vad gör man..

[AoE]

.. när det finaste man har aldrig blir bra?

27 april förra året fick min tjej kolik som utvecklades till tarmvred.. fick åka ner till klinik för operation.. veterinären var tveksam till om tarmarna skulle vara tillräckligt bra då hon hade varit dålig i nästan ett dygn.. att hon skulle överleva var oklart..

men allt gick bra.. min älskling fick komma hem. sträng diet o 7 veckor på box väntade... allt gick oväntat bra.. trots att hon är en fyraårig arbetsnarkoman.. men i början på sommaren när hon äntligen skulle få gå ut så var hon fortfarande "svullen" där såret varit..

bråck sa veterinären.. dags för operation igen.. jippie.... men inte nog med de.. vi var tvungna att vänta till december.. pga försäkring och att man måste vänta minst 4 månader för att de ska bli bra ärrbildning på bråcket så man kan sy ihop.... pappa var inte glad.. och jag fick ta all skit..

men till slut kom december.. allt gick kanon.. MEN jag är nu till 99 procent säker på att hon fått bråck igen.. det är mycket mindre än förra gången men de känns likadant som förra.. och jag är förtvivlad..

ska ringa út veterinär igen men känner att jag måste stålsätta mig.. för som det är nu så känns det som att jag ska gå sönder... vill inte gå igenom all oro o all ovisshet igen... det var ju meningen att allt skulle vara bra nu.. bara en vecka kvar på denna vila.. vill inte ens tänka på hur arg pappa kommer bli denna gången...

vad gör man för att orka? känns fruktansvärt att behöva gå igenom all oro o ovisshet igen.. kanske fixar hon inte en tredje narkos...

kommer vi någonsin få göra vår första perfekta galoppfattning? någonsin få ta vår första barbacka tur i skogen? någonsin få åka på vår första träning?

vet inte vad jag vill med denna tråd.. kanske stöd o råd hur man orkar.. få prata med några som förstår hur mycket ens älskade häst betyder.. för just nu känns det som att ingen förstår min förtvivlan...

 

[Springsteen]

Sv: vad gör man..

Åh jag vet hur det känns, min älskade häst har varit skadad sedan Januari 2009. Vi har inte vetat om hon skulle bli bra många gånger om.
Nu håller vi på och sätter igång lite försiktigt, jag hoppas på att hon håller, annars vet vi inte vad vi ska göra med henne
Jag har inga problem med att behålla henne oavsett, men då måste hon må bra, och det har hon inte gjort nu när hon bara går och skrotar i hagen.

Jag håller tummarna för er!

 

[AoE]

Sv: vad gör man..

usch ja det är så fruktansvärt frustrerande!

Hon har inte ont heller men man lider ju med dom när man ser deras frustration över att bara gå i hagen..

Har iaf börjat med lite klickerträning så hon iaf får använda huvudet lite

håller tummarna stenhårt för er oxå! vad har hänt med din pålle?

 

[Forest Autumn]

Sv: vad gör man..

.. när det finaste man har aldrig blir bra?

vad gör man för att orka? känns fruktansvärt att behöva gå igenom all oro o ovisshet igen.. kanske fixar hon inte en tredje narkos...

Jag har tyvärr inga svar på dina frågor.

Min ponny fick ett allvarligt fånganfall för tretton månader sedan. Hela julhelgen och veckorna efter den försvann som i en dimma. Jag minns inte den tiden riktigt.
Idag är hon bra igen, så bra en fd fånghäst kan bli. Hon blev friskförklarad för en månad sedan.

Jag tror att man måste inse att man inte måste orka gå igenom samma sak upprepade gånger, kanske inte hästen heller. Oron och ovisshten är nog det värsta.

Men jag hoppas att det inte är så farligt med din häst denna gången.

Jag lärde mig i alla fall en sak förra julen
En dag välte hundarna ner en jättefin glasljusstake som jag hade fått i present. Förr hade jag blivit ledsen för det men jag brydde mig inte. Det gör jag fortfarande inte om ngt går sönder eller liknande. Många saker runt omkring går att ersätta. Man kan köpa en ny (nu gjorde jag inte det).

Men det finaste jag har går inte att ersätta. Det finns bara en som är som min lilla häst.

Ja vad ville jag med detta? Berätta att jag förstår hur du känner det antagligen.

 

[AoE]

Sv: vad gör man..

usch ja fång e ingen höjdare.. men skönt att h*n e friskförklarad nu

nä jag hoppas på att hon kanske kan leva med ett så pass litet bråck.. får se vad vet säger..

skönt o få höra liknande historier där de till slut blivit bra iaf
känner mig lite bättre till mods idag.. för innerst inne vet jag att jag kan gå igenom allt bara för att hon ska bli bra..
det är så himla jobbigt att bli besviken bara.. man räknar iskallt med att efter den här operationen så blir de bra och när det då inte blir de så känns det som att hela världen rasar samman.. för hon är i princip hela min värld

 

[Empalie]

Sv: vad gör man..

Vet också hur det är att kämpa för sin älskling, styrkekramar!