Sv: Vem står för risken?
Nej, jag håller absolut med. Jag har inte min häst livförsäkrad... jag köpte honom billigt, och han är nog värd lite mer än det. Men det rör sig inte om några sjuka summor (30-35 000 kanske) och jag vet att när han försvinner så vill jag inte ha någon ny häst på länge, därför att jag har egentligen varken tid eller råd just nu. Dör han så är det pga ålder eller sjukdom/skada och det är antingen ingens fel eller mitt fel om det händer honom något. Antingen har jag kontroll över situationen eller så får jag stå mitt kast. Det är inte någon utomstående som gjort något som gör att han behöver tas bort. Helt mitt ansvar alltså.
Han är min lyx som jag unnar mig, och jag kommer aldrig hitta någon som honom igen. Jag har alltså inget behov av att ersätta honom inom ett par år från det att han försvinner, och jag anser att om jag ska ha häst så ska jag kunna spara ihop dessa pengar på mindre än ett år (för 35 000 är under hans årskostnad idag...) För mig är det alltså inte heller värt med livförsäkring. Jag lägger hellre de pengarna på dubbel veterinärvård, vilket jag har idag.
Men TANKEN med försäkringen är att du ska få ut en likvärdig häst om den du har dör eller blir obrukbar, förutsatt att du har hästen försäkrad för vad den är värd. Du kan ju inte försäkra en häst för precis hur mycket som helst heller, det ska ju vara rimliga summor för vad den är värd. Lämnade jag ut min häst på foder skulle jag absolut ha den livförsäkrad för ett rimligt belopp för att veta att jag inte åker dit på något som fodervärden gjort, oavsiktligt eller inte. Jag skulle ta betalt åtminstone för liv-delen från fodervärden, det tycker jag är det minsta om man har en häst utlånad gratis.
Du som hästägare står ju med precis hela risken annars. Om min fodervärd rider sönder min häst så att den blir obrukbar, då vill jag ju ha ersättning för detta, antingen från försäkring eller från dem direkt. Eftersom det antagligen blir svårt att bevisa om något skett av oaktsamhet så är det ju bättre att ha en försäkring än att stå med bevisbördan mot fodervärden. Det känns nog väldigt otryggt för både fodervärd och hästägare.
