Valp eller (vuxen) omplacering?

[Roheryn]

Som jag skrivit tidigare går jag i hundköpartankar. Mitt liv kommer att ändras framöver, då jag flyttar från lägenhet till egen gård där jag kommer att ha mina hästar. Och en hund vore onekligen ett trevligt tillskott i familjen Jag har en önskan om en hund som kan "hänga med" på allt som händer på gården (helst utan att dra iväg på egna äventyr...), som vill följa med (kunna springa lös) på ridturer och joggingrundor men också är hyggligt nöjd med att ligga och softa inomhus när jag sitter och jobbar (it-jobb, kan jobba hemifrån och gör det just nu till 100%).

Tidigare hundar har kommit till familjen som valpar, vilket givetvis är gulligt och mysigt på många sätt, men jag har funderat på att kanske ta mig an en omplacering istället? Tanken med det är att få en lite vuxnare hund som mer med en gång kan följa med på t.ex. joggingrundor och kanske ganska snart även ridturer. Men frågan är om man då "missar" mycket av hundens uppfostran och träning, om det blir svårt att t.ex. befästa inkallning mm? Ni som tidigare tagit omplaceringar, vad har ni för erfarenheter av detta? Övriga för- eller nackdelar att ta sig an en omplacering istället för en valp?

 

[LaMagia]

Det behöver inte bli enklare med en vuxen hund. Jag har idag en hund som inte kan vara lös och han kom inte till mig som liten valp. Han var 9-10 månader när han kom och även om han hade varit högt älskad i sitt tidigare hem, så hade ägaren pga hälsomässiga skäl inte kunnat uppfostra hunden alls och vänner och bekanta hade fått hjälpa till med rastning. Hunden hade aldrig lärt sig ens att gå någorlunda hyggligt i koppel (han drog som en stolle) och lös hade han aldrig fått vara. Han lärde sig att gå i koppel, men lös har jag aldrig kunnat ha honom. Han tycker för mycket om frihetskänslan när han märker att han är lös och jag får åka iväg för att leta reda på honom, eller sitta hemma och vänta på att han x antal timmar senare kommer hem igen.... Han är ingen rymmare som aktivt försöker hitta sätt att ta sig ut, men han tar chanser som ges och då beteendet är självbelönande, så ser han ingen anledning alls att inte dra iväg.

 

[Sleepan]

Som jag skrivit tidigare går jag i hundköpartankar. Mitt liv kommer att ändras framöver, då jag flyttar från lägenhet till egen gård där jag kommer att ha mina hästar. Och en hund vore onekligen ett trevligt tillskott i familjen Jag har en önskan om en hund som kan "hänga med" på allt som händer på gården (helst utan att dra iväg på egna äventyr...), som vill följa med (kunna springa lös) på ridturer och joggingrundor men också är hyggligt nöjd med att ligga och softa inomhus när jag sitter och jobbar (it-jobb, kan jobba hemifrån och gör det just nu till 100%).

Tidigare hundar har kommit till familjen som valpar, vilket givetvis är gulligt och mysigt på många sätt, men jag har funderat på att kanske ta mig an en omplacering istället? Tanken med det är att få en lite vuxnare hund som mer med en gång kan följa med på t.ex. joggingrundor och kanske ganska snart även ridturer. Men frågan är om man då "missar" mycket av hundens uppfostran och träning, om det blir svårt att t.ex. befästa inkallning mm? Ni som tidigare tagit omplaceringar, vad har ni för erfarenheter av detta? Övriga för- eller nackdelar att ta sig an en omplacering istället för en valp?

Jag älskar min omplacering och hon har lärt mig oerhört mycket om hundar och hundtröning, meeen, nästa hund blir valp är tanken. Jag vill kunna göra grundträningen själv. Lägga tid på socialisering och passivitet, att ha hunden lös från start osv...

