet tillföres behövlig kalk med höet och fosfor med kraftfodret. Skulle man misstänka att foderstaten är kalkfattig, kan man ge tillskott av krita. Föreligger underskott av fosforsyra ger man lämpligen natriumfosfat. Behövs både och, kan man ge foderbenmjöl."

Vidare diskuterar man olika beten och deras näringsinnehåll. Dessutom diskuterars hur man ska rotera beten för att minimera parasiterna.

Den enda bristsjukdom hos föl/unghästar som nämns, är Rachitis. Brist på kalk, fosfor eller D-vitamin.

Parasiter och vikten av avmaskning diskuteras, liksom hur bra stall bör vara inrättade: fölboxar på minst 3 x 4 m, unghästar bör hållas i gruppbox "ty då trivs de bättre", god tillgång på frisk luft, bra ventilation, ljusinsläpp via bra fönster, undvika kondens...

Selen eller E-vitamin nämns inte. Boken innehåller en översikt över de vanligaste sjukdomarna, fång finns INTE med...

Det kanske inte var ett så stort problem med vår låga selenhalt, när man använde i huvudsak kulturbeten. Sådana blir ju inte "utsugna" på samma sätt som beten på åkermark kan bli.

Men jag har också förstått, att man var mer beredd att slå ihjäl "dåliga" föl, än vad vi är idag. Inom många raser så är ju fölet en stor investering, och då finns det ju inget utrymme att ta bort ett föl, utan det måste bli så rätt som det bara går.

 

[Leafhillranch]

Sv: Utfodring förr - brister?

Du kan inte ersätter nåt du inte känna till Wrangler.
Folk kände inte till selen. Dom var inte akademisk bok läs, man fick gå på gamle erfarenhet och bondförnuft, (dock var dom gamle hus djur boker lära rik).
Dom hade ett helt annan uppfödnings plan, det skulla föda upp "Torra Häster", allså långsom växt, inte dess snabb växt broilers.
Non stor selen brisk kan det inte rör sig om annars skulla det inte har blivit non arbeterneda häster, dom som hade non brisk skulla har blivit sjuklig och gällras bort.

 

[Lobelia]

Sv: Utfodring förr - brister?

Alla i Sverige hade troligen mer eller mindre brist på selen, människan var inte undantagen, det finns selen i de svenska jordarna, nog för att folk och fä ska överleva men knappast optimala mängder.

 

[Leafhillranch]

Sv: Utfodring förr - brister?

Tack for den underbar läsning skågaliten.
Alltid rålig att läse dom gamle boker. Så mycket sunt förnufft.

Wrangler:
Tyvär namns det ingeting om Selen i vår studia bok ABC Om Häster av Göste Bengtsson 1968.
Selen ersättning kan har kommit efter.

 

[spaderÄss]

Sv: Utfodring förr - brister?

Om vi tex utgår från att allt foder som producerades förr -dvs spannmål och hö i första hand- har låga halter av selen, hur i hela friden kunde hästarna utvecklas och arbeta hårt i många år med selenbrist?
Eller var naturbetena så mineralrika och var det inte selenbrist i markerna förr???

Det var nog mycket som var annorlunda förr. Hästar gick oftast på skogsbete och hade tillgång till en mycket större artvariation av växter, träd och buskar. Även vintertid fick dom en mer varierad foderstat än vad de flesta hästar får idag.

Marken var heller inte så försurad som den är idag. Försurningen har lett till en förändrad flora och ett förändrat mineralinnehåll i växterna. Vissa mineraler som förr var svårlösliga och därmed otillgängliga för växterna har p.g.a. ett sjunkande pH blivit mer lösliga och tas upp i större mängd medan andra mineraler binds vid svaveloxid eller aluminium och blir oåtkommliga för växterna.

Beträffande selen så tror jag att foderstaten innehöll mer selen förr men även att många hästar förr hade selenbrist. Medelåldern för hästar var betydligt lägre förr än vad den är i dag.

När det gäller växter så kan dessa ta upp mineraler både aktivt och passivt. Vissa växter tar upp selen aktivt och blir därmed förhållandevis selenrika. Många sädesslag anses vara relativt selenrika, t.ex. vetekli och korn. Även havre är förhållandevis selenrikt och havre var ett vanligt förekommande foder förr:

http://www.healthaliciousness.com/articles/foods-high-in-selenium.php

Man måste dock ha klart för sig att mineralhalten i växter i hög grad är beroende av mineralhalten i marken där de växer och selenhalten i jorden var nog inte så mycket högre förr. Växternas upptag av selen minskar dock vid sjunkande pH i marken och försurningen påverkar växternas upptag av selen negativt. Bara under de senaste årtionden har pH-värdet i marken i södra Sverige sjunkit med mellan 0,5 – 1,0 enheter.

 

[wrangler]

Sv: Utfodring förr - brister?

Oj det var mycket där som var intressant!

En första iaktagelse -från när var boken där dom diskuterade avmaskningsmedel? Undrar när det kom!

Och du har ju rätt i att svaga hästar förmodligen togs bort ganska snabbt.

Ska läsa lite nogrannare, mycket intressant!

Tack alla som delar med sig!

 

[wrangler]

Sv: Utfodring förr - brister?

Jag bara spekulerar .
Men selen kan ju delvis ersättas med E-vitamin.

*text*

Kanske är en anledning till att de klarade sig utan Selentillskott?Troligtvis är jag helt ute och cyklar.
På tok för sent på natten för lilla mig

Nej jag tycker det låter väldigt logiskt och troligt faktiskt! Tänkte inte ens på den möjligheten!