Vad hade ni gjort i min situation?

[Hedinn]

Idag känner jag mig verkligen som en ängslig fegis... Känns tråkigt att jag istället för att känna mig taggad på flytten intalar mig själv att det bara är 3-4 år och att det går fort. Och att jag har tid att träffa någon i Sverige efter det. Men förhoppningsvis trivs jag när jag väl är på plats. Speciellt jobbigt blir det när jag tänker på att flera av mina vänner har sagt att de inte skulle kunna ta ett jobb som innebär att de riskerar sin relation. Det får mig att tveka på om jag verkligen gör rätt.

Känns extra jobbigt idag. Svårt att må bra när jag varken kan träffa någon eller har något jobb eller hobby att ägna mig åt Saknar exet fruktansvärt mycket.

Fast du har inte tagit ett jobb som riskerat din relation. Ditt ex valde att avsluta er relation för att du övervägde att följa din dröm, det är en helt annan sak. Hade han åtminstone valt att diskutera saken med dig och sett möjligheterna hade läget varit ett annat, men när det är ”my way or the highway” som gäller så är det inte en relation värd att vårda. DU måste få lika mycket plats i en relation som han och med ett sånt beteende visar han tydligt att du inte får det.

Jag har själv varit där, och stannade alldeles för länge, trots en konstant anpassning till honom. Tillslut insåg jag att jag mådde dåligt av att jag fick kompromissa bort alldeles för mycket av mig själv och sånt som var viktigt för mig, just för att det var ett ”my way or the highway”-tänk från hans sida. Det blir inte en bra relation.

Att dina kompisar aldrig skulle riskera en relation för ett jobb kan ju bero på flera saker. Dels kanske de aldrig haft ett jobb/drömjobb som varit riktigt viktigt för dem. Eller så har de partners som alltid lyssnar, stöttar och diskuterar igenom saker. Eller, så gör de som så många kvinnor gör - det du inte gjorde - lägger sina egna intressen åt sidan för att göra sin partner nöjd. Du kan inte jämföra din relation och situation med andras, för det kan vara helt annorlunda.

Jag är övertygad om att du gjort rätt val och att du kommer få en fantastisk upplevelse i Sydafrika (och får du inte det är det ju bara att flytta hem)! Din relation tog inte slut för att du tog ett specifikt jobb, din relation tog slut för att din partner inte kunde se vad som var viktigt för dig.

 

[a1agnlju]

Jag tror absolut inte att han gjorde det med uppsåt. Han är ingen knepig person och jag vet att han älskar mig och vill mitt bästa. Däremot är jag inte jätteförvånad över att han inte ordentligt funderade och reflekterade när erbjudnadet kom upp, utan gav det spontana svaret "vad kul, vill du ha jobbet tycker jag du ska ta det". Och att det har tagit ett tag för honom att tänka genom det ordentligt (och att han fortfarande inte vet riktigt vad han vill).

Jag tycker du ska tacka ja till tjänsten och prova på. Är pojkvännen intresserad av att hänga med en sväng till och med så småning om? Det kan ju vara positivt för honom att prova på att jobba utomlands en period också. Han kanske är orolig för att ni ska glida isär på grund av att han inte kan sätta sig in i ditt liv när du är så långt borta, med så helt andra livsvillkor som det torde vara i Sydafrika (hade en farbror som bodde i Pretoria i många år. Rätt speciellt att få besök av elefanterna som dricker ur poolen och att behöva bo i ett gated community. Finns både plus och minus sas).
Är kontraktet på 3-4 år eller är det din tanke att det skulle handla om det tidsspannet? Om ni kanske kan ge det ett halvår och se om det funkar först så möts ni ju på halva vägen? Sydafrika skulle ju ha varit rätt coolt att ha i cv:t tänker jag

Jag åkte aldrig utomlands för att jobba eller plugga när jag var ung och det är något jag verkligen ångrar att jag inte gjorde. Så ta chansen om du kan.

 

[farin]

Fast du har inte tagit ett jobb som riskerat din relation. Ditt ex valde att avsluta er relation för att du övervägde att följa din dröm, det är en helt annan sak. Hade han åtminstone valt att diskutera saken med dig och sett möjligheterna hade läget varit ett annat, men när det är ”my way or the highway” som gäller så är det inte en relation värd att vårda. DU måste få lika mycket plats i en relation som han och med ett sånt beteende visar han tydligt att du inte får det.

Jag har själv varit där, och stannade alldeles för länge, trots en konstant anpassning till honom. Tillslut insåg jag att jag mådde dåligt av att jag fick kompromissa bort alldeles för mycket av mig själv och sånt som var viktigt för mig, just för att det var ett ”my way or the highway”-tänk från hans sida. Det blir inte en bra relation.

Att dina kompisar aldrig skulle riskera en relation för ett jobb kan ju bero på flera saker. Dels kanske de aldrig haft ett jobb/drömjobb som varit riktigt viktigt för dem. Eller så har de partners som alltid lyssnar, stöttar och diskuterar igenom saker. Eller, så gör de som så många kvinnor gör - det du inte gjorde - lägger sina egna intressen åt sidan för att göra sin partner nöjd. Du kan inte jämföra din relation och situation med andras, för det kan vara helt annorlunda.

Jag är övertygad om att du gjort rätt val och att du kommer få en fantastisk upplevelse i Sydafrika (och får du inte det är det ju bara att flytta hem)! Din relation tog inte slut för att du tog ett specifikt jobb, din relation tog slut för att din partner inte kunde se vad som var viktigt för dig.

Saknar att kunna dubbel-gilla! ❤

 

[a1agnlju]

Jag tycker du ska tacka ja till tjänsten och prova på. Är pojkvännen intresserad av att hänga med en sväng till och med så småning om? Det kan ju vara positivt för honom att prova på att jobba utomlands en period också. Han kanske är orolig för att ni ska glida isär på grund av att han inte kan sätta sig in i ditt liv när du är så långt borta, med så helt andra livsvillkor som det torde vara i Sydafrika (hade en farbror som bodde i Pretoria i många år. Rätt speciellt att få besök av elefanterna som dricker ur poolen och att behöva bo i ett gated community. Finns både plus och minus sas).
Är kontraktet på 3-4 år eller är det din tanke att det skulle handla om det tidsspannet? Om ni kanske kan ge det ett halvår och se om det funkar först så möts ni ju på halva vägen? Sydafrika skulle ju ha varit rätt coolt att ha i cv:t tänker jag

Jag åkte aldrig utomlands för att jobba eller plugga när jag var ung och det är något jag verkligen ångrar att jag inte gjorde. Så ta chansen om du kan.

Såg att saker och ting förändrats. Jag beklagar, men något säger mig att han redan var på väg ut ur ert förhållande och att flytten var något han kunde ha som anledning till att ta slut på förhållandet.

 

[Hazel]

Jag flyttade en gång från södra till norra sverige för ett förhållande. Jag gjorde det för att det var roligt att prova nåt nytt men också för att han hade jobb och jag pluggade, det var helt enkelt mer rimligt att jag flyttade. Men han hade också ett jobb som kunde betyda att han i framtiden kunde flytta lite vart som och även detta tyckte jag var helt ok, livet förändrar sig, saker händer.

Tills jag en dag frågade honom om han kunde tänka sig att vi en dag flyttade någonstans i närheten av vart mina föräldrar bodde, att vi nu bodde nära hans uppväxtort och vi en dag kanske kunde bo nära min (det fanns jobb där för honom) och hans svar va "nä jag tror inte det"

Det känns lite som ditt ex reaktion va lite samma sak. Ett förhållande med dig var helt ok sålänge som all anpassning sker från din sida, om anpassningen måste innebära något mer jobbigt för honom så är det för mycket, ibland handlar det nog inte ens speciellt mycket om distans (och jag har allt förståelse för att distans är jobbigt) utan just om att dom inser att förhållandet överlevnad nu kommer bero på hur mycket de själva är beredda att göra för det, och svaret de kommer fram till är "inte speciellt mycket alls"

 

[Fibusen]

Detta undrar jag alltid över, eftersom jag är lite mer som ts. Men vari ligger det farliga att åka iväg? Vad är det som är så otäckt? Att inte veta vad som väntas? Men vet man det hemma då i alla lägen? Eller är det att man inte känner någon? Vad är det liksom som är så farligt med att åka och jobba utomlands? Tänker att massor med människor gjort det innan oss och långt innan internet fanns och det gick bra för de också. Idag är ju världen så globaliserad så oavsett vart man får jobb i världen lär det ju varit en svensk som varit där och jobbat innan som man kan fråga om saker.

Och i värsta fall om man inte trivs är det väl bara att åka hem till vad man kallar tryggheten igen. Jag förstår verkligen inte vad som är farligt.

Jag är väll för hemmakär antar jag. Och övertänkare. Vad händer om det händer min gamla pappa något och jag är låååångt bort? Om jag hamnar i en svår sits utomlands och har ingen att vända mig till? Om jag blir sjuk. Om någon hemma blir sjuk. Språket. Maten. Hygien. Hur mycket kontakt kommer jag kunna ha med mina nära och kära här hemma? Hur kommer allt vara efter flera år borta?

