vad gör man sen då?

Sv: vad gör man sen då?

Sådär har jag också haft några gånger, minns att jag skrev en tråd om det eftersom jag inte kunde tömköra halvblodet jag hade hemma då mer än 30 m i trav och sedan fick jag nita honom på röstkommando (han var otroligt lydig) och stå och hålla mig i svansen för att inte svimma för att jag inte fått åt mig tillräckligt med luft. Fick då svaret att det kunde bero på låsningar i bröstryggen. Och faktiskt så med hjälp av yoga-stretch fick jag efter några dagar loss ryggen själv och andningsproblemen försvann som genom ett trollslag så i mitt fall var det uppenbarligen det. Jag blir gärna kutryggig och det är som om det trycker ihop lungorna så att jag faktiskt inte kan utvidga dem helt.
 
Sv: vad gör man sen då?

(känner mig nästan som motvalls kärring, som dissar allt... :p )

Jag har tidigare haft låsningar i bröstryggen, men efter att jag fått bra övningar senast jag var på rehab på reumatologen (våren -12) är dessa besvär som bortblåsta...
 
Sv: vad gör man sen då?

Fast det jag försökte få fram var att musklerna runt bröstkorgen var för tighta och gav de problem du beskriver. Sen har jag problem som gjorde de värre. Kan bara rekommendera att du testar yoga som dessutom har fokus på andningen för att få lättare att andas. I värsta fall blir du lite smidigare ;)
Tvivlar starkt på att någon läkare har lösningen åt dig.
 
Sv: vad gör man sen då?

fast om det skulle vara relaterat till det så borde väl problemen vara ungefär lika hela tiden, inte variera från vecka till vecka?

Nej det skulle jag inte säga. Energinivåer är ju något som varierar och går upp och ner hela tiden, beroende på vad vi gör från dag till dag, hur vädret är, vad vi äter, vad vi tänker på et c. För mig varierar det mycket. Som tur är har jag lärt mig att hålla det mestadels ovanför den gräns där jag får besvär, men det är något jag, som sagt, får hålla koll på dagligen / veckovis.

Jag får följande besvär:
- otrolig trötthet
- avtrubbad
- känner mig tung, låg tyngdpunkt
- dåligt flås, känns som lungkapaciteten är begränsad
- tappar aptit eller blir jättesugen på kolhydrater
- känner mig svag i kroppen, inget "hålls ihop"
- lägger på mig vatten
- torr hy
- utslagen blir värre
- huden kliar
- torrt hår

Säkert något mer.

Tillägg: faktiskt igår hände något - jag har fått diagnos för lichen. Det är en autoimmun hudsjukdom som egentligen inte har andra symptom än hudmässiga. Min är nu i rätt bra skick, men jag ska undersökas för glutenintolerans, om det skulle vara anledningen till att min kropp hela tiden slåss mot något. Glutenintolerans kan även ge alla symptom ovan, plus att ett av de största tecknen är utslag. (Man kan även gå så gott som utan klassiska symptom och ändå vara glutenintolerant, vilket istället visar sig i en massa andra till synes orelaterade åkommor)

Du nämnde hudproblem lite snabbt i första inlägget, jag skulle inte förringa att allt hänger ihop. Får jag fråga vilka hudproblem du har?
 
Senast ändrad:
Sv: vad gör man sen då?

Jag känner inte igen det du beskriver

Mina hudproblem är dels en psoriasisvariant (PPP) som blossat upp en aning på ena foten, så jag behövde en starkare kortisonsalva att ta till. Och så har jag problem med svampinfektioner i "bilringsvecket", där det blir för tätt med hud mot hud. (jag har en massa överskottshud kvar efter graviditeterna, som hänger ner där)

Om jag ska försöka beskriva mina andningsbesvär lite ingående, så är det jämförbart med när man ska blåsa upp en ballong. Man kan fylla den med litegrann luft utan att ta i nämnvärt, men när man ska blåsa upp den ordentligt får man "ta i" lite för att typ "komma över tröskeln" till att den börjar utvidga sig ordentligt.
Jag andas med lätthet "ytligt", men det är precis som nämnt ovan när jag ska fylla lungorna ordentligt. Jag har "problemet" egentligen hela tiden, fast väldigt lindrigt. Men sen ibland blir det rejält besvärligt - som i våras. Och det märkliga då var ju just att jag inte hade några direkta andra symptom än att det var väldigt jobbigt att andas - ingen infektion, ingen direkt trötthet osv.
 
