Vad händer med 15 000 kronor?

Dels tror jag det är helt naturligt att hålla samtidiga motsatta känslor (och jag kan också ganska väl välja vilka av mina känslor som jag vill agera på och inte), dels så ser vi i hela tråden att de flesta har någon sorts tanke att bekantingen ska/kommer att agera efter ens egen moraliska måttstock. Även om jag förstår att jag inte är normen så är det automatiskt att förvänta sig en respons som en själv skulle ge eftersom den är förutsägbar.

Jag kan liksom känna ”attans” om jag missar bussen utan att det på något sätt påverkar hur nöjd och glad jag är eller hur bra jag tycker min dag är. Varför skulle jag då inte kunna känna ”attans” (som i attans att jag inte vann så kunde vi delat eller attans att inte bekantingen tänkte som mig i detta), och samtidigt vara glad både över att min present blev så storslagen och åt att vännen får välbehövliga pengar?

Jag blir nyfiken på om du frågar för att du aldrig känner mer än en känsla per tillfälle? Eller hur uppstod den frågan i dig?
Jo jag kan känna mer än en känsla, jag är helt normal. Men jag har svårt att se varför jag ska känna någon slags tillhörighet till en gåva jag ger en vän. Att det skulle vara något att gräma sig över att den van eller att den inte delade med sig eller att den delade med sig för lite. Jag har givit en lott till en vän i gåva vilket därmed betyder att det är vännens, inte min, jag förstår inte varför jag skulle känna något annat än glädje om hen vann på en sådan lott. Det är ju precis vad jag hoppas på! Det är ju precis min önskan!

Exemplet med chokladasken tidigare i tråden tycker jag är bra, för det är SÅ jag känner- om det är en chokladask eller en lott som visade sig ge en miljon, jag grämer mig inte alls över att inte få dela med vännen liksom, det var ju en gåva!
 
Lustigt hur många här som inte vill vara vän med någon enkomt baserat på att den inte per automatik delar med sig av en lottovinst och därför verkar tro att folk är ego, snåla etc när det i själva verket säger noll.

Mvh snålf.n som oombedd, utan baktanke eller förväntning från motpart swishat 500 kr till en nätvän (som jag a l d r I g mött irl) när jag såg på fb att det var lite besvärligt ekonomiskt och lika oombett och oförväntat swishat 500-1500 till sämre bemedlade vänner strax innan jul/midsommar/födelsedag.

Gör det inte i parti och minut såklart, men det har alltid varit uppskattat, välkommet och från mitt håll en gåva.
 
Jag tänker att det är jättebra att flera av er är tillräckligt medvetna om/känner er själva att ni köper lotter åt andra utan att tänka på det.

Jag köper inte lotter åt andra (jag köper eller bjuder på annat, som oftast är dyrare än "bara" en lott), för jag känner mig själv tillräckligt väl. En del av det är nog att jag tycker att lotter är inte så jätteroligt åt de jag känner, men en annan del är nog också att jag vet/tror att jag skulle gräma mig om de vann storvinsten.

Alltså, jag vet att det inte är en smickrande sida av min personlighet, men det är helt enkelt en del av mig. Det är svårt att hindra en själv från att känna dessa spontana första känslor.
Jag vill inte utsätta den sidan för mig själv och andra som jag bryr mig om. Så jag väljer att inte köpa någon lott helt enkelt, då kan den situationen inte dyka upp.

