Vad ska jag göra med mitt liv?

Saeta

Trådstartare
Jag går under snart! Finns det seriöst INGEN som vill anställa mig? Jag är typ desperat nu, skulle kunna ta vilket jävla skitjobb som helst (ja, typ...) men eftersom jag har dom problemen jag har så finns det typ ingen som vill (eller har råd) att anställa mig, och det förstår jag ju såklart också.

Det är inte kul att inte kunna leva. Jag går ju bara och är, vad fan är det för jävla liv liksom. Jag känner mig så meningslös och obehövd. Vad gör jag för nytta egentligen? Absolut ingenting! Det enda jag har (som visserligen är det bästa som finns) är ju mina föräldrar, min pojkvän, våran hund och hans familj. Men sen då? Min släkt vill ju inte ens veta av mig = orsaker jag inte har en aning om.

Jag har fått svar från NPF att min ADD-utredning kommer ske i vår. Så det är ju alltid något. Jag har liksom stått i kö i över 2,5 år nu. Min nuvarande samtalskontakt jag har genom vårdcentralen gillar jag, men där kan jag bara gå ca 5 gånger till, och på 5 gånger hinner man ju inte direkt komma speciellt långt. Och då har vi träffats 2 gånger bara.
Ny läkare som jag tycker verkar vettig, och läkarbesök imorgon. Men hur 17 ska jag göra för att må bra? Hon förstår min problematik och allt kring min sjukdom men hon är ändå inte så insatt i Hypotyreos. Hon säger att jag ska (!!) må bra på den dos medicin jag äter, vilket jag inte gör. Jag har ju fått höja den och värdena ser bra ut och är normala. Men jag mår ändå inte bra. Jag har kvar alla mina symtom trots att jag äter medicinerna som jag ska och på samma tid varje dag. Jag tar mina promenader som jag ska för att kroppen ska få röra på sig. Jag tränar ca 3-4 dagar i veckan på crosstrainern. Men ingenting händer. Det enda är att jag mår sämre. Smärtan i kroppen är olidlig och tröttheten är värre än något.

Vad ska jag göra med mitt liv? Alltså, jag mår bra psykiskt, det gör jag. Även fast det kanske inte låter så. Självklart är jag väl lite deppig till och från, men inte direkt till någon överdrift som kan ses som onormalt.

Kan jag fråga min läkare om sjukskrivning? Hjälp till aktivitetsersättning eller liknande? Jag har ju liksom NOLL inkomst och det är både pinsamt och oerhört jobbigt. BWAAAAH :nailbiting::banghead:

Sorry klagtråd x 1000 från mig... Cred till den som orkar läsa och eloge till den som orkar svara! Men det räknar jag inte med. Så trött bara.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Kan du plugga nåt intressant? Finns ju vissa utbildningar på distans tex. Ger högskolepoäng och även bidrag i kassan, om man pluggar tillräckligt mycket för studiebidrag dvs.

Att ha ont i kroppen kan göra att man blir väldigt trött, talar av egen erfarenhet. All energi kroppen har går åt att dämpa smärtan. Så det borde du tala med din läkare om, för en ev sjukskrivning.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Jag vet inte. Du har fått jättemånga förslag förut, om jag inte minns helt fel, men du brukar bara säga "nej" till allt pga diverse orsaker. Höll inte du och pojkvännen på att utbilda er till något (uska?), eller blev det inget av med det?
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Kan du plugga nåt intressant? Finns ju vissa utbildningar på distans tex. Ger högskolepoäng och även bidrag i kassan, om man pluggar tillräckligt mycket för studiebidrag dvs.

Att ha ont i kroppen kan göra att man blir väldigt trött, talar av egen erfarenhet. All energi kroppen har går åt att dämpa smärtan. Så det borde du tala med din läkare om, för en ev sjukskrivning.

Jag har inte ens gymnasiekompetens - men visst. Finns det någon utbildning jag kan plugga (där jag också får den hjälp och stöd jag behöver) så gör jag allt för att kunna börja. Jag är verkligen desperat.