Sv: vad gör man sen då?

Har du problem med magen? När min mage bråkar allra mest (reflux, uppblåst m.m) så kan jag uppleva precis samma sak. Jag är också lite överviktig och i kombination med ovanstående så känns det ibland att diafragman blir lite ihoptryckt och inte riktigt orkar jobba som den ska.
 
Sv: vad gör man sen då?

Ok!

För skojs skull kan du ju googla "celiac heavy breathing".
Finns även tester som visar att många med psoriasis visar tecken på glutenintolerans - eller tvärtom.
 
Sv: vad gör man sen då?

Jag hoppar in så här en bit in - erkänner att jag fuskläste slutet...

Många av mina tvåbenta kunder har begränsningar på grund av spända muskler mellan revbenen eller bröstmuskler detta gör att det blir svårt att djupandas och jag funderar lite på vad för typ av mätningar som sjukgymnasten gjorde?

Har du haft problem i bröstryggen så är det inte alls otroligt att du har korta bröstmuskler också, det har vi nästan allihop på grund av hur vi lever våra liv.

Jag skulle be sjukgymnasten att känna på bröst- och revbensmuskulatur ordentligt eller gå till en massör och kolla.

När jag själv blir lite trött i andningen så så vet jag att det är en liten infästning mot bröstbenet som är spänd så då fixar jag det själv. Det finns ställen på kroppen som är betydligt svårare att nå. :(
 
Sv: vad gör man sen då?

Jag tycker du ska gå ner i vikt. (det tycker säkert du med) Jag har en kompis som var överviktigt (rent av fet). Hon hade alltid ont någonstans, och utslag. Var det inte på ryggen, så var det i vecken under brösten, eller prickar på armarna, eller under armarna. Ett tag hade hon hela benen fulla med något som såg ut som bruna blåmärken. De gjorde inte ont och läkarna gav salva och piller, men oförändrat. Hade hon inte värk i höger fot, så fick det bli knät istället. Jag minns en gång när det smärtade väldigt i pannan, alltså själva hyn i pannan. Hon kunde inte ha mössa på sig. Ja alltid var det något.
Rätt var det var gick hon med i viktväktarna och blev av med 35kg. Jag bodde då inte i Sverige, men stöttade och peppade och hon skickade bilder. Något år efter viktnedgången, satt vi hemma hos henne och snackade gammla minnen i stallet, och jag kom på de där bruna blåmärkena och frågade om de fanns kvar. Nä de är borta sen länge. -Jaha hur fick du bort de då? Hon tänkte efter och sa -jag vet inte, jag minns helt enkelt inte när det där försvann. Så pratade vi lite mer om alla de där alla åkommorna...hon blev själv lite fundersam och kom fram till att det var nog i och med viktnedgången som allt ordnade upp sig.
Nu har hon gått upp en hel del igen, men verkar klara sig från alla krämpor.
gulan
 
Sv: vad gör man sen då?

Jag hoppar in så här en bit in - erkänner att jag fuskläste slutet...

Många av mina tvåbenta kunder har begränsningar på grund av spända muskler mellan revbenen eller bröstmuskler detta gör att det blir svårt att djupandas och jag funderar lite på vad för typ av mätningar som sjukgymnasten gjorde?

Har du haft problem i bröstryggen så är det inte alls otroligt att du har korta bröstmuskler också, det har vi nästan allihop på grund av hur vi lever våra liv.

