Jag har ADD. Motivation finns inte i mitt vokabulär. Jag har inget väldigt lite eller inget driv. När det finns nått som skulle kunna motivera så försvinner det väldigt fort
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Har lite svårt att hitta den här meningen med livet just nu, och har liksom gett upp. Jag tycker att det är både sorgligt och tråkigt. Jag vet att jag är den enda som kan göra något åt min situation och blabla, men när motivationen saknas är det svårt.
Vad motiverar er?
Att få vara med hästar varje dag. Jag visste inte att det var så viktigt för mig än, men det är tydligt nu att hästarna är min sanna motivation. Den långa perioden jag var utan häst gav mig precis den känslan du beskriver.
Jag är en sån som går in i olika bubblor, samma sak motiverar inte mig dag efter dag, år efter år. Jag kan vara helt inne i bröllopsplaneringen några dagar. Då är det det enda jag tänker på, skriver listor och planerar. Det kan bubbla i hela kroppen av förväntan och längtan. Sedan får jag nog av det och tänker inte ens på det under flera veckor, utan då kanske det är träningen som är kul, eller jobbet, eller hunden, välgörenhet osv. Jag letar inte efter meningen med livet utan försöker tänka på vad som ger mig lust och välbehag just idag.
Så jag skulle säga att ställ inte så höga krav på dig själv. Hade jag börjat fundera över meningen med livet så hade jag också känt mig handlingsförlamad och uppgiven. Vad skulle kännas bra just idag? En bra film och en skål med popcorn? En lång kvällspromenad? För att dra en riktig jäkla klyscha men - livet är ju de små sakerna som många redan nämnt.
Konkret är det nog hästarna och har så varit hela livet. Har alltid haft ett stort inre driv med såklart upp- och nedgångar. Att bli lite bättre hela tiden oavsett vad det gäller.Har lite svårt att hitta den här meningen med livet just nu, och har liksom gett upp. Jag tycker att det är både sorgligt och tråkigt. Jag vet att jag är den enda som kan göra något åt min situation och blabla, men när motivationen saknas är det svårt.
Vad motiverar er?
Så om jag levde för evigt så skulle jag vara den där gamla eremiten som sitter i ett torn och bara tittar på vad som hände i världen (och troligen skaka på huvudet)När det gäller det mest basala, att orka leva vidare, så är det nog min nyfikenhet. Jag vill veta vad som händer i historien härnäst, vad händer i världen i framtiden. Det är lite som att läsa en bok och jag vill veta vad som händer härnäst![]()
Jag har tänkt i liknande banor, men tror du inte att det hade blivit väldigt sorgligt till slut, att se allt som försvinner? Jag tycker det är sorgligt nog som det är den korta stunden jag är här, att veta att allt fint kommer försvinna förr eller senareSå om jag levde för evigt så skulle jag vara den där gamla eremiten som sitter i ett torn och bara tittar på vad som hände i världen (och troligen skaka på huvudet)![]()
Jo det hade nog varit sorgligt också. Men samtidigt så är jag nyfiken på all teknik man kommer (förhoppningsvis) utveckla i framtiden och så är jag nyfiken på hur man kommer att se tillbaka på den tid jag lever i nu. För och nackdelar.Jag har tänkt i liknande banor, men tror du inte att det hade blivit väldigt sorgligt till slut, att se allt som försvinner? Jag tycker det är sorgligt nog som det är den korta stunden jag är här, att veta att allt fint kommer försvinna förr eller senareFörlåt om jag är en moodkiller
![]()
Ja, klimatkrisen är en megapunkt, men där lär vi ändå se saker gå åt helvete innan vi dör tyvärr. Jag är pessimist på den punkten (även om jag jobbar stenhårt för att det inte ska bli så, men jag är inte världshärskare och kan inte göra allt).Jo det hade nog varit sorgligt också. Men samtidigt så är jag nyfiken på all teknik man kommer (förhoppningsvis) utveckla i framtiden och så är jag nyfiken på hur man kommer att se tillbaka på den tid jag lever i nu. För och nackdelar.
Men om klimatkrisen bara värre och värre utan att hejdas så vill inte jag heller vara med dock![]()
Jag vill kunna transporteras på några sekunder. Sååååå mycket!Ja, klimatkrisen är en megapunkt, men där lär vi ändå se saker gå åt helvete innan vi dör tyvärr. Jag är pessimist på den punkten (även om jag jobbar stenhårt för att det inte ska bli så, men jag är inte världshärskare och kan inte göra allt).
Jag hade dock velat se om vi någon gång lyckades hitta ett rimligt sätt att resa i rymden. Och allmänt hur samhället utvecklas!
Nu när du säger det ... du får mig att tänka på en tanke jag haft ett tag.Jag har funderat på den här tråden sedan jag såg den första gången. Och jag vet fortfarande inte vad som motiverar mig.
Det jag vet är att jag när jag var yngre motiverades av framtida mål. Nu är jag mycket mer motiverad av att leva i nuet. Njuta helt enkelt. Känslan i kroppen när jag ligger i soffan och tittar på något bra program, sliter på gymmet, umgås med människor som får mig att må bra, läser om något intressant och personligt utvecklande, gör bra ifrån mig på jobbet, osv. Jag har dock nästintill inga distinkta mål i form av större bostad, familj, särskilda resor, karriärmål etc. Jag vet ungefär vad jag skulle vilja uppleva men jag tar det som det kommer. Tycker att jag blir lyckligare och mer motiverad ju äldre jag blir.
Att läsa på om intrinsic och extrinsic motivators tycker jag gav ökad klarhet i hur människors motivation fungerar, tips!![]()
Har lite svårt att hitta den här meningen med livet just nu, och har liksom gett upp. Jag tycker att det är både sorgligt och tråkigt. Jag vet att jag är den enda som kan göra något åt min situation och blabla, men när motivationen saknas är det svårt.
Vad motiverar er?
Att få umgås med andra människor är en del av det som motiverar mig. Jag har insett att mitt sociala behov är ganska mycket större än jag tidigare förstått.