Tråk!
Nåt som inte kom med på film var vår säsongsavslutning i Udden, vi åkte själva igen. Och det var kanske lika bra att vi inte blev filmade.
Debut i 100 klass, jag hade jobbat massor och ridit lite mindre än vanligt. Och inte tränat terräng.
Dressyren inomhus, Rut var fin på framridningen men blev jättespänd inne på banan. Hon beslutade att hela kortsidan där domaren satt var
läskig och jag kunde inte övertala henne om motsatsen. Red förbi typ 4 gånger innan starten, stannade och klappade. Hjälpte inte, varje gång hon gick förbi trängde hon inåt och försökte rymma. Tyvärr utspelar sig typ hela det programmet runt den kortsidan.

Domaren dömde det som "slarviga vägar" och drog av på alla momenten. Hon var fin i den förvända galoppen på bågen in från långsidan, men sen kom vi aldrig ut i hörnen och fick 5 och 5,5. Totalt 56,9%, inte så nöjd med det.
Till hoppningen gjorde jag en kort framhoppning, hon var fin på hinderna. Inne på banan kändes hinderna stora och breda (långa) och jag hittade inga avstånd. Kom in stort på flera av oxrarna och Rutan tog för kung och fosterland och vi var konstigt nog felfria. Snäll häst!
Jag var nervös inför terrängen. Jag kunde inte alls komma ihåg känslan av hur fin hon var i Tågarp, utan endast hur hon kändes innan vi höll på att krascha på träningen innan.

Hon var fin på framridningen även där, men sen när starten gick så vet jag inte riktigt vad vi gjorde? Hon ville springa fort fort och hade inte en tanke på att hoppa några hinder. Tog oss över ettan, inför tvåan duttade jag henne på halsen med spöet och då tittar hon ju upp och vi fick ett bra språng där. Sen stack hon över hela fältet bort till trean, tog oss över det och sen stack hon iväg igen och tänkte dra tillbaka till starten. Tyvärr skulle vi ju inte det utan skulle göra en 90-graders sväng till en kombination med ett litet räcke och sen ett galoppsprång till några stockar i framkant på ett nerhopp. Hade ju tänkt få en lång rak anridning där, ta tillbaka lite innan för att kunna rida framåt sista sprången. Så blev det ju inte alls när hästen knappt gick att styra, såg hinderna sent och tyckte att de såg väldigt konstiga ut. Kastade sig lite till vänster och till höger, stannade till och hoppade sedan och tappade mig över insprånget.

Konstigt nog stack hon inte iväg, utan gjorde en liten båge och travade sedan fram till en funktionär och var som: Hjälp mig, min matte är konstig!
Ytterst snöpligt och inte alls som jag hade tänkt mig!