För mig så hade det blivit en alldeles för stor omställning, jag tycker som sagt inte om omställningar eller förändringar alls. Jag blev helt knäckt här innan jul när jag blev uppsagd från mitt gamla jobb som jag haft i 12 år, för jag var tvungen att kliva ur min trygga bubbla som jag haft. Det tog och tar fortfarande emot att tvingas kastas in i något nytt, även om jag idag vet att det också kan vara väldigt bra, och BLI väldigt bra. Men ångesten jag haft över detta har inte varit att leka med.

Kanske kan man ”träna upp” sig med att bli okej att våga ge sig ut i det okända, eller så är det bara så helt enkelt att vissa människor inte klarar det, medans andra älskar det.

Just tänket att saker löser sig är jag väldigt väldigt dålig på. Jag vill ha en plan, som håller, där jag vet exakt vad som ska bli och vad som ska hända. Nu har jag fått släppa på den en del och fått ställa om mycket i livet. Än så länge har jag inte dött av det, men steget från att ändra lite jobb och rutiner till att packa väskan och lämna allt under några år är låååååångt. Något som inte jag skulle vara beredd att göra, men jag beundrar verkligen dom som gör det. Jag tycker dom är skittuffa som vågar! Och jag förstår att det måste vara en upplevelse dom aldrig kommer glömma. Men nej, jag hade som sagt inte vågat, trots allt som jag vet att jag går miste om.

 

[starcraft]

Idag känner jag mig verkligen som en ängslig fegis... Känns tråkigt att jag istället för att känna mig taggad på flytten intalar mig själv att det bara är 3-4 år och att det går fort. Och att jag har tid att träffa någon i Sverige efter det. Men förhoppningsvis trivs jag när jag väl är på plats. Speciellt jobbigt blir det när jag tänker på att flera av mina vänner har sagt att de inte skulle kunna ta ett jobb som innebär att de riskerar sin relation. Det får mig att tveka på om jag verkligen gör rätt.

Känns extra jobbigt idag. Svårt att må bra när jag varken kan träffa någon eller har något jobb eller hobby att ägna mig åt Saknar exet fruktansvärt mycket.

Jag är helt övertygad om att du har gjort rätt. Att andra inte skulle ta ett jobb som påverkar deras relation har inget med om det är rätt beslut eller ej.

För många år sedan var jag i en relation som var lite sådär. Det jag tyckte skavde förklarade min dåvarande med att det var ett resultat av att jag jobbarde natt. Så efter en tid sa jag upp mig för att få en bättre relation. Sagt och gjort. Exakt ingenting ändrades när jag slutade jobba natt... förutom att jag sen blev sjukt bitter när jag hade vänt in och ut på mig själv för relationens skull och inte fått något för det. Om det är något jag ångrar i livet så är det de gånger jag anpassat mitt liv efter en man, när jag avstått saker för deras skull eller gjort saker jag egentligen inte vill för deras skull. Aldrig har jag känt att jag borde ha ansträngt eller anpassat mig mer i backspegeln.

Jag tycker det är starkt och coolt det du gör! Och det löser sig, du träffar nya människor, får nya prioriteringar i livet.

 

[Human]

Fast du har inte tagit ett jobb som riskerat din relation. Ditt ex valde att avsluta er relation för att du övervägde att följa din dröm, det är en helt annan sak. Hade han åtminstone valt att diskutera saken med dig och sett möjligheterna hade läget varit ett annat, men när det är ”my way or the highway” som gäller så är det inte en relation värd att vårda. DU måste få lika mycket plats i en relation som han och med ett sånt beteende visar han tydligt att du inte får det.

Jag har själv varit där, och stannade alldeles för länge, trots en konstant anpassning till honom. Tillslut insåg jag att jag mådde dåligt av att jag fick kompromissa bort alldeles för mycket av mig själv och sånt som var viktigt för mig, just för att det var ett ”my way or the highway”-tänk från hans sida. Det blir inte en bra relation.

Att dina kompisar aldrig skulle riskera en relation för ett jobb kan ju bero på flera saker. Dels kanske de aldrig haft ett jobb/drömjobb som varit riktigt viktigt för dem. Eller så har de partners som alltid lyssnar, stöttar och diskuterar igenom saker. Eller, så gör de som så många kvinnor gör - det du inte gjorde - lägger sina egna intressen åt sidan för att göra sin partner nöjd. Du kan inte jämföra din relation och situation med andras, för det kan vara helt annorlunda.

Jag är övertygad om att du gjort rätt val och att du kommer få en fantastisk upplevelse i Sydafrika (och får du inte det är det ju bara att flytta hem)! Din relation tog inte slut för att du tog ett specifikt jobb, din relation tog slut för att din partner inte kunde se vad som var viktigt för dig.

Alltså, jag hade tänkt skriva något, men du sa det så mycket bättre.

TS, ditt ex ville inte ens testa utan gjorde slut i förebyggande syfte. Det gör honom inte till en dålig person, men troligen inte till en happily ever after-kille för dig heller. Lycka till i Sydafrika! Jag ser fram emot att du gör en uppdatering i denna tråden om ett år och skriver om en helt annan vardag och om vin i afrikanska solnedgångar och sådant.

 

[Ramona]

Jag är väll för hemmakär antar jag. Och övertänkare. Vad händer om det händer min gamla pappa något och jag är låååångt bort? Om jag hamnar i en svår sits utomlands och har ingen att vända mig till? Om jag blir sjuk. Om någon hemma blir sjuk. Språket. Maten. Hygien. Hur mycket kontakt kommer jag kunna ha med mina nära och kära här hemma? Hur kommer allt vara efter flera år borta?

Jag förstår trygghetsnarkomanin, men samtidigt så behöver du ju inte åka någonstans där det är helt galet, utan vatten eller förmåga att ta sig därifrån hur som helst. Tänker att du ju inte behöver flytta till antarktisk, utan någonstans i Europa, eller västvärlden. Jag bodde i 8 års tid på Irland. Det tog ett par timmar att flyga till mina föräldrar därifrån, ungefär samma som när jag bodde i Göteborg. Nu med Skype och annat behöver man ju inte ens betala för att ringa, vilket var skitdyrt förr i tiden. Det är ju samma som att bo ett par timmar ifrån släkten fast i ett annat land. Och det finns andra människor utomlands också. Du kommer ju inte vara helt själv i världen, utan du kommer att ha en arbetsgivare, kollegor, grannar och vänner där också. Och flyttar man någonstans "normalt" finns det alltid en svensk kyrka att vända sig till.

Om någon blir sjuk åker man hem, om det behövs. Inte svårare än så.

Sen kan jag förstå att du får ångest av att bli uppsagd. Det hade jag också fått. Men det är ju ingenting du väljer själv utan det är ju tvång. Väljer du att flytta utomlands så gör du ju det av egen fri vilja.

 

[marengo]

Fast du har inte tagit ett jobb som riskerat din relation. Ditt ex valde att avsluta er relation för att du övervägde att följa din dröm, det är en helt annan sak. Hade han åtminstone valt att diskutera saken med dig och sett möjligheterna hade läget varit ett annat, men när det är ”my way or the highway” som gäller så är det inte en relation värd att vårda. DU måste få lika mycket plats i en relation som han och med ett sånt beteende visar han tydligt att du inte får det.

Jag har själv varit där, och stannade alldeles för länge, trots en konstant anpassning till honom. Tillslut insåg jag att jag mådde dåligt av att jag fick kompromissa bort alldeles för mycket av mig själv och sånt som var viktigt för mig, just för att det var ett ”my way or the highway”-tänk från hans sida. Det blir inte en bra relation.

Att dina kompisar aldrig skulle riskera en relation för ett jobb kan ju bero på flera saker. Dels kanske de aldrig haft ett jobb/drömjobb som varit riktigt viktigt för dem. Eller så har de partners som alltid lyssnar, stöttar och diskuterar igenom saker. Eller, så gör de som så många kvinnor gör - det du inte gjorde - lägger sina egna intressen åt sidan för att göra sin partner nöjd. Du kan inte jämföra din relation och situation med andras, för det kan vara helt annorlunda.

Jag är övertygad om att du gjort rätt val och att du kommer få en fantastisk upplevelse i Sydafrika (och får du inte det är det ju bara att flytta hem)! Din relation tog inte slut för att du tog ett specifikt jobb, din relation tog slut för att din partner inte kunde se vad som var viktigt för dig.

Du har rätt. Har börjat inse mer och mer att vi hade olika syn på relationen. Han var kanske med mig mest för att det var bekvämt och att jag var en trygghet, medan jag var med honom för att jag verkligen ville investera i relationen och ge det 100%. Förhoppningsvis hittar jag någon tids nog som är lika dedikerad som jag (och hoppas att du också har gjort/gör det!).

Och angående mina vänner, så ja, vi är ganska olika och jag tror det ligger mycket i att de varken har några riktiga drömmar gällande jobb och dessutom lutar åt hållet att kunna försaka eventuella drömmar för en partner. Tyvärr. Även om jag i dagsläget mest avundar dem för att de har stabila relationer och liv i övrigt...

