Värde på utdömd häst?!

[Egot]

Försäkringsbolaget kan vägra en ny ägare att ta över en försäkring (enligt vad Agria meddelat mig).

 

[ecssory]

Japp och det var det jag menade när jag ovan skrev att bolaget skulle kunna neka om de inte tyckte hästen hade någon chans - i detta fall tycker de att hästen inte är färdigbehandlad och därför får nya ägaren teckna ny försäkring och fortsätta behandla.
Dock godkändes ändå utdömningen.

 

[Lena_B]

Minpriset för att sälja en häst kan knappast vara vad den skulle inbringa i slakt i Sverige utan vad den skulle kunna tänjas vara värd för slaktexport + marginal för att säkerställa att detta säkert skulle ge köparen en ekonomisk förlust. Visst brukar man prata om ca 10.000:- som absolut minpris för ett inte alltför stort halvblod ur den aspekten?

En skadad häst skulle jag vara mycket tveksam att sälja om jag inte kände till köparen mycket väl. Jag skulle vara rädd för att den vilades så att den tillfälligt verkade OK och sedan såldes som fullt frisk till någon godtrogen köpare. Dessutom skulle jag nog vara väldigt tveksam till att köparen verkligen var beredd att satsa på hästen om man helt fixerat sig vid slaktpriset. Är man beredd att stå för arbetet och kostnaderna under kanske ett år tills hästen är brukbar borde några tusenlappar vara en bagatell ur kostnadssynpunkt men visa att att köparen faktiskt värdesätter just min häst mer än som en köttklump. Då KANSKE jag skulle kunna tro på att hästen faktiskt skulle få en andra chans och inte en andra risk... Att låta pengarna (över)tala behöver faktiskt inte enbart vara snikenhet!

Som säljare skulle jag absolut inte utan vidare utgå från att köparen var av bästa sort...

 

[ecssory]

Jag tycker att en köpare som vill ge min häst en andra chans och lägga ut så mycket tid och pengar på att få den frisk när jag själv inte har tid, lust, ork fast jag vet att hästen inte är färdigbehandlad - kan gott få hästen gratis eller åtminstonde köpa den för den summan som kvarstår efter slakt.
Att som säljare hålla fast vid några grundlösa principer som innebär några futtiga tusen och låta hästen fara till slakt istället för att få en andra chans om inte säljaren får några tusen extra vid försäljning tycker jag är dålig etik...och moral.

I detta fall kände ägaren köparen och hästen kommer säkerligen tom få det bättre hos köparen än vad den tidigare haft som oskadad hos tidigare ägare.

Att sälja en utdömd häst till någon man känner bör man väl inte göra men då är det mer befogat att begära en summa som inte gör export lönsam, men det gäller alla hästar - friska som sjuka.

Så:
"Visst brukar man prata om ca 10.000:- som absolut minpris för ett inte alltför stort halvblod ur den aspekten"?

Visst när det gäller hästförsäljning i övrigt och då framförallt till okända och hästhandlare men när det gäller försäljning till bekant och häst som är utdömd så är det slaktvärdet som gäller - i mina trakter med omnejd.

Enda undantaget är på travet där de skänker bort sina travhästar till människor de känner som kan erbjuda hästarna ett gott hem annars slaktar de dem.

 

[Mendez]

Själv har jag fått en häst gratis som blev utdömd. Jag hade köpt mig en gård och hade bara en häst då. Jag var alltså på jakt efter en sällskapshäst och fick av en slump veta att min systers grannar hade en. Den fick jag alltså gratis utav dem, med vissa förbehåll. Dvs att jag inte fick göra mig av med den inom 2 år utan att först erbjuda dem hästen tillbaka gratis. Jag har idag haft den i 6 år och vi trivs utmärkt med varandra.

Det där med att sätta pris på ett djur som man vill "rädda" tycker jag andras lite dubbelmoral. Vill man som ägare att hästen skall få en chans till men man inte kan/vill ha den kvar själv så har jag svårt för att förstå hur man kan tycka att det finns ett pris för djuret. Att sätta slaktpriset som ett likhetstecken för värdet tycker jag inte känns som om man är en "djurvän". Missförstå mig rätt, när jag säger "djurvän", menar inte att de inte kan ta hand om djur på rätt sätt. Utan menar att pengar ändå till syvende och sist är det viktigast argumentet, trots att de vill kalla sig "djurvänner".

Det där känndes lite rörigt när jag skrev. 1000 tankar for igenom huvudet...

 

[ecssory]

Jag håller med dig.

Det är en sak om man redan gjort allt som går, då är nog det enda rätta att fullfölja slakt.

