Jag var också väldigt blyg när det var dags för gymnasiet.
Först gick jag i en klass några dagar, tillsammans med en av mina bästa vänner. Inte ens då, som blyg och med bästa vännen intill, lyckades jag undvika att lära känna några andra litegrann
Sedan började jag i en annan klass där jag var ytligt bekant med en tjej. Inom kort hade jag lärt känna 3 tjejer och 5 killar som blev mina nya, jättebra vänner! Alla är så nya i den situationen, några kanske känner varandra sedan innan men för de flesta är det nya ansikten överallt. Försök vara lite modig. Följ med till cafeterian eller kiosken om någon frågar, sätt dig hos de andra på lunchen (oftast sitter klasserna tillsammans, speciellt i början när man inte känner någon annan) och försök prata lite. Om du är tidig till en lektion och det sitter en eller två till där, börja prata med dem! Det var så jag gjorde, och trots min blyghet lyckades jag med facit i hand riktigt bra.
Efter ett år började jag i ytterligare en ny klass, då jag började om i ettan på ett annat program. Där var ungefär hälften av klasskompisarna inflyttade från resten av Sverige/Norden. Jag försökte med samma sak där, alltså att hänga på när något erbjöds och försöka prata med så många som möjligt. De jag umgicks mest med de första veckorna umgicks jag inte alls med senare, men det gör inget. Det är ändå ett bra sätt att börja orientera sig och hitta vilka man passar med och vilka man inte passar lika bra med.
En dag framåt oktober någon gång frågade en tjej om någon ville följa med till en annan skola där hon skulle hämta en sak av en kompis, och jag hakade på. Sedan visade sig snabbt att vi hade massor gemensamt och hon är och kommer förmodligen alltid vara en av mina närmsta vänner!
Så bara genom att vara öppen för förslag och hänga med på så mycket som möjligt, kan även en blyg person som jag lära känna många nya människor. Gymnasiet är ofta lättare än högstadiet, för i gymnasiet delar ju hela klassen åtminstone en del intressen.
