viol

Trådstartare
Känner att jag skulle behöva lite råd kring vad man bör göra i min situation!

Det är så att jag har en jobbig, gnagande känsla som alltid finns där sedan en tid. Jag känner mig lite vilsen och som att jag tappat fästet lite i mig själv. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det! Mindfulness är något som har hjälpt mig tidigare men det känns inte riktigt som att det funkar nu? Jag vill verkligen bli av med den här känslan och förstå varifrån den kommer. Till saken hör att jag för ett tag sedan blev våldtagen för ett tag sedan, jag har bearbetat det och mått väldigt bra efteråt ett tag. I våras/vintras kändes det väldigt bra ett tag och jag vill tillbaka till känslan jag hade då. Men jag vet inte riktigt hur! Otroligt frustrerande!

Jag har haft kontakt med en samtalsterapeut rätt länge nu, men jag känner inte riktigt förtroende för henne, det känns inte rätt helt enkelt. Jag känner mig lite rädd för att det ska bli värre och att jag ska "gå ner mig" vilket antagligen gör oros-/jobbigkänslan värre. Det konstiga är att förut, när allt var sjukt mycket mer påfrestande, så upplevde jag mig själv som stark och som att jag klarade mig bra, att jag hade resurser och att inre styrka. Nu när allt har lugnat sig känns det mest bara tomt!

Frågan jag brottas med är typ: hur illa är det? Bör jag vara orolig? Eller är det oron som gör det värre? Är det kanske egentligen helt okej med mig, men mitt varningssystem blinkar rött av rädsla för att hamna i en jobbig situation igen? Vad ska jag göra åt detta? Det känns som att jag gått så länge till hon jag pratat med och vi har ältat samma saker om och om igen utan att komma fram till nån bra lösning. Och jag gillar inte ältande, jag vill ha lösningar!
 
Jag tänker att det hör ihop med traumat du varit med om, att du reagerade på ett sätt i nära anslutning (handlingskraftig?) och nu när det gått ett tag kommer andra reaktioner, kanske stress? Kropp och knopp försöker skydda sig kanske? En vanlig men jävligt obehaglig reaktion på stress/trauman är något som kallas för depersonalisering... Nu vet jag inte alls riktigt hur du känner men vad jag vill få fram är att jag tror det är något fullständigt normalt du går igenom och det kanske behöver tillåtas och jobbas MED och inte kämpas emot? Har du kontakt med andra som gått igenom liknande trauma som dig? Där kanske du kan finna stöd och tröst i vad du upplever?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det verkar som att vi är flera som är inne i en semi-livskris för tillfället så jag tänkte att vi skulle kunna ha en egen tråd. För en... 5 6 7
Svar
139
· Visningar
11 295
Senast: Tuvstarr
·
Kropp & Själ Jag går hos en psykolog på grund av bland annat ångest och har fått i "läxa" att göra avslappningsövningar/ guidad meditation några...
Svar
3
· Visningar
329
Senast: Tassa
·
Kropp & Själ Jag har alltid haft rätt tunt hår, typiskt svenskt; fint och tunt och blont. Det gör inget att jag inte har nåt tjockt hårsvall, alls...
Svar
12
· Visningar
791
Senast: MissFideli
·
Kropp & Själ Jag känner mig lite dum men jag har inte riktigt koll på begreppen och undrar om bukeoraklet kan hjälpa mig? Som jag har förstått det är...
Svar
1
· Visningar
270
Senast: Luff
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp