Utfodring förr - brister?

Sv: Utfodring förr - brister?

Det finns även moderna böcker. ;) T ex Håkan Slottes "Lövtäkt i Sverige 1850-1950 : metoder för täkt, torkning och utfodring med löv samt täktens påverkan på landskapet" som finns att beställa från SLU. Det finns även många andra moderna böcker i ämnet (alltså inte bara om lövtäkt).
En del finns även på nätet.

Fast jag hittar ju inget direkt på nätet! Hjälp? *tittar snällt*

Och hur tror du de löste selenbehoven? Räckte selenet i markerna förr bättre eller täcktes det upp av E-vitamin någonstans ifrån istället?
 
Sv: Utfodring förr - brister?

(Ursäkta inläggsbomben. Jag är bara så otroligt nördig i det här, så jag kan inte låta bli.)

Nej det är ju jättebra! Det är liksom få som verkligen vet, de flesta gissar ju bara :cool:

Jag startade tråden för att jag var intresserad och vill veta mer, särskilt med den kunskap jag har om utfodring och behov idag. Jag fick inte ihop det.
Så inläggsbomber med fakta är högst välkommet!!!
 
Sv: Utfodring förr - brister?

Min mormor född 1901, hon var engelska men född och bodde i Indien tills hon hamnade i sverige, jag fick massor med böcker från sekelskiftet av henne om hästhållning och träning av hästar i Indien, och när man läser om utfodringen där undrar man hur hästarna överlevde och kunde jobba! Eftersom det var ont om veterinärer finns det massor av fina tips hur man kurerar sjukdomar själv, tex mugg, : gå till närmaste marknad och köp en kanna jakfett för 4 rupie, smörj varje dag tills fettet är slut och då har muggen försvunnit.
Eller när hon berättade om hennes ridhäst arabhingsten Hawfully Jolly som fick ha en specialtillverkad damsadel där benen var på höger sida eftersom han alltid högg efter allt och alla på vänster sida här hon skulle sitta upp och under ridturen. (det var möjligtvis ingen som tänkte på att den stackars hästen kanske hade ont i ryggen eller nåt liknande).
 
Sv: Utfodring förr - brister?

När jag talar om att manen inte minns har det inget med sinnesförmågor att göra. Man kan helt enkelt inte minnas det man inte upplevt. Som liten pojke kan han möjligen minnas vad som hände i hans trakter och du menade på att det var vanligt att djuren svalt i förra inlägget, inte att det förekom på en gård i hans närhet. Du kan säkert uppbringa en och annan gård idag där djuren svälter, men det säger ingenting om hur vanligt det är. Småland var som du själv misstänker inte direkt representativt.

Brytningstiden mellan traktor och häst började långt tidigare och runt 1955-1960 fanns så gott som inga arbetshästar kvar. När mannen ifråga började bli vuxen och få ett större perspektiv än granngårdarna så fanns nästan inga arbetshästar som verkligen jobbade i jordbruket.

"Mannaminne" är en problematisk företeelse, och ofta så sträcker sig mannminne vare sig långt bak i tiden, eller handlar om verkliga händelser.


Apropå det där med "svältfödning".

I den bok jag tidigare nämnt här i tråden, "Djuromsorg och Djurmisshandel 1860-1925" (en vetenskaplig studie, inte anekdoter), så finns ett helt avsnitt som tar upp svältfödning.

De frågor man reder ut är: förekom svältfödning alls? Om det förekom, var det något som skedde systematisk/regelbundet eller var det ett undantag vid nödår? Om det skedde hur gick det då till? (fler frågeställningar finns)

I studien är faktiskt Småland med, hela Småland, även den stenigaste och fattigaste delen.

Svaren på frågorna kan sammanfattas så här:

Någon enstaka gång förekom svältfödning. Men det skedde av nödtvång vid extrema förhållanden med mycket dålig fodertillgång, alltså vid missväxt.

Och vad gäller "minnet" hos folk, så fungerar det precis som du säger:

Alla (med några extremt få undantag) uppteckningar av vittnesskildringar som granskats talar om "svältfödning" endera på någon annan gård, i en annan by, eller för länge sedan. Man talar alltså om den "gamla onda tiden", eller om de "slarvpellar" som höll för många djur för fodertillgången.
Undantagen är ett fåtal vittnesskildringar av personer som berättar om det där året när fodret inte riktigt räckte till, vilket alltså var ett undantag.

Att någon enstaka person skulle svältföda sina djur 1930, 1940, 1950, 1960, 1970, 1980, 1990, 2000, 2010 eller vilket år som helst, är ju något som verkar hända, det är misshandelsfall för länsstyrelsen eller andra myndigheter.

Även för länge sedan, så hamnade den som svältfödde sina djur i rätten, och dömdes för det.