MEN
När det gäller hästar som har chans till tillfrisknande men som inte får chansen så kan man lika gärna skänka bort den till lämplig person som visar intresse.

Om man hellre väljer att slakta och ta försäkringspengarna så låt gå men då tycker jag inte man skall köpa någon ny häst för då har man ju bevisat att man inte var villig att ta fullt ansvar som hästägare.

Tänk vad roligt många tycker att det är när hästarna är friska och allt fungerar men när motgångarna kommer med problem och sjukdomar - tänk vad många hästägare som ångrar sina hästköp då.

Ge och ta - i vått och torrt.

 

[Lobelia]

Livet är inte svar och vitt, om man har ett eget stall, gott om pengar, små kostnader för hästen billig stallhyra, nära till stallet etc... så är det lätt att säga men för den som inte har det så kan det kännas rätt surt att betala många tusen i månaden och många timmar i veckan för en häst som troligen inte blir frisk, skänker man bort den så förlorar man pengar och tappar dessutom kontrollen över hästen vilket kan var långt värre än att slakta.

Om du inte själv är beredda att hålla en häst inhyrd i stockholmstrakten, åka 2 mil tur och retur kommunalt varje dag för att sköta om den (och få glädjen att se den skrota i hagen), allt detta med en relativt låg lön där du behöver jobba extra för att klara av ekonomin. Kan du inte tänka dig detta så ska du inte moralisera över andra som hellre tar bort hästen och köper en ny som de kan har roligt tillsammans med och som det är möjligt att låna ut om man behöver ledigt ibland.

 

[Lobelia]

Jag har träffat på mängder av människor som känner sig svikna av folk de verkligen litat på och numera inte umgås med personen längre. Hur ska man veta att att det inte blir så? Och hur kan du veta att säljaren verkligen litade på köparen i fallet du tar upp, och har samma syn på denne som du ger uttryck för här?

 

[pimy]

det finns ju en anledning till att hästen dömts ut. Respektera denna. Klart det finns en liten chans att hästen blir bra om den får leva, men jagsom hästägare själv så skulle jag inte ge bort/sälja min pålle för "en symbolisk summa" om den är utdömd. Risken finns att den som köper den inte är speciellt seriös och inte satsar allt på dennahäst. Kanske struntar i att den här skadad och vanvårdar den. Det man inte betalt för är man faktiskt inte så rädd om alltid. Sen har vi ju alla dessa slakttransporter ut till europa oxå.
Näe, vill du ha en häst, köp en frisk. Det tjänar alla på.

 

[ecssory]

"Om du inte själv är beredda att hålla en häst inhyrd i stockholmstrakten, åka 2 mil tur och retur kommunalt varje dag för att sköta om den (och få glädjen att se den skrota i hagen), allt detta med en relativt låg lön där du behöver jobba extra för att klara av ekonomin. Kan du inte tänka dig detta så ska du inte moralisera över andra som hellre tar bort hästen och köper en ny som de kan har roligt tillsammans med och som det är möjligt att låna ut om man behöver ledigt ibland".

Köper man häst skall man ta ansvar.
Enda gången man verkligen kan GE tillbaka som tack för att hästen slavar för oss är att ställa upp när den blir sjuk. Jag anser att är man inte villig att ge hästen rimliga chanser så skall MAN INTE HA HÄST...eller hund eller katt...eller guldfisk.

Hästar kostar generellt inte mer för att de blir sjuka däremot kan man ju inte rida och det är ju tråkigt - man får helt plötsligt inte valuta för pengarna - dock så har jag ingen förståelse för resonemanget.


"så är det lätt att säga men för den som inte har det så kan det kännas rätt surt att betala många tusen i månaden och många timmar i veckan för en häst som troligen inte blir frisk, skänker man bort den så förlorar man pengar och tappar dessutom kontrollen över hästen vilket kan var långt värre än att slakta".

Kontrollen över hästen tappar man ju oavsett pris. Menar du att det känns mer ok eller mer värt risken om man som säljare får bra betalt?
Vad är det som säger att hästen "troligen" inte blir frisk?
Om folk ville ge sina hästar rimlig tid till tillfrisknande så skulle färre hästar bli utdömda och fler bli helt återställda.

 

[ecssory]

"Jag har träffat på mängder av människor som känner sig svikna av folk de verkligen litat på och numera inte umgås med personen längre. Hur ska man veta att att det inte blir så? Och hur kan du veta att säljaren verkligen litade på köparen i fallet du tar upp, och har samma syn på denne som du ger uttryck för här"?

Jag vet att hästägaren till fullo litade på köparen och köparen har mycket gott rykte om sig.
Hästägaren hade ju kunnat skriva ett kontrakt med vitesklausul som tryggat hästens framtid men det brydde hon sig inte om det enda hon skrev in i kontraktet var att hon själv skulle gå fri och inte kunna bindas till dolda fel - typiskt snåla, egoistiska människor.
Nu har hästen det i alla fall bra.

 

[ecssory]

Pimy

"det finns ju en anledning till att hästen dömts ut"
Tyvärr inte alla gånger.

Hästar döms ut på mycket tveksamma grunder med störst hänsyn tagen till hästägaren och dess önskemål.
Jag skulle kunna skriva en lång lista över hästar som skulle dött men som fått en andra chans och därför blivit helt återställda eller fungerat som promenadhäst.

Jag kommer aldrig köpa en häst som inte är till 100% frisk men däremot kan jag ta emot en gratis, garantera den livslångt hem och ge den skälig tid till tillfrisknande.

Detta känns lite som ASVH som måste köpa hästar som egentligen borde skänkas bort.

Man säljer väl aldrig en utdömd häst till någon man inte känner men dyker det upp en pärla som vill ge hästen en andra chans så: ta hästen då och lycka till!

Oroa mig skulle jag inte göra, det är bara att ta hjälp av en advokat och skriva ett kontrakt som bevakar att hästens öde blir till det bästa.

En liten parentes om slakt och tilltro:
När man slaktar sin häst bör man vara med eller se till att någon man litar på övervakar slakten.
Det är inte helt ovanligt att slaktgubben som hämtar hästen på gården säljer den vidare till hästhandlare eller exportslakt.

 

[Domaren]

Köper man häst skall man ta ansvar. Enda gången man verkligen kan GE tillbaka som tack för att hästen slavar för oss är att ställa upp när den blir sjuk. Jag anser att är man inte villig att ge hästen rimliga chanser så skall MAN INTE HA HÄST...eller hund eller katt...eller guldfisk.

Men vad exakt är rimliga chanser??
Att din häst KANSKE kan blir bra av vila i 4 år, du väntar snällt i fyra år och det visar sig inte vara det minsta bättre kanske snarare sämre och du tvingar ändå ta bort den.

Många hästar som vatir väldigt "aktiva" tidagare trivs dessutom inte av att bara gå i hagen och skrota även om du pysslar med den massor varje dag, de "tynar bort" av trisstess, är det så mycket bättre bra hästen får leva??

 

[ecssory]

Bra fråga.
Rimlig chans kan mycket väl vara fyra år för en individ men det är det inte för mig. Denna rimliga chans bör väl uppvägas till hästens ålder och hur hästen kommer acceptera konvalescensen.

I detta fall och i många andra fall som jag själv beskådat.
Så har hästen bara varit på två efterföljande utredningar.
Behandlingsplan diskuterades på andra och sista utredningsbesöket.
Ägarinnan slet sitt hår och ville ha hästen utdömd om veterinären inte kunde säga att hästen hade 100% chans till tillfrisknande.

Veterinären sa att hästen aldrig mer kommer kunna hoppa men däremot finns det chans att hästen blir bra om man plockar bort benbitarna vilka i sig ligger bra för en operation.
Veterinären sade emellertid att han aldrig lämnar några garantier - det kan emellertid ingen veterinär göra.

Ägarinnan vill ha hästen som hopphäst och eftersom detta inte går så fick hon honom utdömd med rubriceringen "utdömd som tävlingshäst(hopp)".
Försäkringsbolaget godtog utdömningen.

Så, tycker du att denna häst borde fått en rimlig chans eller vad det rimliga att döma ut?
Denna häst klättrar inte på väggarna och oavsett så får han stå i boxhage fr.om. andra veckan.

 

[Domaren]

Men samtidigt finns det en väldig massa friska hästar som också funkar som promenadhästar som istället skickas på transporter till Italien eller slaktas i Sverige.

Jag tycker inte man ska klubba ihjäl en häst för minsta lilla, men samtdigt tror du hästen lider av att dö?
Själv skulle jag inte lida det minsta om jag dog imorgon (bara jag inte visste om det), den som skulle lida av det är mina anhöriga.

Hoppas du förstår vad jag menar..

 

[ecssory]

Självklart lider inte hästen av att dö, men jag har svårt att ta livet av någon om denne har chanser att tillfriskna.

Detta måste bero på den känslomässiga anknytningen man har till sin häst.
Ibland när man diskuterar med folk så förstår man att det bara är en hobby och hästen är en utbytbar fotboll.

För mig blir hästen en familjemedlem( och hästeriet en livsstil) som jag skulle ge allt för att den skulle bli bra så länge det inte skulle inskränka på hästens varande.
Två års boxvila skulle jag aldrig tvinga den till.

