Nu har jag landat lite och sovit, det blev några nervösa dagar. Det är väl inte över helt än förstås, men nu är det mera greppbart.
Jag kom ut till stallet vid lunch i tisdags och skulle ta in mina 2 hästar för vaccination och fixa tänderna på min andra häst. Ropar på dem i hagen och Rozalie gnäggar i vanlig ordning, men är inte lika villig att komma som hon brukar. När hon väl börjar släpa sig upp mot ingången, där jag står och väntar, så lägger hon huvudet lite på sned och stannar sedan till och kliar sig lite på benet, sen går hon vidare med huvudet till och från på sned. När hon kommer närmare så ser jag att det är ordentligt svullet under ögat och helt blött och rufsigt i pälsen, sen ser jag att det är ett ordentligt jack i bakkant på nedre ögonlocket, mot den bakre ögonvrån. Svär tyst för mig själv och konstaterar att veterinären är på väg och går in i automode (har nog precis kopplat ur det nu).
Omprioritering, rutinbesöket stryks och allt fokus på Rozalie. Hon sederas för att det ska gå att undersöka ordentligt. Och vi ser då att det har som skivat sig invändigt i slemhinnan, alltså ett jack längs med nästan hela ögats längd, på insidan av det nedre ögonlocket. Plus det som syntes från utsidan, ett jack med en flik i den bakre ögonvrån. Ordentligt svullet. Ögat färgas in, men inga sår på hornhinnan hittas, tack och lov.
På tok för komplicerat för att ge sig på att försöka sy i hemmamiljö och min veterinär pratade redan då om att hon kanske behövde sövas. Hon remiterar oss vidare till Hbg.
3,5 timme senare var vi på plats i Hbg och en liknande undersökning gjordes igen och den veterinären konstaterade samma sak. Inget de ville göra på en stående, sederad häst. Oavsett hur mycket lugnande de ger så kan de rycka till och då vill vi inte att det ska vara en skalpell eller liknande i närheten av ögat. Så det var sövning som gällde. Hon fick ett bandage runt huvudet, med blöta kompresser över ögat, för att svullnaden skulle lägga sig lite innan op. Så fick jag lämna henne i en box full med nytt, fluffigt kutterspån. De skulle op ett par timmar senare sa de och ringa mig när hon hade rest sig. Jag körde därifrån vid 17 och när de fortfarande inte hade ringt efter 23 pallade inte nerverna längre och jag var tvungen att ringa dit för att höra hur det gick. Då höll de precis på med henne, de hade fått flera andra akutfall där emellan. Så vid 00.30 ringde veterinären och sa att det hade gått bra, hon stod upp igen och vet. var nöjd med hur hon hade lappat ihop det trasiga. Sydd i två lager, ett djupt med stygn som löser upp sig själv och ett gäng stygn utvändigt.
Sent igår kväll så hämtade jag hem henne. En liten rufsig tjej som ändå verkade vara vid gott mod. Specialhuva på, med en kåpa över ögat som ska skydda stygnen, vilket gör att hon inte ser något med det ögat. Hon var lite skärrad och uppdragen i flanken och tyckte nog att allt var konstigt när vi tog henne ur boxen. Trots allt så följde hon så snällt med och knatade nästan rakt på släpet i mörkret. Sen blev hon stressad och otålig där inne och stod och bankade med ena hoven första biten. Sen gav hon nog upp och stod sedan som ett ljus, resten av vägen hem. Hon var vrålhungrig när hon kommer in i sin box!
Nu gäller det att försöka få fröken-expert-på-att-ta-av-sig-allt-på-huvudet att förstå att huvan ska sitta kvar på! Kommer hon åt att klia, så är risken stor att stygnen går upp och skaver på hornhinnan - det vill vi inte.
Så är läget just nu.
min lilla ufo-häst
Det ser nog rätt så bra ut än så länge! Hoppas det håller sig så.