 

[nejlica]

Jag har en omplacering som vi tog över när hon var 2,5 och som hänger med på just den sortens aktiviteter. I mitt fall upplevde jag att det blev enklare, hon var van vid hästar redan innan och har haft stenkoll på att aldrig vara i vägen eller under fötterna på en häst från dag ett. Kunde ha henne lös relativt omgående då hon tydde sig till mig fort och har sedan dess funkat klockrent att ha med på ridturer och hon går runt lös på gården där stallet är medan jag fixar åt hästen utan att behöva hålla koll på henne hela tiden. Jag har aldrig haft valp, men tyckte et var väldigt skönt att slippa första rumsrenhetsträningen och att kunna köra på med aktiviteter och vardag på en gång.

Men då var det ju rätt omplacering också, hittar man en sådan så är det ju perfekt, hittar man en som lärt sig fel kan jag tänka mig att det inte är lika roligt.

 

[Roheryn]

Jag har en omplacering som vi tog över när hon var 2,5 och som hänger med på just den sortens aktiviteter. I mitt fall upplevde jag att det blev enklare, hon var van vid hästar redan innan och har haft stenkoll på att aldrig vara i vägen eller under fötterna på en häst från dag ett. Kunde ha henne lös relativt omgående då hon tydde sig till mig fort och har sedan dess funkat klockrent att ha med på ridturer och hon går runt lös på gården där stallet är medan jag fixar åt hästen utan att behöva hålla koll på henne hela tiden. Jag har aldrig haft valp, men tyckte et var väldigt skönt att slippa första rumsrenhetsträningen och att kunna köra på med aktiviteter och vardag på en gång.

Men då var det ju rätt omplacering också, hittar man en sådan så är det ju perfekt, hittar man en som lärt sig fel kan jag tänka mig att det inte är lika roligt.

Det är ju precis så jag önskar att det skulle bli om jag tog en omplacering! Och just det du säger, att kunna få ett ganska aktivitetsfyllt vardagsliv att funka med hunden relativt omgående, och inte behöva ta hänsyn till en liten valp. Valpar (som jag haft förut) är visserligen något av det sötaste och mest charmerande som finns, men de ÄR ju bebisar och som sådana ganska tids- och omsorgskrävande. Och jag har tid att vänta på att "rätt" omplacering dyker upp, det är ju inte så att jag måste ha hund imorgon, precis! Tack för ditt svar!

 

[Migo]

Om en omplacering är lättare än en valp beror ju på hunden. Hur tränad är den, hur är den socialt och varför omplaceras den.

Det omplaceras ju en del riktigt bra hundar med bra grunder, men de dyker sällan upp på blocket...

 

[Roheryn]

Om en omplacering är lättare än en valp beror ju på hunden. Hur tränad är den, hur är den socialt och varför omplaceras den.

Det omplaceras ju en del riktigt bra hundar med bra grunder, men de dyker sällan upp på blocket...

Då är ju den stora frågan var den kan tänkas dyka upp? Jag har mestadels hästfolk i mitt kontaktnät, inte så mycket hundfolk. Men har som sagt inga problem att vänta ett tag på att "rätt" hund dyker upp!

 

[Red_Chili]

Då är ju den stora frågan var den kan tänkas dyka upp? Jag har mestadels hästfolk i mitt kontaktnät, inte så mycket hundfolk. Men har som sagt inga problem att vänta ett tag på att "rätt" hund dyker upp!

Kontakta uppfödare som du skulle kunna tänka dig att köpa hund från om det var valp du var ute efter, kolla på rasklubbars hemsidor, facebookgrupper (finns flera rasspecifika omplaceringsgrupper där), försök få kontakt med insatta i olika raser osv.

Jag själv har hjälpt till att omplacera utmärkta hundar, sådana som på riktigt omplacerats enbart där tex skilsmässa gjort det omöjligt att ha kvar hunden eller där uppfödaren konstaterat att hunden trots allt inte trivts i så stor flock. Samtliga gånger har det varit så att hundägarna kontaktat mig och frågat om jag känner någon som vill ha hund, och så har det varit folk som kontaktat mig för att fråga om jag vet någon som ska omplaceras. Båda sidor s.a.s. har kontaktat mig för att de vet att mitt kontaktnät inom rasen är enormt och att jag dessutom är aktiv på många sociala medier och då kan snappa upp ett och annat. De omplaceringar som jag förmedlat har blivit otroligt lyckade, och det känns underbart att ha kunnat hjälpa till på så sätt.

Jag har också själv tagit omplaceringar, två sådana (av de fyra hundar jag ägt). De har passat mig utmärkt, men, jag är trots det skeptisk till fler omplaceringar. En anledning är att min ras är ökänd för att vara omöjlig att ha lös. Jag har tränat mina extremt och lyckas bättre än de flesta, men många som omplacerar har låtit sina hundar springa lösa lite hur som helst och ibland har hundarna även jagat olovligt. En hund med sådan bakgrund blir extremt svår att få bra inkallning på, och jag vill gärna kunna ha mina lösa iaf på lämpliga platser under uppsikt utan att de försvinner och kommer tillbaka först när de är nöjda...

Så, köp gärna omplacering om du tror att det är ett bra alternativ, men var kräsen och se till att ha hunden på prov innan eventuellt köp så att du ser om det finns potential eller inte.

 

[Migo]

Då är ju den stora frågan var den kan tänkas dyka upp? Jag har mestadels hästfolk i mitt kontaktnät, inte så mycket hundfolk. Men har som sagt inga problem att vänta ett tag på att "rätt" hund dyker upp!

Uppfödare får ofta veta om både egna uppfödningar och andras som blir till salu. Yrkesverksamma instruktörer har stort kontaktnät osv. Om du vet vad du vill ha är det lättare att hitta "rätt kanal" att söka via.

 

[tuaphua]

Som jag skrivit tidigare går jag i hundköpartankar. Mitt liv kommer att ändras framöver, då jag flyttar från lägenhet till egen gård där jag kommer att ha mina hästar. Och en hund vore onekligen ett trevligt tillskott i familjen Jag har en önskan om en hund som kan "hänga med" på allt som händer på gården (helst utan att dra iväg på egna äventyr...), som vill följa med (kunna springa lös) på ridturer och joggingrundor men också är hyggligt nöjd med att ligga och softa inomhus när jag sitter och jobbar (it-jobb, kan jobba hemifrån och gör det just nu till 100%).

Tidigare hundar har kommit till familjen som valpar, vilket givetvis är gulligt och mysigt på många sätt, men jag har funderat på att kanske ta mig an en omplacering istället? Tanken med det är att få en lite vuxnare hund som mer med en gång kan följa med på t.ex. joggingrundor och kanske ganska snart även ridturer. Men frågan är om man då "missar" mycket av hundens uppfostran och träning, om det blir svårt att t.ex. befästa inkallning mm? Ni som tidigare tagit omplaceringar, vad har ni för erfarenheter av detta? Övriga för- eller nackdelar att ta sig an en omplacering istället för en valp?

Jag har bara haft omplaceringar. De första 2 valdes av mina föräldrar då jag bara var 9 år. Pappa hade en kollega som hade hund från denna uppfödaren. Och hundrasen var väldigt lämplig för oss av många skäl.
Tyvärr var den uppfödaren trots sitt stora namn inte någon som hade en trevlig hundhållning. Hundarna bodde i burar och rastades ca 15 min om dagen utsläppta i inhägnad på tomten. Det kom ju fram när vi redan fått hem hundarna. Den som var 1 år hade aldrig varit i möblerade rum lös och åt allt hon kom över som luktade gott. Det var suddgummin, tvålar, krämer etc. Och vi fick se till att få henne rumsren och koppelvänja. Den äldre hade varit hos en familj redan och var rumsren, koppelvan iom utställningar etc. Men väldigt rädd och osäker. Rädd om man rörde sig fort och rädd för fötter.
Båda blev väldigt trevliga kompisar som gick att ha med på allt sen. Men de var ju verkligen inte "färdiga" när de kom, tvärtom.

Nästa hundar kom från bra uppfödare som pga skilsmässa måste flytta till mindre och skala ner hundantalet ngt. De hundarna var socialiserade väl, vana att gå i koppel och lösa dagligen i skogen etc. De var redo för whatever från början iom att de var trygga och att de hade bra grunduppfostran.
Jag var väldigt noga med att hitta bra uppfödare nu och gick på rekommendation av en kompis som också har samma ras. Den uppfödaren hade inget lämpligt med skickade vidare mig till rätt person. Så nöjd med fantastiskt trygga, glada och lydiga kompisar!

Nuvarande hund är uppfödd av ovanstående uppfödare och sedan vid ett års ålder såld till en annan bra kennel. Hon kastade efter parning 2 ggr trots att man inte fann några fel hos vet. Och man ville inte utsätta henne för det igen. Hon fick vara kvar bara för att de älskade henne så. Men när kenneln växte blev hon lite stressad iom att hon ville ha koll på alla. Då lyckades min/hundens tidigare uppfödare övertala dem att låta mig få ta hunden. För hundens skull fick ägarna släppa henne. För mig har hon funkat fint från dag ett. Jag har ju inga avelsplaner och hon är ensam hund här. Så hon är inte stressad på ngt vis och går fint att göra vad som helst med och ta med överallt.
Jag var beredd att ta valp nu sist. Men så missförstod min uppfödare och fixade fram min förra hunds barnbarn. Just iom att chansen att få en ur den linjen, som är väldigt speciell på ett bra sätt, gjorde att jag inte kunde säga nej. Och det är jag glad för!

 

[Roheryn]

Uppfödare får ofta veta om både egna uppfödningar och andras som blir till salu. Yrkesverksamma instruktörer har stort kontaktnät osv. Om du vet vad du vill ha är det lättare att hitta "rätt kanal" att söka via.

Tack! Ja, jag vet nog på ett ungefär vad jag vill ha, även om jag i nuläget inte är "låst" vid en specifik ras, utan har en lista med flera tänkbara!

 

[Malibu_Stacy]

Tack! Ja, jag vet nog på ett ungefär vad jag vill ha, även om jag i nuläget inte är "låst" vid en specifik ras, utan har en lista med flera tänkbara!

Min ras har en flik för omplacering på klubbens hemsida. Den tik som jag hade som omplacerades som snart ettåring la vi ut där. Gensvaret var enormt! Så många människor som letar efter en ung vuxen hund och inte vill ha en valp, för att man mer vet vad man får och slipper den jobbigaste tiden med rumsrenhetsträning osv.
Så om du har några intressanta raser kolla deras hemsidor och/eller kontakta uppfödare och hör dig för. De flesta uppfödare har ett stort kontaktnät och vet ofta om det finns någon annan uppfödare som letar nytt hem åt en äldre valp/unghund/vuxen.

 

[Bapelsin]

Jag fick Nora när hon var ett halvår. Det var perfekt tycker jag. Slapp allt som är jobbigt med valpar men hon var fortfarande väldigt formbar och valpsöt.

Jag hämtade henne hos uppfödaren så hon är ingen omplacering. Inom min ras är det rätt vanligt att uppfödarna sparar någon/några valpar för att se om de vill behålla eller sätta ut på foder, eller sälja.

 

[Roheryn]

Jag fick Nora när hon var ett halvår. Det var perfekt tycker jag. Slapp allt som är jobbigt med valpar men hon var fortfarande väldigt formbar och valpsöt.

Jag hämtade henne hos uppfödaren så hon är ingen omplacering. Inom min ras är det rätt vanligt att uppfödarna sparar någon/några valpar för att se om de vill behålla eller sätta ut på foder, eller sälja.

Vilken ras har du?

 

[Bapelsin]

Vilken ras har du?

Jag har en staffe