 

[marengo]

Alltså, jag hade tänkt skriva något, men du sa det så mycket bättre.

TS, ditt ex ville inte ens testa utan gjorde slut i förebyggande syfte. Det gör honom inte till en dålig person, men troligen inte till en happily ever after-kille för dig heller. Lycka till i Sydafrika! Jag ser fram emot att du gör en uppdatering i denna tråden om ett år och skriver om en helt annan vardag och om vin i afrikanska solnedgångar och sådant.

Det är exakt så jag känner. Han är ingen dålig person, men absolut inte rätt för mig så som han har agerat.

Tack så mycket! Det ska jag absolut göra

 

[Hedinn]

Du har rätt. Har börjat inse mer och mer att vi hade olika syn på relationen. Han var kanske med mig mest för att det var bekvämt och att jag var en trygghet, medan jag var med honom för att jag verkligen ville investera i relationen och ge det 100%. Förhoppningsvis hittar jag någon tids nog som är lika dedikerad som jag (och hoppas att du också har gjort/gör det!).

Och angående mina vänner, så ja, vi är ganska olika och jag tror det ligger mycket i att de varken har några riktiga drömmar gällande jobb och dessutom lutar åt hållet att kunna försaka eventuella drömmar för en partner. Tyvärr. Även om jag i dagsläget mest avundar dem för att de har stabila relationer och liv i övrigt...

En stabil relation är inte värt nåt om det inte är med rätt person! Jag träffade min nuvarande när jag var 30, och vi har precis köpt gård tillsammans. För första gången i mitt liv är jag i en relation där det finns ett självklart ”vi” i exakt allt, utan att det innebär en massa kompromisser och uppoffringar. Allt sånt känns så självklart och enkelt bara. Och nu är det ju så uppenbart att det är så en relation ska vara, det suger, om man får uttrycka sig så, att det ska vara så svårt att inse innan man har upplevt det.

Värt väntan i alla fall, skulle jag säga, och jag tror du kommer få en fantastisk upplevelse i Sydafrika, växa som människa och gå starkare ur det här! Helt ärlig är jag lite avundsjuk, det är ett land jag faktiskt varit lite sugen på att bo i en period.

 

[marengo]

En stabil relation är inte värt nåt om det inte är med rätt person! Jag träffade min nuvarande när jag var 30, och vi har precis köpt gård tillsammans. För första gången i mitt liv är jag i en relation där det finns ett självklart ”vi” i exakt allt, utan att det innebär en massa kompromisser och uppoffringar. Allt sånt känns så självklart och enkelt bara. Och nu är det ju så uppenbart att det är så en relation ska vara, det suger, om man får uttrycka sig så, att det ska vara så svårt att inse innan man har upplevt det.

Värt väntan i alla fall, skulle jag säga, och jag tror du kommer få en fantastisk upplevelse i Sydafrika, växa som människa och gå starkare ur det här! Helt ärlig är jag lite avundsjuk, det är ett land jag faktiskt varit lite sugen på att bo i en period.

Exakt en sådan relation vill jag ha, men har aldrig haft. Jag tror inte att jag skulle kunna få det med exet heller, nu när jag ser tillbaka på relationen. Jag får väl se detta som en möjlighet att faktiskt träffa "den rätta", även om det stressar mig lite.

Tack! Känns generellt som att andra på buke är mer taggade på Sydafrika än jag, får kanske arrangera en bukeresa dit

 

[Habina]

Exakt en sådan relation vill jag ha, men har aldrig haft. Jag tror inte att jag skulle kunna få det med exet heller, nu när jag ser tillbaka på relationen. Jag får väl se detta som en möjlighet att faktiskt träffa "den rätta", även om det stressar mig lite.

Tack! Känns generellt som att andra på buke är mer taggade på Sydafrika än jag, får kanske arrangera en bukeresa dit

Jag kommer gärna. Har aldrig varit intresserad av att resa till nåt afrikanskt land tidigare, men efter den här tråden har jag blivit vansinnigt nyfiken på vad jag missar...

Ps. Snubblade över den här gamla bloggen när jag googlade. Kan kanske vara nåt att läsa?

 

[marengo]

Jag kommer gärna. Har aldrig varit intresserad av att resa till nåt afrikanskt land tidigare, men efter den här tråden har jag blivit vansinnigt nyfiken på vad jag missar...

Ps. Snubblade över den här gamla bloggen när jag googlade. Kan kanske vara nåt att läsa?

Du är varmt välkommen!

Tack för länken, verkar finnas många tips där!