För den intresserade finns som sagt hela skriften att läsa på webben,

länk här http://pub.epsilon.slu.se/699/
 
Sv: Utfodring förr - brister?

Slottes skrift finns inte på nätet. Jag har sökt efter ett eget exmplar på papper i ett par år, men hittills inte haft turen med mig. Ibland så avskyr jag Tradera, det kan vara riktigt svårt att vinna auktionerna ibland...

KL

Avhästningen i Sverige är ett intressant drama i flera akter.

I jordbruket var avhästningen redan på gång för 2:a världskrigets utbrott. Men den avspärrning som kriget ledde till, samt svårigheten att få fram drivmedel, gjorde att mekaniseringen tillfälligt saktade ner. Ändå så fanns det fler traktorer direkt efter kriget än före.
Under 50-talet, så kom traktorn till gårdarna i en rasande fart. Men på många gårdar så fanns länge traktorn och hästen parallellt. Hästen användes i skogen, och traktorn på åkern. Vid mitten av 60-talet var hästen istort sett borta från jordbruket.

Men kom ihåg att det här är ur statistisk synvinkel. Det betyder inte att alla gårdar var utan hästar.
Jag har själv bott på ett småbruk som endast brukades med häst, ända in på 80-talet. Sista gången det tröskades på den gården, 1982, så gjordes det med grannens mekaniska tröska dock. Men det hade plöjts, harvats och såtts med häst. Att man hade hästar på gården var för att man jobbade i skogen med häst, åt det närbelägna godset.

För bl.a. Nordsvenska Brukshästar, så ökade rasen rejält under 2: världskriget.
Så mycket så att det omedelbart efter krigsslutet fanns ett överskott av hästar. Många hästar exporterades till Sovjet och Polen bland annat.

I skogen så fanns hästarna kvar betydligt längre, under 40, 50 och 60-talet så skedde en stor teknisk utvecklig av metoder och redskap för skogskörning med häst: domänkälkarna (rekade skogskälkar) utvecklades, "fössingen" (4-hjulig skogsvagn för häst) togs fram, och så småningom kom även 6- och 8 hjuliga boggievagnar (som vi använder än idag) med eller utan kran.
Allt detta för att effektivisera skogskörandet med häst.
In på början av 60-talet, så hade de stora skogsbolagen egna stuterier för uppfödning av hästar till skogsbruket, för att nämna några stuterier: Överums Bruk, Holmen, Norenberg.
Men under det sena 50-talet och det tidiga 60-talet, så kommer skogsmaskinerna, först i form av anpassade traktorer, senare kommer de stora skördarna och skotarna, samt stora kalhyggen…
Någonstans i mitten av 60-talet, så går häst användningen i skogen ner radikalt.

Som den sista (senaste?) akten i avhästningen följer de sena 1960-talets och 1970-talets stora nedläggningsvåg av mindre jordbruk, sådana jordbruk där hästen fortfarande fanns kvar, och kvar blir några entusiaster som kör det mesta med häst, och vi andra, som kör hem lite ved, och harvar potatislandet, men egentligen inte sköter jordbruket med häst.

Rasen Nordsvensk Brukshäst, var som minst under delar av 1970-talet…

Men i skogen finns faktiskt hästen kvar, överallt i Sverige så finns det folk som har som levebröd att sköta skogskörslor med häst. Men nu ska jag avstå från att fördjupa mig i alla de fördelar som finns med att sköta skog med hjälp av häst, det är nog en annan tråd…
 
Sv: Utfodring förr - brister?

Väldigt intressant läsning!:bow: Något som jag funderat över kring avhästningen är vad hästarna tog vägen. Förutom exporten du nämnde var det till slakt merparten gick eller bytte de ägare?

Jag har många halvblodsstamböcker och när man har dem uppställda i bokhyllan kan man tydligt se upp- och nedgångar i hästbeståndet. 1943, 1947 och 1951 års volymer är stora (1951 något mindre än de andra dock), medan 1955 är drastiskt mindre och 1959 är den tunnaste. 1963 är obetydligt tjockare medan det vid 1967 ökar igen ganska mycket till 1971 och 1975 är den nästan dubbelt så tjock som 1963.
 
Sv: Utfodring förr - brister?

Ardenner och en del Nordsvens gick till Ryssland efter kriget.
De fanns stora hästmarknad runt om i lander där Ryskt häst uppköper fanns.
Sveden var det enda landet som hade häster att tala om, Volvo fabriken var igång och det fanns inte mycket arbete för häster.
Alla dom bäste linje försvan, like med dom gammle halvblod häster när militar häst bestånd gick till slakt.
 
Sv: Utfodring förr - brister?

Delvis knapplån

Vad avser Nordsvenskarna (den enda rasen jag kan lite om) så fortsatte exporten under hela 50-talet, och en bit in på 60-talet.
Framförallt till Sovjet, men även till Polen.

Jag har hört berättas, hur det kom "farbröder" från Sovjet, och betalade kontant med US-dollar för hästarna, som sedan fraktades österut...

Men inte fick Ryssarna det allra bästa bland godkända hingstar inte. De fick ett och annat bra, men de allra bästa blev kvar. De gubbar som styrde över hästmaterialet (NSV) då, var väldigt om sig och kring sig.

Jag måste bara få citera ur Föreningen Nordsvenska hästens årsberättelse för år 1958:

"Traktoriseringen på jordbruket är sannolikt ännu inte slutförd, varför behovet av draghästar här ytterligare kommer att minska.För skogsbrukets rationella drift torde man dock under överskådlig tid framöver behöva lågt räknat 80.000 hästar. Enbart för dessa skogshästars rekrytering krävs 12.000 betäckta kallblodsston. Tyvärr är antalet ston nu så litet på vissa håll, att det är svårt att upprätthålla någon avel".

Detta år, betäcktes 5.500 NSV, och 12.000 Ardenner...

Och då var ändå avhästningen på gång även i skogen, fast man inte riktigt förstod det.

Jag har inte hört talas om någon omfattande utslaktning av arbetshästar i Sverige. Jag antar därför, tills någon har mer att berätta, att man helt enkelt slutade (minskade) betäcka, och då blir det ju färre hästar.
Många gårdar hade ju kvar hästen/hästarna, men när den till slut avlivades, så ersattes den inte. Dessutom, så avlivade man kanske lite "tidigare" än vad man gjort annars.

Det går ju rätt fort att minska hästbeståndet, om det inte kommer speciellt många föl, om man dessutom avlivar lite tidigare.

I den del av mellansverige, där jag växte upp, så fanns det ofta under senare delan av 1960-talet en häst eller två i arbetshästarnas spiltor. Jag bodde i en Ardenner-bygd, så det var i regel en bortåt 20-årig Ardenner som var pensionär/halvpensionär. Jag brukade stå och borsta hästarna hos den närmaste grannen. Det var en litet större gård, där man före traktor haft rätt många hästar. Det fanns i varje fall 6 spiltor och en box.
 
Sv: Utfodring förr - brister?

Sen är det också så att man brukar komma ihåg det som bryter mot det vanliga. Dvs minnet spelar människor ofta ett spratt. Speciellt om man inte var så gammal när något hände.

Tex jag började rida på Partilles Ridklubb när jag var 7 år. Red där i ca ett år. Jag kommer ihåg en jättestor ljus manege. När jag 15 år senare skulle tävla där så blev det nästan en chock när jag såg hur liten och mörk den var. Inte alls som jag kom ihåg.

Så jag kan mycket väl tänka mig att det som folk kommer ihåg inte alltid stämmer helt med vad som faktiskt hände. Tex är det mycket lättare att komma ihåg något enstaka extremt nödår än de åren som var som vanligt och djuren hade det bra.

Sen vad det gäller selen. Tror absolut att E-vitamin många gånger räddade hästarna. Tex brukar jag inte alltid ge selentillskott om hästarna går på bra bete.
 
Sv: Utfodring förr - brister?

Min pappa körde häst i skogen, och på markerna långt in på 60-talet.
Pga att ingen ekonomi fanns till traktor. De köpte sin grålle sen.
Hästarna gick även på trav emellanåt! Mina syskon sydde mamma de allra flesta kläderna till.
När jag föddes fanns b.åde bil o traktor och djuren var avvecklade.
Hade han levt idag har jag kunnat fråga om utfodring. Ska fråga mamma dock, hon är född 1932 på ett jordbruk.

Vi hade hästar på gården igen från 1980 och de fick löshö från skullen, lite havre vetekli och melass.
Samt tokosel ett mått i veckan.

Den här generationens resa är fascinerande... bara från 1932-1972 är skillnaden enorm..
 
Sv: Utfodring förr - brister?



Fast jag hittar ju inget direkt på nätet! Hjälp? *tittar snällt*

Och hur tror du de löste selenbehoven? Räckte selenet i markerna förr bättre eller täcktes det upp av E-vitamin någonstans ifrån istället?

Ramlade in i den här gamla tråden på en helt annan sökning. :)
Sommartid täckte nog e-vitaminet upp för selenet, eller kanske det fanns mer selen i markerna då?
Min veterinär (som jag gissar är runt 55) berättade just häromdan att "förr" så fick ofta veterinärerna åka ut och spruta fölungar med selen, som en start i livet, så uppenbarligen visste man då att det var viktigt med selen. Jag ska fråga nästa gång han kommer när i tiden det var, det måste ju i alla fall ha varit innan det fanns selen att köpa för gemene man.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Guldfasanerna
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp