Nä men det är ju du som jobbar i miljön. Ta upp det med skyddsombudet och sedan facket.Ja, hen är med på alla arbetsmiljöronder. Hen har aldrig reagerat på kyla, värme, dålig ventilation, konstant huvudvärk eller obscena mängder damm.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nä men det är ju du som jobbar i miljön. Ta upp det med skyddsombudet och sedan facket.Ja, hen är med på alla arbetsmiljöronder. Hen har aldrig reagerat på kyla, värme, dålig ventilation, konstant huvudvärk eller obscena mängder damm.
Igen? Orkar inte, det blir liksom 100e gången.Nä men det är ju du som jobbar i miljön. Ta upp det med skyddsombudet och sedan facket.
Åh nej, jag beklagar! Har inte hunnit hänga här så mkt. Men har tänkt på er hoppats att han blivit bra sedan jag läste att han var dålig för ett tag sedan.Ser inte fram emot natten, lär bli sömnlös. Imorgon bitti dör min häst. Jag klarar inte av att följa med till kliniken, så hans andra två människor gör det.
Känns som att ett ben eller en arm ska amputeras från mig. Att en bit ska försvinna.
Jag har sett honom för sista gången nu.
Jag saknar honom redan.
Har du frågat? Förklarat?
Är det i svenska kyrkan tror jag inte de kan hindra dig egentligen, men förstår om det inte känns aktuellt att inte respektera deras åsikt. Kanske kan du fråga dem (eller vända dig direkt till begravningsentreprenören/prästen) om du kan få tillgång till lokalen en stund före eller efter deras egna stund, för att ta farväl av din vän? (Under förutsättning att kistan är på plats då..)
Jag respekterar naturligtvis deras vilja och förstår sonen helt och fullt.Vilken tung situation, kan du hitta ett sätt som fungerar för dig att ta farväl? Antingen få en stund före med kistan eller få en liten stund efter? Eller kan du känna att du kan få ett farväl på något annat ställe som betyder mycket för er två?![]()
Jag beklagar verkligen. Finns kanske inga ord som tröstar, men jag, och helt säkert så många fler, tänker på dig.Ser inte fram emot natten, lär bli sömnlös. Imorgon bitti dör min häst. Jag klarar inte av att följa med till kliniken, så hans andra två människor gör det.
Känns som att ett ben eller en arm ska amputeras från mig. Att en bit ska försvinna.
Jag har sett honom för sista gången nu.
Jag saknar honom redan.
Ser inte fram emot natten, lär bli sömnlös. Imorgon bitti dör min häst. Jag klarar inte av att följa med till kliniken, så hans andra två människor gör det.
Känns som att ett ben eller en arm ska amputeras från mig. Att en bit ska försvinna.
Jag har sett honom för sista gången nu.
Jag saknar honom redan.
Åh, jag är så ledsen för din skull.Ser inte fram emot natten, lär bli sömnlös. Imorgon bitti dör min häst. Jag klarar inte av att följa med till kliniken, så hans andra två människor gör det.
Känns som att ett ben eller en arm ska amputeras från mig. Att en bit ska försvinna.
Jag har sett honom för sista gången nu.
Jag saknar honom redan.
Ska man göra det? Eller mest för att det är kul?Har en känsla av att min största spindel kommer att ömsa inatt, men är för trött för att vara vaken och övervaka. Dagens i-landsproblem.![]()
Mest för att jag är orolig, men egentligen kan jag inte göra särskilt mycket för att hjälpa till även om något skulle gå fel. Det känns bara bättre att "finnas till hands" på något sätt.Ska man göra det? Eller mest för att det är kul?
WowMest för att jag är orolig, men egentligen kan jag inte göra särskilt mycket för att hjälpa till även om något skulle gå fel. Det känns bara bättre att "finnas till hands" på något sätt.
Sedan ska jag inte sticka under stol med att det är skitläckert att se också!
Men han har inte ens flippat än så det kanske inte händer inatt. (De lägger sig på rygg när de ömsar.)
Hahaha, kunde nästan se detta framför migLigger kraschlandad i soffan efter en lång men ganska bra dag.
Whippishen kom, noppade av mina strumpor, och försvann igen. #whippythings
Tänker på dig, så fruktansvärt jobbigtSer inte fram emot natten, lär bli sömnlös. Imorgon bitti dör min häst. Jag klarar inte av att följa med till kliniken, så hans andra två människor gör det.
Känns som att ett ben eller en arm ska amputeras från mig. Att en bit ska försvinna.
Jag har sett honom för sista gången nu.
Jag saknar honom redan.