Jag skulle be sjukgymnasten att känna på bröst- och revbensmuskulatur ordentligt eller gå till en massör och kolla.

När jag själv blir lite trött i andningen så så vet jag att det är en liten infästning mot bröstbenet som är spänd så då fixar jag det själv. Det finns ställen på kroppen som är betydligt svårare att nå. :(
Alltså, det känns inte på något sätt som att jag har begränsad rörlighet i bröstkorgen. Det sjukgymnasten mäter är helt enkelt skillnaden i omkrets när man andas in och ut - max- och min.mått helt enkelt. Eftersom reumatisk sjukdom kan ge sig på även detta. Jag har inte haft några avvikelser eller försämringar på detta.
Och faktum är att jag inte alls har korta bröstmuskler - jag har alltid varit så konfunderad när vi gjort övningar för att stretcha bröstmusklerna i bassängträningen, för det tar liksom inte emot alls.
Bröstryggen var länge stel och "låst", tills jag fick några bra övningar att göra som fick loss låsningen helt. Det var en sån häftig känsla att inse att låsningen plötsligt var borta och den har inte återkommit.

Min kroppskännedom är ganska god, så det är inte så att jag sitter och önsketänker utan det ÄR verkligen så här.

gulan - vad gäller vad du anser om min vikt och vad den orsakar för besvär eller inte så tänker jag inte kommentera det.
 
Sv: vad gör man sen då?

Om diafragman är spänd känns det lite som ett kokt ägg högst upp i "viken" i övergången mellan bröstkorg och mage, alltså precis där brlstbenet tar slut neråt, man kan även följa revbensbågen och se om man hittar muskelspänningar där.
 
Sv: vad gör man sen då?

Revbensmuskulaturen tror jag inte man kan stretcha eller träna så att det känns? Den har ju till jobb att vidga och dra ihop bröstkorgen vid andning.
Men problem kan det bli i dem ändå om man inte andats som man ska under en tid.

Man kan känna om man är öm vid bröstbenet mellan revbensbrosken eller mellan revbenen, det är nog ett effektivare sätt än att försöka stretcha. :)
 
Sv: vad gör man sen då?

Jag har precis samma som du beskriver, enligt osteopaten är det tighta muskler kring andningsapparaten, och då inte typ bröstmuskeln, utan små musklar mellan revbenen och div annat som man liksom inte kan komma åt att stretcha.

Jag fick en övning som gick ut på att egentligen bara ta 8 RIKTIGT långa/djupa andetag om dagen, varje dag. Och faktiskt har det blivit bättre.
Det kan absolut skilja från dag till dag, precis som ens muskelspänningar kan vara olika beroende på vad man gjort dagen innan.
 
Sv: vad gör man sen då?

Järnbrist eller brist på B12 kan också ge liknande besvär. Jag blir exempelvis jätteflåsig när jag har brist på järn och B12. Ibland känns det även som om det är kopplat till hormonerna dvs det följer menscykeln :P jag blir tröttare vid mens än annars och liksom sväller upp/samlar vätska.
 
Sv: vad gör man sen då?

Du kan även prova att ta djupa andetag MED bröstkorgen. Vi lär oss ju att andas med magen (vilket är bra) men vi måste också röra på vår bröstkorg och på så vis använda och strecha våra små muskler kring revbenen.
Jag brukar säga till mina kunder att andas med platt bröstkorg och expandera på sidorna, under överarmarna... Hoppas att du fattar...
 
Sv: vad gör man sen då?

Jag blir sådan vid allergisäsong (jag är ju INTE allergisk). får liksom trycka ner luften.
Jag provade med receptfri allergitablett och då blir det bättre.
 

Liknande trådar

Övr. Barn I snart 10,5 år har jag burit mina känslor inombords, tryckt undan dom med ett leende om att barnet trots allt mådde bra. Men allt...
2
Svar
32
· Visningar
4 165
Senast: Tramptass
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp