Har precis samma problem. Saker som jag provat som hjälpt: rida enhändigt, länga lädren, rida barbacka rida med mindre stöd på tyglarna, framför allt ytter. Jag brukar också trampa mycket lätt i inner stigbygel -utan att flytta sitsen- och känna hur det sträcker upp inner sida.
En annan sak jag tränar för att få in rätt känsla är att sätta mig rätt över hästen när den står still. Sedan tänker jag mig att kroppen består av TVÅ delar, att jag är delad som en barbiedocka med en led i midjan.
Jag vänder överkroppen några gånger åt varje håll för att få in känslan.
Sedan rider jag serpentiner i skritt genom att bara vrida mig i midjan från sida till sida.
Jag rider på halvlång tygel och behåller händerna i samma position i förhållande till överkroppen, vilket blir som en vändande hjälp för hästen.
Jag bryr mig i detta läget inte om hur hästen går formmässigt, benen hänger helt stilla. Jag koncenterar mig bara på känslan att VÄNDA överkroppen i rörelseriktningen (till skillnad från att BÖJA den).
Man kan öka känslan genom att vrida huvudet mera än man ska svänga, då brukar axeln följa med. Det är viktigt att man behåller axlarna vågräta. Man kan föreställa sig att man har ett öga mitt på bröstet som måste kunna se i rörelseriktningen.
Sedan gör jag olika typer av serpentiner (korta, små vågor, långa djupa vågor) för att känna hur mycket jag behöver vända kroppen för att få hästen att vända.
När man memorerat känslan är det bara att prova att ta den med sig till de andra gångarterna. Jag har tränat på detta sätt då och då sedan tre månader tillbaka, och nu börjar det bli resultat. Jag kollapsar fortfarande i innersidan någon gång under varje arbetspass, men nu känner jag det omedelbart, och kan åtgärda det ganska bra. Ibland får jag fortfarande gå ner till skritt och 'känna in mig'.