Vinterföräldrar 2015- 2016

Status
Stängd för vidare inlägg.
Nej fel av mig vul midsommarveckan :-) går in i vecka 7 i morgon så låååångt efter er andra

Same same :p Borde verkligen känna av den inneboende men ingenting alls. Sambo hävdar dock att hen börjar göra sig synlig, är nog inte omöjligt, vecka 14 på dagen nu tror jag. Ska du alltså vänta 3 veckor till eller tills du är 25 veckor gången? Låter långt om det är sistnämnda
 
Tja, här väntar vi lite nervöst på kommande vecka och kub.

Gläds för övrigt åt att hästen går bra för närvarande och bävar lite för att vara tvungen att skaffa medryttare. Häst är lite 'speciell' och tycker inte om folk hon inte känner.

Spännande med kub! :)

Hur går ridandet? Känns det tufft eller fungerar det? Hoppas ju på att kunna rida länge än...
 
@sondag Ridningen funkar helt ok. Var fruktansvärt anfådd och fick sämre balans redan för några v sen så fick berätta för tränaren. Klarar inte riktigt att sitta ner så mycket i traven längre och faller lättare framåt. Känner efter dag för dag vad jag fixar, tar alltid stalljobbet innan för att s a s kolla av fogarna. Känner inte av dem under tiden, men efter kan vara tufft, när man stelnat till i soffan på kvällen...
 
@sondag Ridningen funkar helt ok. Var fruktansvärt anfådd och fick sämre balans redan för några v sen så fick berätta för tränaren. Klarar inte riktigt att sitta ner så mycket i traven längre och faller lättare framåt. Känner efter dag för dag vad jag fixar, tar alltid stalljobbet innan för att s a s kolla av fogarna. Känner inte av dem under tiden, men efter kan vara tufft, när man stelnat till i soffan på kvällen...

Vilken vecka var du i?
Nu är jag inte så långt gången, men v 11+4 och nu äntligen börjar jag få tillbaka min energi och faktiskt orkar gå ett varv med hunden utan att behöva stanna hela tiden för att vila. Men jag antar att det kommer slå tillbaka snart igen.
 
Jag hoppar gärna in i tråden jag också. :) Jag är dock inte alls sådär säker som ni andra verkar vara om när det blir, har ingen aning om vilken vecka, mer än att det borde vara i v. 10 nu. Jag tog nämligen ur p-staven och sen sköt sambon skarpt på en gång. ;) Kruxet är ju att det är rätt omöjligt att räkna ut när jag hade sista mensen. Vet bara när jag tog ur staven (17/3) och när jag gjorde ett negativt test (17/4) när jag började misstänka att det kunde blivit nåt. Plussade sen den 30/4. Så vi får vackert vänta tills ultraljud i ca v. 18 vilket borde bli i slutet på juli. Känns nervöst att vänta ända tills dess, men jaja. Borde bli nedkomst vid årsskiftet, så jag håller tummen för januari. :) Är dessutom rätt rädd för tvillingar då det finns mycket tvillingar på min mosters sida... :o

Symptomen för mig har varit mest enorm trötthet. Jag skulle kunna sova en hel vecka, helt slut i hela kroppen med noll ork till nånting vissa dagar. Sen är det jobbigt att äta, blir jag för hungrig blir jag illamående och då får jag inte i mig nånting alls. Har laddat upp med frukt, yoghurt och risifrutti så man kan få i sin nånting lätt och snabbt när man känner att man börjar bli hungrig. Då brukar det gå bra. Vissa saker klarar jag inte alls av att äta, falukorv tex. Plus att brösten ömmar, vilket varit lite till och från, och att jag har som mensvärk rätt ofta.

Vi gjorde allt officiellt i samband med mors dag, visst känns det kanske tidigt och osäkert att gå ut med allt redan nu, men samtidigt var det så himla skönt med all positiv respons och alla grattishälsningar. Vi berättade för min pappa förra veckan och han förstörde allt vad glädje heter och tryckte ner mig rätt rejält i skoskaften så när vi åkte därifrån ville jag bara slippa allt ("varför berättar du redan, allt är ju så osäkert än, det är ju inte alls säkert att det ens blir nånting", "köp ingenting än, ingen mening", "allt kommer vändas upp och ner, inget kommer bli som innan", "ekonomin kommer bli jättesvår" osv osv. Verkligen sånt man ville höra när man förväntade sig glada tillrop). Innan det var jag bara jättelycklig och såg så mycket fram emot allt. Men han pajade hela den biten. Alla tankarna gick på högvarv, "vill jag verkligen det här när allt så uppenbart kommer bli skit"? Grät mig igenom hela veckan och fick kämpa med mig själv hela tiden. Så det var verkligen jätteskönt och ett stort lyft för mig och min självkänsla att få berätta för allmänheten och bara få positiva kommentarer tillbaka. Mamma höll på att gå i taket. :p Så nu kan jag känna äkta glädje och se ljust framåt igen! :)

