3-åringar!

[Jippo]

Sv: 3-åringar!

Tre-åringar kan man lura och finta när de är sex-åringar och ännu värre tonåringar, har de full koll på alla finter och trix för det lärde de sig som tre-åringar!

Å fy f*n............... låter hemskt när du säger det på DET sättet

 

[mimmipigg]

Sv: 3-åringar!

Låter hemskt men är tyvärr sant...

 

[mino]

Sv: 3-åringar!

Nu har jag inte haft en treåring själv än men jag tror att det bästa är att vara helt på det klara med vad man själv kan kompromissa med och vad man inte kan. Barn märker väldigt tydligt när man är osäker. Få barn bråkar tex om att ha bälte i bilen eftersom föräldrarna är så himla säkra på att bältet ska vara på (detta är min teori, kan ändra mig om jag har fel...). Det finns liksom inget utrymme för förhandling där och det känner barnen. Jag tror att man ska satsa på att ha vissa sådana nolltoleransområden "vi slåss inte", är ett annat sånt område tex. Sedan kan man fundera på det andra, om det går att gå varandra till mötes. Jag tror att det sämsta man kan göra för familjen är att hamna i en sits där man säger nej av princip och har ständiga gräl, bara för att man inbillar sig att man hela tiden måste markera vem som bestämmer.

 

[elbereth]

Sv: 3-åringar!

Ojoj, jag vet vad som kommer. Min lilla tjej (snart 2 år) är också av den viljestarka humörtypen, när hon blir arg så får man blickar som kan döda och NEJ blir ett allt vanligare ord i hennes vokabulär. Liggstrejka är dagligt förekommande och ilskeutbrott också.

Men häromdan gjorde hon faktiskt som jag bad henne. Vi hade det vanliga tjafset om att sitta i bilstolen och inte klättra runt i hela bilen så att jag inte kan få tag i henne och bära dit henne.
Tills slut blev jag verkligen trött på det och helt enkelt bad henne rätt frankt att sluta och sätta sig i stolen och söta rara tjejen la ner direkt och gjorde det! Snacka om min förvåning! Mycket beröm fick hon

 

[Welsh]

Sv: 3-åringar!

Barn märker väldigt tydligt när man är osäker. Få barn bråkar tex om att ha bälte i bilen eftersom föräldrarna är så himla säkra på att bältet ska vara på (detta är min teori, kan ändra mig om jag har fel...)

Din teori funkar inte på de flesta 2 åringar De flesta barn jag känner har bråkat om att sitta fast i bilen och bryter sig även ur sin bakåtvända stols säkerhetsbälten till fasa för föräldrarna som kör på motorvägen Jag kan intyga att mina 4 barn har alla provat detta Även brorsans 4 barn och syrrans 3. De som känner mig vet att jag är inte osäker med barnen, snarare lite hård.

 

[Bangsi]

Sv: 3-åringar!

Lugn och fin.

Min son var asjobbig när han var 2,5-3.

Nu är han sju och jag tyckte då verkligen inte han var inne i ngn trotsålder efter det att han var 3 år. Som 6 åring var han lite extra känslig bara men det är lättare att ta tycker jag. Trösta och förklara.

/Åsa

 

[acke]

Sv: 3-åringar!

Jo, det argumentet kan jag faktiskt köpa för så är dte väl även ofta med vuxna (med undantag såklart). Men att de inte öht skulle gå igenom utvecklingsfasen kan jag inte tro.

 

[acke]

Sv: 3-åringar!

Jag vet inte hur din 3-åring är, men min är ofta garanterat medveten om vad hon gör. Den blicken hon har när hon gör vissa saker går inte att ta miste på...

 

[acke]

Sv: 3-åringar!

Håller med du! Vi är stenhårda och har alltid varit, med bälte. Men det hjälper inte nu. Oftast går det utan muck, men är hon på det humöret hjälper ingenting! Ålar man sig bara nog så mycket...

Hon har t o m öppnat bakdörren inifrån mitt under färd (snacka om att jag höll på att skita ner mig av rädsla!) detta trots att jag fattade vad som var i görningen och försökte förhandla och lugnt förklara medans jag desperat försökte hitta någonstans att stanna bilen. Jag fick en -blick och poff for dörren upp! Naturligtvis satte jag på den barnsäkra spärren direkt när jag hade stannat o snart var hon på den igen, men då vansinnig av ilska för att den inte gick upp. Puh!

Nu låter det som om hon bara är ett monster, men naturligtvis är hon världens underbaraste unge mellan utbrotten

 

[acke]

Sv: 3-åringar!

Det är den blicken och erfarenheten av att man KAN som man tryggt faller tillbaka på ända fram till den dag då plötsligt INGA säkra kort gäller och marken försvinner under fötterna på en. Så upplevde jag det iallafall. Vi har alltid varit samspelta föräldrar, raka och konkreta regler, konsekventa och noga med uppskattning och beröm. For what undrar man nu, men bönar om att det finns kvar därinne i huvudet någonstans och att det kommer tillbaka om man bara förtvivlat håller kvar i sina idéer och ideal...

 

[ulda]

Sv: 3-åringar!

Tänkte på en annan sak; ger ni henne ofta alternativ? Eller frågar henne saker istället för att berätta vad som gäller? T.ex vid frukosten; frågar ni vad hon vill ha eller säger ni "idag är det gröt/fil/mackor"? Vid påklädning; frågar du om hon vill ha byxor eller kjol? Om du ska åka någonstans frågar du om hon vill åka med istället för att säga att "nu åker vi till......" Anledningen till att jag undrar är att vi kom på oss själva med att kommunicera med dottern via mycket frågor. Te.x "vill du, ska du, kan du", och när vi tog bort det, och verkligen försökte undvika att ge henne alternativ som hon ändå inte kunde välja bort, så blev det bättre! Jag tror att man som vuxen är van vid att vara artig gentemot sina vänner och bekanta, man frågar dem frågor, men barn kan inte välja så. De behöver riktlinjer och genom att ta bort alternativ som ändå inte är valbara (säga t.ex, ska vi gå och borsta tänderna) så säger man "nu går vi och borstar tänderna". Detta brukar till slut eliminera några konflikter. Samt att avleda, tex berätta om vart ni ska åka (tex dagis) när du vet att en konflikt är på väg, fråga om vem som kanske är på dagis idag, vad de ska göra, sjunga? Hoppa? Rita? Att kommunicera så medan kläderna åker på kan rädda en situation som är på väg över styr. Det gäller att vara påhittig. Och självklart är jag medveten om att man inte orkar/kan/hinner alla gånger, men sätter man det i system så kommer det lättare och lättare varje gång. Gör ett försök!

Vet inte om ni redan tillämpar det, men annars är det bra tips som funkat utmärkt på vår dotter.

Jag håller med dig fullständigt. Jag märker också att det är jättelätt att råka ställa frågor istället för påståenden.

 

[Tajger]

Sv: 3-åringar!

Det heter självständighetsutveckling, det heter självständighetsutveckling, det heter självständighetsutveckling...Detta mantra upprepade jag nog många gånger när barnen var mindre, det känns positivare än trotsålder. Men som många andra sagt, var konsekvent, ge er inte, och snälla, säg inte jaja efter att ha sagt nej 20 gånger. Då kan ni lika gärna säga ja från början och slippa bråket. Har hört detta många gånger i affären. Men var lugn, det blir folk av de allra flesta

 

[plums]

Sv: 3-åringar!

Att vara förälder är nog en av de svåraste uppgifterna man har i livet, men det är väldigt roligt.Dem ger en jättemycket, av allt.
Jag brukar själv alltid tänka till innan jag går in i en konflikt med något av mina barn....orkar jag fullfölja det eller hur viktigt det är? Om inte , då låter jag bli.

 

[Thelma]

Sv: 3-åringar!

Har också en vild treåring och en ännu värre tvååring.

Lustigt.. de är både parasiter som suger musten ur en och glädjekällor som sprider kärlek och energi på samma gång.

Mitt bästa uppfostringstips är "managemant by fear"..

skojar bara! det bästa är konsekvens. Har du sagt en sak så får du inte rucka på det hur mycket de än envisas... och hur mycket du än ogillar det din sambo just sa ang. en viss regel, så ändra inte på den.

Ta upp alla såna oenigheter när kidsen somnat.

 

[Thelma]

Sv: 3-åringar!

Å fy f*n............... låter hemskt när du säger det på DET sättet

gulp.. nu blev jag rädd..

 

[Cernika]

Sv: 3-åringar!

Jag bara längtar tillbaka till den tid jag hade 3-åringar i huset:smirk:
Jag lovar, små barn, små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Tänk, en treåring kan man ju faktiskt lyfta upp och slutligen som kan man vinna striden om man bestämt sig för det.

Det är värre med 16-åringar. Då får man börja om från början igen. Och de är huvet längre än man själv och och så starka att man knappast kan lyfta dem om man så skulle känna att man behöver det.

Allt börjar om från början. Man får lära dem;
- På natten sover man och på dagen är man vaken
- Man kan inte ersätta en måltid med godis och chips
- Mamma kan inte lugnt somna om du är ute och åker moppe utan du måste komma hem klockan 11 fastän det är lov.
- Att pengar inte växer på träd och är en outtömlig tillgång i familjen.

Det värsta är att argumenten man använde för 13 år sedan inte längre håller. Nu vill de verkligen ha en mycket logisk förklaring på allt och det håller knappast att säga "bara för att mamma har bestämt det".

Ack ja ack ja jag längtar tills sommarlovet är över.

 

[evalnilsson]

Sv: 3-åringar!

3-åringar vill hjälpa till!! Att handla med en 3.åring handlar om att de oxå vill lägga i varor,man handlar tillsammans,givetvis så kan man inte lägga i allt..men som du skriver att du säger -inte det,nä vi ska ej ha det..det funkar inte tror jag!!! Det tar tid...men det är just det med barn.Tålamod!!!
Samt att bära upp ett barn på sitt rum för att det inte är snällt...usch vad jag lider av alla dessa hot!!
Sätt dig ner o fråga o prata o trösta o förstå vad det var som blev fel!!!
Se ditt barn som en vän..inte som ngn som du bestämmer över.
Jag har oxå en 3:åring o jag har oxå en kille som vill,kan o som tjurar men gud vad sällan vi har konflikter...Faktiskt!! Och det tror jag just är för att både min man o jag skulle aldrig betee oss som många verkar här!!!Samt får han alltid hjälpa till...gör vi mat skär han gurka..
Det är inte barnen som är jobbiga,det är föräldrar som inte förstår att det är barn och att de vet inget om världen,allt är nytt.Klart de måste testa..

 

[Snurrfian]

Sv: 3-åringar!

Med tanke på att tråden är från 07 så är barnen idag 6 åringar med allt det innebär så därför låser jag denna och om intresse att diskutera 3 åringar finns är ni välkomna att starta en ny!
Snurrfian-moderator