Därför har jag också svårt för resonemanget att "jag slaktar hästen och får 4000kr men du kan få köpa honom för 10 000kr men inte en krona mindre för då slaktar jag hellre".

Jag tycker denna bransch är skitig och ju mer man vet ju mer oroar man sig för vad man inte vet...

 

[apocalypsen]

Jag skulle vilja veta vilken häst man får 8000:- för när man skickar den till slakt. Jag skulle få 1750:- för min och valde att ta den extra kostnaden att ta trotjänaravlivning och destruktion summa 3375:-
Dessa belopp täcker inga försäkringar.

Är det inte lite verklighetsflykt att försöka sälja/köpa en utdömd häst för slaktvärdet?
Varför inte bara inse faktum?
De fall som nämns om hästar som blivit friska, hästar som blivit utdömda trots att de varit friska är många gånger färre än alla de hästar som döms ut för att de har kroniskt lidande och förtjänar att sluta

Jag tycker det är grymmare att behålla ston för att de har ett "avelsvärde" än att ta bort dem. Hade en väninna som avlade på ett utdömt sto - gissa vad som ärvdes ner - allt det som stoet blivit utdömt för - lösa benbitar, dåliga luftrör.
Är en häst utdömd för lösa benbitar, dålig rygg, mm har den inget avelsvärde. Man avlar på friska djur inte sjuka.

Apocalypsen

 

[Domaren]

Man avlar på friska djur inte sjuka.

Nja, det är väl ändå lite från fall till fall, en häst som döms ut som ridhäst pga skador som inte är medfödda och därmed inte heller nedärvabara och som inte har ont kan man gott och väl avla på trots att den är utdömd för ridning.

 

[ecssory]

apocalypsen

Ett stos ev avelsvärde är högst individuell från person till person.

Frågar du mig så anser jag att ett sto bara har avelsvärde om den
1. Har bra (stam) egna förutsättningar som prestation, temp, lynne, exteriör o.s.v.
2. Är kurrant med undantag av fysisk skada som stoppat den i karriären.

Ett sto som gått sönder p.g.a. en eller andra svagheter har 0 i avelsvärde och bör tas bort.

 

[Lena_B]

"Självklart lider inte hästen av att dö, men jag har svårt att ta livet av någon om denne har chanser att tillfriskna."

Den som är uppväxt på landet och sett ett antal fullt friska djur åka till slakteriet har naturligtvis en helt annan grundinställning till frågor som rör liv och död. Visst har det varit en stor lättnad när vissa åkt, med andra har det varit en djup sorg. Att du har svårt att ta livet av friska djur gör inte automatiskt den del av befolkningen som på ett eller annat sätt är involverade i den hanteringen omoraliska.

"Detta måste bero på den känslomässiga anknytningen man har till sin häst.
Ibland när man diskuterar med folk så förstår man att det bara är en hobby och hästen är en utbytbar fotboll."

Visst har människor helt olika grundinställning till djur, men så länge de inte vanvårdas är det faktiskt inte olagligt att ha "fotbollshäst". Det är tex fullt möjligt att köpa andel i en travhäst utan att ha för avsikt att så mycket som peta på den. Så länge hästen inte blir misskött tycker jag det är svårt att hävda att detta skulle strida mot en generell moraluppfattning. Visst, jag tyckte inte det var någon höjdare när ett kompisgäng i trakten gick ihop om en (dålig...) travare, men jag tyckte nog det var mer korkat än omoraliskt!

Du ser ju att människor kan ha helt olika grundinställning till häst och hästhållning, varför ska det då vara så svårt att förstå att med en helt annan plattform får man helt andra svar på dina frågor om vad som är moraliskt rätt eller fel? I slutändan är det hästagarens rätt och skyldighet att avgöra vad som ska hända med hästen. Om denne utgår från helt andra erfarenheter och grundförutsättningar i sitt resonemang är det naturligt att denne kommer fram till ett annat resultat än du.

Att jag har svårare att förstå varför man med någon slags hänvisning till hästens rätt till liv(?) försöker hävda att det skulle finnas någon slags moralisk rätt att få köpa en häst för ett av köparen satt pris och att detta skulle gå före säljarens rätt (och ansvar) att själv välja mellan slakt eller ett annat pris för försäljning. Det behöver inte betyda att jag med automatik måste döma ut köparen som gniden och snål för att denne inte vill betala mer. Jag har inte ett dugg svårt att förstå hur du resonerar, men jag vill inte gå med på att din moral och dina erfarenheter skulle ha någon sorts tolkningsföreträde. Är det verkligen så svårt att förstå varför vissa, som inte känner köparen och inte har en aning om vad din bedömning av denne kan vara värd, anser att det lika väl kan vara en risk som chans för hästen?