Först och främst en stor kram!Gick hem och somnade igen. Tre timmar till så med 9 timmar inatt blir det 12 timmar, mår fortfarande pyton och skulle nog egentligen kunna somna igen. Det blir ju bara värre och värreJag sover konstant och varje gång jag vaknar mår jag lite sämre än dagen innan.
Jag är så less på att må skit konstant
Vad har hänt?
Hönökaka är ju så himla tråkigt
(och annars lät det ta ett par månader innan vi lyckas få till en tid där båda kan igen ) även om jag gör det så hjälper det inte för att pigga upp heller Jag orkar inte ens gå till poolen.
Jag har haft en sån där förlamande trötthet när min sköldkörtel var sjuk. Det är jättepåfrestande att vara så trött hela tiden.Jag var där igår, blodvärdet är bra. Väntar på thyroid och prolactin.
Ja det har ju gått neråt i två månader nu och blir ju bara värre. Visserligen var det mycket stress i höstas men det har varit rätt lugnt sedan i Januari (blev avskrivs från ytterligare besök av terapeuten till och med).
Rutinerna har varit att gå upp vid 7.30 och sedan äta frukost på jobbet. Lunch vid 12, middag vid 16, sedan en andra middag vid typ 20. Jag brukade sluta jobbet vid typ 18.
Den här veckan har det börjat luckras upp för att jag är så sjukt trött, så nu sover jag tills jag vaknar av mig själv. Idag var det 10.20, lyckades ta mig till jobbet vid 12 (då jag åt en ordentlig frukost). Hade ett kort möte vid 14 sen gick jag hem och somnade igen vid 15. Vaknade vid 18 och skulle egentligen kunna somna igen men jag tänker tamejtusan mig gå på den där dejten, det kanske ger lite energi förhoppningsvis
Kaffe klara jag knappt av att dricka längre
Jag skulle vilja springa igen men jag har inte tillräckligt energi för att börja
Kom fram en tjej efter träningen idag och undrade vilka andra pass jag brukar gå på och om vi ska försöka hänga ihop och peppa varandra. Såna initiativ som gör en så otroligt glad men som händer på tok för sällan 
Hon har haft en lång period av att visserligen varit lite orolig med ändå rätt nöjd med boendet men nu verkar det ha brakat löst rejält, frågan är vad det beror på... Om det är medicinerna som inte är rätt, eller om det är något på boendet som inte fungerar, förra vändan hon var upprörd så var det en annan från boendet som var problemet men det verkar de ha löst men frågan är om det är något annat nu. Det är så himla svårt, jag vill inte längre ta med mig barnen till henne, är hon på bra humör, ja då är det trevligt även om hon inte känner igen dem, men är hon så att hon slänger grejer omkring sig, ja då är det inte så trevligt för barnen att behöva se sin farmor så. Jag fick höra en bra sak av en kollega igår. Denne har arbetat inom demensvård sedan trettio år tillbaka. En anhörig behövde få höra hur det var med sin mamma. Denna anhörig var väldigt beskymrad och kände sig hemsk som funderade på att inte fortsätta hälsa på. Kollegan frågade anhörig: vill du ha standardsvaret eller vill du höra sanningen? Anhörig ville höra sanningen. Då berättade min kollega sanningen, hur krass den än lät: "din mamma saknar inte dig. Hon frågar aldrig efter dig. Hon frågar aldrig efter dig när du gått efter att ha varit här på besök och din mamma pratar aldrig om dig. Oroa dig inte över din mamma, vi tar hand om henne. Hon har det bra. Men den du kände som din mamma finns inte mer, du får lära känna henne som en ny person när du isåfall kommer på besök". Anhörig blev otroligt lättad och grät.Jaha nu ringde sköterskan från svärmors boende och berättade att de hade fått tagit dit polisen för att få in henne igen... De hade varit ute i trädgården och hon vägrade gå in, i går hade hon slängt en blomkruka mot personalen när de inte släppte ut henne på balkongen.
Jaha nu ringde sköterskan från svärmors boende och berättade att de hade fått tagit dit polisen för att få in henne igen... De hade varit ute i trädgården och hon vägrade gå in, i går hade hon slängt en blomkruka mot personalen när de inte släppte ut henne på balkongen.
Jaha nu ringde sköterskan från svärmors boende och berättade att de hade fått tagit dit polisen för att få in henne igen... De hade varit ute i trädgården och hon vägrade gå in, i går hade hon slängt en blomkruka mot personalen när de inte släppte ut henne på balkongen.
Håller tummarna för att dom hittar något!
Problemet här är att hon oftast blir lugnare när vi har hälsat på, och bra perioder har hon full koll, tidigare i veckan så hade hon frågat efter mina barn och kom ihåg en massa saker om dem. Det är alltså personalen som ringer och ber att någon av oss ska komma så hon blir lugn. Men jag tror inte att barnen ska behöva följa med om de inte vill. Jag har en känsla av att personalen undanhåller en hel del från oss när det är riktigt eländigt, men när de inte längre kan hantera situationen, ja då får någon av oss komma och få in henne på ett lugnare spår, jag brukar ta med en stickning, eller rättare sagt två och på så sätt komma till ett lugn och något vi kan göra tillsammans som hon känner igen. Hon vet inte alltid vem jag är, men hon känner igen något.
Jag tror inte att det skulle bli bättre att försöka flytta på henne, som det är nu packar hon ihop lägenheten med jämna mellanrum men hon känner sig ändå hemma på våningen, att bryta det är jag rädd att det blir mer kaos. Det kan mycket väl vara så att hon har ont på flera olika sätt, men det är svårt att hitta, jag kan tänka mig att ryggen bråkar med henne men starka smärtstillande blir hon helt väck av så det blir inte heller bra.Byta avdelning? Mamma fick också ett utbrott och slog en personal så de var tvungna att ringa polisen. Det visade sig att hon hade ont i munnen pga svamp men hon kunde ju inte uttrycka det. Hon fick iaf komma till en avdelning där de är utbildade på utåtagerande patienter och där har det inte varit några problem.
Förstår att det är tufft
Ni ska inte behöva komma för att lugna mamman, det är inte ert jobb. Be dem att sluta ringa i de lägena om ni tycker det är jobbigt. Gå genom chefen om ni inte vill ta det direkt med personalen. Är det så att ni vill komma i det lägena så visst, men det är inte er uppgift.Problemet här är att hon oftast blir lugnare när vi har hälsat på, och bra perioder har hon full koll, tidigare i veckan så hade hon frågat efter mina barn och kom ihåg en massa saker om dem. Det är alltså personalen som ringer och ber att någon av oss ska komma så hon blir lugn. Men jag tror inte att barnen ska behöva följa med om de inte vill. Jag har en känsla av att personalen undanhåller en hel del från oss när det är riktigt eländigt, men när de inte längre kan hantera situationen, ja då får någon av oss komma och få in henne på ett lugnare spår, jag brukar ta med en stickning, eller rättare sagt två och på så sätt komma till ett lugn och något vi kan göra tillsammans som hon känner igen. Hon vet inte alltid vem jag är, men hon känner igen något.
Jag tror inte att det skulle bli bättre att försöka flytta på henne, som det är nu packar hon ihop lägenheten med jämna mellanrum men hon känner sig ändå hemma på våningen, att bryta det är jag rädd att det blir mer kaos. Det kan mycket väl vara så att hon har ont på flera olika sätt, men det är svårt att hitta, jag kan tänka mig att ryggen bråkar med henne men starka smärtstillande blir hon helt väck av så det blir inte heller bra.
Tack
Viskar....Hönökaka är ju så himla tråkigt