Hur ska jag ta upp det med min läkare? Jag har ju tid imorgon så jag kan skriva ner lite vad jag vill fråga om. Men vad ska jag säga? Fråga om hon kan sjukskriva mig? Om det ens går? Kan man bli sjukskriven trots att man inte har något att göra på dagarna? Smärtan är olidlig ibland. Inte när jag är stilla, men så fort jag rör mig mer än nödvändigt (vilket jag måste för att ändå orka, för det blir värre när jag bara sitter ner) så blir jag helt slut.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Ja, pga olika orsaker som gör det svårt :P därav att jag säger nej.
Jo, vi började men skolan var sämst, han hoppade av några månader för mig för han inte stod ut. Vår studievägledare blandade ihop oss flera gånger och skolan och utbildningen var bara allmänt kaos och helt sämst. Jag fick ingen hjälp (mer än att få gå på gruppgenomgångar) och dom visste inte ens vad mina svårigheter var. Så det var ingen bra erfarenhet...
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Det viktigaste att ta upp måste ju vara smärtan och att du då kan berätta så mycket som möjligt om den. När? Var? Hur ofta? Hur känns det, sticker, hugger, molar, svider, bränner? Vad gör du när det känns minst? Vad gör du när det känns mest?

Visst har du fler problem, men försök styra in doktorn så att hen förstår vad som är svårast, som du vill ha hjälp med först.

Sjukskrivning kanske kan bli aktuellt, beror på vad du kan bli sjukskriven från. Är man sjuk kan man inte vara jobbsökande och ska då ha sjukpenning istället för a-kassa. Men har du ingen a-kassa (eller annat ersättning) så blir det troligen ingen sjukpenning heller. Beloppet baseras på inkomsten, som jag har fattat det.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Har du anmält dig till arbetsförmedlingen så får du nog hjälp av dem för att hitta en passande sysselsättning/arbetsträning/praktik av något slag, som är helt på din nivå (kanske börjar med ett par timmar i veckan på något enkelt, kanske hunddagis?) + att du då får aktivitetsstöd från försäkringskassan.

Det tror jag skulle passa dig väldigt mycket bättre än att hoppas på någon form av sjukskrivning, för det blir man inte hur som helst idag.
Utan man måste i princip prova ALLT och BEVISA att det inte går (det funkar alltså inte med "nej, jag kan inte" utan man MÅSTE FÖRSÖKA!) så jag tror att det är den vägen du ska gå.
Och tro mig, det är ingen dans på rosor att försöka övertala försäkringskassan om att man faktiskt är för sjuk för att kunna jobba med NÅGOT alls.
ADD är heller ingen diagnos som man blir sjukskriven av (men det visste du säkert redan)

Jag tror du får mer lugn och ro i kroppen om du faktiskt får göra något praktiskt om dagarna, som stimulerar dig både psykiskt och fysiskt.

Ang. hypotyerosen, är du verkligen säker på att det är det du har? Jag tänker eftersom medicinen inte har någon effekt på dig, så kanske det faktiskt är något annat som spökar?

Vill du ha hjälp att komma ut på saker står mitt erbjudande kvar, där finns också personal som är bra på just sådana här saker som sjukskrivningar, stöd, hjälp, sysselsättningar m.m. så du skulle kunna bli hjälpt av det tror jag, inte minst eftersom det är kravlöst. (på tisdag är det pysseldags och på torsdag ska vi se på film :)
Den verksamheten är flyttad helt och hållet till centralt läge nu, så det är inte svårt att ta sig dit, egentligen. Och även om det tar emot så tror jag det är värt det :)
 
Senast ändrad:
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Ja, pga olika orsaker som gör det svårt :P därav att jag säger nej.

Men jag tror att du måste förstå att det KOMMER att vara svårt, rent mentalt. Har man gått hemma och gjort ingenting så länge som du har gjort kommer det inte vara lätt att komma ut till studier, praktik, arbete eller vad det än må vara. Du har dina svårigheter, men din inställning till hur du ska hantera dem är jätteviktig. Annars kommer det inte hända någonting alls. Ingenting sker liksom av självt.

Men att du kommer att bli utredd till slut låter väl som en bra början på något. Jag har ingen riktig koll, men med en diagnos har man väl större rätt till viss hjälp, t.ex. av Arbetsförmedlingen? Lönebidrag t.ex. som gör att man lättare kan få en anställning. Eller har jag helt fel? Någon som är mer insatt får rätta mig i så fall.

