Sv: Vägen till egen häst.
Hur var eran väg till egen häst?
Först fick jag börja följa med och rida i stallet där min syster hade sin sköthäst. Jag red ungefär en gång i veckan, eller så ofta jag fick följa med. Sen blev jag tillfrågad om jag ville bli medryttare på en liten islänning som stod på lösdriften bredvid stallet. Jag tackade såklart ja!
Jag var medryttare i 3 år och när jag var 18 skulle han säljas. Eftersom jag inte klarade av att släppa honom så slutade det efter många om och men med att jag köpte honom själv.
Om exakt en månad imorgon är det 2 år sen!!!

Jag var väldigt osäker innan jag köpte honom och gick i ett par månader och funderade och intalade mig att det mest realistiska svaret var det rätta. Jag hade inget jobb just då, jag var 18 år och jag kunde inte så mycket. Jag kunde ju inte köpa en egen häst.... eller?
Och det var det där "eller" som till sist vägde över. Jag pratade med ägaren och hon lovade att hjälpa mig sälja honom om det inte skulle funka, och hon lovade att hjälpa mig.
Hur gamla var ni när ni skaffade er första egna häst?
18 som sagt.
Var känner ni att ni har lärt er mest? (Tränare, själva, mamma etc.)
Första året hade jag enormt stort stöd i hästens förra ägare. Hon hjälpte mig alltid när jag ringde och frågade om något och det var guld värt. Hade jag inte haft henne som ställde upp så hade jag nog inte vågat köpa hästen.
Sen har jag hittat en tränare som är helt suverän!
Och förra vintern flyttade vi till ett nytt stall och där har jag fått lära mig massor av en del stallkompisar.
Sen måste jag faktiskt säga att buke har varit till stor hjälp många gånger. När man lärt sig sålla bort allt skitsnack och självutnämnda experter som bara sett ena sidan av myntet, så finns det faktiskt väldigt mycket duktigt och vettigt hästfolk som gärna delar med sig av sina erfarenheter.
Hur var eran väg till egen häst?
Först fick jag börja följa med och rida i stallet där min syster hade sin sköthäst. Jag red ungefär en gång i veckan, eller så ofta jag fick följa med. Sen blev jag tillfrågad om jag ville bli medryttare på en liten islänning som stod på lösdriften bredvid stallet. Jag tackade såklart ja!
Jag var medryttare i 3 år och när jag var 18 skulle han säljas. Eftersom jag inte klarade av att släppa honom så slutade det efter många om och men med att jag köpte honom själv.
Om exakt en månad imorgon är det 2 år sen!!!
Jag var väldigt osäker innan jag köpte honom och gick i ett par månader och funderade och intalade mig att det mest realistiska svaret var det rätta. Jag hade inget jobb just då, jag var 18 år och jag kunde inte så mycket. Jag kunde ju inte köpa en egen häst.... eller?
Och det var det där "eller" som till sist vägde över. Jag pratade med ägaren och hon lovade att hjälpa mig sälja honom om det inte skulle funka, och hon lovade att hjälpa mig.
Hur gamla var ni när ni skaffade er första egna häst?
18 som sagt.
Var känner ni att ni har lärt er mest? (Tränare, själva, mamma etc.)
Första året hade jag enormt stort stöd i hästens förra ägare. Hon hjälpte mig alltid när jag ringde och frågade om något och det var guld värt. Hade jag inte haft henne som ställde upp så hade jag nog inte vågat köpa hästen.
Sen har jag hittat en tränare som är helt suverän!
Och förra vintern flyttade vi till ett nytt stall och där har jag fått lära mig massor av en del stallkompisar.
Sen måste jag faktiskt säga att buke har varit till stor hjälp många gånger. När man lärt sig sålla bort allt skitsnack och självutnämnda experter som bara sett ena sidan av myntet, så finns det faktiskt väldigt mycket duktigt och vettigt hästfolk som gärna delar med sig av sina erfarenheter.