(Iofs så är jag så pessimistisk att jag inte tror att jag skulle kunna råka köpa rätt lott, men därmed skulle jag nog också gräma mig över att det var såklart just den lotten som jag gav bort :p)

Jag vet inte om jag är en dålig vän för att jag väljer att inte köpa lotter till dem? 🤔
Hade de köpt en lott själva och sedan råkat vinna hade jag sett ut såhär :jawdrop: och grattat :banana:, så det är ju inte som att jag tycker att de inte förtjänar att vinna storkovan.
Du är inte en dålig vän @Asko :heart
 
Jo jag kan känna mer än en känsla, jag är helt normal. Men jag har svårt att se varför jag ska känna någon slags tillhörighet till en gåva jag ger en vän. Att det skulle vara något att gräma sig över att den van eller att den inte delade med sig eller att den delade med sig för lite. Jag har givit en lott till en vän i gåva vilket därmed betyder att det är vännens, inte min, jag förstår inte varför jag skulle känna något annat än glädje om hen vann på en sådan lott. Det är ju precis vad jag hoppas på! Det är ju precis min önskan!

Exemplet med chokladasken tidigare i tråden tycker jag är bra, för det är SÅ jag känner- om det är en chokladask eller en lott som visade sig ge en miljon, jag grämer mig inte alls över att inte få dela med vännen liksom, det var ju en gåva!
Nej jag grämer mig inte heller. Förstår att det kan läsas så, men jämför bussliknelsen jag gav i förra inlägget för att se att gör mig är det stor skillnad på ett passerande ”attans” och att gräma mig. Jag tyckte mest det blev intressant att ett attans skulle vara motsats till glädje.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Nej jag grämer mig inte heller. Förstår att det kan läsas så, men jämför bussliknelsen jag gav i förra inlägget för att se att gör mig är det stor skillnad på ett passerande ”attans” och att gräma mig. Jag tyckte mest det blev intressant att ett attans skulle vara motsats till glädje.
Men att missa bussen rör mig så det är attans, att vännen vinner på sin gåva är ju meningen och kan aldrig bli attans. Att vännen inte delar med sig av sin vinst som ju är en gåva är inte heller attans eftersom det för mig inte var meningen då det är en gåva och inte något jag tycker man ens ska behöva fundera på när man får en gåva. Därför fungerar inte bussliknelsen. Ja attans att jag missade bussen, livet går vidare, mitt humör sjunker inte för det, sånt som händer.

Men attans för att vännen vann elelr inte delade med sig? Det var ju aldrig ens tanken att vännen skulle dela med sig och det var min förhoppning att den skulle vinna, så det kan inte ens bli attans av det.
 
Någon tycker att det är lite snålt att inte vännen delar med sig av sin vinst. Jag kan nästan tycka att det är lite fräckt att tycka att vännen ska dela med sig av sin vinst. Att det liksom finns något underförstått "krav"/känslor/"attans"/"grämer sig". Jag visste inte att det är så många som känner så!

"Här har du en lott i gåva". Om du vinner ska jag ha hälften, är då underförstått. Gör ni samma med en bok? Förväntar er få ha halva vårdnaden över den? En chokladask och äta upp halva? Ett gott te, hälften är ert? Jag ser med andra ord ingen skillnad på om det handlar om pengar eller om en chokladask för en femtiolapp.
 
Det är såna här aspekter jag tänker att man måste prata om, eller göra utrymme för att man inte pratat om. Och som jag skrev i en annan tråd tycker jag också det är vanskligt att tro att man har tillräckligt god inblick i någon annans ekonomi för att kunna (be)döma deras prioriteringar. Nu kan det ju absolut vara så att folk har det i just de exempel som nämnts, det vet inte jag.

*kl*
Blir lite ledsen av den här tråden och vill förklara varför. Jag har vuxit upp mellan olika kulturer och ofta varit den som kommer med eller agerar utifrån andra perspektiv än de som är ”självklara”. Eftersom det varken synts eller hörts på mig att jag är utomsocknes ifrån - på gott och ont - blir antaganden om vad jag vet eller förstår ofta inte uttalade. Så helt plötsligt kanske man begått ett faux pas utan att vara medveten om det, och utan att någon uppmärksammar en på det. Det enda man märker är konsekvenserna. Sedan finns det såklart stora kulturella skillnader inom Sverige också, skillnader mellan familjer och inte minst neurotyper. Alla tänker inte på samma sätt, och olika tankesätt kan vara sprungna ur minst lika stor omsorg, omtanke, och empati.
Jag bara önskar att det dels fanns lite större förståelse för att alla inte delar samma utgångspunkt, lite mer tolerans för olika resonemang, och en vilja att prata om och synliggöra sina egna och andras antaganden. Sen kan det ju ändå landa i att man inte vill fortsätta vänskapen.
Den här boken ska du läsa om du inte redan gjort det.

Jag är också lite förvånad att det är så många svar som är av den dogmatiska och principbaserade typen. Hade väntat mig lite mer "så här resonerar jag... " och intresse för att ta in andras tankegångar, framför att argumentera emot ståndpunkter.
 
Jag är också lite förvånad att det är så många svar som är av den dogmatiska och principbaserade typen. Hade väntat mig lite mer "så här resonerar jag... " och intresse för att ta in andras tankegångar, framför att argumentera emot ståndpunkter.
Jag tror att det kan bli eller uppfattas som lite känsligt ämne iom folk kan ta det som kritik mot hur/vilka de är. "Snål" är kanske ett av de fulaste orden man kan använda för att beskriva någon, tycker jag.

(Obs, jag har inte tagit alls så illa upp av inläggen här utifall någon blir lite orolig :D tycker att det är intressant och försöker bidra med mina egna tankegångar för att ge lite förståelse iom jag är lite mot den bredare strömmen.)

OnT
Personligen tänker jag att det viktigaste är ens aktioner dvs vad man gör, inte vad man tänker eller känner.
I detta fall tänker jag att man får känna/tänka "nej fan de där pengarna hade jag behövt/velat ha" eller något, så länge man inte låter det gå ut över den som vann pengarna.
Inte alltid som man kan hejda sina spontana första känslor och/eller tankar.
 
Men att missa bussen rör mig så det är attans, att vännen vinner på sin gåva är ju meningen och kan aldrig bli attans. Att vännen inte delar med sig av sin vinst som ju är en gåva är inte heller attans eftersom det för mig inte var meningen då det är en gåva och inte något jag tycker man ens ska behöva fundera på när man får en gåva. Därför fungerar inte bussliknelsen. Ja attans att jag missade bussen, livet går vidare, mitt humör sjunker inte för det, sånt som händer.

Men attans för att vännen vann elelr inte delade med sig? Det var ju aldrig ens tanken att vännen skulle dela med sig och det var min förhoppning att den skulle vinna, så det kan inte ens bli attans av det.
För mig är det inte attans att vännen vann, men attans att det inte var min lott nu när vi ändå båda spelade på samma lotteri. Det tycker jag är skillnad. :D
 
Jag tänker att det är jättebra att flera av er är tillräckligt medvetna om/känner er själva att ni köper lotter åt andra utan att tänka på det.

Jag köper inte lotter åt andra (jag köper eller bjuder på annat, som oftast är dyrare än "bara" en lott), för jag känner mig själv tillräckligt väl. En del av det är nog att jag tycker att lotter är inte så jätteroligt åt de jag känner, men en annan del är nog också att jag vet/tror att jag skulle gräma mig om de vann storvinsten.

Alltså, jag vet att det inte är en smickrande sida av min personlighet, men det är helt enkelt en del av mig. Det är svårt att hindra en själv från att känna dessa spontana första känslor.
Jag vill inte utsätta den sidan för mig själv och andra som jag bryr mig om. Så jag väljer att inte köpa någon lott helt enkelt, då kan den situationen inte dyka upp.

(Iofs så är jag så pessimistisk att jag inte tror att jag skulle kunna råka köpa rätt lott, men därmed skulle jag nog också gräma mig över att det var såklart just den lotten som jag gav bort :p)

Jag vet inte om jag är en dålig vän för att jag väljer att inte köpa lotter till dem? 🤔
Hade de köpt en lott själva och sedan råkat vinna hade jag sett ut såhär :jawdrop: och grattat :banana:, så det är ju inte som att jag tycker att de inte förtjänar att vinna storkovan.
Ja,
Jag tror att det kan bli eller uppfattas som lite känsligt ämne iom folk kan ta det som kritik mot hur/vilka de är. "Snål" är kanske ett av de fulaste orden man kan använda för att beskriva någon, tycker jag.

(Obs, jag har inte tagit alls så illa upp av inläggen här utifall någon blir lite orolig :D tycker att det är intressant och försöker bidra med mina egna tankegångar för att ge lite förståelse iom jag är lite mot den bredare strömmen.)

OnT
Personligen tänker jag att det viktigaste är ens aktioner dvs vad man gör, inte vad man tänker eller känner.
I detta fall tänker jag att man får känna/tänka "nej fan de där pengarna hade jag behövt/velat ha" eller något, så länge man inte låter det gå ut över den som vann pengarna.
Inte alltid som man kan hejda sina spontana första känslor och/eller tankar.
Ja, jag tror aldrig jag gett bort en lott någonsin. Jag tycker det är en så konstig sak att ge bort, för det mesta är det 30 sekunder av spänning typ. Hellre en maraboukaka, den tar i alla fall lite längre tid att göra slut på.
Jag har också bara fått lotter väldigt sällsynt, på rak arm kan jag bara komma på en enda gång och jag minns det för att det hade verkligen, verkligen blivit en mycket obekväm och konstig situation för mig själv om jag hade vunnit mer än en högst symbolisk summa, jag var för nyfiken för att kunna låta bli att skrapa men jag hoppades faktiskt på att inte vinna något mer än möjligen pengar till en dagens lunch.
 
Precis, helt enig där. Jag hade grämt mig över att ha tagit fel lott helt enkelt OCH varit glad åt vännen.
Det är en känsla jag kan känna om det är någon helt okänd som vinner, attans, skulle ha valt just den lotten liksom. Men inte när det är en vän. Men en okänd... Kanske för att jag inte känner personen. Kanske för att jag inte valt ut just en specifik lott och givit en vän osv, kanske det som är skillnad.
 
Ja,

Ja, jag tror aldrig jag gett bort en lott någonsin. Jag tycker det är en så konstig sak att ge bort, för det mesta är det 30 sekunder av spänning typ. Hellre en maraboukaka, den tar i alla fall lite längre tid att göra slut på.
Jag har också bara fått lotter väldigt sällsynt, på rak arm kan jag bara komma på en enda gång och jag minns det för att det hade verkligen, verkligen blivit en mycket obekväm och konstig situation för mig själv om jag hade vunnit mer än en högst symbolisk summa, jag var för nyfiken för att kunna låta bli att skrapa men jag hoppades faktiskt på att inte vinna något mer än möjligen pengar till en dagens lunch.
Där är jag för självisk, tar gärna emot lotter om de erbjuds :angel: men så har jag bara fått lotter från mina föräldrar, där har jag inte haft några problem med att pengarna går till mig. (Men så har jag inte vunnit några större summor heller, utan någon hundralapp på sin höjd :meh:) Det är lite skillnad mellan föräldrar och vänner.
Skulle kanske känna annorlunda om det var en vän som gav mig en lott. Men har inte fått något sånt.
 
Någon tycker att det är lite snålt att inte vännen delar med sig av sin vinst. Jag kan nästan tycka att det är lite fräckt att tycka att vännen ska dela med sig av sin vinst. Att det liksom finns något underförstått "krav"/känslor/"attans"/"grämer sig". Jag visste inte att det är så många som känner så!

"Här har du en lott i gåva". Om du vinner ska jag ha hälften, är då underförstått. Gör ni samma med en bok? Förväntar er få ha halva vårdnaden över den? En chokladask och äta upp halva? Ett gott te, hälften är ert? Jag ser med andra ord ingen skillnad på om det handlar om pengar eller om en chokladask för en femtiolapp.

Jag hade inte reagerat på om min vän inte delat med mig.
Däremot hade JAG känt mig snål om JAG inte delat med MIG.
Jag vill dela med mig, det gör väldigt mycket för mig att få dela saker med mina vänner.
Hade en vän vunnit hade jag grattat och varit glad för vännen skull.
 
Jag hade inte reagerat på om min vän inte delat med mig.
Däremot hade JAG känt mig snål om JAG inte delat med MIG.
Jag vill dela med mig, det gör väldigt mycket för mig att få dela saker med mina vänner.
Hade en vän vunnit hade jag grattat och varit glad för vännen skull.
Fast det är ju så jag också resonerar.
 
Angående lotter som gåva överlag, jag har både gett och fått lotter som gåva. Har aldrig tänkt attd et skulle vara en konstig gåva, och har alltid själv uppskattat att få dem. I de sekunderna/minuterna det tar att skrapa så är man ju en potentiell storvinnare.

Har aldrig ens tänkt tanken på att de jag gett lotten åt skulle behöva dela med sig av en eventuell vinst, och aldrig tänkt att jag själv skulle behöva dela med mig heller, mer än vad jag kanske annars också hade gjort med nära och kära om jag fått en större summa pengar oavsett varifrån de kom.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Det är det resonemanget som känns märkligt för mig. Jag ger ju bort lotten i gåva, alltså även vinsten som personen kan få, då blir jag inte besviken för att hen inte vill dela med sig av sin gåva med mig bara för att jag behöver pengar.

Jag hade ju aldrig gett bort en lott. Jag vill helst slippa få lotter av andra än väldigt närstående personer.
 
Ja,

Ja, jag tror aldrig jag gett bort en lott någonsin. Jag tycker det är en så konstig sak att ge bort, för det mesta är det 30 sekunder av spänning typ. Hellre en maraboukaka, den tar i alla fall lite längre tid att göra slut på.
Jag har också bara fått lotter väldigt sällsynt, på rak arm kan jag bara komma på en enda gång och jag minns det för att det hade verkligen, verkligen blivit en mycket obekväm och konstig situation för mig själv om jag hade vunnit mer än en högst symbolisk summa, jag var för nyfiken för att kunna låta bli att skrapa men jag hoppades faktiskt på att inte vinna något mer än möjligen pengar till en dagens lunch.

Jag kan inte ens tala om hur lange jag forsokte dechiffrera (och hur lang tid det tog mig att stava ordet dechiffrera :angel:) ordet maraboukaka ... Det tog flera forsok innan google finally forstod mina ineffektiva (om det ar ett ord pa Svenska) forsok att komma pa vad det var.:angel:

 
Ja,

Ja, jag tror aldrig jag gett bort en lott någonsin. Jag tycker det är en så konstig sak att ge bort, för det mesta är det 30 sekunder av spänning typ. Hellre en maraboukaka, den tar i alla fall lite längre tid att göra slut på.
Jag har också bara fått lotter väldigt sällsynt, på rak arm kan jag bara komma på en enda gång och jag minns det för att det hade verkligen, verkligen blivit en mycket obekväm och konstig situation för mig själv om jag hade vunnit mer än en högst symbolisk summa, jag var för nyfiken för att kunna låta bli att skrapa men jag hoppades faktiskt på att inte vinna något mer än möjligen pengar till en dagens lunch.
Jag tror det var vanligare förr faktiskt. Vi gav som sagt rätt ofta lotter till äldre släktingar. Ibland Triss, ibland en bingolott. Vill minnas attt jag någon gång fått det som företagsjulklapp också, istället för en biobiljett typ. :D
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Pondus mild
  • Del II Valp 2022
  • Uppdateringstråd 27

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hur köper ni frimärken/porto?
Upp