Men jag väntar med att skriva in mig på listan tills vi vet mer säkert datum. :) Jag är iaf 25 år och det är första bernet! Vi har varit tillsammans i sju år, brukar skoja om att vi väntade in talesättet "sju år senare". ;)
 
@YaHilweh Det där började egentligen innan jag visste att jag var gravid (typ v 5). Hade haft ett riduppehåll på några veckor pga fällningstider (tjurig häst) och konstaterade att tömkörningen inte alls hade hållit igång balans och kondis som det brukar haha! Fick dock förklaringen ett par veckor senare när jag plussade på stickan.

Har varit på KUB nu och allt såg bra ut. Fick ändrat bf-datum till 3/12 och skall nu vara i v 13-5 idag. Snacka om att det var en livlig rackare där inne. For runt och fäktade med armar och ben, visade rumpan och rullade från sida till ryggen, från sidan till ryggen typ 1000 ggr. Hoppas den tänker lugna sig tills det blir mer ont om plats, annars lär jag inte få sova alls om några veckor...

Grattis och välkommen @Maja_Kandi
 
Jag hoppar gärna in i tråden jag också. :) Jag är dock inte alls sådär säker som ni andra verkar vara om när det blir, har ingen aning om vilken vecka, mer än att det borde vara i v. 10 nu. Jag tog nämligen ur p-staven och sen sköt sambon skarpt på en gång. ;) Kruxet är ju att det är rätt omöjligt att räkna ut när jag hade sista mensen. Vet bara när jag tog ur staven (17/3) och när jag gjorde ett negativt test (17/4) när jag började misstänka att det kunde blivit nåt. Plussade sen den 30/4. Så vi får vackert vänta tills ultraljud i ca v. 18 vilket borde bli i slutet på juli. Känns nervöst att vänta ända tills dess, men jaja. Borde bli nedkomst vid årsskiftet, så jag håller tummen för januari. :) Är dessutom rätt rädd för tvillingar då det finns mycket tvillingar på min mosters sida... :o

Symptomen för mig har varit mest enorm trötthet. Jag skulle kunna sova en hel vecka, helt slut i hela kroppen med noll ork till nånting vissa dagar. Sen är det jobbigt att äta, blir jag för hungrig blir jag illamående och då får jag inte i mig nånting alls. Har laddat upp med frukt, yoghurt och risifrutti så man kan få i sin nånting lätt och snabbt när man känner att man börjar bli hungrig. Då brukar det gå bra. Vissa saker klarar jag inte alls av att äta, falukorv tex. Plus att brösten ömmar, vilket varit lite till och från, och att jag har som mensvärk rätt ofta.

Vi gjorde allt officiellt i samband med mors dag, visst känns det kanske tidigt och osäkert att gå ut med allt redan nu, men samtidigt var det så himla skönt med all positiv respons och alla grattishälsningar. Vi berättade för min pappa förra veckan och han förstörde allt vad glädje heter och tryckte ner mig rätt rejält i skoskaften så när vi åkte därifrån ville jag bara slippa allt ("varför berättar du redan, allt är ju så osäkert än, det är ju inte alls säkert att det ens blir nånting", "köp ingenting än, ingen mening", "allt kommer vändas upp och ner, inget kommer bli som innan", "ekonomin kommer bli jättesvår" osv osv. Verkligen sånt man ville höra när man förväntade sig glada tillrop). Innan det var jag bara jättelycklig och såg så mycket fram emot allt. Men han pajade hela den biten. Alla tankarna gick på högvarv, "vill jag verkligen det här när allt så uppenbart kommer bli skit"? Grät mig igenom hela veckan och fick kämpa med mig själv hela tiden. Så det var verkligen jätteskönt och ett stort lyft för mig och min självkänsla att få berätta för allmänheten och bara få positiva kommentarer tillbaka. Mamma höll på att gå i taket. :p Så nu kan jag känna äkta glädje och se ljust framåt igen! :)

Men jag väntar med att skriva in mig på listan tills vi vet mer säkert datum. :) Jag är iaf 25 år och det är första bernet! Vi har varit tillsammans i sju år, brukar skoja om att vi väntade in talesättet "sju år senare". ;)

Grattis till plusset!