Skulle du inte kunna fixa någon praktikplats i väntan på utredningen? Bara för att göra någonting. Och få lite rutiner (som flera tidigare trådar visat går det inte nog att poängtera vikten av RUTINER!), kontakter och viss arbetslivserfarenhet. Det behöver ju inte alls vara någon avancerat eller mer än bara några timmar i veckan, bara någon form av sysselsättning. Kräver du inte betalt heller finns det säkert företag som skulle kunna tänka sig att ta emot dig? Är du inskriven hos Arbetsförmedlingen? Kan du få någon hjälp den vägen?
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Ja, pga olika orsaker som gör det svårt :P därav att jag säger nej.
Jo, vi började men skolan var sämst, han hoppade av några månader för mig för han inte stod ut. Vår studievägledare blandade ihop oss flera gånger och skolan och utbildningen var bara allmänt kaos och helt sämst. Jag fick ingen hjälp (mer än att få gå på gruppgenomgångar) och dom visste inte ens vad mina svårigheter var. Så det var ingen bra erfarenhet...

Läs via hermods då? Jag gör det och det är jättebra! Dom är väldigt hjälpsamma och flexibla. Du måste ju inte läsa till just undersköterska, det viktigaste är väl att få gymnasieexamen (heter det väl numera?)?
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Men jag tror att du måste förstå att det KOMMER att vara svårt, rent mentalt. Har man gått hemma och gjort ingenting så länge som du har gjort kommer det inte vara lätt att komma ut till studier, praktik, arbete eller vad det än må vara. Du har dina svårigheter, men din inställning till hur du ska hantera dem är jätteviktig. Annars kommer det inte hända någonting alls. Ingenting sker liksom av självt.

För att förtydliga så menar jag ju såklart inte att du på förhand ska föreställa dig något slags helvete och en massa motgångar, absolut inte, men bara att plötsligt få någon form av krav på sig (som att passa tider, utföra någon form av uppgifter, interagera med andra människor) kan vara svårt för vem som helst, diagnos eller inte, när man är van att sköta sig helt själv.

Likadant det här med skolan; ja, det kanske VAR värsta sämsta skolan och självklart måste du kunna få viss studiehjälp om du behöver det, men du kan inte lägga allt ansvar på skolan heller. Alltså jag vet precis hur lätt det är att bara skita i det, men man måste någonstans själv ha inställningen att man vill komma vidare, om något ska hända. Man kan inte alltid vänta sig att andra ska fixa allt. Funkar inte det ena, får man prova något annat.

Kanske är det inte plugga du ska göra just nu, men det är klart att det finns något där ute som funkar för dig också. Om det så är jobb, praktik eller att på något annat sätt försöka gå till botten med dina fysiska och psykiska problem med hjälp av läkare/psykolog/arbetsförmedlingen you name it. Men då funkar det inte att ställa in möten, vända på dygnet (om du fortfarande gör det, annars är du ju en bit på väg redan, om du lyckats få ordning på den biten) och tycka att andra inte gör tillräckligt. DÅ kommer det inte hända någonting i fortsättningen heller.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Okej :) jag ska skriva ihop en lista att ta med imorgon som jag ska ta upp. Tack!!
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Jag har varit hos arbetsförmedlingen sjukt många gånger, under flera års tid. Dom har alltid skickat mig vidare då dom inte kunnat/velat/haft tid att hjälpa mig. Jag blir runtskickad hela tiden och får aldrig någon som liksom kan hjälpa mig, på riktigt. Och jag förstår att det är svårt eftersom det är så mycket som är luddigt och liksom inte "utrett".

Alltså jag har ju haft tanken på hunddagis och det tror jag är väldigt kul, mysigt och skulle vara givande för mig på många olika sätt. Hade glömt av det men det tack att du tog upp det! Ska försöka kolla vidare på det, om det går att ordna på något sätt. Gratis arbetskraft tackar väl inte folk nej till kanske...

Jag HAR ju försökt massor med gånger på olika praktikplatser, men det har liksom inte funkat, då pga massa orsaker. Visst det kan ju vara skillnad från ställe till ställe och ja... Men jag ska ge det en chans iallafall.

Ja nej absolut, ADD är inget man blir sjukskriven för. Det är ju ingen sjukdom utan ett handikapp. Men jag tror (och vet) att det finns så mycket mer hjälp jag kan få OM jag får den där förbannade ADD diagnosen.

Ja, jag är helt säker. Jag har pratat med många olika läkare och alla har ju sagt att jag har hypo. Men det är en kruxig sjukdom som inte alltid visas på prover. Det finns olika typer av hypo och vissa blir inte bra av just den medicinen jag äter. Det finns andra läkemedel också, men eftersom vanliga VC läkare ofta inte har den kunnigheten så blir det tyvärr svårt. Jag har också pratat med många som också har hypo och liknande besvär. Men visst, det kan ju vara något annat också. Jag är ju inte mer påläst än vad andra jag pratat med om är, och jag kan inget om andra sjukdomar så det skulle ju kunna vara vad som helst. Men just hypo har varit på tal enda sen jag var liten, så jag TROR att det stämmer. Men som sagt, är inte 100% :p.

Tack än en gång för ditt erbjudande! Det är jätte snällt av dig!
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Ja nej absolut, ADD är inget man blir sjukskriven för. Det är ju ingen sjukdom utan ett handikapp. Men jag tror (och vet) att det finns så mycket mer hjälp jag kan få OM jag får den där förbannade ADD diagnosen.

Vad är det för hjälp du kan få då som du tror kommer hjälpa? Du har ju erbjudits ganska mycket hjälp, och oftast är problemet att du inte tar dig iväg. Då fick du hjälpen där du blev hämtad, men inte heller den hjälpen var bra. Alltså, jag tror inte du ska hänga upp dig för mycket på den där eventuella diagnosen. Den kommer inte levererad med en mirakellösning. Det är fortfarande du som måste göra jobbet och ja, det kommer ta emot precis lika mycket som tidigare.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Men jag tror att du måste förstå att det KOMMER att vara svårt, rent mentalt. Har man gått hemma och gjort ingenting så länge som du har gjort kommer det inte vara lätt att komma ut till studier, praktik, arbete eller vad det än må vara. Du har dina svårigheter, men din inställning till hur du ska hantera dem är jätteviktig. Annars kommer det inte hända någonting alls. Ingenting sker liksom av självt.

Absolut det håller jag med om. Inställningen gör så himla mycket. Jag kan säga det att när jag skulle komma igång med plugget för ca 1,5 år sen (geeeeez vad fort tiden går!) så gick jag nämligen in med inställningen att det skulle gå bra. Jag pushade mig själv och hade många i min närhet som pushade och hjälte till. Men nu skyller jag faktiskt rent av på skolan. Jag valde nog bara en dålig skola där det jobbar dåliga lärare. Har hört från fler att dom inte heller är nöjda med den skolan.

Men att du kommer att bli utredd till slut låter väl som en bra början på något. Jag har ingen riktig koll, men med en diagnos har man väl större rätt till viss hjälp, t.ex. av Arbetsförmedlingen? Lönebidrag t.ex. som gör att man lättare kan få en anställning. Eller har jag helt fel? Någon som är mer insatt får rätta mig i så fall.

Exakt! Det är precis det jag menar, att med en diagnos så har man rätt till hjälp och sånt som gör det lättare att få en anställning!

Skulle du inte kunna fixa någon praktikplats i väntan på utredningen? Bara för att göra någonting. Och få lite rutiner (som flera tidigare trådar visat går det inte nog att poängtera vikten av RUTINER!), kontakter och viss arbetslivserfarenhet. Det behöver ju inte alls vara någon avancerat eller mer än bara några timmar i veckan, bara någon form av sysselsättning. Kräver du inte betalt heller finns det säkert företag som skulle kunna tänka sig att ta emot dig? Är du inskriven hos Arbetsförmedlingen? Kan du få någon hjälp den vägen?

Nu har jag iofs anmält mig som volontär till en grej jag hoppas kommer dra igång snart. Och det tror jag sjukt mycket på då jag brinner för det ämne vi kommer jobba med. Så jag hoppas att det kommer bli givande.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Vad är det för hjälp du kan få då som du tror kommer hjälpa? Du har ju erbjudits ganska mycket hjälp, och oftast är problemet att du inte tar dig iväg. Då fick du hjälpen där du blev hämtad, men inte heller den hjälpen var bra. Alltså, jag tror inte du ska hänga upp dig för mycket på den där eventuella diagnosen. Den kommer inte levererad med en mirakellösning. Det är fortfarande du som måste göra jobbet och ja, det kommer ta emot precis lika mycket som tidigare.

