Vem är det som ska vara tacksam..?

[Lenis]

Frågat med glimten i ögat, men detta tycker jag är lite filosofiskt intressant. Vem är det som ska vara tacksam i en hundaffär? Självklart (eller ja, självklart enligt mig då) är ju det ideala att ett köp av hund resulterar i glädje och kanske tacksamhet från båda håll så småningom, glada hundägare över fin hund och glad uppfödare över bra hem. Men det är inte det jag syftar på denna gång Utan det jag tänker på är vem som, enligt er, "ska" känna tacksamhet över att det blir ett köp?

För mig har det alltid varit så att jag tackat för förtroendet osv när jag köpt hund. Jag köper endast från linjer jag är intresserad av och där stam och typ/mentalitet på valpen verkat lovande för det jag vill satsa inom, sport innan, nu även avel. Det har alltså varit fråga om genomtänkta kullar och där uppfödarna sett det som att de väljer vem som ska få köpa, och jag har sett det som att jag får förvalta vidare deras arbete. Och även om man bortser från allt övrigt så får jag ju köpa ett djur av dem, som de ofta fäst sig lite vid och vill ska komma till bästa möjliga hem. Att jag nu har en hyfsad meritlista har inte ändrat på den saken, jag ser det fortfarande som en förmån att få köpa just den hund jag vill. Men jag märker på vissa som ringer på nuvarande kull, och även ett par tidigare, att en del köpare verkar anse att jag som uppfödare ska vara tacksam att de kan tänka sig att köpa av mig.
Det kan vara allt från att de vill att jag ska "sälja in" hunden varför de ska köpa av mig- ett mail bestod bara av den frågan.., de erbjuder en struntsumma mot att hämta den ikväll, det kan vara de som presenterar sig som blivande uppfödare och som på ett ganska nedlåtande sätt ställer ett gäng frågor (men inte en enda av dessa nya har frågat något alls om hur valparna är födda och om jag har snitt på mina linjer- detta i en ras med väldigt hög snittfrekvens..) och sedan efter att ha fått svar kontrar med ett "ja jag ska tänka över det, jag återkommer nån gång framöver". Som om jag skulle sitta där vecka efter vecka och vänta.. Sedan har jag ju de som blir irriterade över att jag inte har samtliga valpar i kullen till salu. Fast endast de som är till salu ligger ute på annons. När jag skriver att "X är tyvärr inte till salu, han ska stanna" får jag tillbaka svar i stil med "vi kan bara tänka oss den, hör av dig". Det låter rätt ofta som om jag har knackat dörr och besvärat när det är de som kontaktar mig.

Så, ursäkta uppsatsen- men hur känner ni?

 

[dobbis]

Jag tar ingen skit,så här är det ingen ide att dom försöker mästra eller tycka att dom är något,jag är oxå mycket noga med att säga att tänk gärna så länge ni vill men räkna inte med att det finns någon valp kvar.
Jag säljer ogärna till uppfödare (eller inte alls) ego som jag är så ska dom inte åka snålskjuts på mitt drygt 10 åriga arbete.
Så prövar man dina köpares teknik på mig så får man se sig om efter valp på annat ställe.

 

[Migo]

Tänker som du @Lenis och har lite samma erfarenhet av köpare trots min nystartade kennel. Det låter på en del folk som att de gör en en tjänst genom att vilja hämta en valp.

 

[TeamLundVer]

Har bara varit köpare av hund men anser ändå att det generellt är köparen som ska vara tacksam. Det är skillnad mot om man gör säljaren en tjänst tex tar en valp med fysiskt fel (som ej lider), eller en hund som behöver omplaceras.

 

[Sleepy]

vem som, enligt er, "ska" känna tacksamhet över att det blir ett köp?

Att se det som att någon "ska vara tacksam" är ju att se det som ett maktförhållande mellan köpare och säljare, vilket jag inte tycker är passande. Däremot kan ju en köpare vara glad för att få förtroendet att få förvalta en valp och en uppfödare kan vara glad för att att hitta en köpare de tror på.

Vissa måste ju vara mycket enkelt att sortera bort.

 

[TinyWiny]

Jag ser nog inte var tacksamhet kommer in alls? Självklart tackar jag för en god affär och självklart är jag glad (och tacksam) om jag får ynnesten att dela mitt liv med den hund jag vill ha men tacksamhet i själva affären? Nej det blir konstigt för mig att blanda in tacksamhet där.

Nu är det ju en halvvuxen/vuxen hund jag söker men är jag intresserad så mailar jag helst. Kortfattat beskriver jag min hunderfarenhet, hur vi bor, vilken typ av liv kommande hund skulle få här, varför jag önskar köpa en hund av just den rasen, dvs. varför jag söker de egenskaper just den rasen har och jag ställer då också indirekt frågan om hen tror att hunden skulle trivas med det liv jag kan erbjuda. I nästkommande mail kan jag om säljaren är intresserad av att sälja till ett hem som mitt be om en beskrivning av hundens personlighet men inte för att sälja in den till mig utan för att jag ska ha en chans att avgöra om just den individen skulle passa in här. En hund som jagar katter går te x helt bort för mig och det kan ju också finnas andra personlighetsdrag som passar in mer eller mindre bra. Jag ser det som så självklart att det är uppfödarens/säljarens förmån att avgöra om hen vill sälja till mig att något annat skulle kännas helt knepigt. Allt jag frågar om är ju för att varken jag eller säljaren ska börja hoppas på köp, slösa med tid osv. om det är något som absolut inte stämmer. Det är ju både dumt och onödigt att få veta saker när man väl är där som gör att det inte längre är intressant för mig att köpa eller för uppfödaren att sälja.

Det du beskriver, att köparen anser att du ska vara tacksam för att få sälja låter ju helt vansinnigt märkligt. Du driver ju ingen stormarknad precis där köp är helt ovillkorat och där lockvaror står på rad. Isåfall får jag nog säga att det är köparen som ska vara tacksam för förtroendet att få köpa. Att uppfödaren anser att det man har att erbjuda är gott nog.

 

[Raderad medlem 94602]

Väljer köpare/uppfödare där jag känner att ordet samarbete står högts på listan.
Jag har inte känt av någon form av tacksamhet oavsett vilken sida jag stått på. Mer ömsesidig glädje av ett utbyte av varandra.
Jag säljer gärna till uppfödare om det är en uppfödares avelsarbete jag beundrar. Annars skulle jag neka. Det skulle vara jättekul att få in mitt kennelnamn i ett sådant avelsarbete
Tikar säljer jag helst till de jag känner kommer vilja låna ut tiken någon gång till oss. Hanar säljer jag helst till tävlingsintresserade så de kan ge kullen lite meriter. Lustigt nog är det ändå våra tikar som i huvudsak tävlat och gått i tjänst.

 

[Jadzia]

Frågat med glimten i ögat, men detta tycker jag är lite filosofiskt intressant. Vem är det som ska vara tacksam i en hundaffär? Självklart (eller ja, självklart enligt mig då) är ju det ideala att ett köp av hund resulterar i glädje och kanske tacksamhet från båda håll så småningom, glada hundägare över fin hund och glad uppfödare över bra hem. Men det är inte det jag syftar på denna gång Utan det jag tänker på är vem som, enligt er, "ska" känna tacksamhet över att det blir ett köp?

För mig har det alltid varit så att jag tackat för förtroendet osv när jag köpt hund. Jag köper endast från linjer jag är intresserad av och där stam och typ/mentalitet på valpen verkat lovande för det jag vill satsa inom, sport innan, nu även avel. Det har alltså varit fråga om genomtänkta kullar och där uppfödarna sett det som att de väljer vem som ska få köpa, och jag har sett det som att jag får förvalta vidare deras arbete. Och även om man bortser från allt övrigt så får jag ju köpa ett djur av dem, som de ofta fäst sig lite vid och vill ska komma till bästa möjliga hem. Att jag nu har en hyfsad meritlista har inte ändrat på den saken, jag ser det fortfarande som en förmån att få köpa just den hund jag vill. Men jag märker på vissa som ringer på nuvarande kull, och även ett par tidigare, att en del köpare verkar anse att jag som uppfödare ska vara tacksam att de kan tänka sig att köpa av mig.
Det kan vara allt från att de vill att jag ska "sälja in" hunden varför de ska köpa av mig- ett mail bestod bara av den frågan.., de erbjuder en struntsumma mot att hämta den ikväll, det kan vara de som presenterar sig som blivande uppfödare och som på ett ganska nedlåtande sätt ställer ett gäng frågor (men inte en enda av dessa nya har frågat något alls om hur valparna är födda och om jag har snitt på mina linjer- detta i en ras med väldigt hög snittfrekvens..) och sedan efter att ha fått svar kontrar med ett "ja jag ska tänka över det, jag återkommer nån gång framöver". Som om jag skulle sitta där vecka efter vecka och vänta.. Sedan har jag ju de som blir irriterade över att jag inte har samtliga valpar i kullen till salu. Fast endast de som är till salu ligger ute på annons. När jag skriver att "X är tyvärr inte till salu, han ska stanna" får jag tillbaka svar i stil med "vi kan bara tänka oss den, hör av dig". Det låter rätt ofta som om jag har knackat dörr och besvärat när det är de som kontaktar mig.

Så, ursäkta uppsatsen- men hur känner ni?

Tacksam?
Ska någon vara tacksam alls?
Jag har inte riktigt så sentimental inställning när det gäller hundköp. Jag letar en hund som passar mina kriterier, lämnar över pengar som motprestation och så var det klart. Samma om jag skulle sälja. Köparen motsvarar kriterierna, får pengar och överlämnar hund.

I mina ögon är det en affärstransaktion. Inget någon behöver känna tacksamhet för. Inte heller värt att känna irritation över om köparna vill mästra eller uppfödaren befinner sig på höga hästar. Det är ju bara att tacka för sig och leta vidare.

 

[Sezziyanen]

Kanske är inte just tacksamhet rätt ord. Jag håller med @Voff helt och hållet.

Sen kan jag väl tycka att jag är glad över att uppfödaren tänkte på just mig när de valde att sälja till mig, då det även var andra som stog på kö (inget tur-system, utan uppfödaren valde fritt bland de intresserade).

 

[Lenis]

Ja man kan absolut välja bort ordet tacksam, det var därför jag skrev att det var med glimten i ögat och att jag givetvis anser att det bör landa i en affär där samtliga är nöjda. Men jag kan iofs ärligt ändå säga att jag själv absolut varit tacksam för att vissa låtit mig ta del av deras fantastiska avelsarbete- utan deras förtroende hade jag inte alls varit där jag är idag, de hade kunnat välja att sälja till andra. Men det var mest för en allmän diskussion jag ställde frågan, eftersom jag nu blivit kontaktad av ett gäng som verkar anse att jag som uppfödare ska fjäska för dem.

 

[Red_Chili]

Om en uppfödare alls börjar prata om att jag ska vara tacksam för att jag får köpa valp, då vill jag inte köpa längre. Personer som uttrycker sig så brukar enligt min erfarenhet tycka att den tacksamheten aldrig någonsin ska ta slut och då är det som bäddat för framtida konflikter.

När jag pratat med uppfödare, då har de varit glada åt att jag varit intresserade och de har uppskattat mitt intresse för deras hundar. När de vet hur petig jag är så ser de det som en komplimang att jag gillar deras hundar, och de hundar jag köper är jag såklart oerhört lycklig åt att få ha i mitt liv. Jag är tacksam över hur mina hundars uppfödare hjälpt mig så att jag fått hem mina hundar trots en hel del trassel (de var väldigt inblandade när jag köpte loss Aysu från förra ägaren tex, utan dem hade det kanske aldrig gått). Men annars, nä, jag uppskattar arbetet de lagt ner, är glad åt att de haft de prioriteringar de haft när de valt föräldradjur till det som sedan blivit mina hundar...

Skulle jag själv sälja en hund, då hade jag inte varit tacksam för att någon velat köpa och inte väntat mig att någon ska vara tacksam åt att få köpa. Jag hade helt enkelt sett det som någon slags komplimang istället, en bekräftelse på att (minst) två personer anser att samma sak är rätt sak när det gäller hundavel, hundhållning m.m.

 

[tuaphua]

Frågat med glimten i ögat, men detta tycker jag är lite filosofiskt intressant. Vem är det som ska vara tacksam i en hundaffär? Självklart (eller ja, självklart enligt mig då) är ju det ideala att ett köp av hund resulterar i glädje och kanske tacksamhet från båda håll så småningom, glada hundägare över fin hund och glad uppfödare över bra hem. Men det är inte det jag syftar på denna gång Utan det jag tänker på är vem som, enligt er, "ska" känna tacksamhet över att det blir ett köp?

För mig har det alltid varit så att jag tackat för förtroendet osv när jag köpt hund. Jag köper endast från linjer jag är intresserad av och där stam och typ/mentalitet på valpen verkat lovande för det jag vill satsa inom, sport innan, nu även avel. Det har alltså varit fråga om genomtänkta kullar och där uppfödarna sett det som att de väljer vem som ska få köpa, och jag har sett det som att jag får förvalta vidare deras arbete. Och även om man bortser från allt övrigt så får jag ju köpa ett djur av dem, som de ofta fäst sig lite vid och vill ska komma till bästa möjliga hem. Att jag nu har en hyfsad meritlista har inte ändrat på den saken, jag ser det fortfarande som en förmån att få köpa just den hund jag vill. Men jag märker på vissa som ringer på nuvarande kull, och även ett par tidigare, att en del köpare verkar anse att jag som uppfödare ska vara tacksam att de kan tänka sig att köpa av mig.
Det kan vara allt från att de vill att jag ska "sälja in" hunden varför de ska köpa av mig- ett mail bestod bara av den frågan.., de erbjuder en struntsumma mot att hämta den ikväll, det kan vara de som presenterar sig som blivande uppfödare och som på ett ganska nedlåtande sätt ställer ett gäng frågor (men inte en enda av dessa nya har frågat något alls om hur valparna är födda och om jag har snitt på mina linjer- detta i en ras med väldigt hög snittfrekvens..) och sedan efter att ha fått svar kontrar med ett "ja jag ska tänka över det, jag återkommer nån gång framöver". Som om jag skulle sitta där vecka efter vecka och vänta.. Sedan har jag ju de som blir irriterade över att jag inte har samtliga valpar i kullen till salu. Fast endast de som är till salu ligger ute på annons. När jag skriver att "X är tyvärr inte till salu, han ska stanna" får jag tillbaka svar i stil med "vi kan bara tänka oss den, hör av dig". Det låter rätt ofta som om jag har knackat dörr och besvärat när det är de som kontaktar mig.

Så, ursäkta uppsatsen- men hur känner ni?

Jag tycker det går tvåvägars. Som jag tycker det gör med allt i livet.

Jag är tacksam över att jag får förtroendet att ha hunden. Men jag märker ju också att uppfödarna är tacksamma över att man är ett bra nytt hem för hunden.

 

[Hyacinth]

Ja man kan absolut välja bort ordet tacksam, det var därför jag skrev att det var med glimten i ögat och att jag givetvis anser att det bör landa i en affär där samtliga är nöjda. Men jag kan iofs ärligt ändå säga att jag själv absolut varit tacksam för att vissa låtit mig ta del av deras fantastiska avelsarbete- utan deras förtroende hade jag inte alls varit där jag är idag, de hade kunnat välja att sälja till andra. Men det var mest för en allmän diskussion jag ställde frågan, eftersom jag nu blivit kontaktad av ett gäng som verkar anse att jag som uppfödare ska fjäska för dem.

Jag är jätteglad över att jag fått köpa hund av min uppfödare. Jag har köpt en hund (eller, två) men fått tillgång till en enorm kunskapsbank och erfarenhet. Jag får så sjukt mycket tillbaka.