Sådana reaktioner är alltid jobbiga, men jag tror mycket av dom grundar i chock, att han inte riktigt hunnit smälta det än. När vi berättade för svärmor (som förvisso blev överlycklig) men hon är en människa som ALDRIG är tyst. Hon har alltid något att säga och pladdrar på om allt och inget. Jag har aldrig sett henne så tyst, hon stirrade på sambon i säkert 10 minuter innan hon kom med orden "menar du allvar?". Ett riktigt grattis fick vi en vecka efter när hon hade smält det ordentligt, hon ursäktade sig med chocken.

Min farmor kom med orden "då blir det inget av att fortsätta utbildningen" det var de enda orden hon sa, inget grattis ingenting. Visade sig nu när hon snackat med brorsan 1 månad senare att hon är orolig för det här med grav och diabetes.

Låt honom smälta det, så småningom släpper det och lyckan kommer :D
 
Jag var på Mvc nyss. Jag förstår verkligen inte varför jag går på läkarronderna. Då jag har diabetes är jag där minst en gång var 14:e dag.

Det är ganska bökigt att hålla blodsockret bra som det är, jag behöver ligga på en jämn nivå och får inte ligga för högt eller pendla för mycket.
Idag fick jag en rejäl utskällning för att jag hade haft ett värde över 10 (enda värdet över 10 på över 1v). Bm talade om att jag absolut inte fick ligga över 6 i bls, inte med en förklaring utan bara "så är det"-attityd.

I veckan ringde Bm och sa att jag skulle börja käka Levaxin för sköldkörteln. Fick återigen inget svar på varför, bara att. Jag vet inte alls hur mina värden såg ut, vad tabletten gör ingen information alls. Utan det fick jag googla mig fram till. Alla frågor jag ställer får jag bara snorkiga svar på. Just nu är det väldigt mycket i mitt lilla huvud då sambons mormor gick bort i natt, hon har vart väldigt dålig en period nu.

Jag kan inte byta mvc mottagning, då jag går på special mvc. Utan har bestämt mig för att byta från Västra Götaland till Halland och kommer göra det nu på en gång. Ska ringa Halland i morgon och se vem jag ska vända mig till där. Jag har verkligen noll förtroende för de på Östra i gbg.
 
@Balahé Ah. det är så tråkigt att det ska inkräkta på ridningen. Sedan att det är så otroligt individuellt. Finns de som rider hela vägen fram till BF, men även de som det påverkar tidigt. Samtidigt är det intressant hur det påverkar oss.
 
Grattis och välkommen @Maja_Kandi! Tråkigt bara att folk inte kan tänka sig för innan de reagerar. Vi har heller inte mötts av hurrarop, en utav mina bästa vänner sa upp kontakten med mig när jag berättade men fann sig längre fram. Det är nog mycket att det kan ta tid att sjunka in, särskilt om omständigheterna inte är "optimala" vad gäller okomplicerad graviditet, studier eller dyl. Själv har jag rätt svårt att sätta mig in i det, jag har aldrig engagerat mig särskilt i andras barnalstrande :p

Beundrar er som rider och håller igång, jag är livrädd när jag sitter i en sadel. Har alltid sett framför mig hur man rider och tränar hela vägen till BB men tydligen inte. Då har jag inga problem med fogar heller, bara fjamsande. Någon som börjar få bula än? Trådens första synliga unge! :D
 
Min syster har en son på drygt ett år. De hade dock rejält med otur med flera missfall innan det gick vägen. Så antagligen vill pappa bara vara "snäll". Men han tryckte på varenda svag punkt... Tidigare har jag alltid varit sån som aldrig ska ha barn. Men det har vänt sakta men säkert till att verkligen vilja och längta. Så när han då grävde fram varenda öm punkt så mådde jag verkligen skit. Han tog fram alla gamla känslor som jag lyckats trycka bort. Klart att man vet att allt bli annorlunda, att vi står inför livets största äventyr. Att jag vet att allt kan hända. Men jag har varit så lycklig över den väntade tillökningen så jag har lyckats hålla tillbaka rädslan och alla orosmoln. Men som sagt, han grävde fram allt.

Men iom att vi berättade för mamma vände det igen. Har plötsligt ett enormt positivt stöd från alla håll, så nu är jag glad och förväntansfull igen. :)

Ang ridning så har jag inte orkat med nånting. Har en medis som ridit lite men annars är ponnyn väldigt eftersatt... Har ridit nån gång men får lite typ mensvärk plus att det gjorde hemskt ont i brösten. :o Ska köra in henne nu plus att jag har seminerat henne så jag hoppas på ett föl så vi kan bli tjocka och mammalediga tillsammans. :)
 
Här kommer en till intassandes...Är i vecka 7 (6+1) enligt appens beräkningar:D Blir då enligt samma app bf 25 Jan 2016. Ganska sjukt att en app räknar ut det åt en faktiskt:p

Eftersom vår lilla blivit till via ivf så är vårt första ultraljud redan nästa vecka:bump:Känns så skönt att slippa vänta ända till v. 17-19 eller när första ul brukar vara. Man vill ju gärna veta om det verkliger är något där och om det är en eller två.

Känns lite otäckt att skriva här, men härligt också:love: Äntligen:heart
 
Här kommer en till intassandes...Är i vecka 7 (6+1) enligt appens beräkningar:D Blir då enligt samma app bf 25 Jan 2016. Ganska sjukt att en app räknar ut det åt en faktiskt:p

Eftersom vår lilla blivit till via ivf så är vårt första ultraljud redan nästa vecka:bump:Känns så skönt att slippa vänta ända till v. 17-19 eller när första ul brukar vara. Man vill ju gärna veta om det verkliger är något där och om det är en eller två.

Känns lite otäckt att skriva här, men härligt också:love: Äntligen:heart


Grattis :D:D
 
Någon som börjar få bula än? Trådens första synliga unge! :D

Jag har inte mycket till mage, men jag hade platt mage för 10v sedan. Det som sitter på kroppen är insulinpumpsslangen. Men jag börjar få problem med mina jeans :cry:

11390289_10206806893909950_6591230029989187274_n.jpg
 
Jag har inte mycket till mage, men jag hade platt mage för 10v sedan. Det som sitter på kroppen är insulinpumpsslangen. Men jag börjar få problem med mina jeans :cry:

11390289_10206806893909950_6591230029989187274_n.jpg

Men det ser ut som om du provat mammabyxor av bakgrunden att döma?;)

Jag längtar tills det är dags att köpa mammabyxor, det lär ju vara jätteskönt, inte för att jag provat..Men det ser skönt ut.
 
Men det ser ut som om du provat mammabyxor av bakgrunden att döma?;)

Jag längtar tills det är dags att köpa mammabyxor, det lär ju vara jätteskönt, inte för att jag provat..Men det ser skönt ut.

Jag kan inte ha mina gamla jeans längre och insåg att vi har semester om dryga veckan och jag har inget annat än mjukisar, Lundhags eller sambons brors gamla jeans att ha på mig.
Alla mina tighta jeans går inte, kan få hop knappen och så länge jag står går det. men måste släppa både knapp och gylf om jag tänker sätta mig ned.
Hittade ett par otroligt sköna shorts, men avvaktar lite med att köpa dom. Är främst byxor jag behöver och letar överallt. Vill gärna ha ett par tunnare, fladdriga typ svarta, mörkblå eller grå.. Inte blommiga, rutiga, prickiga, leopardiga som finns. Jag är väldigt enkel i mitt klädval, tråkig egentligen. Men det finns så mycket konstiga kläder idag. Jag är en jeans och t-shirt tjej. Tights är inte alls min grej det heller. Haha, jag kommer nog aldrig hitta kläder utan får leva i mina pjamasbyxor med turtles på :p
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Finns det någon idrottslärare här på Bukefalos? Mitt barn älskar idrott och var den enda på skolan som fick A i 6:an. På högstadiet...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
3 917
Kultur Är det någon som är sugen på att haka på en Buke-variant av Clara Lidströms (underbaraclaras på Instagram) fotoutmaning Fånga februari...
16 17 18
Svar
355
· Visningar
15 805
Senast: Cattis_E
·
Avel Hej!! Jag behöver er hjälp. Det är mitt första år i avel och jag känner att jag har noll koll men många här verkar ha stenkoll. Jag...
Svar
1
· Visningar
411
Senast: Shaggy
·
Kultur Här kommer ett rykande färskt bokbingo att påbörjas i juni. Boken måste vara avslutad inom perioden. För dig som eventuellt inte varit...
4 5 6
Svar
104
· Visningar
2 581
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp