Vad tycker ni?

[cirkus]

Sv: Vad tycker ni?

jag vet att jag har djupare känslor för Frida än vad han har

HUR kan du veta det ?

Jag får en helt annan känsla av allt detta än många andra verkar få, TS för ursäkta, men jag får känslan av en pappa som inte får chansen - som inte får göra på sitt sätt och har helt gett upp. Ilskan har inget med barnet att göra.

 

[Björk]

Sv: Vad tycker ni?

Nu har ju iofs TS kille varit pappaledig i 6 månader.

Det gör ju saken extra intressant egentligen. Ofta hävdar man/jag att problem av just denna typen löses med delad föräldraförsäkring....

Helt klart intressant som du säger.

Jag tror dock såhär: att dela föräldraledighet ger bättre förutsättningar för att få ett jämlikt föräldraskap. Det är dock inte allena saliggörande. Det GÅR att uppnå utan att dela lika på fl, men kräver mer av parterna. Det går också att "undvika" att uppnå det vid delad fl därför att det handlar om individer som ju måste vilja/förstå vad föräldraskap på djupet innebär.

Det handlar ju inte bara om att ha x timmar per dag med sitt barn utan också om vad man gör av tiden. Om man tillåter sig/kan/vill lära känna barnet, älska barnet osv.

 

[Björk]

Sv: Vad tycker ni?

HUR kan du veta det ?

Jag får en helt annan känsla av allt detta än många andra verkar få, TS för ursäkta, men jag får känslan av en pappa som inte får chansen - som inte får göra på sitt sätt och har helt gett upp. Ilskan har inget med barnet att göra.

Så KAN det ju också vara förstås.

Om en pappa nu är föräldraledig, men förutsätts av omgivningen (det kan ju vara TS, men också ANDRA) att inte "duga" så är det klart att han själv lätt anammar rollen av "barnpassare". Om man dessutom inte har någon bra pappa-förebild från sin EGEN uppväxt som TS sambo tycks sakna så är det ju ännu svårare.

Min sambo har kämpat mot mycket sånt och kämpar fortfarande. Han fick kommentarer av omgivning när han skulle gå på föräldraledighet, han har fått betydligt mer "direktiv" av äldre släktingar än vad jag fått mm. Det är kort sagt så att många, många i omgivningen medvetet eller omedvetet SER honom som "reserven". Det kan fortfarande komma kommentarer som han berättar om; som förmodligen ALDRIG hade sagts till mig i samma sammanhang. Från barnomsorg, släktingar, vänner, arbetskamrater, BVC (senast) mm. Det finns lägen när han också tyckt jag "lagt mig i" för mycket. Enligt MIN syn så kan det ju finnas lika många lägen när HAN "lägger sig i" vad/hur jag gör. Men, den allmänna synen som vi båda är uppvuxna med och det samhälle vi lever i gör ju att vi också SJÄLVA kan "fastna" i gamla mönster omedvetet. Och kritik från mig som kvinna/mamma kanske därmed är mycket svårare att tackla än kritik från honom som man/pappa.

Pappor tar "man" sig rätten att "säga åt" mer än vad man tar sig den rätten mot mammor. Det är nog i många lägen lättare för oss som blir mammor att hitta vår roll; vi förutsätts ju klara av det. Medan pappor ofta förutsätts vara tafatta, bekväma, okänsliga mm.

Sista kommentaren min sambo fick var på BVC när sonen fått spruta. Han fick nappen eftersom han blev lite ledsen. Eftersom vi av princip brukar försöka få honom vara utan napp när han INTE är ledsen (eller ska sova) så frågade sambon efter en stund (när sonen var trygg o lugn igen): Kan jag få nappen nu? "Neeej" svarade sonen. Och BVC-sköterskan lägger sig i med:
- Nej, nu kan du gott få ha nappen en stund nu när du fått spruta!
Sambon och jag konstaterade att hon förmodligen aldrig hade sagt så om det vore JAG som varit där. Hon kände kanske (omedvetet) att en pappa inte kunde veta/känna sitt barns behov som en mamma kan....

En annan person kommenterade något sambon gjorde med "ja, det är typiskt pappor". Vilket den saken inte ALLS är typisk för min sambo. Det är snarare något som är "typiskt mamma" hemma hos oss. Men det rörde sig om en bekvämlighetssak och det vet väl alla att pappor är latmaskar ......

 

[Björk]

Sv: Vad tycker ni?

TS>> kanske ska du fråga din sambo även om detta? Känner han sig ifrågasatt i sin papparoll? Av dig eller andra? Och så har ni en chans att gemensamt försöka lösa den saken!

 

[Smulu]

Sv: Vad tycker ni?

HUR kan du veta det ?

Jag får en helt annan känsla av allt detta än många andra verkar få, TS för ursäkta, men jag får känslan av en pappa som inte får chansen - som inte får göra på sitt sätt och har helt gett upp. Ilskan har inget med barnet att göra.

Det kan ligga något i det. Visst han får chansen, men jag finns alltid där i bakgrunden.

I kväll så kommer han att hämta på dagis och sedan kommer de vara tillsammans över natten samt hela dagen i morgon. De skulle iväg och hälsa på en kompis till honom och deras lilla tjej i morgon eftermiddag.


Själv ska jag lyxa till det tillsammans med en kompis, bo på hotell, gå på SPA, dricka drinkar och äta god mat

Hotellet ligger här i Göteborg, så skulle det krisa (ex både Frida och Jonas blir riktigt krassliga, vi har hosta och lite ont i halsen alla 3) så finns möjligheten att jag kan komma hem.

Första gången jag är borta från Frida över natt faktiskt. Det är flera gånger med början när hon var riktigt (någon vecka) som jag varit borta flera timmar både dag och kvällstid och de varit tillsammans.

Så nu är det bara att hålla tummarna att hon somnar lika lätt som i går, då hon somnade i hans famn.

 

[Smulu]

Sv: Vad tycker ni?

Det hade gått alldeles utmärkt för dem. Frida hade somnat i vanlig tid på fredagen och de hade haft riktigt trevligt hos min sambos vän på lördagen.

Han kom själv (utan att jag visat tråden) och sa " Det går faktiskt bra med Frida, det är inställningen det handlar om"

Jag tror jag ska låta honom vara själv med Frida betydligt oftare än innan. Tro om jag skullle börja rida igen?! Eller kanske träna på något annat vis.

 

[Björk]

Sv: Vad tycker ni?

Det hade gått alldeles utmärkt för dem. Frida hade somnat i vanlig tid på fredagen och de hade haft riktigt trevligt hos min sambos vän på lördagen.

Han kom själv (utan att jag visat tråden) och sa " Det går faktiskt bra med Frida, det är inställningen det handlar om"

Åh, vad glad jag blir!
Kul för er alla att han känner så.

 

[Brandgul]

Sv: Vad tycker ni?

Det gäller bara att få till det rätta "tänket"! Känna ansvaret och sin egen delaktighet och hur betydelsefull man är! (Även om man "bara" tror att man är pappa...)