Fast nej, riktigt så var det inte. Kan säkert se ut så från folk som inte är speciellt insatta.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Så sant, mycket bra inlägg! :) Tack! Ska läsa igenom och tänka en massa nu.

För att förtydliga så menar jag ju såklart inte att du på förhand ska föreställa dig något slags helvete och en massa motgångar, absolut inte, men bara att plötsligt få någon form av krav på sig (som att passa tider, utföra någon form av uppgifter, interagera med andra människor) kan vara svårt för vem som helst, diagnos eller inte, när man är van att sköta sig helt själv.

Likadant det här med skolan; ja, det kanske VAR värsta sämsta skolan och självklart måste du kunna få viss studiehjälp om du behöver det, men du kan inte lägga allt ansvar på skolan heller. Alltså jag vet precis hur lätt det är att bara skita i det, men man måste någonstans själv ha inställningen att man vill komma vidare, om något ska hända. Man kan inte alltid vänta sig att andra ska fixa allt. Funkar inte det ena, får man prova något annat.

Kanske är det inte plugga du ska göra just nu, men det är klart att det finns något där ute som funkar för dig också. Om det så är jobb, praktik eller att på något annat sätt försöka gå till botten med dina fysiska och psykiska problem med hjälp av läkare/psykolog/arbetsförmedlingen you name it. Men då funkar det inte att ställa in möten, vända på dygnet (om du fortfarande gör det, annars är du ju en bit på väg redan, om du lyckats få ordning på den biten) och tycka att andra inte gör tillräckligt. DÅ kommer det inte hända någonting i fortsättningen heller.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Fast nej, riktigt så var det inte. Kan säkert se ut så från folk som inte är speciellt insatta.

Det var det du själv beskrev som problem i dina tidigare trådar.

Men vad tror du att du behöver för hjälp då, som du tror att du kommer få om du får en diagnos?
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Det var det du själv beskrev som problem i dina tidigare trådar.

Men vad tror du att du behöver för hjälp då, som du tror att du kommer få om du får en diagnos?

Ja, eller va? Att add-diagnos är ett problem? Nu hänger jag inte med.
Jag tror, som jag skrev i denna tråd, att jag med hjälp av en diagnos kan få mer hjälp och stöd som lättare kan leda till anställning.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Ja, eller va? Att add-diagnos är ett problem? Nu hänger jag inte med.
Jag tror, som jag skrev i denna tråd, att jag med hjälp av en diagnos kan få mer hjälp och stöd som lättare kan leda till anställning.

Problemet att du inte tar dig iväg. Det är ju det problemet som måste lösas först. En praktikplats kan du ju få redan nu och är ju en bra början, det krävs ingen diagnos för att få.

Ingen kommer servera dig en färdig lösning för att du får en diagnos.
 
Sv: Vad ska jag göra med mitt liv?

Problemet att du inte tar dig iväg. Det är ju det problemet som måste lösas först. En praktikplats kan du ju få redan nu och är ju en bra början, det krävs ingen diagnos för att få.

Ingen kommer servera dig en färdig lösning för att du får en diagnos.

Alltså, jag vet ju det. Och klart jag fattar att inget kommer serveras på silverfat trots diverse diagnoser eller sjukdomar. Men det finns tillgång till mer hjälp och det är DET jag syftar på.

Och ja, jag vet att jag har svårt med startmotorn. Det hör ju även till ADDn. Somliga som inte förstår kallar mig lat och att jag bara skiter i allt. Men sen finns det dom som förstår problemet och kan sätta sig in i det. Tråkigt att få en lat-stämpel när man inte är lat liksom :banghead:
 

Liknande trådar

Relationer Jag träffade en kille. Världens finaste. Jag föll för honom som jag aldrig fallit för någon tidigare, jag har aldrig känt så starka...
Svar
2
· Visningar
836
Senast: moster_punk
·
Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
779
Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
27
· Visningar
2 280
Senast: Hazel
·
Kropp & Själ Jag har ringt psykakuten två gånger idag, men båda gångerna har jag lagt på luren innan jag kommit fram. Jag tycker inte att mitt...
Svar
6
· Visningar
637
Senast: ginnies
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp