Vad tänker ni om detta?

[Korven]

Jag vet inte. Jag tror inte att det är varje förälder, kanske inte ens varannan. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag tror. Det viktiga är att vi inte vet.

Jag tror att det är fler än vi tror

 

[aprilmaj]

Jag tror att det är fler än vi tror

Det tror jag också.

 

[Halali]

Men ni som nu då har ångrat föräldraskapet, varför skaffar ni fler barn? Som kvinnorna i artikeln så var det ju flera som hade flera barn (de svenska alltså). Och det verkar gälla även några som omnämnts här. Är inte det egoistiskt om något, om man ångrar ettan, varför göra ett till? För att man tror att det blir bättre då? Det är nog den biten jag förstår minst.

 

[Tora]

Jag hoppas att du inte tar det här fel men det förvånar inte mig att du inte hört det. Jag har aldrig i hela mitt liv "träffat" (om du förstår vad jag menar) nån som verkar så hög på föräldraskap som du. När du var barnlös kanske föräldrarna kände att 1) det är för tabu samt 2) du har inte barn så hur kan du förstå (typ) medan efter du fick barn så kanske du inte är nummer ett person att vända sig till - du är ju en av dem som alltid hävdar hur lätt och smidigt och så allt är med att ha barn. Du är en av dem som brukar argumentera för att förändringen inte är särskilt stor när man får barn. Kort sagt: Vore vi vänner och jag fick barn och ångrade mig så vore du nog inte den jag skulle vända mig till eftersom du absolut tillhör normen på så vis att ditt föräldraskap verkar okomplicerat och lätt utifrån.

Som sagt, jag menar inte detta på ett elakt sätt alls. Men om vi säger såhär - hade jag en vän som starkt övervägde att bli hemmafru och kände sig orolig för omvärldens reaktioner så hade den vännen (så länge den inte var typ @Mammas - hon brukar vilja höra min åsikt om det mesta ) förmodligen inte gått till mig först och främst utan 'värmt upp' med nån som mer sannolikt skulle kunna relatera och hålla med. Typ så.

Ha ha ha. Nä jag tar absolut inte illa upp
Tvärtom jag tycker din frågeställning är fullt relevant och något jag funderat över själv.

Av de skäl att vissa vet vem jag är så kan jag inte nämna vad som sagts till mig i förtroende av mina vänner. Finns ju alltid en risk att någon förstår vem någon är och det vore ju olyckligt. Redan innan när jag skrev om att vänner kom till mig och beklagade sig över sina mäns otrohet så var det lite väl nära gränsen i mitt tycke.

Grejen är att jag blivit betrodd med värre saker än att någon säger att dom ångrar sitt barn.

Även om jag blivit betrodd med icke barnvänliga händelser när någon har behövt prata av sig även efter jag fått fyra barn så förstår jag mer än väl att jag kanske just nu inte direkt är första valet om någon vill lätta sitt hjärta över att denne ångrar sitt barn.

Men den spärren fanns ju inte tidigare i mitt liv. Ingen har ens sagt till mig "Skaffa aldrig barn". Inte ens de som blev mammor tidigt har någonsin sagt något och då har jag i omgångar varit deras enda vän eftersom alla andra tyckte dom var så tråkiga att dom satt hemma med barn när dom var 18 år.

Om det nu är så vanligt och så många ångrar sina barn så borde ju någon sagt något någon gång.

Det har ofta här på Buke skrivits att många ångrar sina barn. Det är väldigt sällan som det i andra diskussioner har godtagits en sån oprecis mängd som många. Det har alltid kommit upp krav på lite mer specifik mängd och krav på hur vet du att det är många. Medan att det är många som ångrar sina barn har bara accepterats rakt upp och ner. På något sätt har det blivit en sanning som inte ifrågasätts. Det mer korrekta hade i mina ögon hade varit att skriva "Det finns dom som ångrar sina barn" i stället för "Många ångrar sina barn", ett påstående som inte är verifierat på något sätt (att många gör det alltså).

Sen är det en sak som du skriver som är lite lustigt. Jag har alltid varit noggran med att skriva att tex "För mig", "Jag tycker", "Jag har upplevt", "Min erfarenhet är" osv. Trots det så får folk det till att det är så jag påstår att det även blir så för andra. Vilket jag absolut inte gör.

Jag har tex aldrig argumenterat att förändringen inte är stor när man får barn. Däremot skrev jag att förändringen inte blev stor för MIG eftersom några skrev att förändringen blir stor för ALLA när dom får barn.

Får inte jag påpeka att något inte är korrekt?
Jag måste väl också kunna prata om mina erfarenheter och hur det blev för mig? Eller är det bara vissa personer som får göra sin röst hörd?

 

[Tora]

Jag vet inte. Jag tror inte att det är varje förälder, kanske inte ens varannan. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag tror. Det viktiga är att vi inte vet.

Men om vi inte vet är det då inte bättre att skriva att det finns dom som ångrar sina barn snarare än att skriva det är många som ångrar sina barn?

 

[Raderad medlem 6459]

Om det nu är så vanligt och så många ångrar sina barn så borde ju någon sagt något någon gång.

Men det är ju SUPERTABU! Det är ju inte nåt man går och pratar om! Herregud, en enda person har sagt till mig att denne varit fundersam över sin könsidentitet - det betyder inte att det är den enda jag någonsin pratat med som varit det. Bara att många andra förmodligen varit tysta.

Sen är det en sak som du skriver som är lite lustigt. Jag har alltid varit noggran med att skriva att tex "För mig", "Jag tycker", "Jag har upplevt", "Min erfarenhet är" osv.

Fast det var inte poängen, hur du uttryckt dig. Poängen var att för en person som ångrar sina ungar skulle de nog inte vända sig till den som tyckte att det var noll förändring att skaffa barn. Just för att det för dem varit en sån enorm förändring.

Och, jag tänker inte sitta och söka i gamla trådar. Så vi får helt enkelt vara överens om att inte vara överens. Jag tycker nog att du uttryckt dig mycket mer generellt än så.

Ps. Bra att du inte tog illa upp!

 

[aprilmaj]

Men om vi inte vet är det då inte bättre att skriva att det finns dom som ångrar sina barn snarare än att skriva det är många som ångrar sina barn?

Jo, det är det väl. Men i det här läget är det inte viktigt om det är många eller några, tycker jag.

 

[escodobe]

Men ni som nu då har ångrat föräldraskapet, varför skaffar ni fler barn? Som kvinnorna i artikeln så var det ju flera som hade flera barn (de svenska alltså). Och det verkar gälla även några som omnämnts här. Är inte det egoistiskt om något, om man ångrar ettan, varför göra ett till? För att man tror att det blir bättre då? Det är nog den biten jag förstår minst.

Jag har pratat med flera som ångrar sina barn (Jag är barnfri) och skälen till att de har barn har varierat. Hos vissa så låg beslutet inte hos dem att de skulle bli gravida, en del hade nog trott att de skulle älska sina barn/att vara förälder men att det inte blev så och en del var så hjärntvättade av normen att "man ska ha barn", "Barn är meningen med livet" osv att de helt enkelt inte reflekterat över alternativet att man KAN vara lyckligt barnfri.

Numer är jag snabb på att påpeka min självvalda barnfrihet eftersom jag blir mer än lovligt irriterad på folk som ställer frågor som "NÄR ska ni ha barn" istället för "VILL ni ha barn" osv.

 

[Tora]

Men det är ju SUPERTABU! Det är ju inte nåt man går och pratar om! Herregud, en enda person har sagt till mig att denne varit fundersam över sin könsidentitet - det betyder inte att det är den enda jag någonsin pratat med som varit det. Bara att många andra förmodligen varit tysta.


Fast det var inte poängen, hur du uttryckt dig. Poängen var att för en person som ångrar sina ungar skulle de nog inte vända sig till den som tyckte att det var noll förändring att skaffa barn. Just för att det för dem varit en sån enorm förändring.

Och, jag tänker inte sitta och söka i gamla trådar. Så vi får helt enkelt vara överens om att inte vara överens. Jag tycker nog att du uttryckt dig mycket mer generellt än så.

Ps. Bra att du inte tog illa upp!

Utan att gå in närmare så har jag blivit betrodd värre saker än att man ångrar sina barn.

Men jag har ju inte alltid haft barn. Jag har haft vänner med barn sen jag var 15 år. Jag var 34 år innan jag fick barn och innan dess ville jag inte ens ha barn. Med tanke på allt annat elände jag fått höra så vore det inte konstigt om någon sagt till mig att de ångrar sina barn.

Som jag skrev så förstår jag att ingen sagt det till mig nu. Men om det nu är då otroligt vanligt så borde någon sagt det förut. Speciellt då med tanke på de andra sakerna jag fått höra.

 

[Tora]

Jo, det är det väl. Men i det här läget är det inte viktigt om det är många eller några, tycker jag.

Det förstår jag nog inte riktigt. Att skriva korrekt är väl viktigt i alla lägen?

 

[Raderad medlem 6459]

@Tora Men hela din argumentation här är ju förklaring i sig. Du bara vägrar acceptera att det finns "många" som ångrar sina barn. Du bara kan inte. Du kan liksom inte greppa det, trots att folk lagt ner jobb på att förklara. Hela din inställning är så jäkla "aja men säkert" i den här tråden. VARFÖR skulle nån vända sig till dig? Skulle nån säga till mig att många ångrar att de inte skaffar barn skulle jag nog mest tänka "ja, många ångrar säkert det" utan att börja rota i HUR många och VARFÖR har ingen sagt nåt till mig och HUR kan det fungera.

Alltså det är ju inte kärnfysik. Vi är biljoner folk i världen. Självklart kan det finnas många som ångrar att de skaffat barn. Och många som ångrat att de inte skaffat barn. Och många som är glada med sina barn. Det senaste är ju i enlighet med normen och därför ca 10000 ggr lättare att uttrycka.

 

[aprilmaj]

Det förstår jag nog inte riktigt. Att skriva korrekt är väl viktigt i alla lägen?

Jag har en del att göra med rättshaverister. Av det har jag lärt mig att det faktiskt inte är viktigt att nagla fast vid saker i alla lägen. Låt passera, tänker jag. Fokusera på vad som är väsentligt.

Jag menar inte att du är rättshaverist! Jag försöker bara förklara hur jag tänker.

 

[Raderad medlem 6459]

Det förstår jag nog inte riktigt. Att skriva korrekt är väl viktigt i alla lägen?

Men jisses amalia. Tar nån skada av att nån säger att det finns många som ångrar sina ungar?

och nej, att skriva korrekt är inte viktigt i alla lägen. mina sms ser ut såhär: babe u up estoy muy cansada voy a cama vale. Väldigt inkorrekt. Himlen faller inte ner.

 

[Kattennizze]

Jag vet inte. Jag tror inte att det är varje förälder, kanske inte ens varannan. Det spelar egentligen inte så stor roll vad jag tror. Det viktiga är att vi inte vet.

Jag tror många är skitless på föräldraskapet och gravt uttråkade. Många jag träffar på verkar verkligen less på sina ungar och ser dem mest som ett jobbigt problem. De ångrar sig säkert, men vågar inte tala öppet om det för det är ju ett förfärligt tabu. Ungefär som hon som skrev en bok om sina adopterade barn som hon gravt ångrade.
Jag tror att man verkligen skulle fundera hundra varv innan man skaffar barn och är man det minsta tveksam är abort det bästa alternativet, helt klart. Jag har stora svårigheter att knyta an till mina barn och älska dem för jag har aldrig blivit älskad eller anknuten till själv. Det är jättesvårt och en livslång sorg för mig att jag inte kan krama mina barn på ett självklart sätt. Dock har jag aldrig ångrat mina barn eller föräldraskapet eftersom jag ärligt kan säga att jag inte levt idag om jag inte hade dem, och att de är de bästa som hänt mig. Däremot, hade jag känt en minsta tvekan hade jag aldrig skaffat barn. Jag har full förståelse för de som väljer att inte skaffa barn och skulle aldrig i hela världen fråga varför man inte skaffar barn...alla tycker inte om barn, so What? Världen går inte under för det.

 

[aprilmaj]

Jag tror många är skitless på föräldraskapet och gravt uttråkade. Många jag träffar på verkar verkligen less på sina ungar och ser dem mest som ett jobbigt problem. De ångrar sig säkert, men vågar inte tala öppet om det för det är ju ett förfärligt tabu. Ungefär som hon som skrev en bok om sina adopterade barn som hon gravt ångrade.
Jag tror att man verkligen skulle fundera hundra varv innan man skaffar barn och är man det minsta tveksam är abort det bästa alternativet, helt klart. Jag har stora svårigheter att knyta an till mina barn och älska dem för jag har aldrig blivit älskad eller anknuten till själv. Det är jättesvårt och en livslång sorg för mig att jag inte kan krama mina barn på ett självklart sätt. Dock har jag aldrig ångrat mina barn eller föräldraskapet eftersom jag ärligt kan säga att jag inte levt idag om jag inte hade dem, och att de är de bästa som hänt mig. Däremot, hade jag känt en minsta tvekan hade jag aldrig skaffat barn. Jag har full förståelse för de som väljer att inte skaffa barn och skulle aldrig i hela världen fråga varför man inte skaffar barn...alla tycker inte om barn, so What? Världen går inte under för det.

Tusen "gilla".

 

[Tora]

@Tora Men hela din argumentation här är ju förklaring i sig. Du bara vägrar acceptera att det finns "många" som ångrar sina barn. Du bara kan inte. Du kan liksom inte greppa det, trots att folk lagt ner jobb på att förklara. Hela din inställning är så jäkla "aja men säkert" i den här tråden. VARFÖR skulle nån vända sig till dig? Skulle nån säga till mig att många ångrar att de inte skaffar barn skulle jag nog mest tänka "ja, många ångrar säkert det" utan att börja rota i HUR många och VARFÖR har ingen sagt nåt till mig och HUR kan det fungera.

Alltså det är ju inte kärnfysik. Vi är biljoner folk i världen. Självklart kan det finnas många som ångrar att de skaffat barn. Och många som ångrat att de inte skaffat barn. Och många som är glada med sina barn. Det senaste är ju i enlighet med normen och därför ca 10000 ggr lättare att uttrycka.

Men du missar ju hela grejen.

Här på Buke brukar det alltid vara extremt höga krav på källor och allt andra möjliga bevis om man kommer med ett påstående.

Men nu så har någon skrivit någon gång att det är någon förälder som har sagt till mig att många ångrar sina barn.

Sedan har detta upprepats så många gånger här att det blivit en sanning.

Plötsligt så duger detta som underlag för ett påstående. Det räcker med att någon skrev någon gång att någon sa till mig.

Är det inte du som disputerat?

 

[Tora]

Men jisses amalia. Tar nån skada av att nån säger att det finns många som ångrar sina ungar?

och nej, att skriva korrekt är inte viktigt i alla lägen. mina sms ser ut såhär: babe u up estoy muy cansada voy a cama vale. Väldigt inkorrekt. Himlen faller inte ner.

Så du jämför dina sms med att någon ångrar sina barn?

 

[aprilmaj]

Här på Buke brukar det alltid vara extremt höga krav på källor och allt andra möjliga bevis om man kommer med ett påstående.

Svarar fast det inte var ställt till mig: Jag är en av de som tycker att det är skillnad på diskussion och debatt.

 

[Tora]

Jag har en del att göra med rättshaverister. Av det har jag lärt mig att det faktiskt inte är viktigt att nagla fast vid saker i alla lägen. Låt passera, tänker jag. Fokusera på vad som är väsentligt.

Jag menar inte att du är rättshaverist! Jag försöker bara förklara hur jag tänker.

Fast seriöst att nagla fast vid vissa saker är ju i princip vad som föregår på Buke så gott som hela tiden.
Många gånger är det ju vad det hela går ut på. Någon kommer med ett påstående och den första kommentaren är "Vad har du för källor på det?".

För att förtydliga så tror jag absolut att det finns de som ångrar sina barn. Det är bara det att på Buke har jag läst "Många ångrar sina barn" tillräckligt ofta för att bli nyfiken på varifrån "många" kommer.

Men tydligen är det inte okej att fråga, för för första gången i Bukes historia så är det faktiskt så att det bara är så att det räcker med att "Någon skrev att någon sa något till mig".

 

[aprilmaj]

Fast seriöst att nagla fast vid vissa saker är ju i princip vad som föregår på Buke så gott som hela tiden.
Många gånger är det ju vad det hela går ut på. Någon kommer med ett påstående och den första kommentaren är "Vad har du för källor på det?".

För att förtydliga så tror jag absolut att det finns de som ångrar sina barn. Det är bara det att på Buke har jag läst "Många ångrar sina barn" tillräckligt ofta för att bli nyfiken på varifrån "många" kommer.

Men tydligen är det inte okej att fråga för för första gången i Bukes historia så är det faktiskt så att det bara är så att det räcker med att "Någon skrev att någon sa något till mig".

Hänvisar till mitt svar ovan. Jag tror och hoppas att jag inte är en som brukar skrika efter källa, för det är inte det jag är ute efter i en diskussion.