Varför radhus?

Och @Sevenofnine Då är det aldrig mer än två hus åt gången alltså?
Radhus överst, kedjehus under:
D194F04F-3CCC-49AF-9AA0-0CD7108591E9.jpeg
 
Det handlar väl om prioriteringar, vilka kan skifta under olika skeden i livet. Jag bodde tidigare i lägenhet, inte många minuter med tunnelbana från centrala Stockholm. Praktiskt då jag bodde ensam utan husdjur och inte var intresserad av att lägga fritiden på att klippa gräs eller måla hus. Idag bor jag med sambo, hundar och ett litet barn på en gård ute i skogen i Dalarna. Vi älskar det, men det är minst sagt opraktiskt med barn att vara beroende av bilen överallt.

Vi kommer med största sannolikhet behöva flytta tillbaka till Stockholmsområdet snart pga jobb. Lägenhet är uteslutet, med hund och barn vill vi ha trädgård. I det här skedet är det ju dessutom väldigt praktiskt att kunna gå/cykla till lekplats, badstrand, förskola/skola och affär, och såklart med bra kommunikationer till kontoren. Vi kommer med största sannolikhet köpa radhus, pga priset. Vi kan säkert få lån nog för att köpa för 8 miljoner, men då ska vi in med en kontantinsats på minst 1,2 mille och de pengarna sitter vi inte på i dagsläget trots två bra inkomster. Med ett radhus kan vi få allt vi önskar och komma undan med ca hälften i inköpspris. Så det är rätt stor skillnad.
 
I lägenhet saknat jag verkligen direktkontakt med marken under sommarhalvåret. Att kunna öppna dörren och känna gräs mot fötterna.

Du har väl lantställe? Då blir det väl annorlunda tänker jag mig, för då får man ju uppleva gräs mot fötterna där, bara inte vid ens permanentboende, så då blir kanske inte det så viktigt utan det känns ok med lägenhet. Men alla har ju tyvärr inte den möjligheten.

Jag upplever inte att mark mellan lägenhetshus är allas, snarare ingens. På min gård t ex får man absolut inte grilla, och skulle jag lägga mig och sola där skulle jag känna mig väldigt uttittad. Och kickbikes och trehjulingar och andra leksaker kan man inte lämna på gården av olika anledningar t ex styrelsen tycker det är skräpigt ut, det blir stulet etc. Så antingen får man släpa dem upp och ner från lägenheten eller från källarförråd.

Och vill man sitta ute och äta så blir det ett stort projekt att släpa ut mat, tallrikar, bestick.

Förut bodde jag tre trappor upp utan hiss, det var ett roddande att sitta ute och äta! Inte så kul att upptäcka att man glömt något 😅

Men samma där antar jag, kan man sitta ute och äta på sitt landställe så kanske det inte gör så mycket att det är krångligt i stan för man har inte det behovet där.
Det är nog mer att vi inte gör nåt av det där. Jag är ingen stor vän av att äta ute, det skulle vara på en uteservering i så fall, det är jättetrevligt, men inte släpa ut mat. Precis som du är inne på är det ett sånt roddande, det är inte värt det för mig.

Grilla går bra i vår lägenhet, föreningen har en stor fin grill man kan använda om man vill. Och vill jag solbada går jag ut i parken bredvid vårt hus, där är så många solbadare redan att ingen bryr sig om det kommer en till.

Kickbikes, trehjulingar osv har vi aldrig haft - finns ingen plats när man bor i lägenhet, och ingenstans att åka med dem som är särskilt lämpligt heller i stan. Det blir ju lite att man anpassar ägodelarna efter vad man har användning för. Barnen har en skateboard istället, den tar liten plats och bor i hallen.

Gå barfota på gräs är absolut trevligt, men inget måste för min del. Skulle jag få akut behov nån gång får jag väl gå lite barfota på föreningens gräsmatta. 😉Men jag har nog aldrig sett det som en grej att det är viktigt att ha gräs utanför dörren.

Det stämmer att jag har ett fritidshus, men dels ligger det 50 mil bort, dels har vi bara haft det ett halvår. Lägenhet har jag däremot bott i i 25 år.

Jag bodde rätt länge i studentrum, så för mig är lyxen jag inte vill vara utan mer att få ha ett eget kök som man inte behöver dela med andra, ha egen tvättmaskin och mer än ett rum. Så en hel lägenhet för sig själv tycker jag fortfarande känns lyxigt!
 
Det handlar väl om prioriteringar, vilka kan skifta under olika skeden i livet. Jag bodde tidigare i lägenhet, inte många minuter med tunnelbana från centrala Stockholm. Praktiskt då jag bodde ensam utan husdjur och inte var intresserad av att lägga fritiden på att klippa gräs eller måla hus. Idag bor jag med sambo, hundar och ett litet barn på en gård ute i skogen i Dalarna. Vi älskar det, men det är minst sagt opraktiskt med barn att vara beroende av bilen överallt.

Vi kommer med största sannolikhet behöva flytta tillbaka till Stockholmsområdet snart pga jobb. Lägenhet är uteslutet, med hund och barn vill vi ha trädgård. I det här skedet är det ju dessutom väldigt praktiskt att kunna gå/cykla till lekplats, badstrand, förskola/skola och affär, och såklart med bra kommunikationer till kontoren. Vi kommer med största sannolikhet köpa radhus, pga priset. Vi kan säkert få lån nog för att köpa för 8 miljoner, men då ska vi in med en kontantinsats på minst 1,2 mille och de pengarna sitter vi inte på i dagsläget trots två bra inkomster. Med ett radhus kan vi få allt vi önskar och komma undan med ca hälften i inköpspris. Så det är rätt stor skillnad.
Alltså, jag vill inte vara den som är den, men att ha lekplats, förskola, badstrand och affär på gångavstånd har vi också, och vi bor i Stockholms innerstad. Förskolan ligger i samma hus, lekplatsen utanför huset, affären fem minuters promenad bort, och badplatsen tio. Och såklart utmärkta kommunikationer till jobbet, eller också kan man cykla. Just när man har barn tycker jag innerstan är oslagbart praktisk, ur logistiksynvinkel.
 
Det är nog mer att vi inte gör nåt av det där. Jag är ingen stor vän av att äta ute, det skulle vara på en uteservering i så fall, det är jättetrevligt, men inte släpa ut mat. Precis som du är inne på är det ett sånt roddande, det är inte värt det för mig.

Grilla går bra i vår lägenhet, föreningen har en stor fin grill man kan använda om man vill. Och vill jag solbada går jag ut i parken bredvid vårt hus, där är så många solbadare redan att ingen bryr sig om det kommer en till.

Kickbikes, trehjulingar osv har vi aldrig haft - finns ingen plats när man bor i lägenhet, och ingenstans att åka med dem som är särskilt lämpligt heller i stan. Det blir ju lite att man anpassar ägodelarna efter vad man har användning för. Barnen har en skateboard istället, den tar liten plats och bor i hallen.

Gå barfota på gräs är absolut trevligt, men inget måste för min del. Skulle jag få akut behov nån gång får jag väl gå lite barfota på föreningens gräsmatta. 😉Men jag har nog aldrig sett det som en grej att det är viktigt att ha gräs utanför dörren.

Det stämmer att jag har ett fritidshus, men dels ligger det 50 mil bort, dels har vi bara haft det ett halvår. Lägenhet har jag däremot bott i i 25 år.

Jag bodde rätt länge i studentrum, så för mig är lyxen jag inte vill vara utan mer att få ha ett eget kök som man inte behöver dela med andra, ha egen tvättmaskin och mer än ett rum. Så en hel lägenhet för sig själv tycker jag fortfarande känns lyxigt!
Olika saker är viktiga för olika människor, helt klart.
 
Olika saker är viktiga för olika människor, helt klart.
Jag tänker att det mer handlar om vilken standard man är van vid. Har man bott i studentkorridor så är man lycklig över ett eget kök, har man alltid bott i hus så tar man kanske det egna köket för givet och vill ha en egen gräsmatta också för att trivas.
 
Jag tänker att det mer handlar om vilken standard man är van vid. Har man bott i studentkorridor så är man lycklig över ett eget kök, har man alltid bott i hus så tar man kanske det egna köket för givet och vill ha en egen gräsmatta också för att trivas.
Jag tror på egna önskemål också spelar stor roll. Jag bor i friköpt radhus och kan absolut känna att en hyresrätt hade varit skönt att ha. Där det inte finns någon styrelse och någon som jobbar med att lösa problem som uppstår med boendet.
 
Jag tänker att det mer handlar om vilken standard man är van vid. Har man bott i studentkorridor så är man lycklig över ett eget kök, har man alltid bott i hus så tar man kanske det egna köket för givet och vill ha en egen gräsmatta också för att trivas.

Nej det tror inte jag, det tycker jag verkar lite konstigt. Jag har också bott i studentkorridor men inte går jag och förhåller mig till det nu 20 år senare.

Du är väl dessutom själv uppväxt i radhus så med din logik borde du tycka att det var det ultimata.
 
Om jag och sambon mot förmodan skulle gå isär skulle jag kunna tänka mig radhus. Alternativt lägenhet med större uteplats. Inte intresserad av att sköta villatomt själv, men skulle vilja ha kanske en gungställning till barnen och lite mindre odlingar!
 
Nej det tror inte jag, det tycker jag verkar lite konstigt. Jag har också bott i studentkorridor men inte går jag och förhåller mig till det nu 20 år senare.

Du är väl dessutom själv uppväxt i radhus så med din logik borde du tycka att det var det ultimata.
Varför skulle jag tycka radhus är det ultimata? Det är ju just för att jag har bott så som jag inte vill bo så, på samma sätt som jag vill ha ett eget kök efter att levt med delat.

Varför förhåller du dig inte till studentrum om du ändå har bott så?
 
Varför skulle jag tycka radhus är det ultimata? Det är ju just för att jag har bott så som jag inte vill bo så, på samma sätt som jag vill ha ett eget kök efter att levt med delat.

Varför förhåller du dig inte till studentrum om du ändå har bott så?

Du skrev att om man är van att kunna gå direkt ut (vilket du ju är uppvuxen med) så tar man det för givet sen. Men det gör ju inte du. Jag antar att du tillbringade fler år i radhuset än i studentkorridor så då borde du vara mer van vid radhus än studentkorridor?

Det är som sagt snart 20 år sen jag bodde i korridor, den första tiden tänkte jag nog på att det var skönt att slippa dela kök. Men mina referensramar har ju ändrats sen dess , det skulle kännas lite konstigt om mina år i korridor hade påverkat mitt liv så till den grad att det påverkar hur jag vill bo nu 20 år senare.

Det är ju också ytterst få yrkesarbetande personer som ofrivilligt lever i kollektiv med delat kök, det har aldrig slagit mig som något jag behöver vara tacksam för att jag slipper i dagsläget.
 
Alltså, jag vill inte vara den som är den, men att ha lekplats, förskola, badstrand och affär på gångavstånd har vi också, och vi bor i Stockholms innerstad. Förskolan ligger i samma hus, lekplatsen utanför huset, affären fem minuters promenad bort, och badplatsen tio. Och såklart utmärkta kommunikationer till jobbet, eller också kan man cykla. Just när man har barn tycker jag innerstan är oslagbart praktisk, ur logistiksynvinkel.
Och då i hus för max 5 miljoner? Lägenhet är som jag skrev uteslutet för oss. Det jag menade med att ha det på gång-/cykelavstånd är att jag inte vill bo för off, som vi gör nu.
 
Alltså, jag vill inte vara den som är den, men att ha lekplats, förskola, badstrand och affär på gångavstånd har vi också, och vi bor i Stockholms innerstad. Förskolan ligger i samma hus, lekplatsen utanför huset, affären fem minuters promenad bort, och badplatsen tio. Och såklart utmärkta kommunikationer till jobbet, eller också kan man cykla. Just när man har barn tycker jag innerstan är oslagbart praktisk, ur logistiksynvinkel.
Jag håller faktiskt med. Men beror kanske lite på var i livet man är och vad man gör/vilka man umgås med? Fram tills nu har många av våra vänner också bott i innerstan men nu märker man att det börjar rinna ut lite och även barnfria par flyttar utåt. Däremot är jag totalt ointresserad av att ”pendla” till allt det där precis som du beskriver och ska vi ha hus i ”stan” (Örgryte/Änggården/kungsladugård för er som känner till Göteborg) är det över vår budget just nu. Får oxå panik av att tänka på att bo i den typen av villaområde som du beskriver. I de städer jag bott i finns mängder av allmän yta. Där jag växte upp i ett sånt villaområde fanns det allmän yta då men den har byggts igen. Och när man började nyttja den var man ju betydligt äldre än vad mitt barn är nu. Jag skulle bli totalt klaustrofobisk av att bo i villa i villaområde med småbarn😂, men skulle absolut kunna tänka mig att bo lantligt. Det är fascinerande hur olika man kan vara, vilket vi ju ser i denna tråd.
 
Varför väljer man boendeformen radhus?

Tänker att det oftast är lite längre från stan än tex en lägenhet. Och så småttiga tomter plus att grannarna nästan känns närmare en själv än i en lägenhet? Iaf så är min upplevelse.
Jaha nu kom grannen mitt emot in lite senare än vanligt och oj vad grannens ungar för liv igen.
Så varför inte en villa om man nu vill ha tomten?

Mest nyfiken hur ni som bor i radhus tänker :)
Jag har bott i lägenhet hela tiden sen jag flyttade hemifrån. Jag skulle gärna vilja ha en egen ingång direkt utifrån och en liten een tomt där man kan odla, sitta och fika mm. Att köpa hus när man är ensam ( som jag ) känns lite overkill så där skulle radhus passa bra.
 

Liknande trådar

Hemmet Mina tankar går bara runt just nu när det gäller boende. Jag har sålt min villa och ska flytta i årsskiftet. Jag har en hyreslägenhet...
2
Svar
35
· Visningar
3 860
Senast: kolblakkur
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
26 409
Senast: Snurrfian
·
Tjatter Eftersom allmänna påtryckningar gjort sig hörda, efterlysningstråd startats och anmälningar har börjat ramla in redan innan tråden...
89 90 91
Svar
1 817
· Visningar
66 617
Senast: Jeps
·
Kropp & Själ Ok varning för triggande ämne kanske, men känner att jag behöver bolla mina tankar. Har nog alltid eller iaf sedan väldigt ung ålder...
2
Svar
20
· Visningar
1 400
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp