Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Sitter o filosoferar lite över vart åren tagit vägen. Står inför yngste sonens sista skolavslutning, 9:an, sen är det bara gymnasiet kvar innan vuxenåldern tar vid.
Tyckte åren innan äldsta dottern började skolan gick lagom fort, man hann med det man skulle, men så fort hon satt foten i skolan första dagen så har bara åren farit iväg. Kan nån stoppa tiden? Eller åtminstone sakta ner den så man hinner med.
Tänkte när han började i högstadiet att nu är det 4 år kvar innan gymnasiet, det dröjer lääänge innan han är där. Visst om några få veckor är ett kapitel till i hans liv avlsutat o han vandrar mot nya milstolpar......
Det går så himla fort.
Isak är redan 13 månader och det känns som han föddes för bara nån vecka sedan. Nu väntar vi på svar från dagis om vi får plats eller ej.
Vart har all tid tagit vägen liksom
Ååååå, jag vet! Äldste sonen var på besök på skolan tillsammans med sitt dagis (han börjar förskoleklass till hösten) förra veckan. När han hoppade på skolbussen och satt o vinkade lite ängsligt till mig genom bussfönstret så stod jag med ett krampaktigt leende som förbyttes till tårar så fort bussen kört iväg.
Hallå - mitt lilla barn är ju ingen stor skolkille?!
Jag fick lite separationsångest och kände att han gott kunde stannat kvar på dagis ett par år till...
Men å andra sidan är det ju urhäftigt att ha en son som är så stor att man kan diskutera med honom! Det är verkligen coolt att den kluriga och smarta killen som har så mycket funderingar är resultatet av sambon o mig!
(O lite gammal känner jag mig allt när jag snart är skol-mamma )
Kropp & Själ
Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
