Jazzper
Trådstartare
Hej! ( om tråden ligger fel kan väl moderator vara snäll att flytta den?)
Nu har jag velat länge om huruvida jag skulle skriva en tråd eller inte... Känns liksom lite som att erkänna för mig själv att jag misslyckats. Mest skriver jag nog bara för att skriva av mig och få en över blick själv. Men har ni några som helst råd eller uppmuntrande ord så är de välkomna!
Jag köpte ett sexårigt sto i juni 2007 (jisses vad tiden går fort!) Hon var kanske inte det jag sökte egentligen, men ändå trevlig och verkade lovande.
Hon kom hem och allt gick jättebra förutom att hon bråkade lite när man red ut, men det kunde jag leva med. Efter kanske 4 månader höll hon plötsligt, helt utan anledning, på att stegra över på en framridning på klubben. Jag blev såklart chockad och rädd. Jag har aldrig blivit rädd för en häst innan. Jag fortsatte iaf att rida henne ( jag var inte rädd så länge), men hon fortsatte att stegra och började dessutom att bocka. Hästen kunde stå stilla, hur cool som helst för att plötsligt hoppa en meter rakt upp och sen springa iväg. Gjorde även riktiga rodeoövningar. Min ridlärare tyckte att jag skulle sälja henne, men det gjorde inte jag för jag vet hur fin hon egentligen är.
Vi åkte iaf till veterinären både här hemma och i Skara. De konstaterade en ledinflammation i ryggen. Hon behandlades och rehabiliterades efter konstens alla regler. Jag höll på med igångsättningen i över ett halvår. Det var ju inte alltför kul för mig som 16-åring som verkligen ville utveckla min ridning att tömköra och longera min unga häst så länge.Men jag härdade ut och hittade mig även en tränare som tror på min häst. Tillslut skulle hon ridas igång och det gjorde min tränare under en vecka. Hästen reds sen av mig oerhört försiktigt cirka var tredje dag varvat med tömkörning och longering. Allt gick jättebra och det var roligt igen.
Sedan åkte jag iväg en vecka och en kompis som rider mkt bättre än jag skulle rida hästen. Hon sa när jag kom hem att allt gått bra förutom att hästen stegrat sig en gång. När jag sen skulle rida igen kändes hästen konstig i bakbenen och började stegra igen. Vi åkte direkt till veterinär som sa att hon såg jättefin ut i kroppen och absolut inte var halt. Vid ridprovet fick de dock se prov på min lilla häst uppvisningar. Min tränare jobbar även på kliniken så hon var med hela tiden. De kunde dock inte hitta något fel utan behandlade ryggen med en maskin som skulle bedöva nerverna i ryggen och sätta igång en läkeprocess. Min häst har ALDRIG haft så ont i ryggen som då. Hon blev även sjuk i kvarka till följd av behandlingen. Hon var för det mesta snäll under boxvilan, men blev sen helt odräglig. Kan påpekas att min häst nog var den mest uppfostrade hästen i stallet, men blev nu "knäpp". Från att aldrig försökt gå ur boxen om dörren var öppen till att traska ut gång på gång trots tillrättavisning. Givetvis började jag ju binda upp henne.
Under igångsättningen och ännu en muskeluppbyggnadsperiod nu så har jag nått botten. Eller nu är det lite bättre, men för några veckor sedan fick min mamma ta hand om hästen för jag orkade inte se på henne ens. Jag vet ju att det inte är hennes fel eller att en häst kan vara "elak", men det känns verkligen som att hon bråkar med flit. Då veterinären inte hittar några fel på henne är jag nu övertygad om att allt sitter i huvudet på henne. Visst är hon hård i skallen, men ibland känns hon "ond". ( Halshugg mig inte) Vad ska jag göra? Jag har nästan helt bestämt mig för att sälja henne då jag inte mår bra av det här. Jag vill ju utvecklas, ha roligt när jag rider och faktiskt någon gång få rida på en häst som tyckar att det är kul!
Mamma och jag har precis börjat "rida" henne igen. Då menar jag att mamma longerar medan jag sitter på. Så som man gör med unghästar? Det går hyfsat och då tycker jag ju om min häst. Hon är verkligen fin och skulle kunna vara hur bra som helst. Det känns som om jag har försökt med allt, men inget fungerar. Ska jag sälja henne? Om jag gör det kommer jag sluta rida helt då jag inte vill rida på den usla ridskolan som finns att tillgå och heller inte har tillgång till någon annan häst.
Så vad ska jag göra? Skicka iväg henne och riskera att hon hamnar helt fel? Fortsätta kämpa? Skicka iväg henne på tillridning där de kanske slår henne? Jag vet verkligen inte? Vi har ju inte råd med vad som helst heller! Vi har råd att åka till veterinären och allt sånt, men kanske inte dyra tillridningar då och då... Känns inte heller roligt om det skulle behövas med jämna mellanrum för då är det ju extra tydligt att jag inte klarar av henne.
Hjälp mig! /Jazzper
Nu har jag velat länge om huruvida jag skulle skriva en tråd eller inte... Känns liksom lite som att erkänna för mig själv att jag misslyckats. Mest skriver jag nog bara för att skriva av mig och få en över blick själv. Men har ni några som helst råd eller uppmuntrande ord så är de välkomna!
Jag köpte ett sexårigt sto i juni 2007 (jisses vad tiden går fort!
) Hon var kanske inte det jag sökte egentligen, men ändå trevlig och verkade lovande.Hon kom hem och allt gick jättebra förutom att hon bråkade lite när man red ut, men det kunde jag leva med. Efter kanske 4 månader höll hon plötsligt, helt utan anledning, på att stegra över på en framridning på klubben. Jag blev såklart chockad och rädd. Jag har aldrig blivit rädd för en häst innan. Jag fortsatte iaf att rida henne ( jag var inte rädd så länge), men hon fortsatte att stegra och började dessutom att bocka. Hästen kunde stå stilla, hur cool som helst för att plötsligt hoppa en meter rakt upp och sen springa iväg. Gjorde även riktiga rodeoövningar. Min ridlärare tyckte att jag skulle sälja henne, men det gjorde inte jag för jag vet hur fin hon egentligen är.
Vi åkte iaf till veterinären både här hemma och i Skara. De konstaterade en ledinflammation i ryggen. Hon behandlades och rehabiliterades efter konstens alla regler. Jag höll på med igångsättningen i över ett halvår. Det var ju inte alltför kul för mig som 16-åring som verkligen ville utveckla min ridning att tömköra och longera min unga häst så länge.Men jag härdade ut och hittade mig även en tränare som tror på min häst. Tillslut skulle hon ridas igång och det gjorde min tränare under en vecka. Hästen reds sen av mig oerhört försiktigt cirka var tredje dag varvat med tömkörning och longering. Allt gick jättebra och det var roligt igen.
Sedan åkte jag iväg en vecka och en kompis som rider mkt bättre än jag skulle rida hästen. Hon sa när jag kom hem att allt gått bra förutom att hästen stegrat sig en gång. När jag sen skulle rida igen kändes hästen konstig i bakbenen och började stegra igen. Vi åkte direkt till veterinär som sa att hon såg jättefin ut i kroppen och absolut inte var halt. Vid ridprovet fick de dock se prov på min lilla häst uppvisningar. Min tränare jobbar även på kliniken så hon var med hela tiden. De kunde dock inte hitta något fel utan behandlade ryggen med en maskin som skulle bedöva nerverna i ryggen och sätta igång en läkeprocess. Min häst har ALDRIG haft så ont i ryggen som då. Hon blev även sjuk i kvarka till följd av behandlingen. Hon var för det mesta snäll under boxvilan, men blev sen helt odräglig. Kan påpekas att min häst nog var den mest uppfostrade hästen i stallet, men blev nu "knäpp". Från att aldrig försökt gå ur boxen om dörren var öppen till att traska ut gång på gång trots tillrättavisning. Givetvis började jag ju binda upp henne.
Under igångsättningen och ännu en muskeluppbyggnadsperiod nu så har jag nått botten. Eller nu är det lite bättre, men för några veckor sedan fick min mamma ta hand om hästen för jag orkade inte se på henne ens. Jag vet ju att det inte är hennes fel eller att en häst kan vara "elak", men det känns verkligen som att hon bråkar med flit. Då veterinären inte hittar några fel på henne är jag nu övertygad om att allt sitter i huvudet på henne. Visst är hon hård i skallen, men ibland känns hon "ond". ( Halshugg mig inte
) Vad ska jag göra? Jag har nästan helt bestämt mig för att sälja henne då jag inte mår bra av det här. Jag vill ju utvecklas, ha roligt när jag rider och faktiskt någon gång få rida på en häst som tyckar att det är kul!Mamma och jag har precis börjat "rida" henne igen. Då menar jag att mamma longerar medan jag sitter på. Så som man gör med unghästar? Det går hyfsat och då tycker jag ju om min häst. Hon är verkligen fin och skulle kunna vara hur bra som helst. Det känns som om jag har försökt med allt, men inget fungerar. Ska jag sälja henne? Om jag gör det kommer jag sluta rida helt då jag inte vill rida på den usla ridskolan som finns att tillgå och heller inte har tillgång till någon annan häst.
Så vad ska jag göra? Skicka iväg henne och riskera att hon hamnar helt fel? Fortsätta kämpa? Skicka iväg henne på tillridning där de kanske slår henne? Jag vet verkligen inte? Vi har ju inte råd med vad som helst heller! Vi har råd att åka till veterinären och allt sånt, men kanske inte dyra tillridningar då och då... Känns inte heller roligt om det skulle behövas med jämna mellanrum för då är det ju extra tydligt att jag inte klarar av henne.
Hjälp mig! /Jazzper
